Den försvunne integrationsministern

Mediernas fokus i samband med regeringsbildningen är minst sagt märkligt, om än förväntat. Stor uppmärksamhet har fästs kring att Alice Bah blir kulturminister och formuleringar om att hon kommer direkt från Disneyklubben upprepas i det oändliga. Hon må ha varit otippad, men verkar varken mer eller mindre intelligent än de andra i denna konstellation av medelmåttor. Hon blev medlem i Miljöpartiet för tre dagar sedan och har, för att anknyta till kulturfrågor, talat om "sådana där svartvita Kafka-filmer".

Samtidigt har vi alltså fått in Mehmet Kaplan i regeringen, en händelse som ingen i etablerad media vågar beröra. Huruvida han ska kallas islamist är en definitionsfråga, men han är praktiserande muslim och den där gränsen mellan islamisten och "den vanlige muslimen" är inte så skarp som man alltid vill göra gällande i den offentliga debatten. Vi vet att han deltog i Palestina-demonstrationer, har åkt med på Ship to Gaza och har en överslätande inställning till terrorgrupper. Han har vidare varit ordförande för Sveriges unga muslimer och har haft kontakter med Muslimska brödraskapet.

Att den nya regeringen inte har någon integrationsminister har också skapat uppmärksamhet, eftersom den officiella linjen i Sverige är att alla problem relaterade till massinvandringen handlar om bristande insatser för integrationen från det svenska samhället.

I DN talar Amanda Björkman om att Löfven har gjort ett stort misstag:

"Integration är en av vår tids stora frågor. Ett bristfälligt etableringssystem, utmaningar inom skolan och stora skillnader mellan inrikes och utrikes föddas situation på arbetsmarknaden, är några av de många frågor som måste behandlas. Helst i går."

Och detta löses av en integrationsminister? Gjorde Erik Ullenhag det under sina fyra år? Expressens Ann-Charlotte Marteus skriver naturligtvis nästan identiskt:

"Med tanke på hur illa integrationen fungerar i Sverige är det ett oroande tecken att Stefan Löfven har skrotat integrationsministerposten."

"För det andra är Sverige uselt på integration. Om integrationen hade flutit på av sig själv, om folk hade hittat ett jobb, en lya och lärt sig språket utan större problem, då hade det kanske funnits fog för att kalla integrationspolitiken "föråldrad". Men så är icke fallet. Sverige är i princip sämst i den utvecklade världen på att få in migranter på arbetsmarknaden."

Som vanligt kan vi alltså notera att dessa mediefigurer mal på, till synes helt omedvetna om elefanten i rummet. Rimligen inser de att Sveriges exceptionella volymer på något sätt spelar in, men där går sannerligen gränsen för vad man kan skriva i demokraturens media. Alltså måste man begränsa sig till att tala om dessa "integrationsproblem" och pliktskyldigt beklaga att den där ministerposten, som skulle lösa alla problem, inte längre finns. Egentligen är det helt fantastiskt att vi gång på gång kan läsa om att Sverige är sämst på integration i Västvärlden, men utan att det någonsin sätts i samband med att vi också har det största inflödet i EU. Vad skulle denna integrationsminister göra för att absorbera 92 000 nyanlända från Afrika och Mellanöstern? Skicka ut pressmeddelanden om utmaningar och antiziganism, eller förlägga sitt kontor i Tensta under en vecka?

Marteus berör sedan en viktig aspekt, även om hon naturligtvis blir tvungen att dra irrelevanta slutsatser:

"I själva verket ter det sig snarast föråldrat att INTE ha en integrationspolitik. I Expressens serie "Det nya landet" berättar invandrare som kom hit på 1950- och 60-talet om hur integrationspolitiken såg ut då: Den fanns inte. Man kom hit, tog ett jobb och lärde sig svenska på jobbet, punkt slut.
Då handlade det om arbetskraftsinvandring från Norden och Europa, till ett industriland som skrek efter folk. I dag är Sverige ett sofistikerat, genomreglerat kunskaps- och tjänstesamhälle där man måste ha gymnasiebetyg för att få in en lilltå på arbetsmarknaden. Invandringen är större än någonsin, de flesta är flyktingar och anhöriga och många kommer från avlägsna, söndertrasade länder.
Utsikterna för att integrationen ska flyta på av sig själv i 2010-talets Sverige är minimal."

Exakt, eftersom de jugoslaviska och italienska arbetskraftsinvandrarna var efterfrågade, européer och hade ett arbete som väntade. Om Sverige hade tagit emot attraktiva individer, skulle ingen integrationspolitik behövas, eftersom en sådan individ själv skulle se till att lära sig svenska, passa in och ha sökt sig till Sverige av andra skäl än att vi råkar dela ut PUT som ingen annan. Jag har sagt det många gånger förut, men det behöver tydligen upprepas: Det finns ingen integrationspolitik i världen som kan absorbera ett årligt inflöde av tiotusentals personer från de mest avlägsna kulturerna. Marteus skriver att integrationen inte kan flyta på av sig själv, och menar med det att en integrationspolitik behövs, men sanningen är att integrationen aldrig kommer att fungera, alldeles oavsett om vi har noll, en eller två integrationsministrar.

Amanda Björkman kan vara något på spåren, när hon menar att skälet till att Löfven strukit Billströms och Ullenhags poster är att man överhuvudtaget inte vill tänka på frågan, särskilt inte efter SDs framgångar:

"Orsaken till det är att frågan är obekväm. Det går bara att spekulera om hur Sverigedemokraternas framgångar har påverkat Socialdemokraterna, men tydligt är att Löfven under mandatperioden har blivit allt mer ängslig."

Denna Amanda Björkman är initiativtagare till ännu ett av dessa politiskt korrekta projekt, Sverigesresurser.se, hittills okänt för mig:

"På Sverigesresurser.se pågår debatten om integration. Här får seriösa
debattörer ge sina svar på Sveriges viktigaste fråga."  

"Vi drivs av övertygelsen om att Sverige har mängder av outnyttjade
resurser som väntar på att frigöras. En seriös debatt är ett viktigt steg
på vägen dit."

Som vi förstår, innebär "seriösa debattörer" alla som inte är invandringskritiker, medan "resurser" betyder arbetslösa invandrare. Amanda Björkman fortsätter med en nödvändigt idiotisk formulering kring SDs framgångar:

"Man kan tycka att valets oturstal 13 procent borde ha fungerat som en väckarklocka: Invandring och integration är frågor som väljarna oroar sig över och som den nytillträdda regeringen måste formulera svar på."

Visst, lycka till med kombinationen fortsatt massinvandring och svar på människors oro. Så länge som både moderater och socialdemokrater glatt låter migrationspolitiken dikteras av Miljöpartiet är det full fart mot undergången som gäller, och det kan inte döljas genom pedagogiska pekfingrar.

Amanda Björkman, 26

En mycket typisk mening dyker upp i texten:

"En fungerande integration är en förutsättning för en liberal invandringspolitik även på sikt."

Då är det ju synd att förutsättningen för fungerande integration är ett strypt tillflöde av nya utmaningar. Det är också intressant att det i Sverige är omöjligt att vilja ha en fungerande integration för landets bästa, utan enbart för att flödet ohämmat ska fortsätta.

Den kränkta Cherin Awad

"Jag är så förbannad över att jag som muslim och kvinna inte kan gå ut ensam utan att ngn äcklig rasist tar sig rätten att behandla mig illa."
Twitter

Att hon aldrig kan gå ut utan att bli illa behandlad av en rasist, kan vi nog ta med en nypa salt, men det kan säkert förekomma. Jag skulle dock inte nödvändigtvis kalla motvilja mot hijabister för rasism, utan snarare en helt naturlig reaktion mot alla de idéer plaggets bärare vill demonstrera för omgivningen. Och denna Cherin Awad omfattar dem alla.

Hennes åsikter är inte alls förvånande för någon med den minsta insikt, men vänstern är naturligtvis snabba med att se henne som ett stackars offer, som de direkt kan betyga sin solidaritet, vilket förstås passar en person av Awads kaliber utmärkt. Hon vill utmåla alla muslimer i Sverige som oskyldiga offer och finner en mängd villiga dhimmis, som utan vidare tar till sig den bilden. Ovanstående tweet fick bland annat följande svar:

Den fine Jonas Pettersson:
"Det är helt förjävligt! Rasister är tragiska människor."

Lika svenska och goda Elin:
"Det är så illa och jag blir förbannad, önskar jag kunde få bort alla rassar o nassar från våran planet, hemska personer!"

