...och nu hyllas den politiserade kriminologen

När en mediefigur kallar en annan mediefigurs alster för
"viktigt", "briljant" eller här "vasst", är det vanligen en
indikation på att texten är usel.

I det förra inlägget tittade vi på hur inte minst Aftonbladets ledarredaktion gick till någon sorts motattack redan innan Uppdrag Gransknings program om utlandsföddas överrepresentation vid våldtäkter hade sänts.

Då fick vänstermänniskorna på egen hand tråckla ihop ett resonemang som skulle neutralisera varje tanke på att sådana mönster kunde finnas, men i dag verkade de istället samlas kring Jerzy Sarnecki, den lite märklige kriminologen som i decennier varit en självskriven källa i medierna. Han hade ett antal invändningar mot statistiken, där väl den tyngsta eller åtminstone någorlunda rimliga var att dömda våldtäktsmän var en liten del av samtliga personer som begått detta brott. Å andra sidan skulle kanske detta mörkertal visa samma överrepresentation, men personer som Sarnecki och Jonna Sima tänker sig för bekvämlighetens skull att där är så många pursvenskar att fördelningen bland de dömda blir helt missvisande. Så mycket funderade inte de vanliga vänstermänniskorna, som helt enkelt var glada att någon röst var på plats för att förkasta siffrorna. Det är lite intressant hur ideologiska glasögon kan skapa märkliga intryck:

Till och med Nabila Abdul Fattah, som har studsat lite mellan att vara ung kravallvänster och försvarare av islamiska företeelser, greps av varma känslor:

Jag skulle dock tro att den uppfattning som exempelvis invandringskritiska Julia Caesar ger uttryck för speglar majoritetens:

Sarnecki fick i dag förstås skriva en sida i DN för sin sak, men inte ens där kan han separera forskning från sin egen ideologi. Redan de första raderna visar att det inte enbart är oantastlig vetenskap han ägnar sig åt:

"Att män från främmande länder och kulturer invaderar ett land och våldtar dess kvinnor är en urgammal fruktan som väcker människors vrede. Fientliga makter har genom historien ägnat sig åt fruktansvärda övergrepp på det invaderade folket och inte minst på kvinnorna."

Han menade att programmet inte ens borde ha sänts, en åsikt som dyker upp även i texten på DN:

"Detta urgamla tema har under senare år vandrat ut från ljusskygga skrymslen och in i den allmänna debatten och har nu även nått public service."

Ni känner igen bildspråket. Vissa åsikter finns i "ljusskygga skrymslen" och kanske i "nätets undervegetation", och den som pratar om vissa frågor "fiskar i grumliga vatten".

I det förra inlägget såg vi också hur Aftonbladets Anders Lindberg ägnade större delen av dagen åt att försöka skjuta det då ännu inte sända programmet i sank, och även i dag har han knappat febrilt. För att åskådliggöra hur han såg på UG:s program, fick vi någon sorts liknelse:

Denna karikatyr av programmet, som återkommer ett par gånger under dagen, visar en mycket vanlig inställning hos Lindberg. Han känner ofta att det finns den helt rätta sidan, alltid hans egen, och en helt vansinnig motbild som riskerar att dra i väg slutsatsen till en mer samlad bild. För att ett program om våldtäktsstatistik överhuvudtaget skulle godkännas av Lindberg, måste man begränsa gästerna till honom själv och här möjligen också Jerzy Sarnecki. Festligt nog skriver Aftonbladets kulturredaktör Åsa Linderborg, som faktiskt ofta skriver hederligt och självständigt, om Sarnecki:

"Och vi måste släppa garden. Jerzy Sarnecki, kriminolog och knuten till Brå, försvarar sig i Aktuellt med en snårskog av självmotsägelser. Hur mycket han än har forskat om det här, hur stora kunskaper han än har – det fanns ingen logik i någonting av det han sade."

I samma kulturredaktion ingår Martin Aagård, vars text jag själv tycker är mer infantil än vass. Många av oss andra kanske uppfattar rubriken "Bolibompa-nytt för Björn Söder" som enormt fånig, men det är just sådana formuleringar som tilltalar de sociala mediernas vänster. Jag gissar att både Björn Söders namn och det roliga ordet "bolibompa" fick mer än en av dem att rysa av välbehag.

Aagård menar att Uppdrag Granskning på något sätt lever för att misskreditera vänstern:

"Eller som i onsdags när man försökte sätta dit en forskare för att han inte forskat tillräckligt mycket på ett ämne som Ann Heberlein tycker är jätteviktigt."

