onsdag 10 juli 2013

Ökände Ehsan Fadakar i farten igen



Ökände Ehsan Fadakar är ännu en av alla dessa krönikörer som lever på sitt ursprung och sitt hat mot svenskar. För några dagar sedan klagade han på att Almedalen var för vit, ett inlägg jag faktiskt tyckte var ganska bra, då det satte fingret på i vilka miljöer våra makthavare rör sig. Människorna som talar sig hesa om mångkulturens välsignelser bor samtliga i helsvenska områden och arbetar på helsvenska arbetsplatser. Jan Helin upplever sannolikt ingen som helst mångfald, när han tar bilen från helsvenska Äppelviken till sin helvita redaktion.

Dagens inlägg från Fadakar tar också sitt avstamp i Almedalen och hävdar att svenskhet är en fråga om klass, det vill säga att den som har pengar lättare accepteras som svensk. Inledningen av krönikan visar dock ofrivilligt en annan aspekt:

"Fem pojkar från Visby stod med ryggen mot väggen och skälldes ut av en civilpolis från fastlandet. Han höjde rösten.
- Ni får inte vara kaxiga i Almedalen!
- Va? Varför? frågade en av pojkarna.
- Ni ska bete er i Almedalen, blev svaret.
- Men varför får vi inte vara kaxiga? frågade pojken igen, men fick inget svar."

Detta beteende och tjafsande är typisk MENA-kultur. Alldeles oavsett inkomstnivå uppfattar vi det inte som särskilt svenskt att alltid provocera, vara högljudd och stå på sig hur fel man än har.

"Men vad är svenskhet? En riktig skitfråga, det är vad det är. Alla vill för tillfället prata om svenskhet. Vi verkar befinna oss i en existentiell kris där vi ständigt måste definiera vad som är svenskt."

Här håller jag delvis med. Jag tycker inte att det finns någon anledning att dras in i diskussioner kring "svenskhet", särskilt eftersom dessa snabbt tenderar att bli ganska fåniga. En person som Ehsan Fadakar, med sin fixering vid sitt eget ursprung och konflikten i Mellanöstern, är förstås inte svensk. Vad jag tror att han framför allt är inne på i ovanstående stycke är dock det vanliga; det finns ingen svensk kultur, Sverige tillhör alla, medan det förstås är helt annorlunda med hans eget hemland, där det finns en storslagen kultur som måste försvaras, även i Sverige. Mot slutet kommer han in på sitt egentliga budskap:

"På plats fanns en engelsk man som hette Paul. Han fick ordet. Han ­pratade om svenskhet. Att han ­känner sig som hemma i Sverige. Det berodde kanske på hans engelska ­dialekt och att han såg ­lite svensk ut, sa han. Men att det förmod­ligen hade att göra med hans utbildning och hans höga inkomst. Svenskhet blev en klassfråga, inte en definitions­fråga."

Nej du, Ehsan, det har mycket lite med hans höga inkomst att göra. Det handlar om att han är västerlänning, inte är helt upptagen av moskéer, slöjor, fläskkött och badhustider eller att övervaka sina systrar. Han uppför sig här helt normalt, utan att ställa långtgående krav på sitt värdland.



6 kommentarer:

  1. Dom som hatar Sverige är snart i majoritet (om inte redan) En stilla undran, varför inte emigrera till nåt land dom älskar ? Tex Saudiarabien, Afganistan, Hamazstan, Syrien mfl ? Är dessa självhatande sverigefientliga parasiterna masochister, eller...?

    SvaraRadera
  2. Är kanske hatet från Islamisten ock vänstern detsamma,hatet mot marknadsekonomin eller kapitalismen?Vänstern emigrerar till NordKorea islamisterna till Saudi Arabien,allt frid ock fröjd för övriga?

    SvaraRadera
  3. När kommer nästa inlägg om Identitär idé? Jag väntar ängsligt efter det.

    //Magne

    SvaraRadera
  4. I debatten om svenskhet och vad som är svenskt och inte, då blir det nästan omedelbart kortslutning. Avsiktlig blackout ungefär. Man kan förmodligen konstatera att det finns kulturella skillnader mellan södra sverige och norra. Mellan skåne och stockholm. Mellan svensk landsbygd och svensk storstad. Om man verkligen vill. Om man är intresserad. Åker man utomlands märker man det ofta också. Även till länder som är ganska lika oss. Beteenden skiljer sig lite. Byggnaderna ser lite annorlunda ut. Livet i byarna och i städerna är lite olika mot här i sverige. Ibland tycker vi kanske inte om det. "Bättre hemma". Men oftast är det nog ändå mest ganska intressant och lite skoj att jämföra de skillnader som man faktiskt kan upptäcka.

    Det här är ju en kvalitet. Att kunna se skillnader. Men uppskatta dem. Kanske kan man t om roa sig med att försöka lista ut varför det ser lite olika ut. Varför kulturerna är lite annorlunda runtom i europa, och även övriga världen. Men det blir svårare ju längre bort man kommer från sina egna referenser förmodligen.

    Att svenska författare och "kulturarbetare" kan påstå att det inte finns några skillnader eller typiska särdrag känns lite tragiskt. Ser de inte skillnader? Känner de inte andras unika kvaliteter och våra egna? Och de skall vara författare?

    Om man blickar tillbaka i historien kan man förstås se saker som influerat flera kulturer. "Berikat" som det skulle kunna heta. Ser man framåt ca hundra år så kommer man troligen också att se hur saker har fortsatt "berika" varandras kulturer. Oavsett politik i övrigt. Men frågan är vilka villkor har det skett under? Och under hur lång tid har det fått mogna fram. Vem har valt vad? Osv. Känns det naturligt och får ta den tid som de flesta klarar av så blir det kulturella utbyten på villkor som de flesta uppskattar. Utan konfliktretorik.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att "kultureliten" inte ser någon skillnad kan det bero på att de varit ute i förorten och blivit belysta med laserpekare i ögonen?

      Näääh, inte åker de ut i förorten utan beväpnad eskort. Det är snarare så att de inte umgås med "nysvenskar" så de inte ser skillnaden. Sedan försöker de vara "kosmopolitiska" så de har helt enkelt glömt och försöker dölja sin bakgrund.

      Radera
  5. Paul från England känner sig som hemma i Sverige precis som flickan från Irak känner sig som hemma i Malmö

    Att Ehsan kallas för svensk i Sydafrika har inget att göra med att han uppfattas som svensk, det har han missuppfattat, utan bara med att han bor i Sverige

    SvaraRadera