Den flygande klimatministern

I dag har ett antal medier uppmärksammat att miljöpartisten och klimatministern Isabella Lövin flyger en hel del, och gärna i business class, vilket gör att kostnaderna för hennes resor är högre än statsministerns. På Twitter förklarar hon varför det är fördelaktigt för just henne själv att flyga:

"Varje biståndsministers uppgift är att resa i världen. Man behöver ibland jobba på planet, och ibland sova för att komma fram utvilad för att företräda Sverige vid viktiga möten och förhandlingar. Resor bedöms utifrån säkerhetsaspekter, och klimatkompenseras av regeringskansliet."

Själv tycker jag att ministrar absolut ska kunna flyga så mycket som uppdraget kräver, även i business class när exempelvis kort varsel gör det nödvändigt. Problemet är förstås, och här är Lövin knappast ensam, att dessa personer samtidigt uppmanar vanliga människor att inte flyga. Politikern räknar glatt upp ett antal skäl till varför det är bättre för denne att välja flyget, medan sådana skäl tydligen inte finns för enklare människor.

Historien påminner om när Grön Ungdoms språkrör Hanna Lidström förklarade sina flygresor till bland annat Kap Verde med att det egentligen var männens fel:

"Ja, jag tänkte på det, sen kom jag på att det här handlar inte om Hanna Lidströms liv utan ett stort ekonomiskt system som mäktiga och rika män bestämmer över. Sen vilade jag en vecka i solen."

Det är också värt att notera att Lövin inte betalar någonting själv här, inte ens den där klimatkompensationen. För henne går det alltså bra att flyga för 1,5 miljoner kronor under en mandatperiod, medan den vanlige svensken ska ta tåget i Europa och absolut inte fira semester i Thailand. Biljettkostnader utgör en droppe i havet i sammanhanget, men man får en hel del förkastliga flygresor för 1,5 miljoner.

Några personer försvarar direkt Lövins resor:

Ja, det är ingen som föreställer sig att Carl Bildt skulle skippa en resa av miljöskäl, eller att han inte skulle tycka att det är smidigare att sitta med datorn i business class. Det roliga är förstås att en person som Isabella Lövin hamnar i samma korg som en person som Carl Bildt. Stöd kommer också från personer som ytterst få skulle vilja kopplas till:

Fantastiskt. Att en miljöpartistisk politiker kritiseras för dubbelmoral är alltså "ett ovärdigt och tramsigt påhopp", enligt samma person som anklagade en moderat riksdagsman för att vara en "taltratt" för "bruna råttor" som tittar fram ur "sina hålor". 

Samtidigt försvarar även jag egentligen Lövin. Det skulle vara helt orimligt att kräva att en svensk minister ska ta tåget överallt eller rentav avstå från möten i utlandet. Vad jag skulle vilja se är att dessa personer i högre grad funderade kring om inte de fördelar de kan hitta för sig själva i olika lägen faktiskt också gäller en mängd andra människor. Det är långt viktigare än att konstatera hyckleriet, även om det hänger ihop. 

Lars Ohly får lov att ange alla möjliga skäl till varför privatskolor är bäst för hans egna barn, men det valet kanske även andra föräldrar vill göra? På samma sätt kan vi förstå varför välavlönade politiker och mediefigurer inte bosätter sig i utanförskapsområden, men det kanske inga andra människor heller vill? Bosätt er gärna där ni vill, men låt då bli att läxa upp alla andra om mångkulturens härlighet, precis som den ständigt flygande Lövin kanske bör nyansera talen om medborgarnas klimatpåverkan.