tisdag 20 augusti 2013

Mona Masri i farten igen



Det ställs mycket låga krav på den som vill tillhöra det rätta mediala lägret. Är man dessutom kvinna från muslimsk bakgrund står dörren vidöppen. Det är väl ingen som tror att Gina Dirawi är den absolut vassaste kandidaten man kunnat hitta till alla programledaruppdrag?

En annan individ av denna typ är Mona Masri. Hon blev först känd för ett reportage som skulle behandla fattigdom i Sverige och skildra en person vid namn Frida Martinsson, under rubriken "Kluvet land - ingen är vän med en fattig". Det skulle dock visa sig att denna Frida ägde en bostadsrätt i centrala Malmö och hade en nettoförmögenhet på en halv miljon. Dessutom kände Mona och Frida varandra sedan tidigare, då de gjort ett antal reportage ihop.

För vårt medieetablissemang spelar inget av detta någon roll. Trots att Mona Masri saknar förmågan att skriva korrekta meningar, blir hon flitigt anlitad som skribent för både Sydsvenskan och Dagens Nyheter. Det handlar förstås ofta om hennes egen etnicitet, mångfald och rasism. Liksom Lena Sundström verkar hon hata Danmark särskilt mycket, eftersom man där försöker föra en ansvarsfull invandringspolitik. Med sedvanlig finess kallade hon vårt grannland för "ett pissland".

Dagens DN publicerar ett litet alster av Masri, som föga förvånansvärt fått rubriken "Självklart att stödja slöjuppropet". Förtjust noterar hon att Sverige nu fått ett fall med en rasrelaterad dimension:

"En höggravid kvinna i slöja blir misshandlad till medvetslöshetens gräns i Farsta och Sverige har fått ett alldeles eget Trayvon Martin-fall."

Trayvon Martin var, som ni kanske minns, en svart tonåring som sköts ihjäl av en säkerhetsvakt i ett inhägnat område i USA. Skillnaden är att det amerikanska fallet är en bevisad händelse, med både dödsoffer och gärningsman. Samtliga pk-debattörer skriver om det svenska fallet som om det självklart har hänt, och gärna också ingår i ett utbrett mönster av svenskars våld mot muslimska kvinnor.

Trayvon Martin fallet fick stor uppmärksamhet av en mängd liberaler och svarta aktivister, just för att offret var svart och gärningsmannen tillräckligt vit. Om vi nu skall tala i de rastermer som "anti-rasister" är förtjusta i, men som jag själv normalt undviker, kan vi notera att liknande kampanjer knappast sker varje gång en vit blir skjuten av en svart. I Sverige innebär denna princip att det blir en enorm kampanj vid ett påstått överfall mot en beslöjad kvinna, möjligen av en svensk gärningsman, medan det inte hörs ett pip varje gång en svensk kvinna blir överfallen av en muslimsk man. Denna princip ingår i de politiskt korrektas rasistiska världsbild, där mörkare människor alltid är underlägsna offer och ljusare människor alltid förtryckare.

Mona Masri befinner sig naturligtvis, liksom Gina Dirawi, i Mellanöstern för tillfället och målar upp en märklig bild av religiös harmoni i Libanon:

"Jag sätter mig på en uteservering och ser kvinnor i korta kjolar röka vattenpipa med beslöjade kvinnor. De skvallrar, dricker kaffe och det enda som verkar skilja dem åt är deras klädsel. Att bära slöja i ­Libanon kräver enbart en bråkdel av den styrka som beslöjade kvinnor i Sverige/Europa måste besitta."

Som förebild ses alltså Libanon, av alla länder. Landet där 120 000 människor dödades i ett 15 år långt inbördeskrig mellan muslimer, kristna och druser. Landet där idag den främsta makten utövas av en islamistisk armé, Hizbollah. Det är just en libanesisk utveckling vi patrioter arbetar för att undvika.

Dock visar både Monas och Ginas handlingar på någonting viktigt. De vill gärna kalla sig svenskar när det handlar om rättigheter, krav på samhället och mediautrymme, men egentligen ligger identiteten och lojaliteten någon annanstans. Det är ingen slump att både Gina och Mona gärna reser till Mellanöstern, men är bosatta här. Lika lite som det är en slump att kurdiska Nalin Pekgul gifte sig med just en kurd, är det att Mona Masris bröllopsbild ser ut så här:




5 kommentarer:

  1. http://www.sydsvenskan.se/malmo/flera-landslags--och-sverigetrojor-har-stoppats/

    SvaraRadera
  2. Det är inte för inte som man kan ha så många rättighetslagar i Sverige, nämligen för att svenskarna är ett ödmjukt och icke-krävande folk som ser det som en förnedring att be om ekonomisk hjälp.

    Men när det nu väller in kravmaskiner från utomvästliga länder kanske inte detta frikostiga system håller så mycket längre, när man alltid kräver sina rättigheter på ett utstuderat och uppviglande sätt. Då kanske det snart blir dags att ompröva de svenska bestämmelserna eftersom det inte håller i längden att alltför många i princip överutnyttjar sina rättigheter till allt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst måste man ge Reinfeldt en eloge för att har lyckats få fåren dit han vill.
      Till och med vi som är emot detta blir tvungna acceptera detta i slutändan.

      /Plainview

      Radera
  3. De båda muslimdamerna gillar lika...lika barn leka bäst!Men om jag gillar lika då stämplas jag som främlingsfientlig...man vill säga något riktigt djävligt!

    SvaraRadera
  4. Åren mellan -75 till -82 och mellan -90 till -99 plågades tittarna med dagliga reportage från Libanon och Jugoslavien, två mångkulturella helveten på jorden, upplösta i krig och våld. Att ta lärdom av dessa perioder i närtid känns betydligt angelägnare än det uttjatade 30-talet.

    SvaraRadera