onsdag 3 april 2013

Sydafrika: Boerna



Vi känner till att kurder och tibetaner vill ha ett eget land, och det tycker även jag att de har all rätt till. Har man ett eget språk och en egen kultur, är det inte märkligt om man även vill styra sig själva i en egen statsbildning. Det finns dock en folkgrupp enligt precis samma kriterier, vars dröm om ett eget land vi aldrig hör talas om; Sydafrikas boer (bonde), eller afrikander, vilket är den mer officiella beteckningen, men låter lite märkligt på svenska. De har en egen kultur och ett eget språk, afrikaans, vilket på sikt riskerar att helt försvinna, då det försvunnit som bland annat universitetsspråk, och idag konkurrerar med 10 andra officiella språk. Även jag tycker i och för sig det är rimligt att ge dessa språk officiell status, med tanke på att alla dessa språk talas i högre eller mindre grad i Sydafrika, men det har definitivt försämrat språkets status och chans för framtiden. Dessutom har afrikaans fått en negativ koppling som Apartheids språk, vilket inte är helt oberättigat, då även själva ordet är afrikaans för "åtskillnad". Så här ser situationen ut idag för andelen som talar afrikaans i hemmet.

 

1652 anlände holländaren Jan van Riebeek med tre skepp, i det som skulle bli det framtida Kapstaden. Det brukar ses som startpunkten för boercivilisationen. Under perioden 1652-1795, då området administrerades av Holländska Ostindiska Kompaniet följde sedan en våg av holländska kalvinister, franska hugenotter och övriga protestanter från bland annat Tyskland.  På 1800-talet anlände britterna och skapade en koloni, vilket fick boerna att söka sig in i landet, en vandring känd som den stora vandringen, "Die groot trek", och vars deltagare kallades "voortrekkers". Det bildades småningom ett antal självständiga boerrebubliker, varav den främsta, Oranjefristaten, erkändes av Storbritannien 1854:



Det är i dessa områden boernationalister idag drömmer om en egen stat. Konflikter med britterna över styret av dessa områden ledde till de två boerkrigen, på afrikaans "vryheidsoorloë" (frihetskrig), 1880–1881 och 1899–1902. Det andra boerkriget blev en omfattande konflikt, där britterna så småningom etablerade koncentrationsläger (varifrån ordet kommer), för att samla in den civila befolkningen som gisslan.

Den 7-åriga flickan Lizzie van Zyl,
som dog i britternas koncentrationsläger
i Bloemfontein.
Boerna förlorade, de fria republikerna införlivades i den engelska kolonin Sydafrika, som sedan blev ett självständigt land 1931. 1948 vann det boerdominerade Nationalistpartiet valet, och formaliserade och förstärkte då den rasdiskriminering som redan funnits under brittiskt styre, och kallade denna princip för "apartheid". 1994 avvecklades detta system, det svarta ANC fick makten, och har sedan dess i princip ett maktmonopol. Man talade om att skapa en "regnbågsnation" av landets alla folk, men samtidigt har sedan 1994 fattigdom ökat för både svarta och vita, och landet har fallit enligt Human Development Index. Inom ANC frodas korruptionen, och president Jacob Zumas skyddsling, Julius Malema (av Zuma kallad landets framtida ledare), har vid flera tillfällen predikat våld mot vita, inte minst genom att ofta sjunga sin favoritsång "Kill the boer, kill the farmer":



Detta inlägg handlar inte om rasism, och är framför allt inte ett försvar av det absurda apartheidsystemet. Inlägget syftar till att presentera en idag utsatt folkgrupp, och ge en bakgrund till boernationalisternas dröm om ett eget land. Jag har dessutom varit i landet vid mer än ett tillfälle, även hos en boerfamilj mitt i Eastern Cape, så jag vet vad jag talar om. Det sker regelbundet mord på vita farmare, och man oroar sig också för att ANC-regeringen skall införa tvångsomhändertagande av deras jordbruk. Låt oss hoppas att landet inte följer Zimbabwes väg.

Jag tänkte avsluta lite gladare, med ett par musikaliska inslag. De ger er en chans att höra afrikaans, och inte minst ta del av lite sund boernationalism. Då någon vänlig själ dessutom textat dem till engelska slipper jag lägga tid på det:



Bok van Blerks låt om boerkrigsgeneralen Koos De La Rey blev kontroversiell, då den ansågs efterfråga en ny boergeneral för att leda folket till självständighet:





4 kommentarer:

  1. Tack för historielektionen!
    M

    SvaraRadera
  2. Ja, det är en del av min folkbildning ;-)

    Hoppas att du även gillade musiken!

    SvaraRadera
  3. "Vi känner till att kurder och palestinier vill ha ett eget land, och det tycker även jag att de har all rätt till. Har man ett eget språk och en egen kultur, är det inte märkligt om man även vill styra sig själva i en egen statsbildning."

    Kurder har ett eget språk och en egen kultur, men knappast palestinier. Språkligt och kulturellt är de helt enkelt araber.

    Dock anser jag att en stark delad erfarenhet under det senaste århundrandet gör det möjligt att trots detta definiera palestinierna som ett eget folk, med rätt till en egen stat.

    SvaraRadera
  4. Kulturkrig: Jovisst är det så. De skulle ju helt enkelt kunna kallas jordanier och bo i Jordanien. Men om man inte skall starta storskaliga deportationer och folkomflyttningar är kanske en tvåstatslösning humanare. Det är dock en konflikt jag inte engagerar mig så mycket i. Jag inkluderade egentligen dem främst som ett exempel på vilka grupper det värnas mest om i media. Tibetaner kanske skulle varit ett bättre exempel. Jag skall faktiskt ta och ändra det.

    Det var lite slarvigt av mig, men huvudpoängen var ju egentligen att visa på att boerna definitivt är ett eget folk, även om de ursprungligen kommer från holländare och fransmän.

    SvaraRadera