Danmark, Sverige och Anders Lindberg

I kvällens Aktuellt visades ett inslag om Danmarks invandringspolitik, följt av ett samtal med Alice Teodorescu och nyligen befordrade Anders Lindberg. Som bekant har Danmark inte bara avsevärt lägre asylinvandring än Sverige, utan också en öppen debatt om frågan, och skillnaderna i våra länders förhållningssätt blev smärtsamt tydliga när Mads Fuglede från borgerliga Venstre intervjuades. Programledarens frågor, liksom själva rubriken, var dessutom mycket svenska:







Både intervjun och den efterföljande debatten visar på en helt avgörande skillnad. Fuglede pratar om verkligheten och konkreta följder, medan både programledaren och senare Anders Lindberg istället pratar om tonen och hur samtal ska föras. Även programledarens frågor åskådliggör problemet:

"Är det inte ganska generaliserande att säga så...?"
"Är inte det där diskriminering...?"
"Den här beskrivningen som du målar upp är ju ändå kontroversiell..?"

Att hon på fullt allvar verkligen slänger in "socioekonomiska faktorer", och hänvisar till hur Isabella Lövin (MP) ser på saken, gör inte den svenska insatsen mindre pinsam.

Därefter blir det då äntligen dags för Anders Lindberg att kommentera inslaget och han är, som sagt, helt upptagen av vad som ska få sägas, och Fugledes hela resonemang ska avfärdas på ett mycket typiskt sätt:

"Jag är lite glad att vi inte har den här drängstugenivån på samtalet i Sverige."

Han är förvisso känd för att ha alldeles fel mycket ofta, men hans första inlägg vittnar om att hans logiska tänkande ligger på ungefär samma nivå som den twittervänster han också tillhör:

"Sedan tycker jag att den argumentationen han har, den hänger inte riktigt ihop heller, för han säger så här: Svensk industri är någonting som är väldigt bra och svenskt näringsliv är väldigt bra. Det har ju också att göra med att det är exportindustri, det är ett öppet land, att vi har varit öppna mot omvärlden under lång tid."

Återigen, att ha en exportindustri har absolut ingenting med asylinvandring att göra, ens om man försöker blanda ihop allt under "öppenhet". Självklart sammanfattar Lindberg den danska "retoriken" som "obehaglig" och "konstig". Att han sedan framhåller "humanistisk grundsyn" som det väsentliga förvånar föga.

Alice Teodorescu, som vanligt betydligt skarpare än den vänstermänniska hon för tillfället ställs inför, påpekar just problemet med att hellre vilja ha en viss ton i framställningen än att angripa faktiska problem.

Anders Lindbergs oförmåga att analysera samhällsproblem är tämligen ökänd, men hans fixering vid hur "samtalet" ska föras delas av många och förklarar en hel del av Sveriges nuvarande situation. Man kan förstås tycka att det retoriskt och känslomässigt är fel att tala om att ett land "allt mer blir som Mellanöstern", men det är ett problem i verkligheten och de flesta människor förstår rätt väl vad som avses.