Dessa reaktioner är psykologiskt intressanta och visar både hur väl indoktrinering fungerar och varför det ens är möjligt att massinvandring och islamisering inte stöter på större motstånd i Sverige. Ovanstående personer har lärt sig att "rasister" (dit de sannolikt räknar in sverigedemokrater, samt alla som motsätter sig massinvandring) är "tragiska" och "hemska personer", medan de direkt antar att Cherin Awad måste vara en god människa, eftersom hon säger att hon är ett muslimskt offer. Nåväl, vänsterkramarna dog ut, efter att jag upplyst om vem Cherin Awad egentligen är:

Jag blev naturligtvis blockad direkt, eftersom dessa människor inte är mycket för debatt. Rubriken ovan är dock något missvisande, då Awad inte precis backade. Det skulle hon inte kunna göra, då reglerna kring brott och straff helt enkelt är sharia och islam. Hennes bisarra försvar gick istället ut på att det enligt islamisk lagstiftning skulle bli praktiskt svårt att bevisa otrohet, alltså ungefär som vid våldtäkt, då det krävs fyra manliga vittnen:

"När jag var med i 'Existens' handlade det om att förklara hur vissa tolkar sharialagen medan jag menade att beviskraven för att utdöma ett sådant straff inte går att uppnå. Jag sade även i programmet att jag liksom inte ens med en god portion fantasi kan föreställa mig vilken vinkel de fyra av varandra oberoende vittnena som måste ha sett själva penetrationen då ska ha tittat i."

Begrunda ovanstående utläggning, där hon alltså inte tycker att stening är ett groteskt straff, men gärna sitter och fantiserar om vittnens synvinklar och penetrering. Så här går Cherin Awads straff ofta till i praktiken:

Det finns gott om blodigare bilder,
men sådana lägger jag inte upp här.

När hon var med och ledde tv-programmet Halal-TV uppmärksammades en del av hennes åsikter, som om de var förvånande, men kritik har hon förstås lite svårt att ta till sig:

"Visst ska den minoritet som tycker annorlunda bemötas men varför kräva det av mig bara för att jag är troende? Det är lite som att ställa en katolik till svars för att det finns präster som förgriper sig på barn."

Fullständigt idiotisk jämförelse. Katolska kyrkan har verkligen kritiserats och undersökts för dessa övergrepp. Även påven har fördömt dem. Det finns heller knappast någon troende katolik som försvarar sådana övergrepp, medan det finns enormt många muslimer som försvarar stening, terrorattentat och så vidare, då de kan finna stöd i religionen för det, vilket katoliker inte kan göra för övergrepp mot barn.

Awad twittrar glatt vidare:

Manssamhälle? En person som vill skapa ett islamiskt samhälle tvekar alltså inte att kalla dagens Sverige för ett manssamhälle, som hon förstås "hatar". De alltid lika naiva och snälla människorna var inte heller sena att böja sig även denna gång:

Till saken hör ju att, hur gärna dessa människor än talar om det, vi knappt har hört talas om ett enda dokumenterat fall där en muslimsk kvinna blivit fysiskt angripen på grund av sin klädsel. Cherin Awad var också en av de drivande bakom att uppmärksamma den uppdiktade historien som ledde till "hijab-uppropet". Min egen uppfattning är att personer som Awad ständigt försöker överdriva sin egen utsatthet och lyfta upp rent fabricerade historier för att dels egga de egna, dels dupera den naiva dumvänstern. Samma svenska politiker som inte vill ta i Jimmie Åkesson "med tång", eller stå bredvid honom i en debatt, har inte alls någon beröringsskräck inför islamister:

Cherin till vänster om Tobias Billström.

Fredrik Reinfeldt myser med bland annat Helena Benaouda,
vars dotter och svärson reser runt i världen för att begå terrorhandlingar.

Allt fler asylsökande slussas till Sverige

Som den geografiintresserade kan notera, ligger Sverige längst upp i norra Europa, dessutom skiljt från kontinenten av ett hav. Ändå är det just här som allt fler asylsökande från exempelvis Eritrea och Syrien dyker upp, detta alltså trots att Dublin-förordningen säger att asylansökan ska hanteras i första ankomstland i EU. Av naturliga skäl dyker många asylsökande först upp i Sydeuropa, men det verkar nu som att länder som Italien hittat finurliga sätt att komma runt denna princip. Genom att helt enkelt inte registrera dessa asylsökande, eller ta deras fingeravtryck, kan de slussas vidare till de mer attraktiva destinationerna i norr.

Migrationsverkets ställföreträdande generaldirektör Mikael Ribbenvik säger:

"Det finns många som hellre söker asyl i Sverige än Italien. Då struntar italienarna i att ta fingeravtryck och registrera i många fall. Sedan reser personerna vidare och så blir det ett ansvar för Sverige."

DN berättar vidare:

"Att flyktingarna i allt mindre grad registreras i de övriga EU-länderna kan anas i Migrationsverkets statistik. Antalet migranter som har kommit till Sverige och som redan registrerats som asylsökande i ett annat land, så kallade ”Dublin­ärenden”, har minskat kraftigt det senaste året. Första kvartalet 2013 hade 40 procent av de eritreanska flyktingarna som kom till Sverige gjort en asylansökan i ett annat land, de flesta i Italien. Vid första kvartalet i år var den siffran hälften så stor. Bland de syriska flyktingarna var trenden densamma: 13 procent vid första kvartalet förra året respektive sju procent i år."

EU-kommissionären Cecilia Malmström funderar på att dra Italien inför domstol, men svårigheten ligger i att bevisa att landets försummelse är systematisk. Även hon bekräftar dock historierna om bristande registrering i Italien och vad det får för följder:

"Den omedelbara konsekvensen är att väldigt många lämnar landet och sedan dyker upp i Tyskland eller Sverige."

Tobias Billström säger att han tänker lyfta frågan vid ett ministermöte i Milano:

"Nio stater tar emot 90 procent av de asylansökningar som lämnas in. Det är klart att i det perspektivet måste fler av EU:s 28 medlems­stater engageras. En viktig fråga är kvotflyktingar och att fler tar emot dem."

När jag läser ovanstående resonemang och reaktioner, kan jag inte låta bli att göra ett par reflektioner, eftersom de inte går ihop med hur asylinvandring normalt skildras i det offentliga Sverige. Varför beskrivs Italiens agerande som ett problem för Sverige? Det är ju en vinst för oss och berikar vårt land. Ska vi inte vara stolta över vår solidaritet och att vi tar vårt ansvar? Eller har ni tidigare farit med floskler och möjligen ljugit för oss?

Dagens nya lilla migrationsbeslut

"Imponerande av @MariaFerm att få Billström att gå med bra migrationspolitik, igen." 

Islamisten Omar Mustafa uttrycker på Twitter sin förtjusning över den senaste överenskommelsen mellan Alliansen och Miljöpartiet. Allvarligt talat, hur nöjda är ni alliansväljare över att ni har sett till att extremisterna i Miljöpartiet styr en allt vansinnigare invandringspolitik? En politik som hyllas av socialdemokratiska islamister?

Vad det handlar om idag är att regeringen klubbat igenom så kallad "cirkulär migration". Det ska bli lättare för asylsökande som har fått avslag att stanna i Sverige som arbetskraftsinvandrare. Det är regeringen och Miljöpartiet nu överens om. Utländska doktorander ska också kunna beviljas permanent uppehållstillstånd.

Tobias Billström säger:

"Att man blir det vi kallar en cirkulär migrant är positivt. Men det ställer en hel del krav på de system vi har, som ursprungligen inte är byggda för den här typen av rörelser. Vi behöver anpassa systemen."

Jag är helt för en liten arbetskraftsinvandring av högt kvalificerade personer, men misstanken gnager att även dessa regler kommer att användas av helt andra grupper. Tanken är nämligen att man lättare skall kunna vistas i hemlandet, utan att för den skull förlora möjligheten till permanent uppehållstillstånd här. Tidigare har huvudregeln varit att man förlorar sitt permanenta uppehållstillstånd när ens bosättning i Sverige upphört, vilket kan tyckas ganska logiskt. Nu får man alltså möjlighet att bo utomlands i två år och ändå ha kvar sin formella koppling till Sverige. Jag gissar att regeln kommer att användas av fler irakier än amerikaner. Maria Ferm förklarar:

"Det är just för att inte låsa in människor."

Hur stolta är ni moderatväljare?

