Intressanta motsättningar i Opinion Live

Anna Johansson (S)

I identitets- och nyvänsterns framställningar tilldelas människor sina fasta roller, där de själva står tillsammans med alla med utländsk bakgrund mot pursvenskars förtryck. Dessa personer med utländsk bakgrund anses därför automatiskt tillhöra vänstern. Skulle någon av dem gå utanför de uppställda ramarna blir de snabbt sedda som förrädare, och får ofta mindre trevliga tillmälen, som "husblatte" och liknande. Dessvärre har denna syn färgat mycket av den offentliga debatten över hela linjen, vilket gör att en person som Fredrik Reinfeldt kan framställa saklig kritik mot den förda migrationspolitiken som "ni ger er på invandrarna". Att någon med utländsk bakgrund själv kan ifrågasätta asylpolitiken känns, för det handlar mycket om känslor, närmast otänkbart och skapar det som skämtsamt kallas "PK Syntax Error".

Gårdagens Opinion Live var ungefär lika tjafsigt som vanligt, men blev intressant om vi utgår från identitetsvänstern syn på samhälle och individer. Vi fick se en man med utländsk bakgrund som var engagerad i Moderaterna bli ansatt av en hätsk och pursvensk kvinna, för att sedan hamna i polemik med identitetsvänsterns ständigt inbjudna Rossana Dinamarca.

Programmets absoluta höjdpunkt var dock när en annan man med utländsk bakgrund, som nu tänker rösta på SD, läxade upp Anna Johansson (S), som fötts in i socialdemokratin och antagligen tycker att hon själv minsann står på "invandrarnas" sida mot sverigedemokrater. Jag har valt att låta klippet börja med denne Bawan Said, för att sedan fortsätta med övriga tragikomiska fenomen, som exempelvis Dinamarcas förprogrammerade utläggning om, ni gissade rätt, förmögna personer i Djursholm.







Huruvida det finns "no-go-zoner" blir en meningslös diskussion, eftersom det inte definieras. Om det krävs att varje person som sätter sin fot där omedelbart dödas, finns det inte någon sådan i Sverige. Menar man allmän otrygghet, där samhället har kapitulerat och räddningstjänst måste ha poliseskort, finns definitivt dessa zoner. Vi skulle istället kunna använda politikernas ord "utanförskapsområden", men en sådan namnlek friskriver inte samma politikers ansvar för att de har vuxit fram.

Deras arrogans är provocerande, då de oblygt pratar om vad som ska göras åt de problem som de själva skapat, samhällsfrågor som tidigare inte ens fick beröras. Folkpartiet/Liberalerna har alltid förespråkat omfattande asyl- och anhöriginvandring, något som framställts som ofrånkomligt, nödvändigt och förstås det enda godhjärtade. Ändå kan Jan Björklund nu sitta där och säga att "det är olyckligt att vi har dessa områden", som om det var en plötslig naturkatastrof som drabbat oss. Han lyckas rentav säga att dessa områdens utformning är "som att be om sociala problem". Denna utveckling var fullständigt förutsägbar, men liberaler som Björklund och socialdemokrater som Johansson har inte bara skapat problematiken, utan också sett till att inga varningar om vad som komma skulle fick uttalas.

Som vanligt levererar Rossana Dinamarca sedan så mycket nonsens, med så mycket hyckleri inbakat, att man häpnar. Vi får veta att personer i Djursholm minsann bygger om köket tio gånger, där det inte bara är handlingen som upprör, utan också att det finns avdrag för sådana arbeten. Vi får också veta att människor i Bromma anlitar städhjälp för att de "inte orkar göra det själva".

Om vi betänker att Dinamarca är över 40 år gammal och har varit politiskt aktiv i minst 20 år är den infantila nivån förbluffande. Att tjänster säljs och köps är varken ett nytt eller särskilt märkligt fenomen, vilket Dinamarca med sina otaliga taxiresor, som dessutom var helt skattefinansierade, borde känna till. Liksom många vänstermänniskor ser hon skattelättnader som "bidrag", eftersom dessa figurer verkar tycka att alla pengar egentligen tillhör staten, och då blir förstås varje utebliven skattekrona ett bidrag från staten.

Frågan blir som vanligt vad detta har med bilbränder att göra, och framför allt hur resonemanget skulle lösa problemet. Om vi tvingar människorna i Djursholm att sluta bygga om sina kök, och människorna i Bromma att städa själva, slutar då ligister i andra områden att bränna bilar?

Sverigedemokraten Bawan Said bemöter sedan just detta resonemang, där han framhåller att bränder i Västra Frölunda och Hjällbo inte har särskilt mycket med de där lata människorna i Bromma att göra. Dinamarca förstår inte riktigt poängen, utan slänger in:

"Vi kan ta göteborgsexempel också. Vi kan säga Askim, då."

Jodå, vi vet att hon inför varje besök i någon stad tar reda på vilka de välmående stadsdelarna är, eftersom deras förfärlighet ska in i varje debatt om varje ämne. Hon har rentav mage att kalla andras förslag för populistiska, som inte skulle hjälpa någonting, som om Vänsterpartiets mantran om "de rika" skulle vara konkret sakpolitik.

När det gäller bilbränderna och hur de ska bekämpas lärde vi oss nog inte så mycket, men det var trevligt att bevittna hur liberala och socialistiska karriärpolitiker fick skäll av förnuftiga och vältaliga individer ur den grupp de säger sig ömma för och räknar till de sina.