Mauricio Rojas om SD

I takt med allt större stöd för Sverigedemokraterna, får vi var och varannan dag höra mer eller mindre långsökta förklaringar till detta stöd. Den absolut vanligaste förklaringen, åtminstone från vänster, verkar vara ökade klyftor i samhället, som leder till oro för det egna arbetet, vilket i sin tur leder till behov av "enkla lösningar". En annan populär förklaring är minskade skillnader mellan Moderaterna och Socialdemokraterna.

I dagens SvD berör Mauricio Rojas äntligen själva kärnan i SD-sympatisörernas oro; den vansinniga massinvandringspolitiken, under den träffande rubriken "Ett tydligt svar den andra passar".

"Allt verkar vara som det ska, tryggt och säkert, men skenet bedrar. Några bångstyriga rookies håller på att skapa oreda i Sörgården. Och de verkar bli allt fler trots att ingen vill umgås med dem."

Rojas hänvisar till en annan artikel, som sammanfattar situationen mycket bra:

"Det handlar om vad de själva säger, nämligen att SD är enda riktigt avvikande partiet i invandringsfrågan och företräder en kritisk hållning som många delar. “Makteliten” har stått för en förtryckande konsensus som nu har brutits. Därför växer SD: “Kanske är det så att SD efter valframgången brutit den offentliga uppfattningen om den svenska invandringspolitikens förtjänster. Det har nu blivit ’tillåtet’ att prata om den misslyckade integrationspolitiken.”

Ovanstående beskrivning är egentligen självklar, inte minst för oss sverigedemokrater. Skälet till att detta aldrig sägs i de etablerade medierna är förstås att man då skulle erkänna att det kanske finns något problem med landets invandringspolitik. Och det är ett absolut tabu.