Alla dessa olika små överenskommelser brukar på något sätt motiveras av Tobias Billström. Problemet är dock att de inte är enskilda tekniska lösningar, utan av Miljöpartiet ses som små delsegrar mot det stora slutmålet; en helt fri invandring. Därför finns det ingen logik eller systematik i vad som beslutas, eftersom tanken är att landet ska stå helt vidöppet en dag.

SvD

Skammens andra dag

Den 1 juli förra året fick personer som vistas illegalt i Sverige rätt till fri sjukvård, vilket fick bland andra Jimmie Åkesson att tala om en "skammens dag". Även detta år, på samma datum, ser vår statsminister till att skicka en liten loska på svenskarna, denna gång i form av generösare regler för de asylsökande som klassas som "barn".

Detta års ytterligare uppluckring är, liksom den förra, ett resultat av en överenskommelse mellan regeringen och Miljöpartiet. Att Miljöpartiet, som ju är ett parti av och för idioter, strävar efter fri invandring är ingen överraskning, men Moderaternas agerande väcker en del frågor.

Det uttalade målet med överenskommelserna är att isolera Sverigedemokraterna. Är inte det ett mycket märkligt sätt att fatta politiska beslut? Borde inte partier ha egna åsikter som de försöker genomdriva? Politiska beslut får verkliga följder för ett verkligt land, och att då basera dessa på någon sorts mobbningslek känns mycket tveksamt. Man kan inte undgå att få känslan att detta agerande styrs av en enda individ, nämligen Fredrik Reinfeldt, som hyser en förvånansvärt irrationell, infantil och hatisk inställning till Sverigedemokraterna. Än mer bisarrt var Reinfeldt självbelåtna och föraktfulla uttalande om att de som röstat på Sverigedemokraterna istället som straff fick Miljöpartiets migrationspolitik. Jag är dessutom övertygad om att en majoritet av Reinfeldts väljare hellre skulle ha sett en överenskommelse med Sverigedemokraterna, men 2014 finns inte längre någon ursäkt för att rösta på Moderaterna.

Många liberaler vill ha massinvandring för att krossa välfärdsstaten, medan Fredrik Reinfeldt faktiskt verkar drivas av ett genuint hat mot det svenska folket. Maria Ferm är helt enkelt svagbegåvad. Om det senaste beslutet säger hon:

"Det här är en stor och viktig förändring, som betyder mycket för dem som berörs."

Det gör den säkert, men den betyder också en del för landet och dess framtid, även om detta bara blir ytterligare ett litet hål i den sjunkande skutan.

Beslutet innebär att bestämmelsen om ”synnerligen” ömmande omständigheter ändras. Från den första juli skall det uttryckligen anges i utlänningslagen att barn under 18 år, och därmed deras föräldrar, får beviljas uppehållstillstånd om omständigheterna är ”särskilt” ömmande. Några exempel på vad som nu skall ge asyl är:

• Om ett barn i Sverige har en svår sjukdom, och ett uppbrott på ett avgörande sätt skulle få märkbara negativa konsekvenser för barnets sjukdomstillstånd.

• Om ett barn i hemlandet har upplevt svåra traumatiska händelser, som orsakat allvarliga besvär och ett återvändande påtagligt skulle förvärra besvären.

• Om ett barn är omhändertaget av sociala myndigheter.

• Om ett barn, som saknar nätverk i hemlandet, har fått ett nätverk i Sverige och att avsaknaden av detta nätverk skulle äventyra barnets utveckling.

De två första punkterna blir ju något av en present till bland annat Balkans romer, som ju saknar egentliga asylskäl, men som oftast verkar kunna visa upp sjuka barn eller historier om traumatiska upplevelser i hemlandet. Dessutom skall vistelsetiden i Sverige vägas in i asylbeslutet, vilket alltså blir ytterligare en belöning till de som dragit ut på processen, överklagat många gånger, eller helt enkelt stannat kvar illegalt. Det blir alltså allt svårare att avvisa den påhittige asylsökaren. Dessutom vill migrationsminister Tobias Billström gärna skjuta till:

"Listan är inte uttömmande, det står också uttryckligen. Det måste alltid göras en individuell prövning."

Visserligen är Billström mycket förtjust i byråkrati, men frågan är varför man helt enkelt inte inför fri invandring, eftersom allting ändå går i den riktningen. Med det slutgiltiga steget skulle Reinfeldt få spotta rejält på svensken, Miljöpartiet bli nöjda och avvecklingen av nationalstaten bli effektivare.

Överhuvudtaget skall årets beslut leda till så generösa regler som möjligt och man ser även till att täcka in de som simulerar apati:

"Barn som har överklagat ett utvisningsbeslut ska också få en mer generös prövning. De nya omständigheter - till exempel vad gäller medicinska hinder - som kommer fram behöver inte ha ”samma allvar och tyngd som när det gäller vuxna personer” för att ett barn ska kunna beviljas uppehållstillstånd."

• Att ett barns föräldrar, efter ett avvisnings- eller utvisningsbeslut, drabbats av sådana psykiska problem att de inte kan ta hand om barnet utan stöd av släktingar i Sverige och tillräckligt stöd inte finns i hemlandet.

• Att ett barn lider av ett allvarligt sjukdomstillstånd som uppkommit eller förvärrats efter ett beslut om avvisning, och det är oklart om barnet kan få vård i hemlandet.

Dessa nya regler verkar ha en tydlig inspiration från medierna, då deras återkommande snyftartiklar ständigt tar upp fall liknande de som beskrivs ovan. Det är inte svårt att föreställa sig en tårögd Maria Ferm, som förfasas över att en stackars romsk familj måste återvända till Kosovo, trots att sjukvården där är sämre och familjen bitit sig fast i Sverige i ett par år.

Vänsterpartiet beklagar att det nya beslutet inte också omfattar vuxna utan barn. Det är inte konstigt att positionerna blir allt mer polariserade och låsta, vilket SvDs analytiker Göran Eriksson också nämner:

"Polariseringen i frågan har ökat, och det är förstås något som kan gynna partier som har tydliga - extrema säger de om varandra - positioner. Det gäller förstås Miljöpartiet, som driver regeringen i mer generös riktning, det är Vänsterpartiet, som kritiserar Miljöpartiet för att inte nå tillräckligt långt, och det är Sverigedemokraterna."

SvD I
SvD II

Att Sverigedemokraternas linje uppfattas som extrem säger mer om dagens Sverige, än om partiets faktiska politik. Själv skulle jag snarare beskriva situationen som ett eskalerande vansinne, där SD utgör den enda förnuftiga rösten. Det är troligt att de rödgröna vinner valet i september, men det är ytterst osannolikt att det innebär en förnuftigare migrationspolitik. Oavsett vilket block som regerar landet, förblir det Miljöpartiet som bestämmer på detta område. Möjligen kan asylströmmen skena ytterligare, med hjälp av Vänsterpartiet.

Inte heller nästa mandatperiod kommer Sverigedemokraterna få något inflytande, då vilket borgerligt parti som helst är berett att stödja Stefan Löfven, för att utestänga förnuftets röst.

Det nya kommuntvånget

Marschen mot avgrunden fortsätter och vårt politiska etablissemang kommer uppenbarligen inte låta sig hejdas av någon som helst verklighet eller några konsekvenser. Faktum är att man inte ens tänker ta hänsyn till sina egna partikamrater ute i kommunerna, varför man nu inför ett tvång att ta emot muslimska unga män, i Sverige kallade "ensamkommande flyktingbarn". För att riktigt sätta kommunerna på plats, skall man också se till att de 50 kommuner som idag helt saknar ett sådant avtal hamnar först på mottagningslistan. Det är möjligen tänkt som ett triumferande hånskratt, då man ser till att just de kommuner som är minst villiga att ta emot, blir just de som absolut skall ta emot.

Ronnie Magnusson, expert på Migrationsverket förklarar:

"Ja, vi har ett femtiotal kommuner som inte har nån överenskommelse alls, och de kommer att ju att vara först i kön, att få ta emot dom utökade anvisningarna. En bit in på nästa år kommer det att finnas anvisade barn i stort sett i alla kommuner i Sverige."

Om Sverige hade haft en hanterlig tillströmning, skulle naturligtvis 240 kommuner räckt ganska bra, men nu måste man alltså även tvinga de sista 50 att öppna sig, även om man lätt får känslan att detta görs på rent djävulskap, eller i uppfostrande syfte. Den totala prognosen för antalet asylsökande ligger numera på 69 000 nästa år, vilket blir intressant om vi bryter ner det. Om vi skulle fördela dessa absolut jämnt över landets 290 kommuner, skulle varje kommun få 237 nya flyktingar under bara ett år, vilket är ett ganska stort tillflöde på de flesta platser. Nu kommer dessa 69 000 naturligtvis inte att spridas jämnt på det sättet, men det blir enormt mycket hur dessa än hamnar. Blir det 5 000 i Malmö? 10 000? Hur många hundra eller tusen är Södertälje, Borlänge och Söderhamn nu redo för? Sanningen är naturligtvis att det knappast finns någon kommun som är redo för vad de kommer att få.

