Vänsterns dilemma

Vänsterpublikationen Dagens Arena bjuder ibland på rolig läsning. Den senaste tiden har de ju dels gjort bort sig genom en märklig kampanj för att få ut SD ur riksdagen, dels genom uppmaningen från den helvita redaktionen att företag borde satsa på mer mångfald i sina styrelser.

Idag dyker det upp en debattartikel av pk-författaren Marcus Priftis. Denne man, som vi tidigare har tittat på, ser rasism på de flesta ställen, och hans artikel idag handlar förstås om invandring ur ett vänsterperspektiv. Det är dock lite oklart vad han egentligen vill, då hans artikel så småningom erkänner en mängd problem förknippade med dagens invandringspolitik.

"I den politiska högern har något intressant börjat hända: det har dykt upp en debatt som är positiv till invandring. De som vågar gå emot den rådande ”hur många svartskallar tål Sverige”-dogmen är framför allt liberalerna. Och de gör det på ett lika uppfriskande som självklart sätt, nämligen utifrån sin egen ideologi. Så utgår skribenter som Johan Norberg och Fredrik Segerfeldt från den liberala käpphästen att människor har rätt att röra sig fritt. Det är dessutom en vinstaffär, eftersom all tillgänglig nationalekonomi säger att migration ökar invandringslandets tillväxt. Alltså borde invandringen vara fri."

Även om man inte uttrycker frågeställningen fullt så vulgärt som Priftis, är det knappast en "rådande dogm". En gång råkade SVT ställa frågan om hur mycket invandring Sverige klarar av, vilket följdes av ett ramaskri från hela medieetablissemanget. Trots att det är en högst relevant fråga, är det också en fråga som absolut inte får ställas.

Visst kan man säga att Norberg och Segerfeldt utgår från sin liberala ideologi i sin bok. Det är nämligen världens lättaste ideologi att utgå från, då man endast verkar behöva tala om någon teoretisk drömverklighet, utan att underbygga med några som helst fakta. De blev ju också sedan grundligt sågade av den mer insatte Tino Sanandaji.

"Hur absurt det än kan låta, har Sverigedemokraterna i dag ett slags tolkningsföreträde i invandringsfrågor. Trots att partiet är byggt kring idén om etnisk homogenitet – och därför aldrig kan ha något konstruktivt att komma med i frågan – har det skaffat sig en så central position i migrationsdebatten att alla som ger sig in i den känner sig tvungna att förhålla sig till det."

Det är väl inte det minsta absurt att det enda partiet med en avvikande syn i invandringsfrågan också blir det intressantaste? Det är snarare absurt att övriga partier behandlar frågan som om det överhuvudtaget inte fanns någon opposition, utan att det bästa är att köra på under tystnad.

Eftersom Priftis uppfattar sig som vänster får han det sedan lite besvärligt. Liberalerna förespråkar visserligen ett samhälle som jag tror att ganska få svenskar vill ha, men det är åtminstone en vision som går ihop. För vänstern blir det lite svårare, eftersom de försöker kombinera en välfärdsstat med stor invandring:

"Det ska emellertid sägas att det fria invandringsland som de liberala debattörerna förespråkar inte innehåller någon välfärdsstat. Där finns inga kollektivavtal, inga fackliga rättigheter och ”lönedumpning” är ett okänt begrepp (eftersom individen är fri att acceptera en låg lön). Det finns skäl att anta att en helt fri invandring kan göra tillvaron sämre för samhällets underprivilegierade. För den progressivt sinnade är det därför svårt att köpa – och i relation till liberalerna blir en vänsterperson alltså … en invandringskritiker."

"Upp-och-nervända världen? Högern öppnar gränserna och vänstern kritiserar invandring? Tja, man bör komma ihåg att bara för att rasister kallar sig ”invandringskritiker”, betyder det inte att alla invändningar mot invandringspolitiken är av rasistisk natur. Det är inte rasistiskt att oroa sig för vad som händer med välfärden om invandringen ökar, att kritisera det ojämlika flyktingmottagandet mellan kommuner eller vissa arbetsköpares sätt att ställa utländsk arbetskraft mot svensk. Det är inte rasistiskt."

Nej, och det är just därför som vi sverigedemokrater kritiserar massinvandringen, men ändå alltid blir bemötta av rasiststämpeln. Priftis har dock slagit fast att SD är just rasister, och därför får endast vänstern, och möjligen någon liberal, hantera denna fråga. Det är också symptomatiskt att han inte erbjuder några lösningar, eller konkreta idéer, utan bara vill att vänstern skall bli mer synlig. Själv tycker jag att mångkulturalisterna är väldigt synliga i debatten, men så länge man inte har något nytt att komma med, skulle man kanske kunna släppa fram även oppositionella röster.