Så sändes det då

Programmet som debatterades innan det hade sänts, Uppdrag granskning, har nu precis sänts. Jag blev besviken. Hur medierna förvrider och tystar allt som handlar om invandring i svensk debatt skulle man kunna fylla en mängd program med, åtminstone bra mycket mer än en djupdykning i tre specifika, interna fall. Denna mörkning och propaganda är ju så oerhört omfattande att man borde höjt blicken och diskuterat det på ett högre plan.

Janne Josefsson har ju själv sagt:

"Flykting- och invandrarfrågan är det största journalistiska sveket som min generation journalister genomfört i det här landet. Vi har inte på ett seriöst och trovärdigt sätt beskrivit vilka oerhörda problem som finns i ett mångkulturellt samhälle. Jag tillhör dem som försvarar det mångkulturella samhället. Men vi som försvarat det har ju förskönat det. Det är otroliga saker som har hänt i arbetarförorterna, där en trappuppgång på några år kunde förvandlas, medan vi stämplade rasist i pannan på de som protesterade och sedan själva förskansar oss i områden långt bort från flyktingar och invandrare."

Många lögnare och åsiktspoliser i fulmedia drog nog en lättnadens suck, men för säkerhets skull har samtliga pk-krönikörer på Aftonbladets kallats in för att fördöma programmet även efter sändning.

Oisin Cantwell befarar att man inte helt tystat svensken:

"Men den felaktiga föreställningen att det inte går att säga sanningen i det här jävla landet utan att stämplas som rasist lär leva vidare."

Det är festligt att just de som har alla de korrekta och tillåtna åsikterna upplever att det inte alls är tabu att diskutera invandringspolitik i Sverige. Nej, Oisin Cantwell är fri att svartmåla Sverigedemokraterna, och Anders Lindberg kan propagera för ökad invandring dag ut och dag in, så självklart upplever de själva inte någon censur.

Självaste Åsa Linderborg gör en närmast identisk genomgång av programmet, men avslutar med det lite märkliga:

”Hur påverkas vi journalister av våra egna värderingar?” frågar Janne Josefsson och utmålar därefter en hel kår som förljugen: de flesta, i alla fall i ”känsliga” frågor som invandring, är färgade av sin ”goda” vilja. Likväl är frågan är viktig, och kan enkelt returneras till Janne Josefsson, Magnus Wennerholm och de andra på UG som gjort programmet: Vilka värderingar har ni kring mångkultur och invandring?"

Ärligt talat förstår jag inte riktigt vad hon menar, men en gissning är att hon tycker att Janne Josefsson överhuvudtaget inte skulle få göra program, eftersom han kanske har en åsikt som avvikar från Linderborgs egen. Vi vet ju sedan länge att det är något som hon helt enkelt inte accepterar.

Anders Lindberg blev förstås också inkallad och fick fram en intetsägande kolumn som inleds:

"Uppdrag Granskning har idag temat att man inte får säga vad man vill om invandrare i det här landet. Och att det är något dåligt."

Medvetet förvränger han påståendet från att handla om invandringspolitik till invandrare. Det är dock utmärkt att han erkänner att han inte tycker att locket på i denna fråga är någonting dåligt.

En liten del av programmet, som inte väckt någon uppståndelse, men som ofrivilligt blev ett litet inlägg om invandringen, var skildrandet av somaliskan Amun Abdullahi som gjort ett reportage om terroristrekrytering i Rinkeby. Det kan man ju tycka är lovvärt, men jag reagerade på att hon efter 20 år i Sverige endast kunde tala en knappt begriplig svenska, som man tvingades texta. Dessutom hade hon just spenderat de senaste sex månaderna, medan hon var sjukskriven i Sverige, med att arbeta på en skola i Somalia, varifrån hon alltså flytt. Jag tycker att hennes egen situation var mer talande än pk-medias agerande i fallet.

Avslutningsvis kan vi konstatera att det är tur att vi har fria medier, om inte ens Janne Josefsson kan leverera mer än det här. Sveket mot det svenska folket är så stort att det behöver beskrivas dagligen, ur olika synvinklar, i olika publikationer.

Länk till UG-avsnittet