Det är både frustrerande och fascinerande att försöka förstå hur våra styrande tänker. De kan ju verkligen inte på fullt allvar tro att allt det här kommer att sluta väl. Är planen då att köra på så länge det bara går, för att känna någon sorts tillfredsställelse när landet kollapsar? Vad tror man att man kommer att uppnå genom att köra över kommunerna?

Låt oss se detta i ett positivt ljus. Snart kommer inte en enda sjuklöverväljare sitta ovetande ute i sin del av landet och vanemässigt rösta på sitt parti till riksdagen. Troligen kommer också ännu fler lokala politiker hoppa av sina gammelpartier i ren frustration, då de inser att deras politik leder till ruin för både landet och den egna kommunen. I de 50 kommuner som nu skall bestraffas, kommer Sverigedemokraterna gå fram starkt, lagom till nästa års val.

Det skall bli intressant att se hur kommunerna nu kommer att agera. Att tvinga på kommuner asylsökare är ju knappast idealiskt för vare sig kommuninvånarna eller asylsökarna själva. Jag har själv ingen kommunpolitisk erfarenhet, men jag kan föreställa mig att det finns en hel del knep att ta till för att ge fingret åt Stockholm. Många kommuner har ju exempelvis börjat riva bostäder för att Migrationsverket inte skall använda dem som en tunnel in i kommunen. Med lite fantasi borde det gå att hitta på mycket mer för att i praktiken göra invasionen omöjlig.

Låt oss då titta på nyhetsinslaget från dagens Rapport:

Det skulle förstås inte vara svensk regimmedia om man inte insisterade på att förvränga sanningen. Istället för att illustrera inslaget med de unga män, huvudsakligen från Afghanistan, som utgör gruppen "ensamkommande flyktingbarn", väljer man att visa just barn, troligen någon form av introduktionsklass med barn som kommit med sina föräldrar.

Vi får också njuta av Tobias Billström, som upprepar orden "ansvar" och "solidaritet mellan kommunerna". Hur skall våra makthavare ha det egentligen? Handlar det inte om unga företagsamma människor, som kommer att bli resurser för vilken kommun som helst? Hur kan det då handla om solidaritet när man tvingas ta emot dem? Borde inte kommunerna i så fall slåss om att få ta emot så många som möjligt? Eller ljuger ni möjligen, Billström?

Endast SD emot det vansinniga Syrien-beslutet

Idag blev det ytterligare lite tydligare att vi i Sverige har en Sjuklöver och ett enda oppositionsparti i riksdagen. Sjuklöverns företrädare kommenterar det vansinniga beslutet med verklighetsfrämmande och känslobaserade floskler. Tobias Billström yttrar förstås också sitt vanliga mantra, om att alla länder i Europa bör följa Sveriges väg och "ta sitt ansvar". Idag är det nämligen Tyskland och Sverige som tar emot majoriteten:

"Jag skulle hoppas på att vi fick se mer solidaritet med de enskilda asylsökande från den här fruktansvärda konflikten. Regeringen kommer konsekvent att påtala hur viktigt det är att fler stater i EU tar sitt ansvar och att den lagstiftning vi har tillämpas på ett likvärdigt sätt, så att det spelar så liten roll som möjligt var man lämnar in sin ansökan
[...]
Det finns 28 medlemsstater i EU som har en gemensam yttre gräns. Innanför den gränsen så ska asylansökningar handläggas likvärdigt. Ändå kan vi se att alldeles för många stater fortfarande har ett väldigt lågt mottagande av asylsökande från Syrien och dessutom har man skillnaden mellan permanenta och tidsbegränsade uppehållstillstånd."

När skall våra politiker sluta med denna charad? De kan väl inte på allvar tro att de kan övertyga övriga, lite mer rationella, länder att följa Sverige mot ruinen? Förra gången Billström var ute med denna harang, ägnade jag en hel krönika åt resonemanget, kallad En fråga om ansvar. Varför tidsbegränsade uppehållstillstånd är förkastliga förblir oklart.

Maria Ferm (mp) är förstås lyrisk och lyckas till och med se mer massinvandring som gynnsam för integrationen:

"Jag tycker att det är väldigt positivt att syrier får permanent uppehållstillstånd. Det är viktigt eftersom det också möjliggör att familjer kan återförenas. Det innebär en trygghet för dem som kommer hit, nu vet de att de kan stanna. Dessutom är det bra för integrationen, det är viktigt att veta att man kan börja studera, skaffa arbete och påbörja sitt liv här på riktigt."

Socialdemokraternas Eva-Lena Jansson gör oss inte heller besvikna:

"Det är ett välkommet beslut med tanke på situationen i Syrien just nu. Det är bra att man agerar, vi har tidigare varit kritiska till att man inte har agerat när situationen har förändrats i andra länder."

Sverigedemokraternas Linus Bylund bjuder på det enda förnuftiga inlägget, där han menar att det är bättre att stödja insatser i närområdet:

"Det är också det vi tycker att man ska göra i det här läget. Sedan blir det väldigt problematiskt när man sänder ut den här typen av signaler, att om ni kommer hit får ni permanent uppehållstillstånd. Jag har väldigt svårt att förstå konceptet permanent uppehållstillstånd för krigsflyktingar. För den situation som råder i Syrien hoppas vi ju är övergående. Det är naturligtvis inte så att vi tycker att flyktingarna ska vara kvar i Syrien. Men det är väldigt många länder mellan Syrien och Sverige och det finns ett område utanför ett konfliktområde där det är säkert, men sedan kan inte jag bedöma exakt vart det är. Men det är inte Södertälje eller Rosengård."

På detta har Tobias Billström ett alldeles fantastiskt svar:

"Sverige ger redan väldigt mycket pengar till UNHCR, vi var den fjärde största bidragsgivaren globalt förra året."

Naturligtvis är vi det, men hur drar han slutsatsen att vi därför även måste vara ledande i permanenta uppehållstillstånd? Att Sverigedemokraterna inte samlar mer än 14,6% av medborgarna är helt obegripligt.

Aftonbladet

En fråga om ansvar

Förutom att skapa inlägg på denna blogg, skriver jag även krönikor och artiklar i Dispatch International. För de som ännu inte var prenumeranter kommer jag nu att här återpublicera de tre krönikorna som publicerades i tidningen för ett par månader sedan. Jag vill passa på att uppmana alla som har möjlighet att bli prenumeranter av denna tidning. Den utkommer en gång i veckan, är alldeles utmärkt och är en kraft som behöver allt stöd den kan få. Med ytterligare några prenumeranter är den dessutom berättigad till presstöd.

Nedanstående krönika var min tredje för DI:

En fråga om ansvar

Så fick vi häromdagen höra det igen, denna gång från vår migrationsminister Tobias Billström. Denna post skall inte förväxlas med posten som uppbärs av Erik Ullenhag, för hans benämning är integrationsminister, ty inflödet av människor till vårt land är så stort att det kräver två ministerposter. I ett normalt land skulle kanske denna uppgift sortera under en enda inrikesminister eller socialminister, men som vi vet är Sverige sedan länge ett mycket abnormt land.

Vad fick vi då höra för visa ord från vår migrationsminister? Jo, att det är dags att andra länder tog sitt ansvar, varmed han förstås syftade på ansvaret att bedriva en ansvarslös invandringspolitik. Det finns nämligen en uppfattning i vårt lands etablissemang att Sverige gör rätt och alla andra gör fel. Man föreställer sig också Sverige som ett föredöme för alla andra länder på jorden och då måste ju landets viktigaste ministers ord väga tungt i omvärlden. I verkligheten förhåller det sig naturligtvis inte så. I den mån någon överhuvudtaget tar notis om vad vi företar oss här på det migrationspolitiska området, tjänar det endast som ett avskräckande exempel, något som sägs mer eller mindre öppet i exempelvis våra grannländer Norge och Finland. Hur det ens är möjligt att en man, som trots allt har en utbildning, föreställer sig att man i Estland eller i Danmark oroar sig för att man bara uppnår en bråkdel av Sveriges flyktingmottagning och därför känner ett "ansvar" att öka den?

