Annie Lööf pratar vidare

Det kommande valet lär vara tämligen unikt i Sveriges politiska historia. Det hör förvisso till politiken att man också talar om vad som är mindre bra med motståndaren, men nu har vi en situation där valkampanjen helt verkar upptagen av eventuella samarbeten, och de traditionella två blocken försöker slå varandra i huvudet med det tredje. Det visar sig att så gott som samtliga övriga partier inte bara ser sig själva som bäst på att isolera det där andra partiet, utan dessutom har det som främsta argument. Situationen är rent komisk:

Mitt i allt detta står också Centerpartiet och Annie Lööf. Improvisationskomiker brukar be publiken om vissa scenarier de sedan ska utgå från, och precis så upplevs Annie Lööf. Man kan slänga till henne vad som helst, för att sedan ta del av det intetsägande ordflöde som omedelbart kommer. Hennes deltagande i TV4:s Nyhetsmorgon var inget undantag:







Centerpartiet förespråkar som bekant en mer eller mindre obegränsad invandring, men vill i liberal anda att stödet här sedan ska vara minimalt. När Lööf ska svara på hur det "går ihop", vilket det trots allt gör i högre grad än vänsterns "allt till alla", blir ordflödet:

"Väldigt väl, för vi tror ju på de människor som kommer till vårt land. De människor som kommer nya till vårt land har erfarenheter, de har kunskap, de har drivkraft, och vi lägger ju mycket på att från dag ett få möjligheter till praktik, sänkta kostnader för att snabbt komma i arbete, vi lägger pengar på att man ska få lära sig svenska från dag ett. Då blir det en effektivare flyktingmottagning, där man snabbare kommer i arbete och kan bidra till samhället och bli skattebetalare."

Det låter fantastiskt, men är provocerande i sin tomhet och brist på verklighetsförankring. Rimligen varierar den där kunskapen och drivkraften mellan olika individer, men här går det tydligen bra att dra alla över en kam. Säkerligen är några både välutbildade och entreprenörer, men bristande utbildning är samtidigt en av "utmaningarna" med inflödet till Sverige.

Det Lööf kallar "effektiv flyktingmottagning" är den grundläggande motsägelsen i den invandringspolitik hon förespråkar. Ett normalt land vill kunna attrahera kompetens, och för inresa till många länder krävs att man visar att man inte kommer ligga landet ifråga till last ekonomiskt. Lööf förespråkar en bisarr blandning av dessa principer, där man ska attrahera människor genom asyl, men samtidigt förväntar sig att de alla ska bli lönsamma. Redan idén om att "lägga pengar" på att de nyanlända ska lära sig svenska visar denna motsägelse, eftersom företagsamma personer utan vidare kan sätta igång att lära sig på egen hand. Det största tankefelet, och där är Lööf sannerligen inte ensam, är att man först slår fast att ett inflöde är nödvändigt och ett självändamål, för att därefter försöka hantera konsekvenserna.

Förslagen som Lööf presenterar är inte heller särskilt imponerande. "Lärlingsjobb" har säkert sina fördelar, men det är svårt att se hur de 100 000 nyanlända eller fler per år, som Centerpartiets politik skulle leda till, alla ska få varsin lärlingstjänst. Man får försöka föreställa sig hur ett land skulle se ut om man införde Centerpartiets linje, där alla ska kunna korsa gränsen, men sedan måste klara sig så gott det går på egen hand. En inte allt för vild gissning är att resultatet blir enorma klassklyftor, etniska konflikter och mycket stor brottslighet. Från att ha varit ett homogent land med generell välfärd ska vi frivilligt alltså eftersträva att bli någon sorts Sydafrika.

Till slut kommer då den där frågan om regeringsbildning som alla partier försöker slingra sig ur, och Lööf är inte den som ger klara besked i onödan:

"Ja, väljarna har ju alla möjligheter att rösta fram en stark alliansregering."

Visst, men nu verkar inte de där opålitliga väljarna riktigt vilja ge denna allians över 50 procent. Vi vet alla att dessa fyra partier gärna samarbetar med varandra, men ingen tror heller att de kommer att på egen hand få majoritet. Lööf biter sig, liksom de flesta av de andra, fast vid bilden av två stora block:

"Blir vi större än de rödgröna, kommer vi att söka stöd för en alliansregering. Blir vi inte det, måste Alliansen hålla ihop och söka stöd över blockgränsen för att kunna styra Sverige tryggt framåt."

Detta eviga dribblande med formuleringar, som ska vara så vaga det bara går. Vad hon egentligen säger är att man antingen kommer att söka stöd hos Socialdemokraterna för sin minoritetsregering, eller se till så att Socialdemokraterna får leda en annan minoritetsregering. Hon får dock den specifika frågan om hon skulle kunna tänka sig att "släppa igenom" en moderatregering med stöd av SD, och svaret blir:

"För Ulf Kristersson är det ju otänkbart att splittra Alliansen, att lämna Alliansen, för att börja förhandla och söka stöd från Sverigedemokraterna. Hans alternativ, som han går till val på, är ju att hålla ihop oss och jag vill ju också hålla ihop Alliansen, så därför kommer jag inte att ge besked där, för jag tror att det är ett osannolikt scenario."

"Osannolikt" var kanske att ta i, då den parlamentariska situationen lär uppstå, och Kristersson har gett lika vaga svar som Lööf. Vi kan också betvivla hennes uppriktighet när det gäller att hålla ihop Alliansen. Viljan till sammanhållning var inte större än att ett lagförslag som berörde 9 000 afghanska män omedelbart fick Centerpartiet att överge de övriga tre. Det var alltså ett förslag som inte ens Socialdemokraterna kan ha varit särskilt nöjda med. Man lät i vanlig ordning Miljöpartiet avgöra asylpolitiken och Lööf ställde sig glatt på deras sida, dessutom med förklaringen att förslaget visserligen var dåligt, men av någon anledning ändå borde klubbas igenom.

Annie Lööf säger att hon inför regeringsbildningen "måste lita på Ulf Kristersson", något som många av oss enkla väljare har svårt att göra. Av samtliga nuvarande partiledare framstår han som den mest otydliga och principlösa. Det är samtidigt just Centerpartiets opålitlighet som har gett dem ett guldläge i detta spel. Även inför det där undantaget för afghanska män satte asylaktivisterna dagligen sitt hopp till Centerpartiet, som sedan levererade ytterligare afghanska män enligt önskemål.

Nu kan detta parti bli det som avgör hela regeringsfrågan, eftersom de verkar villiga att ingå i vilket block som helst, utom det blågula. Det finns till och med människor som framför sig ser en regering med M, S och C, där Annie Lööf blir statsminister. Oavsett vilket, så lär ett antal partiledare uppleva en svekdebatt efter regeringsbildningen, just för att vägrar lämna besked och hellre väntar med att göra någon besviken till efter valet. Å andra sidan är man inte tvungen att rösta på något av Regnbågskoalitionens partier.