Året i sammanfattning

Av 2013 återstår nu endast några timmar, och likt övrig media tänkte jag bjuda på en liten årskrönika, genom att se tillbaka på några av de händelser som vi, skribent och läsare, har betraktat under det gångna året. Då jag varje dag publicerat ett antal inlägg, blir genomgången endast ett urval, tänkt att på något sätt fånga tidsandan.

Januari

Intressant nog var Expressens Thomas Mattsson på tapeten redan i början av året, av samma anledning som han skulle bli det under årets sista månad.

"Den främlingsfientliga sajten Avpixlat har i dag kallat mig för ”Expressens åsiktsförtryckande politruk”. Det var egentligen inte ett särskilt anmärkningsvärt epitet, inte om man läser artikelkommentarer och min vanliga skörd av mejl från rasister som kallar Expressen i allmänhet och mig i synnerhet för, i bästa fall, exempelvis ”landsförrädare”/”imamälskare”/”kulturberikare”.
Vad det i sämsta fall kan stå lämpar sig inte riktigt att återge, men jag tror att ni kan räkna ut att Expressens publicistiska historia inte uppskattas på diverse invandrarfientliga undervegetationssajter…  tidningen grundades ju bland annat för att kämpa mot nazism och har kampanjat mot apartheid."

Mattssons kamp mot fria medier skulle som bekant komma att intensifieras. I januari skrev jag om Mattssons kamp:

Jag har tidigare uttryckt glädje över att det mesta som partierna i Sjuklövern hittar på, sätts i relation till Sverigedemokraterna. Gynnar det här utspelet SD? Är utspelet ett flörtande med SD-väljare?

I medievärlden kan vi se en liknande positiv utveckling. Gammelmedias journalister och krönikörer verkar mycket medvetna om de fria medierna, som exempelvis Avpixlat, och man läser gärna om hur man själv beskrivs på dessa sidor.

Thomas Mattsson och de fria medierna

Januari var också månaden då Katarina Mazetti publicerade den usla krönika som skulle bli hennes biljett till rampljuset. Hon välkomnades in i det politiskt korrekta etablissemanget, som ännu inte hade fått klart för sig att hon är en synnerligen pinsam och ointelligent företrädare.

I sin kolumn skrev Mazetti då bland annat:

"Den enda rent svenska folkmusiken är väl näverlur och kohorn, och att kula eller köla – det vill säga ett sångsätt som går ut på att med gäll röst vråla hem korna."

"Jimmie Åkesson borde inte ha gula knäbyxor, han borde bära bomberjacka, kängor och tatueringar, den klassiska Sverigedräkten för det folkslag som bildade basen i hans parti."

Jag avslutade mitt eget inlägg om krönikan med:

Jag tycker att en så här korkad och vidrig krönika förtjänar verbala motangrepp och bojkott av tidningen som väljer att publicera den. Det är ett sundhetstecken att hundratals svenskar blir upprörda och tar sig tid att bemöta den. Att en idiot tydligen tog sig för att knacka på Mazettis dörr mitt i natten är förkastligt, men då ska man komma ihåg att texten upprörde tusentals människor, varav så gott som alla valde att med ord bemöta den.

Ica-Mazetti beklagar sig

Samma månad presenterade en grupp i Centerpartiet sitt berömda idéförslag, som blev så vansinnigt att Annie Lööf kände sig tvungen att återvända från Thailand för att reda ut händelsen.

Förslaget försvarades med fantastiska floskler, värdiga självaste Erik Ullenhag:

"Fri rörlighet och fri invandring är för oss i allra högsta grad en fråga om både solidaritet och socialt engagemang, och en tanke om alla människors lika rätt att leva ett liv i frihet och förverkliga sina drömmar. En viktigare princip för den socialt engagerade kan vi knappast se. Dessutom bidrar rörligheten i högsta grad till tillväxt."

Jag avslutade med:

Det bästa vore nog om de verklighetsfrämmande liberalerna i partiet helt tar över, och styr det lilla skeppet ut ur riksdagen. De traditionella centerväljarna kan då finna sitt hem i Sverigedemokraterna, ett parti som faktiskt tänker på framtiden.

