En förstörd debatt

I går skulle gängkriminaliteten debatteras i SVT. Lite naivt trodde jag att olika åtgärder verkligen skulle diskuteras och jag hoppades kunna säga att samtliga hade bra och mindre bra poänger. Så blev det nu inte, och tyvärr blir omdömet precis i linje med vad man fördomsfullt skulle ha gissat redan före programmet. Inbjudna var de tre stora partierna, representerade av Morgan Johansson (S), Tobias Billström (M) och Adam Martinnen (SD). Av någon anledning var även Vänsterpartiet på plats, i egenskap av Nooshi Dadgostar, en gäst som sannerligen inte bidrog positivt till debatten.

I likhet med de flesta debatter sedan socialdemokratins maktmonopol bröts på 1970-talet fokuserade moderaten och socialdemokraten på vem som hade gjort och inte gjort vad under respektive mandatperiod. Något var det andra blockets fel, och detta block hävdar då att man har ärvt en problematik från föregående regering. Själv utförde man stordåd under sin period, och det andra blocket menar då att de egna dåden var ännu större. Med en månad till kommande val, ville både Johansson och Billström följa detta koncept:







Man kan förstå att historik är viktigt för den som har varit politiker under alla dessa år, men för väljaren är det tämligen ointressant. Man kan lugnt påstå att både vänster och höger har en skuld till framväxten av så kallade utanförskapsområden. Det är också värt att notera att sverigedemokraten Martinnen inte nämnde invandringen i något av de första inläggen, trots att detta är ett ämne där det faktiskt är högst relevant. Det var klokt, och istället räknade han upp ett antal konkreta åtgärder.

En person som inte klarade av att släppa gamla käpphästar var vänsterpartisten Nooshi Dadgostar. Det är nästan en bedrift att i en debatt om laglöshet i förorter verkligen få in de vanliga harangerna om "miljardärer" som bor i "dyra villor". Hon har rentav tagit reda på hur många som tar kokain i Danderyd, men det kan förstås rättas till om man beskattar dem till en nivå där de inte har råd att köpa narkotika. En konkret lösning som hon verkligen framförde är att man ska klämma åt företag lite extra så att de inte kan användas till att tvätta pengar, vilket har något samband med dessa narkotikainköp. Detta ska ske med hjälp av en "professionell person som tittar igenom bokföringen i alla företag". Sådana personer finns visserligen redan, och kallas revisorer, men lever man i en politisk vänsterbubbla har man kanske aldrig hört talas om dem. Som om vi behövde mer, får vi också en referens till "mansrollen".







Alltså, jag förstår att man vill tillämpa sin egen ideologi i olika frågor och att partier har olika ingångar till samhällsfrågor. Dadgostar hade dock kunnat lägga ett rimligare vänsterperspektiv på denna gängkriminalitet, exempelvis genom att tala om förorternas ekonomiska utsatthet eller ge något förslag om fler praktikplatser och så vidare. Vänsterpartiet oroar sig dessvärre alltid mer för rikedom än för fattigdom, och de blir alltid mer provocerade av dyra villor än av undermåliga bostäder. Engagemanget förefaller alltid kretsa kring de som anses förmögna, och sällan om de ekonomiskt svaga. Kanske är det roligare att hata än att värna om någon. Skatter förefaller ofta ses som någonting i sig gott, och en bestraffning, medan vad de ska finansiera hamnar i skymundan.

För övrigt fick Ulla Andersson (V) i dag in sin närmast sjukliga besatthet på Expressens debattsida:

Det fullständiga bottennappet är förstås Dadgostars lilla passning om att SD:s riksdagsgrupp är ett kriminellt gäng. Jag tror att en sådan kommentar kommer ur vänstermänniskors frivilliga bubblor, där man endast talar med likasinnade och aldrig lyssnar på någon annan. Om en vänsterpartist skulle säga något liknande på Twitter, skulle det av de likasinnade ses som oerhört fyndigt, och de som hade kunnat ifrågasätta är sedan länge blockade.

Vi avslutar lite lättsamt med Dadgostars freudianska felsägning: