Fatemeh Khavari hos Vänsterpartiet

Bland allt som var osunt på Vänsterpartiets kongress, hörde kanske ändå valet av invigningstalare till de mest bisarra inslagen. Som så ofta blir redan presentationen intressant, där asylfanatikern Christina Höj Larsen berättar vad dagens Vänsterpartiet ser som "folkrörelse":







Samlingen figurer, huvudsakligen äldre svenska kvinnor och de afghanska männen själva, är någon sorts rörelse, men jag betvivlar att kampen för amnesti för män utan asylskäl är vad som främst engagerar befolkningen i stort. Observera att Höj Larsen verkligen säger att dessa personer "har rätt till en framtid i Sverige". Hur då? Räcker det att fysiskt ta sig till en plats och ljuga sig in för att ha en moralisk och självklar rätt till den?

Att listiga Fatemeh Khavari direkt tog sig fram till en mottaglig riksdagsledamot med sina krav förvånar knappast, utan det verkligt sjuka är hur Höj Larsen berättar om det. Följande ansågs alltså som beundransvärt och mycket charmigt:

"Hur länge ska vi behöva vara här? En vecka, innan ni ändrar er?"

En tidigare hörd tanke möttes rentav av applåder:

"Om det inte går, får jag väl bli statsminister."

Vad dessa vänsterpartister ser som rätt och riktigt är så fullkomligt främmande att även jag häpnar, trots att jag borde vara luttrad. Vi måste komma ihåg att detta alltså handlar om personer som har tagit sig till andra sidan jorden, inte för att de måste fly något, utan för att det blev känt att det fanns ett land där rätt lögner kunde ge en högre levnadsstandard.

Avsaknaden av asylskäl är själva anledningen till att man ljuger om ålder och ursprung. Det är i sin tur skälet till att de ska utvisas till Afghanistan, trots att de har levt i Iran, vilket nu har blivit ett eget argument, då "de aldrig har varit där". Åldern "17 år" uppges därför att man även utan egentliga asylskäl kan få uppehållstillstånd som "alternativt skyddsbehövande", dels för att ett barn anses mer utsatt i största allmänhet, men också för att det då krävs ett "ordnat mottagande" i hemlandet, eller snarare i Afghanistan.

Det är alltså denna kategori som Vänsterpartiet tycker bör genomföra "skolstrejker" och få bostäder.

Fatemeh själv är dessutom ett av de minst behjärtansvärda fallen. Hon har levt med sin familj i Iran i hela sitt liv, och begav sig tillsammans med dem alla till Sverige när den broder som skickats som ankare fått uppehållstillstånd. Han hade inga asylskäl och resten av familjen hade det definitivt inte.

Svenskar, alltid redo att kuvas.

Jag är lite nyfiken på hur Vänsterpartiet här resonerar. Det är ju inte Miljöpartiet vi talar om, utan om ett parti som till stor del består av ideologiskt drivna individer och ett antal oreformerade kommunister. Därför har jag svårt att tro att det bara skulle handla om att Fatemeh är en beundransvärd person med ett lika beundransvärt mål. Möjligen är tanken att positioneringen ska dra till sig muslimska röster, och då finns det stora volymer att hämta från Socialdemokraterna.

Samtidigt tror och hoppas jag att det för afghanrörelsen kan vara ett strategiskt misstag att i så hög grad förknippas med ett parti, en koppling som synts även tidigare.

Det blir sedan äntligen dags för stjärnan själv, som egentligen är ett mindre intressant fenomen än de svenskar som vill stödja henne i alla lägen och skickar små hjärtan för varje lögn. Hon agerar rationellt och förslaget, även om lögnerna ofta är väl lätta att genomskåda för den mindre naive svensken, och jag tror att arrogansen förr eller senare blir hennes fall.

När varje "argument" är välkommet,
blir barn plötsligt erfarna byggarbetare.

Att stå och läsa från en mobiltelefon är vanligt inom nyvänstern, men det är ett föga medryckande grepp. Precis som vi kunde förvänta sig är var och varannan mening i den där mobiltexten förljugen:

"Det skapar flyktingar som rör sig i motsatt riktning. Det skapar mig, det skapar tusentals ensamkommande som tar sig över många gränser, för att söka trygghet i dessa länder." 

Återigen, Fatemeh kan inte med godaste vilja beskrivas som "flykting". Det är dock lite roligt att hon råkar nämna att de tar sig över många gränser, det vi andra kallar tiotalet säkra länder, eftersom det verkligen inte är trygghet de i första hand söker i norra Europa. Jag tror inte heller att det är bidrag, utan just möjligheten att få permanent uppehållstillstånd genom några grundläggande lögner. Kopplingen till svensk vapenexport har hon knappast kommit på själv.

Det är lite provocerande varje gång dessa aktivister ska beskriva eländet i Afghanistan. Det är förvisso dit de ska utvisas, men för minst hälften av gruppen beror det på de egna lögnerna vid ankomsten till Sverige. Man bör se hela företaget som en chansning, en investering, som ibland misslyckas. Då beger man sig från Iran till Sverige, i hopp om högre avkastning, och det hela slutar i Afghanistan. Tråkigt för den enskilde, men en risk denne borde räknat med.

Amir var tidigare stor mediefavorit genom sitt twittrande.
Denna dag blev han dock lite väl bekväm, och tweeten nådde
utanför de beundrande kretsarna.

De avslutande raderna om att ha "förlorat tron på demokratin" är lika patetiska som de andra. Formellt sett är asyllagstiftningen framtagen av demokratiskt fattade beslut, och att vägra lyda denna lagstiftning har absolut inte med demokrati att göra. I verkligheten är det naturligtvis inte de inlärda fraserna om "mänskliga rättigheter" och "demokrati" som driver Fatemeh Khavari, utan enbart ren egennytta.