Centern i drömmarnas land

Februari

Under denna månad uppmättes nya rekord för Sverigedemokraterna i väljaropinionen. Ipsos noterar för första gången 9%, medan Sentio några dagar senare visar över 13%. Det visar sig också att allt fler med utländsk bakgrund sympatiserar med partiet och bland LO-medlemmar blir SD näst största parti med 16%.



Publicistklubben anordnar en debatt om näthat och bjuder faktiskt in Avpixlats Mats Dagerlind. Åsa Linderborg var också inbjuden, men avböjer då hon är förfärad över att en åsiktsmotståndare får delta. I hennes värld är alla som inte håller med just henne nämligen "antidemokrater":

"Visst kan det ses som en käck manifestation för demokratin att bjuda in även antidemokraterna. Men försvarar verkligen PK yttrandefriheten genom att ge utrymme åt dem som hotar den?"

I ett annat inlägg menar Lindborg att "högerextremister" nu "äter sig in" i olika yrkesgrupper:

"Högerextremisterna äter sig fram ­inom nyckelyrkena. De utbildar sig till lärare, läkare, jurister, journalister. Det har de rätt att göra, vi ska inte ha­ yrkesförbud i Sverige. Men vad gör PK om skribenterna på Avpixlat et al. söker medlemskap? Jag ställde frågan till Dabrowski förra veckan (8 februari). Hon svarar att PK inte ”tillämpar åsiktsregistrering”. Det är en förbluffande inställning. Om inte PK bryr sig om huruvida deras medlemmar för­svarar eller motarbetar yttrande­fri­heten, måste den fundera över sitt ­existensberättigande."

Jag svarade då:

Hur ska du ha det, Åsa? Det brukar alltid sägas att dessa "högerextremister" är obildade och arbetslösa, och att deras ställningstagande endast är ett uttryck för deras frustration över sin utsatthet i samhället. Nu "äter de sig" alltså in i olika yrken. Det är väl inte särskilt märkligt att inte varje läkare eller jurist delar PK-etablissemangets världsbild?

Linderborg slår rekord i nyspråk
Näthat som maktens verktyg
Åsa Linderborg rasar mot yttrandefriheten igen
Näthatarna som dyrkar Avpixlat


Mars



Under mars började vi även lyfta blicken mer systematiskt mot övriga Europa. Bland annat visade jag här ett par debatter med Geert Wilders:

Hollands uppvaknande: Geert Wilders
Geert Wilders med ännu en sågning av massinvandring
Hollands marockanproblem
Geert Wilders läxar upp

Vidare tittade vi på Våldets Frankrike, Veckojournalen med Jean-Marie Le Pen och jag kunde för första gången presentera Marion Maréchal-Le Pen, Den nyaste Le Pen i aktion.


April

Den 8e april i år avled Storbritanniens tidigare premiärminister Margaret Thatcher. Hon var en stridbar politiker, som blev både hyllad och hatad. Hur hanterar Expressen då uppdraget att summera denna europeiska storpolitikers frånfälle? Har man vänt sig till historiker och statsvetare, kanske rent av brittiska sådana? Har man frågat britter, som upplevde hennes politik negativt, eller britter som upplevt den som någonting positivt? Nej, för en analys vände man sig till: Jonas Gardell.

Under rubriken "Margaret Thatcher ingen hjälte" lyckas han få med sina favoritämnen även i den här situationen. Ja, det handlade om hans egen läggning, och det handlade om Aids. Hela Thatchers gärning sammafattades med:

"Margaret Thatcher stod för en människosyn och värderingar som de flesta av oss faktiskt är överens om är motbjudande."

Nytt lågvattenmärke av Expressen

Denna månad tittade vi också på ett antal krönikor av Aftonbladets oförbätterlige Anders Lindberg. I Lite bisarrt gnäll från Anders Lindberg såg vi hur han försvarade etablissemangets kampanjer genom den infantila frågan "Får man inte ge svar till rasister?":

"Detta är ett inlindat sätt att skälla på de antirasister som varje dag tar striden för alla människors lika värde vid fikabord­en, på Twitter och Facebook och på andra platser.
Genom att argumentera mot främlingsfientliga fördomar och öppen rasism ”tystar” de en debatt om ”svåra och angelägna samhällsfrågor”

Lindberg är känd för att aldrig hitta ett problem i världen som inte löses av att det tas till Sverige, men i mars deklarerade han även att han, förstås, är emot språkkrav för invandrare:

"Men varför knyta frågor om språk till just medborgarskap? Om man verkligen vill att folk ska lära sig svenska, varför inte satsa på att förbättra utbildningen i svenska språket istället? Här finns mycket att göra. Eller varför inte lägga kraften på att bekämpa diskrimineringen på arbetsmarknaden? Det skulle göra stor skillnad."

Själv menade jag:

Först och främst är ju faktiskt svenska fortfarande majoritetssamhällets språk, och för den nyanlände borde det därför vara av vikt att lära sig detta språk så snabbt som möjligt, för att klara kontakter med både myndigheter och övriga svenskar i landet. Sedan är det ju ett utmärkt bevis på att man vill integrera sig i samhället, att man faktiskt ser till att lära sig språket som talas i landet. 

April var också månaden då Marine Le Pen levererade sitt Upprop till Europas folk:

Maj



I början av månaden kom så regeringen med beslutet, som länge legat i luften, att kommuner skall tvingas att ta emot flyktingar, i detta fall de unga afghanska män som går under namnet "ensamkommande flyktingbarn". Det hela var naturligtvis en uppgörelse med Miljöpartiet, och jag kommenterade detta samarbete:

Det finns en hel del som jag förstår i svensk politik, men så finns det även några bitar jag inte förstår alls. Hela Sveriges invandringspolitik är naturligtvis grotesk och obegriplig, men Moderaternas uppgörelse med Miljöpartiet kring migrationspolitiken måste vara något av de märkligare inslagen. Hur många moderater utanför den absoluta toppen sympatiserar egentligen med denna uppgörelse och dess konsekvenser? Min egen gissning är 90% av landets moderata kommunalråd hellre skulle ha sett en uppgörelse med SD.

Kommuner skall tvingas ta emot "flyktingbarn"

Som enda tidning beslutade Aftonbladet att recensera boken "Invandring och Mörkläggning", som senare under året skulle få ytterligare skjuts genom vänsterns panik inför en annons. Aftonbladets inlägg var inte heller en recension i egentlig mening, utan framför allt ett sätt att ta avstånd och håna författarna. Utsedd att göra detta var vänstermänniskan Samuel Edqvist, som inte klarade av att bemöta boken med faktabaserade invändningar, men desto mer känslor och floskler:

"Den svenska extremnationalismen har på senare år fått in ett parti i riksdagen. Samtidigt har det formerats en krets av intellektuella – journalister, forskare och andra – som verkar inom samma idésfär och får allt större plats i offentligheten. De framträder inte som partirepresentanter, utan som oberoende debattörer."

Själv kommenterade jag "recensionen":

Ja, det är ju fruktansvärt att oberoende debattörer "får" en plats i offentligheten. Borde inte detta ha stoppats av Åsa Linderborg och Lisa Bjurwald? Det är mycket som är extremt nu. Häromdagen såg vi hur Svenskarnas Parti tydligen inte bara var rasister, utan "extremrasister", vad nu skillnaden är. Följaktligen är SD inte bara nationalister, utan extremnationalister. Ovanstående stycke illustrerades för övrigt med en bild på Svenska Motståndsrörelsen.

Förljugen recension av Invandring och mörkläggning



För Anders Lindberg var det också återigen dags att begära öppna gränser, denna gång då han krävde fler romer till Sverige. Han tar sitt avstamp i Katrineholm, men kan inte låta bli att även göra en omotiverad reflektion kring Auschwitz. Jag skrev då bland annat:

Ja, självklart är Sverige skyldigt till även detta, då vi förefaller vara skyldiga till det mesta eländet i världen. Romerna i Katrineholm kommer dock inte från Auschwitz, utan från Frankrike. Frågan som ingen ställer sig är då: Vad gör en romsk husvagnskaravan från Frankrike i Katrineholm? Helt fördomsfullt och utan några som helst bevis tänker jag gissa att det inte nödvändigtvis handlar om stadens sevärdheter.

Anders Lindberg kräver fler romer till Sverige

Maj var också månaden då kravallerna i Husby ägde rum. I etablissemanget talade man förstås om utanförskap, växande klyftor och fritidsgårdar, och för att få en annan bild var man tvungen att bege sig till utmärkta Russia Today, som till och med vände sig till Nationaldemokraternas Marc Abramsson för en analys:

Russia Today talar klarspråk om Husby
Det allra dummaste inlägget om Husby
Muslim funderar kring Husby
Partiernas "lösningar" på upploppen

Juni

I EU-parlamentet hotas Marine Le Pen av fråntagen immunitet, efter ett uttalande 2010 om att gatuböner, där muslimer blockerar gator och torg, är en ockupation på samma sätt som den tyska. Jag skrev bland annat:

Dagens Europa befinner sig i ett bisarrt tillstånd. När en muslimsk man i Sverige vägrar skaka hand med sin handledare, tilldöms han ett skadestånd. När muslimer i Frankrike blockerar gator mitt i städerna för att hålla utomhusbön, förföljs Marine Le Pen för att ha fördömt fenomenet.

Det hela handlar om ett tal hon höll 2010, där hon jämförde den tyska ockupationen under Andra världskriget och dessa utomhusböner. Det blev då fart på ett antal "antirasistiska" organisationer och till slut har man nu fått EU-parlamentet att ta bort den immunitet hon automatiskt åtnjuter som ledamot. Det märkliga är att denna immunitet faktiskt skapades just för att förhindra att parlamentarikerna dras in i rent politiskt motiverade åtal.

Den juridiska förföljelsen av Marine Le Pen

I mitten av månaden presenterar Birgitta Ohlsson (fp) sin beställda rapport om "våldsbejakande och antidemokratiska" webbsidor. Man delar in dem i högerextrema, vänsterextrema och islamistiska. Det visar sig att de högerextrema vinner på alla plan.

"Extremhögerns webbplatser skiljer sig markant från de övriga på flera punkter. Och det gäller inte bara de politiska skillnaderna. Där finns en omfattande nyhetsproduktion, där vanliga nyheter tolkas om utifrån de egna värderingarna. Det finns en omfattande rekryteringsverksamhet och en hög grad av interaktivitet. Webbplatserna är därtill mycket professionella.
– En annan skillnad är att det är en liten grad av anonymitet. Det är starka ledare som framträder med namn och bild, säger forskningsledare Ulf Dalquist."

Jag kommenterade:

Med andra ord: de är helt enkelt är bättre och ärligare. Av någon anledning inkluderar man inte exempelvis Avpixlat eller Fria Tider, men man kan ändå ifrågasätta hur urvalet har gjorts. Ville man från början komma fram till att det största hotet kom från denna högerextremism? Det är väl snarare smickrande för högerextremisterna att de är bäst på att använda demokratiska medel och det tryckta ordet? Om man mätt stenkastning på offentlig plats vågar jag gissa att förhållandena varit omvända.

Högerextrema både störst och bäst



I juni dyker Dispatch Internationals Ingrid Carlqvist upp ett par gånger på detta forum. Den första gången när jag genomför en intervju med henne, den andra gången då vänsterpublikationen Dagens Arena publicerar en märklig och långsökt attack.

En Helena Hägglund blir sexuellt trakasserad i Egypten, vilket leder till en text riktad mot Ingrid Carlqvist:

"När jag gick ut från minibussen tänkte jag på hur detta skulle kunna beskrivas för en svensk publik. Sedan tänkte jag på Ingrid Carlqvist, chefredaktör för den rasistiska, islamofoba tidningen Dispatch International." 

