Aftenposten om det bisarra klimatet i Sverige

Olav Thon

Vi är många som skäms varje gång någon ur det svenska etablissemanget, som Henrik Arnstad, attackerar Norge med beskyllningar om främlingsfientlighet och fascism. Själva är vi vana vid att det låter så här, men det är lätt att känna lite oro för att man i Norge verkligen tror att vi alla tänker så här, särskilt som vi i Sverige lider av åsiktsförtrycket långt mer än norrmännen själva.

Idag skriver Aftenpostens politiske redaktör Harald Stanghelle om det bisarra grannlandet. Han tar sitt avstamp i det pinsamma gnället om att entreprenören Olav Thon blev hedersdoktor vid Karlstad Universitet, trots att han sympatiserar med Fremskrittspartiet.

"Olav Thon har ikke gjort noe verre enn å støtte Frp. Det var likevel nok til at prominente svensker holdt seg borte da den 90-årige eiendomskongen i går ble æresdoktor i den gamle forliksbyen Karlstad."

Även de officiella svenska reaktionerna på det norska valet har varit groteska och patetiska:

"«Ett eko från mellankrigstiden», «Så har vi då till sist rasister i regeringen. Inte i Sverige, men i Norge», «Därför förstår inte Norge faran med regeringens rasism» og «I Norge kan det gå illa« er bare et lite knippe overskriftseksempler på nattsvart svensk fremtidspessimisme på våre vegne."

Harald Stanghelle

Stanghelle är själv ingen anhängare av Fremskrittspartiet, men i det betydligt friskare Norge, förundras även han av svenska reaktioner:

"Vi kan gjøre det lett for oss ved å fortelle svenskene hvor feil de tar. For feil tar de jo. Det er riktignok mye galt som kan og bør sies om Frp, men det er intet rasistisk parti."

Även i konkret politik är skillnaderna stora mellan våra båda länder:

"Dette er det enkle svaret på den hansken svenskene har kastet. Men vi kan også gjøre det noe vanskeligere for oss selv ved å spørre hvorfor vi skiller oss så tydelig fra Sverige på innvandringsdebattens minelagte område. Der svenskene snakker om humanisme, vektlegger vi strenghetsretorikken. Vi er livredde for alt som kan stemples som snillisme, mens svenskene fortsatt snakker fritt om åpenhet. I Sverige dyrkes en bred enighet om å være sjenerøs, mens vi her i landet har like bred konsensus om å være restriktiv. Og tallenes tale gjenspeiler forskjellen i holdninger: 263 fortvilte syrere søkte asyl i Norge første halvår. 4750 syrere valgte Sverige. På den andre siden av Kjølen synes man dette er et uventet lavt tall, mens vi på vår side mener et par hundre er mer enn nok."

Svenskarnas självförakt och auktoritetsbundenhet är mycket tragisk. Sverige tar alltså emot nästan tjugo gånger fler syrier, men inte ens det kan väcka svensken ur dess slummer, medan norska Fremskrittspartiet idag sitter i landets regering. Stanghelle har inte heller missat vår statsministers infantila och hatiska inställning till SD:

"Under Almedalsveckan i sommer trakk statsminister Fredrik Reinfeldt en uforsonlig grense mot Sverigedemokratene med sin erklæring om at «mumling og taushet er ikke svaret på fremmedfiendtlighet». Han omtalte nykommeren som et parti som ikke vil noe med sin politikk, bare det å «bringe inn hatet».
[...]
et er selvsagt dumdristig å konkludere med at i en brutal virkelighet er det vi som representerer realismen der svenskene dyrker idealene."

Aftenposten

Det skall slutligen tilläggas att det tydligen finns en viss nervositet även i Norge. Aftenposten har valt att redan stänga kommentarsfältet, då det fyllts av kommentarer skrivna av oppositionella svenskar.

Sverige är uppenbarligen ett extremt undantag i Skandinavien, och knappast i positiv bemärkelse. Vi får väl trösta oss med att, när pendeln väl svänger, för det kommer den att göra, blir svaret också så mycket mer radikalt än i Norge.