Antingen är ett sådant utspel ett märkligt och invecklat sätt att spela på en "främlingsfientlig" opinion, eller så kommer det ur en insikt att politiken är vansinnig och en naiv förhoppning om att övriga länder faktiskt skall "ta sitt ansvar". Om utspelen om andra länders ansvar är ett sätt att låtsas som att man försöker minska inflödet utan att göra det, lär ni nog bli besvikna. Andelen människor som får upp ögonen och bekymrar sig om framtiden ökar och de är inte tillnärmelsevis så dumma och lättlurade som ni utmålar dem som. Om ni å andra sidan tror att ni verkligen kan vältra över Sveriges inflöde på andra länder, där de med glädje öppnar portarna för att ta sitt ansvar, lär ni nog också bli besvikna och är dessutom så fega att till och med jag häpnar. Vill man stänga kranen går det bra att göra det, utan att fundera så mycket på vad andra länder gör, för det har ni inget som helst inflytande över, hur gärna ni än vill se detta land som det moraliska föredömet i landet. Jag misstänker att våra grannländer hellre såg att vi tog vårt ansvar att upphöra med den groteska invandringspolitiken, då de är oroliga för att enbart en rännil från floden till Sverige kan bli för mycket för dem.

Det senaste utspelet om ansvar fick mig att börja fundera i lite större banor på detta begrepp. Vad är det för ansvar våra kära förmyndare menar att vi har? Som de politiker de är, misstänker jag att de snabbt skulle leverera ett svar, som skulle lyda ungefär att vi som lyckligt lottade nationer har ett ansvar att hjälpa världens utsatta. Vilken fruktansvärd människa skulle springa undan ett sådant ansvar?

Jag menar att ett en nation måste tänka längre än så. Jag menar att ett lands regering enda ansvar är landets och folkets väl och ve och säkerställandet av deras framtid. Det enda våra ledare skall bekymra sig om, dag och natt, är hur de kan skapa den bästa nationen och den bästa möjliga framtiden för den. Det är deras ansvar. Folkets ansvar är att följa lagar, betala skatter och överhuvudtaget uppföra sig väl mot sitt land, sitt folk och sina grannar, men den enskilde medborgaren har absolut inget som helst ansvar för hela världens konflikthärdar, diktaturer och naturkatastrofer. Denne enskilde medborgare kan känna empati med problem runt om i världen och göra vad den kan för att hjälpa, men den har inget ansvar.

Med anledning av ovanstående vill jag rikta en uppmaning till våra politiker och vår regering. Fundera inte så mycket på vad andra länder har för ansvar, eller vad folket har för ansvar. Fundera på ert eget enda ansvar vi avkräver av er; folkets väl och dess framtid. Hur sköter ni politiker det? Är det kanske dags att vi ber några andra att överta detta ansvar?

Billström bjuder på dagens tröttaste mantra

"Fler än Sverige måste ta ansvar"



Nej, jag skojar inte. Tobias Billström har verkligen precis fått in en debattartikeln under det temat i Expressen. Vad vill han? Överträffa Erik Ullenhag i regelbundna meningslösa pressmeddelanden? Ni förstår naturligtvis exakt vad som kommer att följa, men min vana trogen vill jag ändå bjuda på några utdrag.

"Hittills i år har närmare 4 500 syrier sökt asyl i Sverige - fler EU-länder måste ta ansvar för människor på flykt"

Till att börja med vill jag återigen påminna om att varken Sverige eller övriga Europa har något "ansvar" att ta emot någon alls. Man kan välja att göra det, men det finns ingen naturlag som säger att man absolut skall göra det. Jag menar att våra länders regeringar enbart har ansvar för sina egna folk och stater och se till att dessa utvecklas optimalt med en optimal framtid för dess folk. Sveriges nuvarande invandringspolitik leder knappast till en optimal framtid för vårt folk. Vill Tobias Billström utföra en humanitär insats får han söka jobb inom någon biståndsorganisation och lämna över ministeransvaret till någon som faktiskt bryr sig om det här landets framtid.

Sedan kommer vi till det här fåfänga hoppet om att fler skulle vilja följa Sveriges exempel. Varför skulle de vilja göra det? Vi vet att många svenskar fortfarande tror att Sverige är någon sorts föredöme i världen, men det är snarare ett avskräckande exempel, vilket man säger mer eller mindre öppet i bland annat Norge och Finland. Vill ni minska inflödet till Sverige, så går det bra att göra det, utan något trams om andra länders "ansvar".

Längre ner skriver Billström något intressant:

"För några veckor sedan befann jag mig i Turkiet och kunde på plats bilda mig en uppfattning genom samtal med företrädare för den turkiska regeringen men också via möten och samtal med frivilligorganisationer där. Det är lätt att förstå varför de är bekymrade. Det är en stor utmaning som vi alla står inför att kunna stödja och hjälpa Syriens grannländer i denna mycket svåra situation."

Jag är övertygad om att situationen i Syrien är fruktansvärd och att förhållandena är svåra i de grannländer som får ta emot flest av de syriska flyktingarna. Det är dock dessa länder som är den naturliga destinationen för dem och det här också där Sverige verkligen skulle kunna göra en insats på ett väsentligt effektivare sätt än att ge dem permanenta uppehållstillstånd här. Ett litet sidospår utgörs av det intressanta bruket av nyspråksordet "utmaning", som dyker upp när man egentligen talar om problem. Jag gissar att detta så småningom kommer att ersättas av "möjlighet".

Omedvetet nämner Billström någonting annat viktigt:

"I dag är det internationella flyktingdagen. En dag viktig att synliggöra. UNHCR, FN:s flyktingorgan, räknar nu till att det finns fler än 15 miljoner flyktingar runtom i världen. Ännu fler är på flykt inom sina länder."

Exakt. Så, Tobias, skall vi låta 10 000 syrier bosätta sig här, med allt det medför, eller för samma kostnad hjälpa 1 miljon människor i grannländerna?

Ny uppgörelse M och MP för att maximera inflödet

Då var det dags igen. Moderaterna har återigen gjort upp med Miljöpartiet om migrationspolitiken, för att säkerställa att invandringen blir så stor som möjligt.

"Fler barn som söker asyl ska få stanna i Sverige.
Miljöpartiet och regeringen har kommit överens om att ändra utlänningslagen nästa år, avslöjar SVT Nyheter på nätet.
– Vi sätter barnens bästa i fokus, säger migrationsminister Tobias Billström till SVT Nyheter på nätet."

Det skulle vara väldigt trevligt om man någon gång fick höra att man satte landets bästa i fokus, gärna även i handling. Tobias Billström fortsätter ogenerat:

"När man ändrar den här bestämmelsen kommer fler människor att få stanna, något vi båda två är nöjda med."

Miljöpartiet är helt nöjt med uppgörelsen, vilket borde skrämma varje svensk. Partiets Maria Ferm säger:

"Det är helt nödvändigt att genomföra en förändring som innebär att fler barn får stanna i Sverige och att tillämpningen blir mer generös."

SVT Nyheter berättar vidare:

"Och där är regeringen och Miljöpartiet också överens om att ställa lägre krav än i dag för att bevilja barn ett uppehållstillstånd.
– Det blir en mer generös bedömning där också, säger Maria Ferm (MP)."

Allvarligt talat, svenskar, hur kan ni låta sådana politiker överhuvudtaget ha en riksdagsplats och en inkomst? Hur mycket skall egentligen till för att gemene man skall vakna?

Fria Tider
Aftonbladet
SvD

Dagens krönika: Anders Lindberg

Den insatte regimkritikern känner förstås sedan länge till Anders Lindberg, en i Aftonbladets armé av pk-krönikörer. Redan över hans bildbyline (ja, de vill gärna kalla det så, med någon sorts svengelska, på samma sätt som Jan Helin är "publisher") vilar någonting både komiskt och enerverande. Den visar själva sinnebilden av en vek och naiv liberal, med en mycket fin människosyn. När man tittar in i hans troskyldiga ögon, fylls man av känslan av att det här med massinvandring och islam bara kan sluta i värme och kramar.