En av mina kommentarer var:

Hur kan man vara med om en sådan händelse, för att sedan använda den mot Ingrid Carlqvist, av alla människor? Hon har ju just tagit upp problemet med dessa sexuella trakasserier! Den ende ansvarige i sammanhanget är naturligtvis mannen på bussen och möjligen, i förlängningen, kulturen i Egypten. Det är möjligt att islam inte kan lastas helt och hållet för denna problematik, men det skulle vara märkligt om det inte alls spelade in.

Sexuellt trakasserad i Egypten - använder det mot Ingrid Carlqvist


Juli

Den 1e juli kallades av SD för "skammens dag", då detta datum var startpunkten för fri tand- och sjukvård för personer som vistas illegalt i landet. Jimmie Åkesson, på plats i Almedalen, kommenterade:

Jimmie Åkesson kommenterar Skammens dag

Även ute i Europa börjar man återfå hoppet om Sverige. I ett pressmeddelande skriver Vlaams Belang bland annat:

"I åratal var Sverige känt som det politiskt korrekta "föregångslandet" i Skandinavien. Men detta verkar nu undan för undan försvinna. Kanske har de allvarliga upploppen med invandrarungdomar, som plågade den svenska huvudstaden Stockholm i maj, väckt mången svensk ur hans mångkulturella dagdrömmar."

Vlaams Belang ser ett svenskt uppvaknande

På plats i Almedalen var även representanter för Front Nationals ungdomsförbund, inbjudna av SDU. Förbundets ledare Julien Rochedy kommenterade bland annat:

"Jag kunde också med glädje konstatera att Sverigedemokraterna, liksom befolkningen, var mycket intresserade av Front National och Marine Le Pen; för många är de ett exempel att följa, och alla förutspår stora framgångar i framtiden.

Vi lämnade varandra övertygade om att de kommande EU-valen med säkerhet kommer att bli en stor framgång för alla patrioter!"

"I Sverige, de unga patrioterna för det sanna Europa"

I Almedalen blev Mona Sahlin kallad "landsförrädare" av några unga män, vilket ledde till stor uppståndelse och mycket jubel på landets redaktioner.




"Mona Sahlin förföljdes och kallades 'landsförrädare' av nazister på Visbys gator i natt.
Men skrämd till tystnad är hon inte.
– Nej, nej, jag blir mest arg, säger tidigare S-ledaren.

I dag på morgonen kontaktades hon av Stefan Löfven som ville försäkra sig om att hon mår bra efter händelsen."

Min kommentar kring denna överdrivna beskrivning löd:

Nej, varför skulle hon vara skrämd till tystnad? Vid det här laget måste hon vara mycket medveten om att hundratusentals svenskar ser henne som just landsförrädare. Ringde Stefan Löfven även till de SvPare som fick lyssna på skrän om "nassesvin" under hela sitt torgmöte? Oroar sig Aftonbladet för hur de mår? Eller alla de sverigedemokrater runt om i landet som hotas, misshandlas och får sina hem vandaliserade? Hur många artiklar skrevs när en man spottade på Jimmie Åkesson?

Attacken mot Mona II: Julafton på redaktionerna

Augusti

Under året blev jag också kontaktad av Dispatch International, som bad mig att skriva ett antal krönikor för tidningen. I augusti återpublicerade jag några av dem här:

Fördumningen och polariseringen
Dags att resa sig
En fråga om ansvar

Bugningarna för islam gick oförtrutet vidare och under månaden fick vi höra från dhimmin Peter Lööv Roos, som krävde att Eid al-Fitr blir svensk helgdag:


"I dag har omkring en halv miljon svenskar muslimsk bakgrund och även för många som annars inte är särskilt praktiserande, det vill säga flertalet, är fastemånaden viktig. Handlarna har också börjat upptäcka ramadans betydelse; förra året omsatte ramadanhandeln mer än en miljard kronor."

Jag menade bland annat:

Och vem ville ha en halv miljon muslimer i landet? När skedde den folkomröstningen? För bara ett par decennier sedan, och i viss mån fortfarande, sa man gärna att invandringen inte kommer att ha någon påverkan på Sverige, för när en person väl passerat gränsen blir den svensk, demokrat och feminist. Nu lyder mantrat istället plötsligt att eftersom vi har så många muslimer, bör vi i största möjliga mån anpassa oss efter islam. 