Jag vet inte riktigt varför Aftonbladets vänster är så fixerade vid just Heberlein, men det är knappast hon ensam som efterlyst mer information om gärningsmäns identitet. Det som sticker ut är hur just denna parameter ska döljas, när ingen har några problem med att säga att de flesta gärningsmän är män. Möjligen finns också statistik på ålder, geografisk hemvist och utbildningsnivå, men den etniska faktorn måste till varje pris undvikas.

Martin Aagård har tidigare bland annat förnekat
den etniska slagsidan vid de uppmärksammade
övergreppen i Köln för ett par år sedan.

Det är naturligtvis inte vetenskapliga metoder som stör Martin Aagård, och han fortsätter:

"SVT:s journalistiska flaggskepp missar i alla fall helt det som gjort diskussionen om våldtäkter och invandring till den mest obehagliga och infekterade politiska frågan på ett par decennier. Nämligen att den används som en medveten strategi för att driva väljare (framförallt kvinnor) till nationalistiska partier som vill minska invandringen. I hela Europa. Och i USA."

Precis, frågan har politiska aspekter och hanteras därför på ett märkligt sätt. Lite roligt blir det när Aagård slår in ett sådant där självmål som inte är ovanligt hos dessa mediefigurer:

"Att PK-eliten importerar våldtäktsmän och gör allt för att förtiga att de är sexbrottslingar, är en internationellt spridd konspirationsteori som fått starkt fäste i extremhögern."

Varpå person efter person ur just denna "elit" stiger fram för att fördöma programmet och helst inte ens hade sett det sändas. Detta mörkande är alltså lite mer än en galen teori. Vi får sedan veta att en god mediefigur borde ha tagit hänsyn till att den där "extremhögern" lyft frågan:

"Det här kunde Petter Ljunggren eller hans redaktör kunnat komma fram till med ett par googlingar. De kunde ha ringt Expo, eller vad som helst."

Vad som helst, så länge som frågan inte belyses på ett sätt som Aagård själv finner klandervärt. Kanske ville UG:s redaktion helt enkelt ta upp ett ämne som faktiskt har sin relevans, alldeles oavsett vad patrioter eller vänstermänniskor tycker. Texten avslutas med en tröttsamt raljerande utläggning om allt Aagård saknade som kunde ha desarmerat hela frågan:

"Jo, visst är det bra. Egentligen. Att de struntar i att berätta om alla andra faktorer våldtäktsmän har gemensamt är väl bra? Eller Att våldtäktsmän finns i alla länder. Jo, det är bra att de inte drar någon slutsats av det. Det är bra att de inte berättar vad 'kultur' är. Att de inte berättar vilka grupper alla vaga anklagelser syftar på förutom afghaner som tydligt pekas ut som potentiella våldtäktsmän (oklart vilken etnisk grupp av afghaner, det finns många). Kurder? Irakier? Irakiska kurder? Muslimer? Turkar? Kristna konvertiter? Pojkar? Män?"

För en öppensinnad och rationell person kan det te sig obegripligt att denna fråga tydligen är så enormt komplicerad och känslig. Så obehaglig att någon måste sväva ut i rent trams om att det finns många folkgrupper i Afghanistan och att man ändå inte vet vad kultur är. Egentligen borde det inte vara svårare än att konstatera att det finns statistik som visar att vissa grupper är överrepresenterade vid vissa brott, och att denna kunskap kan användas för att bekämpa brottsligheten ifråga.

En del av förklaringen är nog att siffror och statistik blir relativt konkret. En asylvurmare kan tala sig varm för ej kvantifierbara tankar om "mångfald", "öppenhet" eller "dynamik", och den kan lika svepande avvisa tankar om kultur och fosterland, men när någon skildrar faktiska siffror i själva verkligheten blir det besvärligare. Plötsligt står det där svart på vitt, att asylinvandringen har gett oss minst dubbelt så många överfallsvåldtäkter som vi annars skulle ha haft. Asylvurmaren vill gärna måla sitt engagemang i varma färger, kalla sig själv "medmänniska" och peka finger mot de mindre godhjärtade, men att stå upp för inflödets lite obehagligare konsekvenser vill man inte. De har svårt nog att presentera riktiga argument för sin linje, och att därtill säga att exempelvis våldtäkter är ett pris värt att betala blir övermäktigt för den som ser varje ställningstagande som ett sätt att bättra på den egna självbilden.