Centerpartist bjuder på spretigt inlägg om asylpolitik

Att Martin Ådahl nu ville posera i Aftonbladet kan hänga
samman med att han kandiderar till  riksdagen i år.

I dagens Aftonbladet skriver centerpartisten Martin Ådahl "Därför är burkaförbud både dumt och farligt". Det lite roliga är att jag egentligen håller med honom i just den frågan, om än från en annan vinkel, men när han sedan svävar vidare, nästan godtyckligt, till andra aspekter av asylpolitik får vi de vanliga nonsensargumenten och föreställningarna.

Faktum är att Ådahls inlägg är så spretigt och fånigt att den enda anledningen till att jag kommenterar det beror på Jimmie Åkessons något otydliga utspel i frågan. Redan då kände jag att detta verkligen inte var någonting som SD borde lägga energi på, särskilt inte om det ska hanteras på ett tämligen tafatt sätt.

Det finns fullständigt logiska skäl till att inte tillåta maskering på allmän plats och de är så pass självklara att de inte behöver diskuteras eller kopplas till islam. En person som här använder niqab, just burka har jag aldrig sett, ska definitivt inte vara här, men att förbjuda själva symbolen är bra mycket mer tandlöst än att få ut individen ur landet. Dessutom är det en mycket liten grupp som verkligen bär just detta plagg, eftersom också de som måste manifestera sin ideologi vart de än går gärna vill vara attraktiva, kunna kommunicera med andra människor och inte se ut som fullständiga utomjordingar. Även hijabister har dock helt främmande värderingar, men det skulle vara lika meningslöst att förbjuda det plagget.

Det enda som Ådahl alltså egentligen får alldeles rätt i är att detta handlar om signalpolitik. Att förbjuda "burka" låter som ett motstånd mot islam, men i verkligheten blir det helt meningslöst om man inte bekämpar dess utbredning mer handfast.

Festligt nog, trots att han hade en liten legitim poäng, måste Ådahl blanda ihop allting redan från början:

"I dagarna har den danska regeringen kommit med ett 'burkaförbud' och de danska socialdemokraterna föreslagit 'asylförbud', förbud att söka asyl på plats i Danmark."

Det förstnämnda är verkligen signalpolitik, medan det sistnämnda är en mycket kraftfull åtgärd, som jag länge velat se i Sverige. Ådahl menar att det som förenar de båda förslagen är att de inte skulle gå att genomföra i praktiken, vilket alltid är ett mycket svagt och lite märkligt argument. Den som använder detta grepp säger att denne inte kan komma på något principiellt problem, men inte har tillräcklig fantasi för att se hur det skulle ske. Hur ett maskeringsförbud ska upprätthållas behöver inte förklaras, och ett "förbud" mot att söka asyl i landet är inte svårare än att man helt enkelt inte behandlar dessa ansökningar.

Ådahl menar dock att inte heller själva signaleringen fungerar, vilket förstås förklaras med klyschan om "originalet", som är så trött att jag hörde den redan i fransk politik för 20 år sedan, då Olivier Besancenot, ledare för Revolutionära Kommunistiska Ligan, förklarade exakt samma sak för de borgerliga partier som han menade närmade sig Front National:

"Varenda gång händer samma sak. I bästa fall går några väljare tillfälligt över från det extrema partiet, men förr eller senare stärker bara signalpolitiken det extrema 'originalet' än mer."

Jag tror inte att det stämmer, utan enbart används som ett sätt att försöka förhindra att andra partier agerar på ett visst sätt i vissa frågor. Det ligger närmare till hands att tro på det omvända scenariot, där personer som aldrig i livet skulle rösta på exempelvis Sverigedemokraterna, med allt de förknippar med namnet, gärna välkomnar liknande förslag i sitt eget parti. Att ett parti anses extremt för att det vill begränsa invandringen, är inte mycket värt när det kommer från ett parti som inte ser "30 miljoner nybyggare" som ett problem.

Ådahls eget recept är om möjligt än mer utnött:

"Den enda metod som visat sig fungera för att minska stödet för extremisterna är att våga erbjuda en annan lösning på problemen, en annan vision, som skapar en så livlig debatt att de extremas agenda får stå tillbaka."

Visst, fri invandring som kombineras med sönderslagen arbetsmarknad och avskaffad välfärd är förvisso "en annan vision", men ett scenario som sannolikt attraherar få svenskar. Dessutom har taktiken använts i åratal, där vi matades med hur positiv all asylinvandring är, och nu befinner vi oss här där det "extrema" partiet är dubbelt så stort som Centerpartiet. För att understryka vilken föga originell tänkare han är, bjuder Ådahl förstås på den sedvanliga liberala omvärldsanalysen:

"Det är så vi sett början till en 'liberal våg' med bland annat Emmanuel Macron i Frankrike och Justin Trudeau i Kanada."

