Volymmål

Moderaterna vill nu, mycket sent omsider, införa ett så kallat volymmål för antalet asylsökande, som de föreslår ska ligga på 5 000 till 8 000 personer. I nuläget finns ingen riksdagsmajoritet för ett sådant beslut, och migrationsminister Morgan Johansson  (S) fick illustrera en del av idiotin som omgärdar denna fråga. Ett normalt land skulle för övrigt inte ens ha en särskild minister för befolkningsutbyte. Till TV4 sade Johansson bland annat:

"Om det blir ett nytt krig i vårt närområde, och det söker sig människor  till Europa, då måste man så att säga ta ett gemensamt ansvar."

Att ordet "ansvar" används i dessa sammanhang har jag kritiserat ett otal gånger, men även uttalandets första del är absurd. Hur kan människor söka sig till Europa från vårt närområde? Ligger inte hela vårt närområde i just Europa? Vill man räkna in Centralasien, Mellanöstern och Afrikas horn till vårt närområde behöver man inte använda begreppet överhuvudtaget.

I den politiska del som Aftonbladet kallar "kultursida", upprörs givetvis vänsterfiguren Petter Larsson av Moderaternas utspel. 

Under rubriken "M:s flyktingförslag är så dumt så man baxnar" får vi inledningsvis veta:

"I många år föreslog Sverigedemokraterna att flyktinginvandringen, inklusive anhöriga, skulle minska med 90 procent. De försökte inbilla oss att det skulle kunna ske utan avsteg från FN:s flyktingkonvention och EU:s asylregler. Ingen trodde dem."

Jag skulle inte säga att jag "baxnar", eftersom mina förväntningar på Aftonbladets resonemang är återhållsamma, men lite dum är den där ständiga referensen till alla konventioner Sverige måste följa. Att vi har haft EU:s största inflöde kan knappast helt bero på EU-regler, och i FN sitter så gott som samtliga världens länder. Även om vi verkligen vore förbundna till sådana regler, skulle det vara högst önskvärt att i så fall göra avsteg från dem. När information sprids över världen, och människor rör sig mellan kontinenter, är det vansinne att vara det land som har mest generösa regler. Petter Larsson väljer förstås att även använda en annan vanlig lögn:

"Antalet asylsökande beror ju mest på hur allvarliga konflikter som rasar i världen och hur väl andra länder hindrar flyktingarna att ta sig till Sverige. Detta kan Sverige, som redan har en extremt hård flyktingpolitik, göra mycket lite åt."

Det är inte särskilt sant. Det finns inget skäl för någon som vill lämna sitt land i Asien eller Afrika att söka sig till just Sverige, förutom då ryktet om slappa regler och generös välfärd. Syriska flyktingar i exempelvis Egypten sade inte att de ville till Litauen. De hazariska männen skulle knappast ha lämnat Iran om de inte hört talas om bättre möjligheter här förutsatt att de sade sig vara "17 år". Att Sverige skulle ha "en extremt hård flyktingpolitik" är förstås rent nonsens. Möjligen skulle Japans politik på området kunna få den etiketten, vilket få japaner lär motsätta sig.

Så får vi då klarhet i vad som är så dumt:

"Migrationsverket tror att kring 21 000 personer kommer att söka asyl varje år de närmaste åren. Den verkligheten rubbas inte av att man hittar på ett 'volymmål'.  Man skulle alltså slå i taket på ett halvår, ta emot noll anhöriga och noll kvotflyktingar, och ändå bomma målet. Det är så dumt så man baxnar."

Att kalla en prognos från Migrationsverket för "verkligheten" är också tämligen dumt, men den lilla poäng han möjligen har är att man inte kan sätta en exakt siffra på hur många som kommer att söka asyl. Sverige skulle däremot kunna sätta ett mål, och minska benägenheten att söka asyl i just vårt land genom olika regelskärpningar. Om ingen beviljas asyl, kommer sannolikt antalet intresserade att minska avsevärt. 

Mitt problem med Moderaternas förslag är inte främst att det är svårt att helt reglera antalet sökande, utan att de av någon märklig anledning ändå vill se några tusen personer söka varje år. Sätt antalet beviljanden till noll, så kommer nog även antalet sökande hamna där till slut.

Dagens citat: Ulf Kristersson (M)

"Vi har i princip en skjutning om dagen, en dödlig skjutning i veckan och sprängmedelsbrott hela tiden. Så ska vi inte ha det i Sverige."

Moderaternas partiledare kommenterar den senaste skjutningen i Malmö, denna gång mot en kvinna som bar ett litet barn. Uttalandet är provocerande, eftersom Ulf Kristersson inte är alldeles oskyldig till denna samhällsutveckling. Varje offentlig person som på något sätt har understött landets demografiska utveckling delar denna skuld, och särskilt någon som glatt varit medlem av Moderaterna under hela Fredrik Reinfeldts tid. 

Nej, så ska vi inte ha det i Sverige, men ni är ju många som sagt till oss att det skulle vara helt oacceptabelt att gå någon annan väg. Det skulle vara öppet, tolerant och mångkultur, och viktigast av allt var att bekämpa alla som varnade för de fullt förutsägbara konsekvenserna. Kristersson är förstås inte ensam bland de som pläderat för inflödet och samtidigt inte vill kännas vid dess konsekvenser. Stefan Löfven, med sitt "mitt Europa bygger inga murar" och sitt rekord på 163 000 asylsökande, säger att "detta har ingenting i vårt samhälle att göra".

Det är ni politiker som är ansvariga för att vi har "i princip en skjutning om dagen", och varje politiker som har deltagit i jubel kring "tack för att ni valde Sverige" och "öppna era hjärtan" kan nu dra sig tillbaka. Ni har gjort ert bästa för att förstöra landet.

Den meningslösa slöjdebatten

Efter ett moderat utspel om att utreda slöjförbud i skolor var det återigen dags för landets tyckare att säga precis det vi vet att de ska säga. Vi kan till exempel titta på Oisin Cantwells inlägg i dagens Aftonbladet, där han bland annat skriver:

"Sakfrågan går det naturligtvis att ha åsikter om. Säkerligen är det så att en del flickor bär slöja mot sin vilja. Frågan är dock om något finns att vinna på att ett tvång att bära huvudduk ersätts med ett statligt tvång mot att göra det."

Här brukar diskussionen hamna, alltså vid huruvida tvång förekommer, följt av att det skulle vara lika fel att tvinga någon att inte bära plagget. Cantwell får även med obligatorisk poäng nummer två:

"Redan den svenska diskrimineringslagen lär ställa till det. Syftet med den är bland annat att främja elevers lika rättigheter och motverka diskriminering på grund av trosuppfattning. Religionsfrihet och skydd mot diskriminering slås även fast i regeringsformen, vår viktigaste grundlag."

DN inkluderar alltihop redan i ingressen:

"Alla barn med slöja är inte förtryckta, alla förtryckta barn bär inte slöja. Ett svepande förbud är symbolpolitik som ger staten obehagliga befogenheter att styra över barns klädsel."

Vad dessa kritiska röster har rätt i är att Moderaternas utspel förstås är symbolpolitik, för egentligen spelar det ingen större roll om någon måste avlägsna ett religiöst laddat plagg när de besöker skolan. Ideologin finns och frodas i landet, och framför allt finns dess anhängare här. Problemet är inte att symbolen bärs under lektionstid, utan att det numera i var och varannan klass finns personer som insisterar på att bära den. När plagget bärs i Västvärlden betyder det bra mycket mer än ett uttryck för personlig tro, och är ett sätt att konstant skrika ut sitt förakt och avståndstagande mot det omgivande samhället och den inhemska befolkningen.

Diskussionen kring huruvida plagget bärs av tvång eller ej är meningslös, eftersom det knappast är mycket bättre att någon verkligen själv har ett behov av att trycka sin ideologi i ansiktet på var och en de möter. Det handlar inte om att vilja styra hur kvinnor klär sig, ett annat vanligt grepp i denna diskussion, som förstås blir direkt idiotiskt då det finns alla möjliga konventioner och regler som styr hur både män och kvinnor klär sig. Skolgången skulle för övrigt bli mycket problematisk för den som insisterar på att bära exempelvis en KKK-huva i klassrummet.

Den enda fördelen med att försöka lagstifta bort bärandet av denna religiösa symbol i offentligheten är att det skulle vara någon form av motstånd mot islams framryckning, vilket också är skälet till att böneutrop bör förbjudas. De muslimska företrädare som driver alla sådana frågor hånskrattar förstås åt de européer som direkt viker sig och hänvisar till tolerans och religionsfrihet.

Den moderata historien förses med lite identitetsnonsens

Menekse Mermer, "debattör"

För en vecka sedan tittade vi på hur moderata företrädare var oroliga för riksdagsledamoten Hanif Balis (M) aktivitet på Twitter. Jag tyckte då inte att det fanns mycket mer att säga om den saken än att partiet som så ofta verkade fullständigt tondövt inför den debatt som förs utanför riksdag och interna möten. Därefter kritiserade Bali självaste Carl Bildt, och då kallades det till stort krismöte. Den indignationen var än mer verklighetsfrånvänd, eftersom Bali är långt mer uppskattad bland vanliga människor än Carl Bildt, en person som troligen inte lockar en enda väljare.

I dag fick då den lilla historien sin löjliga höjdpunkt, genom ett inlägg på Aftonbladets debattsida med rubriken "Bali, när ska du be oss invandrare om ursäkt?". Bakom texten står Menekse Mermer, en kvinna med turkisk bakgrund som tidigare på samma sida givit oss verk som "Nej tack, jag vill inte bli svensk". Vi talar alltså om en person som enbart har identitetstrams att komma med, och vars inledning i dag sålunda blir:

"Carl Bildt, jag har nog aldrig tidigare avundats din bleka hy, dina blå ögon, ditt kön, din fina kostym och din position i maktens korridorer som nu. För dig är en berättigad ursäkt endast ett samtal bort!"

I själva verket är det förstås den sista egenskapen som gör att kritik mot Bildt ses som särskilt allvarlig, men Mermer måste bara slänga in hud- och ögonfärg allra först. Dessutom är Bildt en tidigare partiledare och en av de egna. Tydligen var passagen så viktig att den återkommer ännu en gång i den korta texten, och då med ett tillägg:

"Carl Bildt, jag har nog aldrig tidigare avundats din bleka hy, dina blå ögon, ditt kön, din fina kostym och din position i maktens korridorer som nu! Kan du inte vara snäll och slå en signal även för mig och de cirka två miljoner invandrare som detta land består av? För dig är ju en berättigad ursäkt endast ett samtal bort!"

Ja, Menekse, jag har nog aldrig tidigare avundats ditt mörka hår...Nej, det blir för dumt. Alltihop är egentligen en intern moderat historia som de själva hanterar uselt, men blir i identitetspolitisk tappning så oerhört mycket större:

"De senaste dagarna blev det så tydligt för mig att du och jag inte är jämlika i Sverige. Jag är endast en objektifierad invandrare."

I verkligheten är det nog få som objektifierar Mermer som "invandrare" lika mycket som hon själv gör, och det är även få av de med "blek hy" som har samma ställning som en tidigare statsminister. Vi kan nog anta att Carl Bildt inte ser en enda människa som sin jämlike. Texten blir allt mer absurd, och ska kanske likna någon sorts poesi:

"Hanif Bali hade många likheter med en jihadist när han begick politiskt självmord, han gav sig på den vite mannen i kostym. Det var knappast en vacker fågelsång som han twittrade om dig, Carl Bildt, ut över nationen under tisdagen."

Är det jihadisters måltavla? Vita män i kostym? Då är det märkligt att vi alltid får veta att de allra flesta offer minsann är muslimer, samtidigt som bomber och lastbilar inte är särskilt precisa vapen. Man ska också komma ihåg att det Bali twittrade denna gång, och som i medier kallas "personangrepp", inte var värre än "En man som inte lyckats ha rätt om ett enda utrikespolitiska skeende någonsin". Rent politisk kritik, alltså. Om inte Mermer hade varit helt besatt av ras och kön, skulle hon nästan kunna närma sig relevant kritik:

"Detta resulterade i att han rättar sig in i ledet och kröker sin stolta rygg och ber om ursäkt till den vite mannen. Men ursäkten till muslimer och invandrare uteblir."

Vad man skulle kunna kritisera Bali för i detta läge är just att han trots allt är så mån om sin riksdagsplats att han direkt lägger sig när den verkar riskeras. 

Absolut mest klandervärda är dock alla dessa moderata företrädare, som i sedvanlig högeranda är mycket känsliga för kampanjer från vänster. Företrädare från vänstern däremot ställs aldrig till svars och riskerar aldrig några platser, oavsett vad de gör eller säger. Eventuell kritik från höger påverkar dem inte det minsta, men av någon anledning sätter denna vänster spelreglerna för hur alla andra ska agera.

Joakim Ruist mot okunskap och förljugenhet

Gårdagens upplaga av SVT:s Ekdal och Ekdal handlade om migration, och skulle enligt annonseringen utgå från frågeställningarna:

"Hur ska Sverige och EU hantera växande strömmar av flyktingar och ekonomiska migranter? Hur balanserar vi medborgerliga och mänskliga rättigheter på ett sätt som gör migration till en tillgång snarare än ett hot och fenomen som splittrar samhället?"

Programmet är värt att se i sin helhet, men jag ger här några guldkorn. Bland gästerna fanns lyckligtvis nationalekonomen Joakim Ruist, som föga förvånande var den som fick representera kunskap och logik. För den som eventuellt har glömt honom vill jag påminna om den magiska intervju han gav i SVT förra året, då han blev så ställd av frågornas idioti att han inledde de flesta svar med några sekunders tyst häpnad. I gårdagens program föreföll han göra sitt bästa för att behärska sig, och det enda vi såg av frustration när det blev lite väl dumt omkring honom, var ett snett leende eller en plötsligt besvärad min. 

Nu var ju även detta i SVT, vilket gjorde att programmet inleddes med en film där vi bland annat upplystes om att svenskar minsann utvandrat till Amerika.

Den första lilla debatten stod mellan två mediefigurer, Lisa Pelling från vänster och Paulina Neuding från höger. Pelling har figurerat i dessa sammanhang i ett antal år, och var ungefär lika dålig som vanligt. Neuding vann med lätthet genom att helt enkelt ha verkligheten på sin sida, medan Pelling omedelbart lämnade samma verklighet:

"Men jag skulle inte hålla med om den beskrivningen att Sverige skulle vara ett land som har misslyckats med integrationen. Tvärtom sticker vi ut som ett land som har lyckats väldigt bra med att ge en möjlighet till en ny start för de människor som har kommit hit, oavsett om man har varit arbetskraftsinvandrare eller kommit hit som flyende."

Jag tycker nog att "väldigt bra" är något av en överdrift, särskilt bland vissa grupper. Arbetskraftsinvandring har ingenting med saken att göra. 

Överhuvudtaget har Pelling, i likhet med mången vänstermänniska som ska försvara asylinflödet, svårt att argumentera logiskt och hålla en röd tråd, och floskler som man kunde hoppas var utdöda sedan länge haglade:

"Jag skulle säga att det är en myt att man inte får prata om migration. Vi pratar knappt om något annat. Vi pratar jättemycket om migration. Det är ett stort problem också att det finns politiker som har velat liksom slå mynt av detta att människor känner frustration, oro."

En mycket vanlig retorik från det hållet. Vanligen brukar man då mena att det ju går jättebra att diskutera hur vi ska ge bästa möjliga mottagande, en diskussion som ingen har hävdat varit svår att föra. Det förblir också märkligt att politiker som tar upp just invandringens konsekvenser "utnyttjar" frågan, till skillnad från alla andra samhällsproblem som politiker kan vilja ta upp och åtgärda. Därefter säger hon verkligen:

"I stället så borde man ägna mer åt att lyfta fram det som är bra, det vi kan vara stolta över, det som vi vinner på, att vara ett öppet land, som är öppet för impulser, för människor."

Denna bild kan vara den mest tröttsamma i debatten. Motsatsen till ett maximalt asylinflöde är inte ett "stängt land" och det går utmärkt att vara "öppet för impulser" utan att bedriva Sveriges typ av asyl- och anhöriginvandring. Vad är det egentligen för fantastiska "impulser" vi har fått från Somalia och Irak?

Av någon anledning är också den högdragne Jan Eliason inbjuden, trots att han mer än en gång har visat att han inte har någon som helst markkontakt i denna fråga. När denne säger att "migration och flyktingar är en positiv ekonomisk faktor" får vi i bakgrunden se ett av Ruists generade leenden. För säkerhets skull drar Eliasson också till med att asylinflödet är 
positivt demografiskt, eftersom det drar upp befolkningstillväxten i rå massa.

Vi har även hört hans egen referens till invandring tidigare. Programledare Niklas Ekdal nämner att kritikerna pekar på att de stora strömmarna kommer från länder som kulturellt skiljer sig mycket från Sverige och att de vanligen har låg utbildningsnivå, vilket gör att de under lång tid blir en kostnad här. 

Eliasson svarar verkligen:

"Som 11-åring i Göteborg bad min pappa mig att gå ner till SKF:s marker och hälsa på italienarna som bodde i baracker..."

Eliasson var 11 år gammal 1951, och italienarna kom till arbeten som väntade. Vi får också veta att "flera kommuner ber om fler flyktingar, för att hålla sina samhällen vid liv". Nja, det gäller så länge de får statliga bidrag för mottagandet, men därefter brukar det vara mycket gnäll och tal om kommunens kommande konkurs. 

När programmet har nått halvvägs blir det då äntligen dags för Joakim Ruist, och hans lågmälda förgörelse av allt som tidigare sagts. Om 2 800 drunknade migranter på Medelhavet säger han:

"Vi måste ju prata om vår roll för att det blir så, för det är vi som har valt den politik som leder till det."

Exakt, trafiken över Medelhavet sker eftersom vi lockar människor med slappa asylregler och generös välfärd. När programledaren försöker med att det kanske också finns intäkter, blir svaret:

"När det gäller flyktinginvandringen så tror jag inte att det finns så mycket intäkter att tala om. Om det är så många som går arbetslösa och behöver försörjas av det offentliga. Det är många som vill försöka vrida det till att det är en kalkyl som ska gå hem i slutändan och generera ekonomisk vinst. Man får ta i ganska ordentligt för att landa i den slutsatsen. Och det verkar som att många av de som för den argumentationen tror i slutändan inte på det i alla fall. Vi hade svenska ledande politiker som förde den argumentationen fram till 2014 och ändå inte försökte ställa om migrationspolitiken i riktning mot att åka och hämta de där flyktingarna som höll på att drunkna i Medelhavet och hämta hit dem för att de är så lönsamma. Så det går ju inte ihop med eget agerande heller i många fall."

En riktig floskelfest blir det när Madelaine Seidlitz, sakkunnig jurist hos Amnesty, får ordet. 

Vid de tillfällen då programledarna konfronterar henne lite lätt, blir det avslöjande. På frågan om folkviljan bör respekteras får vi inget svar, utan en hänvisning till de där berömda konventionerna som på något sätt gör att just Sverige ska ha ett enormt inflöde. Allra bäst blir det vid frågan om man överhuvudtaget får ha åsikten att inflödet ska begränsas, utan att bli stämplad som "främlingsfientlig". Vi förstår då att man absolut inte får ha den åsikten. Som viktigaste åtgärd ser hon att "familjeåterförening", alltså anhöriginvandring, blir så enkel som möjligt. Den kategorin utgör en stor del av det totala inflödet.

Kanske har någonting ändå hänt i svensk debatt. Inte bara får vi genom Ruist ta del av fakta och logik, vi fick också höra andra använda ord som "inflöde" och "det multikulturella projektet".

Tondöva Moderaterna

Riksdagsledamoten Hanif Bali (M) har under en längre tid irriterat en mängd vänstermänniskor, främst på Twitter. Han är där smart och rapp, och alla som försöker trycka till honom får dra sig tillbaka med svansen mellan benen. Det beror i hög grad också på att han helt enkelt har rätt när han kritiserar aspekter av invandringspolitiken och dess yttringar. På sedvanligt manér försöker då dessa figurer, som kallar sig "antirasister" för att de skriver under på ett omfattande inflöde, rikta in sig på hans etnicitet. 

Ganska typisk är även taktiken att fråga sig varför partiet inte agerar, trots att ingen av dem ändå skulle rösta på detta parti. Det hela blir lite fånigt, inte minst eftersom Moderaterna förstås känner honom och med all sannolikhet vid något tillfälle tagit upp aktiviteten på Twitter.

I själva verket är Bali en tillgång för detta själlösa parti, där få riksdagsledamöter skulle entusiasmera 120 000 följare. Nu ska vi inte rösta på Moderaterna, då de som applåderat Reinfeldt inte bör åtnjuta något förtroende, men gissningsvis får Bali en hel del att överväga en sådan röst. 

Om vi ska tro en "granskning" i dagens Expressen, ökar nu "trycket" på Ulf Kristersson inifrån partiet för att "sätta stopp" för Bali. Ett antal partiföreträdare citeras som vill göra just det, och alltså böja sig för den vänster som borde vara deras motståndare. Bland citaten återfinns:

"Jag är inte bekväm när man agerar så här i sociala medier."

"Det måste vara slut på att alla kan göra lite vad de vill."

"Vi har yttrandefrihet, men om man accepterar att ledande företrädare i riksdagen beter sig på det här sättet, var går då gränsen? Om inte partiledningen upplevs göra något åt det finns risken att det upplevs finnas en acceptans för det och att andra följer efter."

"Om man fortsätter ducka kommer det sluta med förskräckelse."

"Om Ulf får lägga massa tid på att svara på frågor om vad Hanif skrivit på Twitter i stället för att föra fram partiets politik så är det ett bekymmer för partiet tycker jag."

Till saken hör ju att just Ulf Kristersson är en usel företrädare, åtminstone sett till vad vi utomstående tar del av. Mitt intryck är att han inte riktigt brinner för eller bryr sig om någonting som sker i landet, av allt att döma knappt vill vara partiledare och än mindre ta makten från det vänsterliberala blocket. 

Om vi tittar på de återgivna uttalandena från Balis partikamrater, är de möjligen begripliga internt, men vittnar inte om någon vilja att nå ut till nya väljare. Vem bryr sig om att en bland allmänheten okänd företrädare inte är bekväm när Bali tvålar till asylvänstern, batikhäxor eller de vanliga posörerna? Varför ska det inte finnas en acceptans för att han tar alla dessa debatter? Är det verkligen frågor om denne riksdagsledamot som gör att vi andra inte uppfattar att Ulf Kristersson för fram någon politik? Är det Moderaternas uppgift att göra Lars Ohly och Alexandra Pascalidou nöjda?

Expressen bjuder på en analys, som är särskilt bisarr om den verkligen återspeglar tänkande inom Moderaterna:

"Ytterligare en aspekt av de enskilda ledamöternas tonläge i sociala medier är hur det påverkar andra partiers bild av Moderaterna och möjligheten att återuppbygga ett borgerligt regeringsalternativ där C och L ingår inför nästa val. Inom inte minst Centerpartiet beskriver företrädare Moderaterna som ett parti på glid bort från borgerlig samling."

Det skulle lika gärna ha kunnat komma från Anders Lindberg. Den bilden av Moderaterna som Hanif Bali ger borde vara oerhört mycket bättre än den bild som andra ger, det vill säga ingen alls. Om någon har "glidit bort från borgerlig samling" är det ju Centerpartiet, som för all framtid borde ha gjort sig irrelevant. Det enda alternativet Moderaterna ska fundera kring är en allians med SD och KD.

Å andra sidan är det bra att de moderata företrädarna är så här tondöva, inte kan kommunicera och visar att de fortfarande inte ska ha något förtroende i ödesfrågan. Det är inte ett parti att lita på.

Du ska bara skämmas, Moa Berglöf

Sydsvenskan är tidningen som lyckas hålla fast vid en sorts liberalism som sedan länge motbevisats och använt uttryck som numera endast används sarkastiskt. Därför är det kanske inte så konstigt att Moa Berglöf, en gång i tiden talskrivare åt Fredrik Reinfeldt, blivit ledarskribent just där. 

I dag ger hon oss en text som verkligen har rubriken "Hellre öppna hjärtan än stängda dörrar". Reinfeldts ord var groteska redan när de uttalades 2014, men kanske var denna tid en höjdpunkt i Berglöfs liv. Under det följande året vet vi nu att 163 000 personer skulle söka asyl, och många av de ansvariga har i efterhand försökt skylla på sin egen naivitet. Moa har dock inte lärt sig någonting, eller tycker i alla fall att det fortfarande går bra att kokettera med vansinnet, när tanken med Reinfeldts ord ska förklaras:

"Att många kommer att komma till Sverige. Att det kommer att kosta, i kronor och i arbetstimmar. Men framför allt: att det är vårt moraliska ansvar, till och med vår plikt, att ta emot dessa våra medmänniskor."

Sannolikt inser Berglöf inte det själv, men den sista meningen säger en hel del om hur asylvurmare fungerar. För dessa är vår plikt att "ta emot", inte att hjälpa världens nödställda. Det är därför som en person som Anders Lindberg kan berömma sig själv för att 163 000 människor sökte asyl 2015, eftersom det i dessa figurers tankar är dubbelt så bra som 80 000 asylsökande. Helst skulle jag ha velat se att Moa Berglöf, i stället för att lyfta fram sin egen guldålder, använde texten till att förklara på vilket sätt vi har ett ansvar och en plikt att varje år ta in tiotusentals människor från andra kontinenter. 

Av någon anledning vill hon framhålla sin egen roll vid skapandet av det ökända talet:

"Orden kommer i stunden, skriver Fredrik Reinfeldt i sin bok Halvvägs. Det stämmer till viss del. För redan på den pressträff som föregår talet kommer den uppmaning som vi då inte vet ska komma att definiera en stor del av Reinfeldts statsministergärning."

I så fall stämmer det inte delvis, utan inte alls. Reinfeldt ljög naturligtvis, och jag betvivlar att han inte visste att det skulle bli hur han sedan kom att minnas. Rimligen var det just syftet, eftersom han visste att han inte skulle behöva ta ansvar i många veckor till. Antingen ville han en gång för alla ge sin tid denna stämpel, eller så njöt han av att stå där och spotta på människor som glatt tog emot det och applåderade sin egen förnedring.

Samma nonchalanta förhållande till verkligheten har Berglöf, när hon nu står med facit över 2015 års skörd:

"Inget av det här visste vi förstås den där augustimorgonen på Rosenbad. Hade det spelat någon roll? Sverige - och alla som bor här - har ett moraliskt ansvar för att hjälpa de systrar och bröder som runt om i världen flyr krig och förtryck."

Denna tanke är inte lite grotesk. Greta, 83, har alltså ett ansvar för att Amir, "17", inte riktigt trivs i Iran. Det var nämligen långt ifrån alla av de där 163 000 som verkligen flydde från krig och förtryck. Ansvaret måste också omfatta de ännu ej födda personerna, eftersom även de kommer att få känna av konsekvenserna. Att man inte tycker att konsekvenser spelar någon som helst roll för de beslut man fattar är egentligen häpnadsväckande, men säkert alldeles sant när det gäller Reinfeldts tid vid makten.

Avslutningen blir precis så fin som man kan förvänta sig av någon som 2017 stoltserade med att hon skulle gå över till Centerpartiet, av det enda skälet att de ville se maximerat inflöde:

"När det riktigt katastrofala är de senaste årens vilja att gå från öppna till stängda hjärtan."

Herregud. Det värsta med Berglöfs poserande är inte att hon var en del av det som hände 2014, utan att hon vill lyfta fram det och använda samma floskler nu som då. Och någonstans sitter Fredrik Reinfeldt och hånskrattar åt det folk som betalar och applåderar honom för mer hån om systemkollapser och brinnande julgranar.