Dagens krönika av Lindberg behandlar ingenting mer originellt än Tobias Billströms uttalande om hårfärg. Svensk debatt har nu blivit så skruvad att inte ens Miljöpartiet, de kanske generösaste av alla generösa invandringsvurmare, anses göra allt för att maximera inflödet till Sverige. De har nämligen gjort en uppgörelse med Alliansen, för att utestänga det enda partiet som då var ont på riktigt, Sverigedemokraterna. Nu har det dock blivit ännu mer komplicerat att vara helt politiskt korrekt, för regeringens Tobias Billström verkar ha både fiskat i grumliga vatten och flirtat med främlingsfientliga strömningar, vilket innebär att det faller en liten skugga även över journalisternas eget Miljöpartiet. Eller nja, de är ju goda på riktigt, så problemet är snarare att så fina människor legitimerar Moderaternas usla människosyn:

"Men samtidigt lades en våt filt lades över kritiken mot den inhumana flyktingpolitiken. I riksdagen röstade miljöpartisterna ner förslag om en mänskligare politik och genom att legitimera Billström gjorde de sig medskyldiga. Nu har kartan delvis ändrats. Främst eftersom Moderaterna spelar invandrarkortet inför valet 2014.

I förra veckan satte Miljöpartiet äntligen ner foten och hotade med att lämna uppgörelsen."

Ja, kära läsare, vi har förflyttats till ett parallellt universum. Inte nog med att EUs generösaste flyktingpolitik är inhuman, någon har dessutom slängt en våt filt över alla som vill göra den ännu generösare. Historien om de goda miljöpartisterna som lurats av det näst mest ondskefulla partiet fortsätter:

"När Miljöpartiet gjorde upp med regeringen om migrationspolitiken 2011 var det nog inte riktigt så här de hade tänkt sig. Syftet var att hålla Sverigedemokraterna utanför, vilket var vällovligt. De har också fått igenom vissa förbättringar som bland annat gömda flyktingars rätt till vård och skola."

Det här med "gömda flyktingar" och deras rätt till det mesta kan man ju ironisera över på olika sätt. Jag föreslår att någon helt enkelt går in och sätter sig i Anders Lindbergs bostad. Troligen skulle han undra vad du gör där, men du sitter då självklart lugnt kvar, för det bestämmer du själv att du kan, och precis hur länge du vill. Dessutom har du faktiskt en hel del rättigheter när du ändå är där. Anders borde till exempel laga till lite mat, och kanske plocka fram lite filmer. Självklart får han se till att du kan sova på ett anständigt sätt i den där bostaden som tillhör alla. Det troligaste scenariot är att Anders Lindberg ganska snart ringer till polisen för att "brutalt slänga ut" dig ur "sin" bostad. Exakt där förlorar han all trovärdighet i denna debatt.

Lite lättsam söndagsläsning

Som mina flitiga läsare vet, brukar jag utgå från, eller inspireras av om man så vill, händelser eller yttringar i nyhetsflödet. Det gör att jag ibland står inför ett dilemma; är identiska pressmeddelande nummer 24 från Erik Ullenhag, självförhärligande nummer 47 från Jan Helin, eller högerextrema observation nummer 64 från Lisa Bjurwald, värda att kommentera? Kan man svara någonting spirituellt på en totalt meningslös krönika?

Då kan man tycka att jag gör det bekvämt för mig; istället för att klaga på bristande nivå hos motståndarna, borde jag inte istället först vara den som skapar något briljant, och låta motståndarna bemöta det? Nja, tyvärr fungerar det ju inte riktigt så. Oavsett vad jag skriver här, förblir jag alltför obetydlig för att det skulle noteras av Åsa Linderborg eller Oisin Cantwell, än mindre skulle de gå i polemik. Det blir alltså de som får kasta ur sig vad de känner för, och jag som får bemöta det.

Denna lilla inledning bjöd jag på som en ursäkt för ett eventuellt mindre läsvärt inlägg. Låt oss istället se det som lite förströelse så här på söndagseftermiddagen. Jag tänkte nämligen i korthet samla ihop ett antal av dagens poseringar, som egentligen inte förtjänar att lyftas fram överhuvudtaget. De har alla bestämt sig för att på sina egna sätt spinna vidare på två rader från Tobias Billström. Jag hoppas att det kanske åtminstone kan ge något fniss och inte alltför många tårar.


I Metro finner vi ytterligare en krönika av Alexandra Pascalidou. Ja, det handlar om rasism, och ja, det handlar om Grekland. Jag vågar även sätta en slant på att krönikan, som så ofta, utgår från en ren lögn.

"En grekisk journalist frågar en flicka i första klass: ”Hur många pakistanier, romer och albaner har ni i klassen?” ”Inga. Vi har bara barn i klassen” svarar sexåringen snabbt.

Det är fint. Det är till och med så fint att det troligen aldrig hänt. Vad är oddsen för att en klass skolbarn skulle ge de exakta meningarna till en typisk Pascalidou-krönika? Från denna lilla historia går texten sedan förstås vidare till hur det kan komma sig att en högavlönad minister kan ha mindre vett än dessa härliga fördomsfria skolbarn. Det är kanske så här vi ska försöka förstå multikultivurmarna? De föreställer sig kanske på allvar mångkultursexperimentets klimax som en lycklig regnbågsfamilj av sexåringar?


I Expressen är det självaste Leif GW Persson som får stå för Billström-tramset. Han är ju på många sätt en skön figur, och givetvis är hans krönika åtskilliga intellektuella snäpp över Pascalidous, men för att hamna där behöver man ju knappast vara professor. Dock är det tämligen oklart vart han egentligen vill komma med sitt inlägg; det blir lite trött muttrande fram och tillbaka, och någonstans mitt i ett fullständigt magplask, med utvandringen till USA på 1800-talet och, vilket alltid verkar höra till, de fiktiva figurerna Kristina och Karl-Oskar:

"Sökt sig hit av samma orsaker som gjorde att en fjärdedel av Sveriges befolkning valde att utvandra till USA för hundra år sedan. Som våra egna ekonomiska flyktingar, Kristina och Karl-Oskar, vanligtvis rent patrask i sammanhang som detta men samtidigt fredade från alla jämförelser med Sahra och Hassan i den tid där vi nu lever. Skälen till detta är inte alldeles enkla att förstå."

Låt oss då grandiost avsluta med folkbildningsguden Jan Helin, som ju får dra till med vad som helst i sin egen tidning. Till att börja med skriver han vad Billström sade i hans eget huvud, vad Billström borde ha menat, eller vad Helin borde sagt till honom att säga:

"Han menade kanske att visa på att det finns en skuggvärld där människor utan papper utnyttjas hänsynslöst. Så är det. Men det var inte det han sa."

Nej, Jan Helin, det var definitivt inte det han sade. Som jag funderade kring i ett tidigare inlägg finns det lite olika teorier om vad Billström och Reinfeldt egentligen håller på med, men Jan Helins tolkning är det verkligen ingen som kommit i närheten av. Nästa avsnitt tycker jag är märkligt ur vilken vinkel jag än försöker att läsa det:

"Reinfeldt har hittills hållit en spikrak linje i frågan om alla människors lika värde i ett mångkulturellt samhälle. Hans engagemang har både synts och märkts.
Det har varit viktigt för att inte frågor om rasism och alla människors lika värde ska definieras utifrån en höger- vänsterskala. Det har också varit viktigt som tydlig gränsdragning mot de intoleranta politiska strömmar som syns i hela Europa och här hemma lyfter Sverigedemokraterna."

Visst, att Helin bara inte kan låta bli att trycka en fras som "alla människors lika värde i ett mångkulturellt samhälle" vet jag. Men hur har Reinfeldt här hållit en spikrak linje? Nästa mening blir än mer absurd; har någon, anhängare eller motståndare, märkt eller sett ett engagemang? I något?

Det finns naturligtvis många fler bisarra små stycken i Helins text, men låt oss runda av så som Jan Helin själv gör; med en ordentlig hyllning till honom själv:

"Det påminner om genomslaget för Aftonbladets manifestation för mångfalden i kampanjen ”Vi gillar olika” efter valet. Över en halv miljon människor uttryckte sitt stöd för kampanjen på facebook.
Det finns något här som kan bli en lång het sommar."

Det är när man får sådana här perspektiv man till fullo inser Jan Helins storhet. Vi har hört talas om Jesus, Gandhi och Wallenberg...men någon halv miljon tryckningar på Facebook fick de inte!

Det sanna ansiktet

En av världens mest överexploaterade filmsnuttar blev så småningom fyndigt kallad "järnrörsfilmen"; inte i folkmun förstås, men av medieetablissemanget, som ju har större gap än alla små folkmunnar tillsammans. Vårt lands samlade medie- och politikeretablissemang talade förtjust om att partiet nu visat "sitt rätta ansikte". I verkligheten är Sverigedemokraterna ett parti med partiprogram, några tusen medlemmar och hundratals förtroendevalda runt om i landet, men man bestämde sig för att vad tre individer hade för sig några minuter, en natt för länge sedan, var partiets sanna ansikte. Inga partiprogram, motioner eller anföranden, utan just denna filmsekvens. Varje inspelad mening hade en djup innebörd; den visade upp ett rasistiskt och sexistiskt parti.

Nu är det så Moderaternas tur. Åsa Linderborgs kommunistiska lekstuga Aftonbladet Kultur bjuder självklart på en artikel med rubriken "Moderaternas sanna ansikte". Som den medievane kan räkna ut handlar det om Tobias Billströms senaste uttalande. År av motioner, propositioner och anföranden spelar inte heller här någon roll när vänstern får säga sitt; det är nämligen just ett uttalande från Billström som är det sanna ansiktet. Och vem skulle avgöra det, om inte vänstermedierna?



Jag inser att de flesta vid det här laget tagit del av uttalandet, men eftersom jag ligger lite efter i nyhetsflödet just nu, får ni det igen. Billström skall alltså ha sagt:

" Ibland har vi bilden av att personen som är gömd bor hos en trevlig blond svensk dam i 50–60-årsåldern som vill hjälpa till. Men det är ju inte så. De allra flesta bor hos sina landsmän som inte alls är blonda och blåögda."

Även jag skulle klassa det här uttalandet som något rasistiskt. I det ordet lägger jag ingen värdering; för mig får människor gärna tala i sådana här termer om de vill, även om det varken är min eller, för den delen, SDs utgångspunkt. Sakligt sett var det dessutom förvånansvärt klargörande, inom ett område där det alltid är dimridåer som gäller. Jag måste erkänna att jag också föreställt mig flyktinggömmare som ideologiska eller kyrkliga svenskar, och kände helt enkelt inte till att det i de flesta fall handlade om landsmän.

I bästa fall handlar det om en politiker som helt enkelt råkar tala ur hjärtat för en gångs skull. Eftersom de flesta dock har svårt att tro att en person som Billström, med hela livet inom politiken, skulle göra taktiska missar finns det en mängd teorier varför Billström ibland gör kontroversiella uttalanden. De mest populära verkar handla om att han skickas ut för att attrahera "de främlingsfientliga" och att Reinfeldt sedan markerar mot honom, för att inte skrämma bort liberaler. Som vanligt slås man framför allt av synen på SDs väljare. Man verkar på allvar tro att om SDs hundratusentals väljare får höra "blond och blåögd" så spritter det till i dem, och de rusar omedelbart till Moderaterna. Det verkar vara omöjligt för etablissemanget att tänka förbi hudfärg, eller i det här fallet hårfärg, och tänka sig att SDs väljare kanske tänkt längre än så.

Jag har själv inte tillräcklig insyn eller kännedom om hur Tobias Billström fungerar, för att veta vad som ligger bakom dessa utspel. Det kan vara så kallad triangulering tillsammans med Reinfeldt. Det kan vara ett försök till flirt med SDs väljare (så som man föreställer sig dem). Det kan rent av vara så att Tobias Billström är en övertygad rasist, som funderar mycket på frågor kring ögon- och hårfärg. En sak tycker jag dock är fullständigt nonsens: att nu visas Moderaternas sanna ansikte!

Aftonbladet går dock längre än att bara påstå att partiet råkar säga vad man tycker. I själva verket har de alltid gjort allt för att förhindra en "humanistisk riktning" inom invandringspolitiken:

"Om detta bara är ett pärlband av misstag, så är Billström landets mest otursförföljde politiker.

Och då är det stora problemet ändå inte vad han säger. Utan vad han och hans parti gör. Det ligger inte direkt några ljusår mellan retorik och praktik.

I tjugo års tid har Moderaterna pålitligt – förr ofta i armkrok med Socialdemokraterna – stoppat nästan alla förslag i liberal och humanistisk riktning inom invandringspolitiken."

Eftersom Sverige har Västvärldens generösaste flyktingpolitik förstår jag inte riktigt vad som skulle tillfredsställa dessa vänsterkrönikörer. På samma tidning huserar den nu till ledarkrönikör upphöjde Fredrik Virtanen. Han känner inte bara att även han måste ge sig på Billström, han känner dessutom att man bara inte kan utelämna en referens till Nazityskland:

"Men alla dessa år av slit, all denna pr och all retorik, all denna schlingmannska reklambriljans – Billström kraschade rätt in i den toleranta fernissan och därunder var färgen lika brun som 2002."

Jaha, nu har vi alltså två nationalsocialistiska partier i riksdagen. Snart måste det börja bli besvärligt för vänstern att hålla isär dem. Hur skiljer sig SDs nationalsocialism från Moderaternas nationalsocialism? Och är inte även KD, för att inte tala om C, nazister? Eller varför inte helt enkelt diskutera dessa frågor på en vuxen nivå?

Det är också intressant att när det sker olika typer av pinsamheter i vänsterpartier, talas det aldrig om att det är deras riktiga ansikte som lyser igenom. Har Socialdemokraterna haft otur när de valt partiordföranden, eller kan det vara så att det i verkligheten var Håkan Juholt som var den mest kompetente i partiet? Är inte det socialdemokratiska partiets själva signum att det endast attraherar individer av Juholts och Sahlins kapacitet? Varför är det inte Vänsterpartiets sanna ansikte vi ser, varje gång någon företrädare slungar ur sig dödshot eller hyllar Lenin?

Simon Fors (v) är en i raden som visat
partiets sanna mordiska ansikte

Den socialdemokratiske riksdagsledamoten Per Svedberg ställde sig för ett par år sedan utanför en kollegas dörr och bankade, iförd endast underkläder. Eftersom jag försöker hålla en viss nivå på bloggen skall jag inte återge exakt vad han skrek, men låt oss säga att det var relativt grovt och sexistiskt. Ställdes frågan hur någon kan rösta på ett så pass sexistiskt parti? Nej. Var det förstasidesstoff i några månader? Nej. Sitter Svedberg kvar i riksdagen? Jadå.

Per Svedberg (s) visade partiets
sanna sexistiska ansikte

Men om Miljöpartiet kan väl ändå ingenting ont sägas, om dem hör man ju endast gott i medierna? Tja, vill man så finner man bilder på Gustav Fridolin som visar på en osund alkoholkultur i partiet.


Fridolin (mp) har gett partiets
alkoholkultur ett ansikte


Så här kan man hålla på, men jag ironiserar förstås bara med ovanstående exempel. Min poäng är att jag inte tycker att Per Svedbergs härjande den där gången kastar någon skugga över det socialdemokratiska partiet. Problemet med Folkpartiet är inte att Karin Pilsäter kört rattonykter. En tramsig filmsnutt från en sommarnatt visar inte upp något som helst ansikte av Sverigedemokraterna.

Och för att avsluta där vi började: något märkligt uttalande av Tobias Billström här och där ger mig absolut inget intryck av att partiet nu skall ta invandringsfrågan på allvar. Partiets sanna ansikte är nog tyvärr det vi ser; rekord efter rekord i invandringsvolymer.

Lite senare nonsens från Aftonbladet



Utvisas tio år för sent

Vi känner igen de här historierna nu. Någon familj har uppehållit sig i Sverige i flera år, fått ett antal barn, men skall sedan utvisas. DN lyfter idag fram historien om 9-årige Hinok, som är född i Sverige, men vars föräldrar kommer från Etiopien. De fick förstås avslag redan för flera år sedan, men av någon anledning har de här sedan levt öppet, och Hinok har gått i skolan under alla år.

Man blir så uppgiven inför dagens journalister. Texten i DN hade vem som helst kunnat skriva, men borde inte en journalist kunna belysa olika sidor av saken, och gräva lite i historien? Jag förstår fortfarande inte hur det är möjligt att efter avslag bara leva vidare här, helt öppet dessutom, och att beslutet verkställs först något decennium senare.

"Tillsammans med sina föräldrar hör bröderna till de drygt 7.500 som just nu är registrerade hos polisen för att utvisas med tvång. Det betyder att de lever öppet, och att polisen vet var de finns.
Ytterligare nästan 12.000 personer är efterlysta. De har antingen rest ut ur Sverige eller håller sig gömda.
Det är rekordhöga siffror, och regeringen ger nu Rikspolisstyrelsen, Migrationsverket samt Kriminalvården i uppdrag att höja tempot och tvångsutvisa betydligt fler under 2013."

Och märkligast av allt:

"Nästan alla av de 7.500 som lever öppet bor precis som familjen Zakir i Migrationsverkets egna boenden."

Även ovanstående mening ger upphov till många frågor. Hur kommer det sig att de efter nio år fortfarande bor på Migrationsverkets boende? Historien förtäljer inte heller hur de försörjt sig under alla dessa år, men en gissning är att de inte försörjt sig själva. Att de inte förpassats ur landet omedelbart efter avslag, måste alltså ha kostat Sverige åtskilliga miljoner.

Migrationsdomstolen säger dock det självklara:

"Det har varit föräldrarnas beslut att stanna i Sverige utan tillstånd. ... Migrationsdomstolen anser att föräldrarna genom sitt agerande får stå till svars för den anknytning barnen fått till Sverige som tiden här i landet medfört”

Artikelns enda vinkel är förstås hur omänskligt Sverige är, men diskuterar överhuvudtaget inte föräldrarnas ansvar, när de uppehåller sig här illegalt och dessutom skaffar tre barn under tiden.

Miljöpartiet lever som vanligt i en egen verklighet. Maria Ferm säger:

"– Jag är starkt kritisk till att polisens resurser ska läggas på att jaga människor som inte har begått brott.
Men anser MP att de tusentals som nu saknar uppehållstillstånd ska få stanna kvar?
– Det går inte att dra alla över en kam. Vi anser att lagen är för strikt och hård vad gäller ömmande fall, som till exempel barnfamiljer som varit många år i Sverige. Därför vill vi se en lagändring, och därefter bör de som drabbats av för hårda beslut få möjlighet till en ny prövning"

I MPs värld är det alltså ett asylskäl i sig, att man inte respekterat det ursprungliga avvisningsbeslutet. Även Tobias Billströms (m) uttalande är en smula märkligt:

"– Alla asylsökande ska snabbt få veta vad som gäller. Sedan ligger det på den enskilde att acceptera beslutet och resa hem frivilligt."

Hur kan det ligga på den enskilde att acceptera beslutet? Har man dömts till fängelse får man ju knappast själv avgöra huruvida man vill infinna sig eller ej. Det borde inte vara särskilt komplicerat att se till att en person som fått avslag också lämnar landet. Särskilt inte då de lever öppet med bidrag och barn i skola.

Anders Lindberg krönika
Chatt om fallet

Det är synd om Moderaterna

Jimmie Åkesson och Björn Söder skriver idag en debattartikel, som är utformad som en inbjudan till Tobias Billström att ansluta sig till Sverigedemokraterna. Nu är det förstås ingen som tror att Billström verkligen skulle gå över till SD, därtill är han alltför mycket karriärist och opportunist, men en sådan inbjudan belyser det bisarra i Moderaternas situation, där ledningen kör ett eget lopp som inte är förankrat varken i de egna leden, eller den ursprungliga ideologin. Det finns helt enkelt väldigt många som inte förstår vad Fredrik Reinfeldt vill med sitt massinvandringsexperiment. Jag är övertygad om att en majoritet av de moderata väljarna hellre skulle ha sett en uppgörelse med SD om migrationspolitiken, än med extremisterna i MP. Jag tror också att även Tobias Billström och Erik Ullenhag är fullt intelligenta individer, som knappast kan tro på riktigheten i Sveriges nuvarande invandringspolitik.

Åkesson och Söder skriver:

"När Tobias Billström tydligt gjorde klart att Moderaterna såg ett problem med volymerna av dagens invandring blev vi både förvånade och positivt överraskade. Billströms tal om att begränsa invandringen går stick i stäv med den politik statsminister Fredrik Reinfeldt stakat ut sedan valet 2010. Beslutet om att ingå en migrationsöverenskommelse med Miljöpartiet har resulterat i ansvarslösa förslag som lett till en ökad invandring till Sverige."

Tobias Billströms inlägg i debatten var både ovanligt och klarsynt. För första gången vågade någon ta upp huvudproblemet med dagens politik, nämligen volymen. Invandringsvurmarna bemötte sedan detta inlägg med de vanliga ohederliga känsloargumenten; det handlar om människor, och inte flöden eller volymer. Visst, vi kan tala i termer av människor och individer, men med det försvinner ju inte faktumet att Sverige idag tar emot väldigt många individer. En mängd som omöjliggör varje försök till integration, och på sikt kommer att rasera det svenska samhället så som vi känner det.

"Vi kan också konstatera att regeringen har en migrationsminister som gång på gång visat sig sakna stöd för din egen politik. Tidigare har Billström även fått dra tillbaka sitt motstånd mot att erbjuda fri vård till personer som vistas illegalt i Sverige. Vår bedömning är att Tobias Billström skulle passa betydligt bättre i Sverigedemokraternas riksdagsgrupp än i en regering ledd av Reinfeldt."

Ja, det är antagligen en stor grupp moderater, vars åsikter ligger närmare SDs politik, än den politik deras eget parti nu företräder. Låt oss sträcka ut en hand till alla de väljare och lokala företrädare, som exempelvis Bo Frank i Växjö, som helt enkelt fått nog av partiledningens arrogans. Det är på många sätt märkligt att Moderaterna fortfarande kan samla 30% av väljarkåren.

Artikeln bemöter också det befängda påståendet att vi är bundna av EU och konventioner:

"Man kan även tyda en föreställning om att Sverige inte kan styra över sin egen invandringspolitik utan hoppet står till EU. Statsministern brukar ofta återkomma till att vi i Sverige inte styr över situationen. Detta stämmer inte. Alla länder bestämmer i huvudsak över sin egen invandringspolitik och det är Sveriges lagar och regler i relation till andra länders regelverk som lett fram till en situation med massinvandring till Sverige. Om regeringen vill kan de mycket enkelt begränsa möjligheterna att söka asyl i Sverige."

Själv är jag oerhört trött på pratet om att "övriga länder måste ta sitt ansvar". Självklart ses Sverige inte som en förebild i detta sammanhang, utan som ett skräckexempel. Varför skulle exempelvis Estland vilja förstöra sitt land bara för att Sverige gör det? Det är även självklart att vi själva kan bestämma vilken politik vi vill föra; EU kommer knappast att invadera Sverige om vi skulle sluta bedriva kontinentens mest extrema invandringspolitik.

Moderater - loppet är ännu inte kört för vårt land. Kom över till Sverigedemokraterna, det enda parti som idag värnar om framtidens Sverige.

"Balkanmoderater" avvisar visumkrav

Bland alla de som söker asyl i Sverige kommer varje år också några tusen personer från före detta Jugoslavien, personer som saknar varje asylskäl. Under utredningstiden, innan de kan utvisas, vistas de här till stora kostnader. Med anledning av detta har Tobias Billström (m) ibland lyft frågan om man inte borde återinföra visumkrav för dessa länder. En grupp, bestående av jugoslaviska moderater och som kallar sig "Balkanmoderaterna", vänder sig idag mot detta, i en liten text fyllt av de vanliga flosklerna om öppenhet och frihet.

"Låt oss inte bygga upp de murar som vi genom idogt arbete lyckats riva ner. Låt oss istället fortsätta med att riva de återstående murarna, jobba för en utökning av EU och sprida våra budskap om tillväxt, fred och frihet."

Det är egentligen ganska märkligt att ett svenskt parti nu börjar delas in i etniska undergrupper, som tydligen till och med har valaffischer på hemlandets språk. Även om Balkanmoderaterna använder sig av den vanliga öppenhetsretoriken, handlar det egentligen mycket om deras eget ursprung:

"Viseringsfriheten välkomnades 2009 av många, inte minst av oss som har släktingar och vänner i något av länderna som påverkades av beslutet. Våra nära och kära kunde nu resa hit på besök utan att behöva genomgå en krånglig och kostsam viseringsprocess. Affärsmänniskor kunde utan problem resa runt om i Europa för att knyta kontakter och bidra till både Balkans och Europas tillväxt. EU kunde öka sitt anseende bland dessa länder vars medborgare i många fall kunde besöka ett EU-land för första gången i sitt liv. Väldigt många var glada för det."

Det största problemet med både Billströms utspel och dessa Balkanmoderaters inlägg är att man inte vågar beröra vad det faktiskt handlar om, nämligen romer. Självklart var fri rörlighet mellan Europas länder en bra idé för några decennier sedan, men Europa har förändrats sedan dess. Med nya medlemmar som Rumänien och Bulgarien, tillsammans med visumsfrihet för övriga Balkan, leder då den fria rörligheten till att dessa länders romska medborgare ser en möjlighet att utnyttja systemet i exempelvis Sverige. På samma sätt har det blivit ett problem att ett europeiskt pass mycket väl kan innehas av en islamist eller terrorist, som med detta lätt reser runt i världen, bland annat till USA.



Så länge som Moderaterna vägrar att tala klarspråk om vad visumfrågan egentligen handlar om, förblir deras inlägg ointressanta.