Macron valdes inte som ett resultat av en "liberal våg", utan för att han i Frankrikes valsystem kom att stå mot Marine Le Pen, som ännu inte kan samla över 50 procent av väljarna. Det var alltså inte bara liberaler som valde honom, utan även högern och vänstern. Högerkandidaten Jacques Chirac vann presidentvalet 2002 med 82 procent av rösterna, vilket inte berodde på ett rekordstort stöd för honom själv, utan på att han då stod mot Jean-Marie Le Pen, och följaktligen fick det samlade etablissemangets röster, från höger till vänster.

Justin Trudeau valdes till premiärminister 2015, men med tanke på de utspel han har bjudit på sedan dess, från feminism till förringande av terrorism, är jag tveksam till att han blir omvald.

Emmanuel Macron och Justin Trudeau på en bild som
älskades av liberaler och allehanda vänstermänniskor.

Att läsa Ådahls text är lite provocerande, eftersom där inte finns en enda tanke som inte redan har sagts av etablissemanget närmast dagligen i flera år:

"Redan i dag visar analyser av media, tvärtemot vad som ofta påstås, att vi nästan bara pratar invandringens problem och kostnader. Sällan påminns vi om att det ändå är en stor majoritet av utlandsfödda som jobbar och har gjort så länge, att prognoser visar att nyanländas jobb behövs för att klara välfärden med en äldre befolkning."

Nonsens. Gruppen utlandsfödda har lägre sysselsättningsgrad än befolkningen i helhet, vilket gör framför allt asylinvandringen till en nettoförlust, och då har vi ändå inte ens tittat på de grupper där frekvensen ligger särskilt lågt. Ohederlig argumentation kring denna fråga har vi hört sedan Erik Ullenhags mantra "600 000 utlandsfödda går till jobbet varje vecka", vilket möjligen var sant, men inte tog hänsyn till vad nettoeffekten blev.

Som den centerpartist och liberal han är, tänker Ådahl sig att allt löses med "reformer":

"Men det är en grundläggande skillnad mellan att det finns problem som skapats av en felaktig politik och att det alltid är problem med invandring, även om man gör de vettiga och riktiga reformerna."

Nej, invandring i sig behöver inte skapa problem, men det är inte en framgångsrik modell som Ådahl heller vill se. Vi skulle kunna ha en begränsad arbetskraftsinvandring av utbildade personer från välfungerande kulturer, men Centerpartiet vill fortsätta ha en enorm asylinvandring från huvudsakligen muslimska länder. Det skapar ofrånkomligen en mängd problem, alldeles oavsett hur man organiserar instegs- och låglönejobb. Ådahl är inte rädd för att leta halmstrån:

"Jämfört med Sverige har Danmark dubbelt så många jobb som nyanlända kan konkurrera om utan gymnasieutbildning. Runt om i Sverige finns goda exempel: Västra Götaland fick nyanlända specialistläkare som minskade läkarbristen. Falkenberg lyckades vända sitt ”utsatta område” så att det ströks från Polisens problemlista."

Om vi bortser från att Danmarks asylinvandring är en bråkdel av Sveriges, är en allt mindre kvalificerad arbetsmarknad inte ett framgångsrecept. Man brukar säga att man kan lösa arbetslösheten i morgon om man bara förbjuder grävmaskiner, vilket kanske inte ens är sant, men där poängen är att visa hur lätt det är att gå tillbaka i utvecklingen. Det är utmärkt om utländska läkare här kan minska en brist, men då skulle det vara oändligt mycket mer rationellt att rekrytera sådana specifikt, istället för att ta in tiotusentals helt okvalificerade i hopp om att få några läkare på köpet. Det låter också bra att ett utanförskapsområde åtminstone formellt kunde lämna kategorin, men då glömmer vi förstås de områden som ständigt tillkommer.

Varje gång någon försöker argumentera för omfattande asylinvandring blir det uppenbart hur de går tillväga. Man fastställer först att så absolut ska ske, för att sedan leta lite var som helst efter perifera eller ologiska argument. Det skulle nästan vara hederligare att helt enkelt säga att ordet "öppenhet" tilltalar en på ett filosofiskt och bildligt plan, och att det därför ska appliceras på allt, oavsett konsekvenser i den tråkiga verkligheten.

Å andra sidan älskar även Martin Ådahl att tala på detta sätt, vilket gör att vi kan avsluta med den humor som skapas av hans egen kampanjfilm: