När SVT kränkte Anders Lindberg

I gårdagens Aktuellt lyckades SVT chockera ett antal medier och den samlade twittervänstern. Vad som provocerade dem? Några ord om en känd opinionsskribent:

"Anders Lindberg på socialdemokratiska Aftonbladet är avskydd i vida kretsar, just för att han ses som en godhetsknarkare av rang."

Det skulle möjligen ha varit anmärkningsvärt om det var en sorts allmän presentation av Lindberg, men inslaget handlade just om debatten om godhet. Själv låtsades han som vanligt inte förstå hur begreppet används:

Aftonbladets Jonna Sima försvarade förstås sin kollega, och passade också på att hänvisa till DN:s kanske främsta demokratihatare, Kristina Lindquist:

Frågan är mycket lätt att besvara, och formuleringen beror som sagt på att inslaget handlade om godhetens roll och hur den diskuterats av olika aktörer. Minst lika upprörd var vänstermänniskan Helle Klein:

Självklart dök snart en artikel upp i Aftonbladet, med den braskande rubriken "Hänsynslöst och slarvigt, Aktuellt". Ulrika Stahre ger oss omedelbart den där förljugna beskrivningen:

"Godhetsknarkare. Godhetsapostel. Naiv. De nedsättande kommentarerna och epiteten är många mot människor som helt enkelt vill vara till hjälp för andra. Vara solidariska, till exempel."

Nej, det handlar verkligen inte om människor som faktiskt hjälper andra eller är solidariska, utan om de som tar varje tillfälle i akt för att kunna framstå som goda. Själv kallar jag dem ofta "posörer", vilket kanske blir lite mer lättförståeligt för denna skara. Stahres avslutning blir mycket talande:

"Aktuellt är inte min Public Service."

Just det, dessa människor förväntar sig att endast få sin egen världsbild bekräftad, vilket också förklarar de upprörda reaktioner som följde av att Nya Tiders chefredaktör Vávra Suk ens intervjuades i ett inslag om just sin tidning. Dag efter dag kan dessa människor sitta och känna hur det är deras Public Service, och avviker ett enda inslag från den vänsterliberala normen skapar det stor oro och mycket ilska.

Anders Lindberg själv håller inte nödvändigtvis
igen när meningsmotståndare ska angripas.

Dessa reaktioner är roliga, eftersom de visar hur ovana vänsterliberala profiler är att själva förses med epitet, trots att de gärna slänger dem på andra. Vi andra är så vana att vi helt enkelt förväntar oss att ord som "främlingsfientlig" och "högerextrem" rutinmässigt klistras på vänsterliberalernas meningsmotståndare. Inte ens när dessa "goda" nu rycker ut för att fördöma en beskrivning de ogillar kan de låta bli dem.

Det är också värt att notera att Anders Lindberg efter inledningen själv fick lägga ut texten om sin egen godhet, något som invandringskritiska rörelser och personer sannerligen inte kan räkna med. Dessutom var hela inslaget tämligen neutralt och det var faktiskt inte SVT som kallade Lindberg "godhetsknarkare", men möjligen hade medieetablissemanget kunnat svälja ordet om man istället förklarade att det "används av främlingsfientliga högerextremister".

I botten ligger den där vanliga vänsterprincipen, att gränsen alltid går vid ens egna åsikter, och just det som man själv ogillar ska tystas och förbjudas. Personer som Lindquist, Sima och Klein skulle inte ens ha reagerat om bra mycket grövre etiketter sattes på deras motståndare, medan en enda referens till hur många andra ser Anders Lindberg blir "hänsynslöst och slarvigt". Dessa människor borde redan nu lära sig att man kan kasta epitet i båda riktningarna, eftersom uppvaknandet annars blir än mer smärtsamt.