De som lever för SD

Många rättänkande, som Thomas Alm, ägnar mer tid åt SD
än partiets medlemmar. Det är också viktigt att fylla sin profil
med fyndiga bilder som skildrar ens specialintresse.

Det har här blivit en hel del om SD den senaste tiden. Min ursäkt är dels att valet närmar sig, dels att stora delar av den offentliga debatten handlar om hur någon står i förhållande till detta parti. Även i dag känner sig ett antal figurer kallade att skriva om ett parti de inte kommer att rösta på. Bland dessa med denna fixering återfinns bland annat en Thomas Alm, vars profil kort och gott lyder "Ateist och antirasist", trots att etiketten "Feminist och antirasist" är den mest etablerade. Han har fått utlopp för sin riktade aversion mer än en gång på DN:s debattsida, som ska vara landets mest prestigefyllda. I maj i år låtsades Alm oroa sig för sitt eget medborgarskap:

Hela texten verkade vara skriven i någon sorts affekt, och vi fick bland annat veta att han inte var "lojal visavi SD:s bruna kulturrasism och tribalism" och att SD var "en pueril och en rasistiskt tonad missnöjesyttring". Avslutningen bestod av en dos dumdryg vänsterhumor:

"Att utvisa mig till ett annat land kan bli svårt, så jag antar att jag har en reserverad plats i en godsvagn till ett avprogrammeringsläger där jag får lära mig tyst lydig lojalitet med herrarna och får lära mig äkta svensk folkdans. Får jag lära mig spela nyckelharpa också?"

Han verkar vara tämligen nöjd med begreppet "pueril missnöjesyttring", ett uttryck som redan dykt upp på hans egen blogg i en av otaliga attacker mot just detta parti. I februari bjöd han där på följande analys:

"Sverigedemokraterna ÄR inte ett vanligt parti, det är en pueril missnöjesyttring som samlar nationens mest lågbegåvade 'gnällpellar', de obetänksamma och missnöjda, de rasistiskt tonade och de som drabbats av nationalismens gamla sjukdom."

Oj, då är det ju illavarslande att någon miljon svenskar har alla dessa otäcka egenskaper. Om alla av denna typ samlas inom SD, innebär det också att alla andra partier endast består av den positiva motsatsen. Det stämmer inte riktigt överens med min egen bild, men låt oss så titta på dagens debattinlägg, som fokuserar på demokrati och givetvis får rubriken "Sverigedemokraterna utgör ett hot mot vår demokrati". Vi får direkt veta:

"En formell och tydlig exkludering av SD betyder inte att vi inskränker vår demokrati, utan bör snarare ses som en garanti för vår demokratiska frihet."

Fullvärdig demokrati kräver alltså att någon fjärdedel av befolkningen utestängs från inflytande. Alm vill försvara denna speciella tolkning av demokrati med ett krystat resonemang om hur minoriteter ska skyddas från majoriteter, men för att få ihop det måste man först acceptera Alms syn på vad SD står för:

"Eftersom SD:s politik vill inskränka andras frihet är det inte odemokratiskt att stänga ute partiet."

Förvisso skulle man kunna säga att alla partier i någon mån vill göra det, eftersom de faktiskt sysslar med lagstiftning, men i Alms värld är SD, och endast SD, någonting mycket speciellt:

"Partiet vill medvetet inskränka de mänskliga rättigheterna, den värdegrund vår demokrati vilar på och är ett tydligt rasistiskt parti som förespråkar en rashierarki, där ’ras’ främst får näring ifrån kultur i stället ifrån biologi."

Nu blev det lite snurrigt, särskilt med tanke på att Alm tydligen är intellektuellt överlägsen sina motståndare. Partiet lyckas alltså vara både rasistiskt och förespråka en "rashierarki", utan att diskutera i termer av just raser. Vi vet att figurer av denna sort därför har infört begreppet "kulturrasism", trots att ett fokus på kultur inte bara saknar koppling till rasism, utan nästan blir dess motsats. Det är inte alls särskilt långsökt att tro att kultur och religion påverkar ett samhälle. Ett villkor för att något bör kallas rasistiskt är att det utgår från biologi.

Huvudpoängen dyker upp lite här och där i texten och formuleras bland annat på detta sätt:

"SD står inte för det vi i dagligt tal kallar demokrati."

Den nya definitionen av demokrati, som främst handlar om inställning till asylinvandring, har ingenting med "dagligt tal" att göra, utan används av SD:s politiska motståndare när de kallar sig "de demokratiska partierna". I själva verket handlar demokrati "i dagligt tal" snarare om fria val, mötesfrihet, yttrandefrihet och så vidare, om nu inte den nya definitionen har slagit igenom i folkdjupet.

Alms resonemang blir allt mer förvirrat och bygger genomgående på att bilder presenteras, men aldrig underbyggs eller förklaras:

"SD som majoritet kan innebära att minoriteten inte längre har möjlighet att återfå majoritetsställningen, eftersom SD värdesätter sina egna intressen högre än den demokratiska processen. SD:s värdering av demokratin blir följaktligen problematisk om makten ska delas med folket."

Vad ska detta ens betyda? Den rimligaste tolkningen är att Alm menar att SD omedelbart kommer att införa diktatur, men ett sådant påstående borde förstås bygga på någonting. Å andra sidan är Alms samtliga teser tagna ur luften:

"Att SD är rasistiskt och förvaltar en fascistisk idétradition är tydligt." 

Texten fortsätter med fantasifulla bilder och ett närmast arnstadskt malande:

"Deras rashierarkiska idéer skiljer sig inte mycket från de föreställningar som andra världskrigets icke-demokratiska rörelser stod för. I en verklighet som präglas av globalisering blir det ytterst problematiskt när SD vill para ihop rashierarki med sin tvivelaktiga och förenklade syn på demokrati."

Man kan då kontra med att Alms tvivelaktiga syn på SD gör det svårt att ta hans skriverier på allvar. Efter denna bisarra vandring i hans tankegångar, förvånar inte heller avslutningen:

"Det handlar inte om att förbjuda åsikter, tankar eller känslor, utan om att skydda medborgarna från illegitim maktutövning som med säkerhet leder mot det auktoritära och totalitära. På lång sikt ger en formell exkludering av icke-demokratiska rörelser en fördjupad och utvecklad demokrati."

Det roliga här är att formuleringar som "fördjupad och utvecklad demokrati" låter exakt som en skönmålning från just auktoritära rörelser och länder. På samma sätt kallar sig Nordkorea inte för diktatur, utan "demokratisk folkrepublik", och regimen själv skulle sannolikt gärna se styret som en både fördjupad och mer utvecklad form av demokrati.

I vanlig ordning har jag svårt att förstå de personer av Alms snitt som är fullständigt besatta av ett enda parti, dessutom ett som de ogillar. Det är också intressant att de har ett behov av att beskriva nidbilder, eller halmgubbar om man så vill, vilket skapar intrycket att det verkliga partiet inte är tillräckligt chockerande.

Det måste vara mycket frustrerande att som enda engagemang ha hatet mot ett parti, utan att riktigt veta varför. Att se alla andra som mindre vetande, men ändå inte lyckas övertyga dem. Lika ledsamt måste det vara att dagligen sitta och skicka små fyndigheter om hur korkade ett partis sympatisörer är, skriva text efter text på temat till olika tidningar och resa för att försöka störa ut partiet ifråga. Roligast av allt är som vanligt att de på detta sätt hjälper till att skapa bilden av ett parti mot alla andra. Gissa vem som vinner på det?