Som alla vet, drar det ihop sig till kyrkoval. Landets politiska och mediala elit, människor som inte bryr sig det minsta om kyrkan, börjar nu oroa sig för att valet kan bli en framgång för Sverigedemokraterna. Jag skall direkt erkänna att inte heller jag är särskilt engagerad i kyrkan, utan ser valet just som ett tillfälle för nationalistiska krafter att göra en styrkedemonstration och ge hopp inför nästa års val. Däremot är jag övertygad om att det finns många sverigedemokrater som faktiskt är intresserade av själva kyrkan och vill att Svenska kyrkan blir både svensk och kyrklig.
Två representanter för det gamla maktfullkomliga Socialdemokraterna skriver idag ett litet inlägg på SVT Debatt, som inte handlar om deras egna visioner för kyrkan, men desto mer om vilka människor de absolut inte vill ha där. Partiet, som talade om statskupp när de förlorade valet 1976 efter decennier vid makten, anser att de självklart skall bestämma över även denna institution.
Wanja Lundby-Wedin känner vi sedan tidigare, en betongsosse och karriärist, som lyckats dra in enormt mycket pengar på sina positioner. Att hon lägger sig i detta val är både bisarrt och osmakligt. Den andre skribenten, Olle Burell, kände jag inte till sedan tidigare. Lite efterforskningar visar dock att han närmast personifierar allt som är fel med dagens svenska kyrka. Som gruppledare för Socialdemokraterna i kyrkomötet, blev han förra året intervjuad av Kyrkans tidning.
Er partistyrelse har antagit partiets nya valmanifest inför kyrkovalet 2013. Hur ser du på att det antas av partistyrelsen, alla ledamöterna är ju inte medlemmar i Svenska kyrkan?
Och Morgan Johansson var tidigare ledamot i Humanisternas styrelse, medan Mariam Osman Sherifay är muslim?
Jag ser det som en kvalitetssäkring av förslaget som vi i den kyrkopolitiska gruppen tog fram. Vi i gruppen vill inte driva en politik som kränker någon, varken muslimer, humanister eller andra, så jag ser inget problem med att partistyrelsen fastställer det. Snarare tvärt om.
Olle Burell var också en av islamisten Omar Mustafas största anhängare. När det blåste kring hans nominering till partistyrelsen, sa Burell i en morgonsoffa:
"Omar har ju själv nu, i en väldigt bra artikel, förklarat sin syn på det hela och att de verkligen har lärt sig någonting från den här händelsen och att han på alla sätt kommer att se till att det aldrig upprepas. Att han solklart står för alla människors lika värde, för religionsdialog, och överhuvudtaget för tanken att vi skall bygga ett Sverige, där människor håller samman och det inte skapas klyftor och motsättningar. Det har jag varit väldigt trygg med hela tiden och alla som vill, kan ju gå in på Aftonbladet och läsa Omars alldeles utmärkta brev, där han förtydligar det."
"Jag är jätteglad att partistyrelsen har en person med de erfarenheter som Omar har."
I Socialdemokraterna är antisemitiska islamister utmärkta personer i politiken, men vilka är inte välkomna? I artikeln handlar det om två grupper, "främlingsfientliga" och "högerkristna". Vad Lundby-Wedin och Burell själva vill, förutom islamisering, är något oklart:
"Om vi som tillhör den stora majoriteten – vi som vill att Svenska kyrkan ska vara öppen, ljus och modern – stannar hemma på valdagen, låter vi dem vinna."
Hur islamism skapar en öppen och ljus kyrka kan man ju fundera över, men en modern sådan blir det onekligen. Om Socialdemokraternas egna vision för kyrkan är minst sagt luddig, är man mycket tydliga med vilka som inte skall få vara med:
"De nomineringsgrupper som vi står längst ifrån är dels Sverigedemokraterna, som vill föra in sin främlingsfientliga agenda i Svenska kyrkan. Dels Frimodig kyrka, vars ledande kandidater har nära kopplingar till kvinnoprästmotstånd, abortmotstånd och kravet på att riva upp beslutet om äktenskap för alla."
De som föraktfullt kallas för "högerkristna" kanske man också kort och gott skulle kunna kalla för kristna. Många kristna är emot aborter och äktenskap för homosexuella, men för personer som Wendby-Lundin och Burell är det absolut viktigaste att kyrkan är politiskt korrekt och då blir paradoxalt nog islam, med dess syn på kvinnor, aborter och homosexualitet, mer acceptabelt än kristna värderingar, för att inte tala om svenska värderingar.
Jag ser det som en kvalitetssäkring av förslaget som vi i den kyrkopolitiska gruppen tog fram. Vi i gruppen vill inte driva en politik som kränker någon, varken muslimer, humanister eller andra, så jag ser inget problem med att partistyrelsen fastställer det. Snarare tvärt om.
Olle Burell var också en av islamisten Omar Mustafas största anhängare. När det blåste kring hans nominering till partistyrelsen, sa Burell i en morgonsoffa:
"Omar har ju själv nu, i en väldigt bra artikel, förklarat sin syn på det hela och att de verkligen har lärt sig någonting från den här händelsen och att han på alla sätt kommer att se till att det aldrig upprepas. Att han solklart står för alla människors lika värde, för religionsdialog, och överhuvudtaget för tanken att vi skall bygga ett Sverige, där människor håller samman och det inte skapas klyftor och motsättningar. Det har jag varit väldigt trygg med hela tiden och alla som vill, kan ju gå in på Aftonbladet och läsa Omars alldeles utmärkta brev, där han förtydligar det."
"Jag är jätteglad att partistyrelsen har en person med de erfarenheter som Omar har."
I Socialdemokraterna är antisemitiska islamister utmärkta personer i politiken, men vilka är inte välkomna? I artikeln handlar det om två grupper, "främlingsfientliga" och "högerkristna". Vad Lundby-Wedin och Burell själva vill, förutom islamisering, är något oklart:
"Om vi som tillhör den stora majoriteten – vi som vill att Svenska kyrkan ska vara öppen, ljus och modern – stannar hemma på valdagen, låter vi dem vinna."
Hur islamism skapar en öppen och ljus kyrka kan man ju fundera över, men en modern sådan blir det onekligen. Om Socialdemokraternas egna vision för kyrkan är minst sagt luddig, är man mycket tydliga med vilka som inte skall få vara med:
"De nomineringsgrupper som vi står längst ifrån är dels Sverigedemokraterna, som vill föra in sin främlingsfientliga agenda i Svenska kyrkan. Dels Frimodig kyrka, vars ledande kandidater har nära kopplingar till kvinnoprästmotstånd, abortmotstånd och kravet på att riva upp beslutet om äktenskap för alla."
De som föraktfullt kallas för "högerkristna" kanske man också kort och gott skulle kunna kalla för kristna. Många kristna är emot aborter och äktenskap för homosexuella, men för personer som Wendby-Lundin och Burell är det absolut viktigaste att kyrkan är politiskt korrekt och då blir paradoxalt nog islam, med dess syn på kvinnor, aborter och homosexualitet, mer acceptabelt än kristna värderingar, för att inte tala om svenska värderingar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar