"SDs rätta ansikte"

Tre av SDs utmärkta företrädare

Dagens ledarsida i DN bjuder på ytterligare en kopia av de sedvanliga attackerna mot Sverigedemokraterna, men som vanligt kan jag ändå inte låta bli att kommentera idiotierna.

Rubriken ger en fingervisning om vilken av de tillgängliga vinklarna man valt denna gång. Det handlar förstås om att partiet egentligen är nazister, vilket de stackars egentligen hyggliga väljarna inte förstått, och vi bjuds givetvis på partiets ohyggliga historia och naturligtvis ett närmast tvångsmässigt användande av ordet "järnrör".

Det här med någons "rätta ansikte" är en intressant taktik, för då spelar det ingen roll vad du säger eller gör, eftersom motståndaren alltid kan säga att det också finns ett ansikte som är mer "rätt", som man hellre attackerar. Jag upplevde detta själv när jag en gång diskuterade med en "humanist", som själv var oerhört känslig för allt som han upplevde som halmgubbar, men samtidigt återkom till mitt "rätta ansikte". Varför jag skulle ge uttryck för något annat än mina faktiska åsikter förblev oklart.

Efter att ledarsidan faktiskt medgett vissa övertramp i skildringarna av partiet, blir det dags att börja svartmålningen:

"Samtidigt står det klart att Sverige­demokraterna inte är ett parti som alla andra. För bara ett par decennier sedan var det en öppet rasistisk sammanslutning med rötter i organisationer som Bevara Sverige Svenskt." 

Även mantrat "inte ett parti som alla andra" är lite märkligt. Är Moderaterna ett parti som alla andra? Vänsterpartiet? Vad man egentligen åsyftar är naturligtvis att det är riksdagens enda parti som motsätter sig massinvandringen, men däri ligger ju också dess storhet. Att SD har rötter i BSS och Sverigepartiet känner vi alla till, men jag tror att få av oss är särskilt upprörda över det. Det skulle vara mer anmärkningsvärt om det hade uppstått ur Folkpartiet. Dessutom är vi många som uppfattar orden "Bevara Sverige Svenskt" som någonting positivt och självklart, även om vi ständigt får höra att det är nya tider nu, där Mellanöstern och Islam är de stora förebilderna och att det ändå aldrig funnits vare sig svenskar eller någonting svenskt.

Inlägget övergår sedan till att lyfta fram Kent Ekeroth, eftersom han tydligen är den allra värste bland alla rasister och islamofober i partiet:

"I går skrev DN om Kent Ekeroth, en av männen som gick på järnrörs­promenad under sommaren 2010. Ekeroth var också beväpnad med järnrör och var den som filmade, utan att ingripa, när hans SD-kolleger kallade folk för ”babbe” och ”hora”."

Jag har för mig att jag hört talas om denna händelse tidigare någon gång och här raljerar man ett flertal gånger om att Ekeroth alltså yttrar sig om kriminalpolitik, trots att han tydligen gått på "järnrörspromenad":

"Han sitter i riksdagen, är flitig motionär och har bland annat utarbetat SD:s kriminalpolitiska (!) program."

Själv tycker jag att det är utmärkt att han är aktiv i riksdagen, vilket man verkligen inte kan säga om alla moderater och socialdemokrater som sitter där, och jag tycker att han gör utmärkta insatser i talarstolen.

"Så vem är det som Sverigedemokraterna ger ett så starkt stöd? Förutom att vara en av ytterst få kända parlamentariker i världen som drar runt på stan med järnrör har Kent Ekeroth gjort sig beryktad för sina starka kopplingar till Avpixlat."

Filmsnutten har verkligen skapat en helt parallell verklighet i våra medier, där Kent Ekeroth nu alltså har för vana att "dra runt på stan med järnrör". I själva verket finns det gott om parlament i världen där det med jämna mellanrum utbryter regelrätta slagsmål och gissningsvis finns det säkert också gott om parlamentariker som betett sig mycket sämre än Ekeroth på fritiden. Att Avpixlat råkar vara oerhört kontroversiellt bland journalister betyder inte att sidan är det för sympatisörer till SD, då de flesta troligen ser den som en helt nödvändig motvikt till regimmedia. Vem tror egentligen DN att de omvänder med eviga omnämnanden av "järnrörsfilmen" och "kopplingar till Avpixlat"?

"På Twitter och i sin blogg, ­kentekeroth.se, har all eventuell riksdagspolityr flagnat från Kent ­Ekeroth. Här tycks han tala ur ­hjärtat om invandring och mörkhåriga ­svenskar. Hans hat mot islam i alla former, inte bara våldsbejakande ­extremism, står tydligt."

Jag tror knappast att Kent Ekeroth någonsin har talat illa om "mörkhåriga svenskar". Snarare låter som vanligt ledarskribenterna munnen gå kring sina egna associationer, där kritik mot invandringen blir till ogillande av mörkhåriga. Ekeroth är troligen inte heller den ende som ogillar islam, även om etablissemanget bestämt sig för att det är det nya och spännande.

Antingen behöver ledarredaktionen fylla utrymme, eller så känner de att det viktiga budskapet inte trummats in tillräckligt, för lite senare i texten återkommer formuleringarna som var tillräckligt pinsamma första gången:

"I slutet av veckan håller Sverige­demokraterna landsdagar i Västerås. Då ska alltså det kriminalpolitiska programmet behandlas. Författare: mannen som inte ingrep när hans ­vänner beväpnade sig utan i stället grep ytterligare ett järnrör."

Slutligen försöker man, inte heller det helt ovanligt, måla upp en bild av de oskyldiga väljarna och de ondskefulla företrädarna:

"Det är möjligt att gestalter som Kent Ekeroth är nödvändiga för SD. Deras blotta närvaro blir en blinkning till de ursprungliga sympatisörerna, de öppna rasister som Jimmie Åkesson med läpparnas bekännelse påstår sig vilja stöta bort. Men det är svårt att förstå hur mer sansade väljare, de som kanske är skeptiska till den svenska flyktingpolitiken men aldrig skulle drömma om att kalla någon ”babbe”, ens kan överväga att rösta på ett parti som lyfter fram denna typ av företrädare."

Detta stycke får man väl kalla ett ganska rejält självmål, då vi annars alltid matas med att skepsis inför den svenska flyktingpolitiken är exakt samma sak som rasism. Jag tror också att vi är ganska många, säkert även en del journalister mot sin vilja, som tycker att SD har utmärkta företrädare i riksdagen, från Sven-Olof Sällström till Kent Ekeroth. Och vad har egentligen de andra partierna för företrädare? Hur kan någon rösta på Socialdemokraterna, vars riksdagsledamot Per Svedberg berusad sprungit runt i kalsongerna i riksdagshuset för att sexuellt trakassera en kvinnlig partikamrat? Hur kan någon rösta på Centerpartiet, vars riksdagsledamot Abir al-Sahlani misstänks för förskingring av miljonbelopp i Irak, där hon dessutom är delvis bosatt? Eller Moderaterna, vars egen islamist Abdirizak Waberi har en mängd uppfattningar om hur kvinnor bör bete sig och bestraffas?