Gör Eid al-Fitr till svensk helgdag

Augusti var också månaden då en sannolikt uppdiktad händelse ledde till det så kallade "hijab-uppropet". Hela den goda eliten hyllade muslimsk klädedräkt och vissa såg till att själva bära hijab ett par minuter i någon sorts solidaritet, däribland Feministiskt Initiativ:



Partiets representanter skriver:

"VI STÖDJER HIJABUPPROPET

Vill ha ett STOPP för det tilltagande rasistiska våldet i Sverige och Europa. Vi ser hur hatet i det offentliga rummet särskilt drabbar kvinnor i hijab. Hoten och attackerna är ofta sexualiserade, tjejer blir förföljda med sexistiska och rasistiska glåpord, de blir knuffade, jagade, påhoppade, misshandlade, får sina kläder avryckta och får hot om att de ska bli våldtagna."

Jag kommenterade:

Ovanstående meningar skulle jag gärna sett bestyrkta av lite statistik. Exakt hur många beslöjade kvinnor i Sverige har fått kläder avryckta och blivit hotade med våldtäkt av svenska män? Eftersom vi alla inser att en enda sådan händelse skulle fått helsidor i fulmedia, ligger det nära tillhands att tänka att antalet ligger kring 0. Min egen, också helt ovetenskapliga, gissning är att antalet attacker från makar och släktingar är ett långt större problem. Det är dock en fråga som FI håller sig så långt som möjligt ifrån. Siffran på antalet beslöjade kvinnor som blir våldtagna av svenska män skulle också vara intressant att jämföra med siffran på antalet svenska kvinnor som blir våldtagna av muslimska män.

Dagens bild: Feministiskt Initiativ hyllar slöjbärande
Film från manifestationen


September

I Nederländerna fortsatte PVV att stiga i opinionen och befästa sin ställning som landets största parti.

PVV fortsatt framåt

I New York avslöjas att man stämplat hela moskéer som terroristorganisationer, vilket Geert Wilders lakoniskt kommenterade:

"Fantastiskt. Det borde vi också göra."

Dagens citat: Geert Wilders



Sverige beslutar, som enda EU-land, att ha fri invandring från Syrien. I riksdagen motsätter sig endast SD beslutet och Linus Bylund står för den enda förnuftiga kommentaren:

"Det är också det vi tycker att man ska göra i det här läget. Sedan blir det väldigt problematiskt när man sänder ut den här typen av signaler, att om ni kommer hit får ni permanent uppehållstillstånd. Jag har väldigt svårt att förstå konceptet permanent uppehållstillstånd för krigsflyktingar. För den situation som råder i Syrien hoppas vi ju är övergående. Det är naturligtvis inte så att vi tycker att flyktingarna ska vara kvar i Syrien. Men det är väldigt många länder mellan Syrien och Sverige och det finns ett område utanför ett konfliktområde där det är säkert, men sedan kan inte jag bedöma exakt vart det är. Men det är inte Södertälje eller Rosengård."

Endast SD emot det vansinniga Syrien-beslutet

I Norge var det val, och Fremskrittspartiets intåg i den norska regeringen vållade stor bestörtning i det svenska etablissemanget, där det i vanlig ordning talades om rasism och 30-tal.

Redan dagarna före själva valet var Aftonbladets Daniel Swedin orolig:

"Det vore en unik händelse i Skandinaviens politiska historia, att man låter högerpopulisterna få lägga tassarna på regeringstaburetterna."

Mitt svar blev bland annat:

Observera formuleringen. Om FrP skulle ingå i regeringsunderlaget är det naturligtvis för att en så pass stor del av väljarna gett partiet sitt stöd, vill se deras representanter som sina representanter, att det blir naturligt eller nödvändigt att ge dem plats i regeringen. Tar man politiken och samhället på allvar, handlar det inte om att "lägga tassarna" på några "taburetter".

"Främlingsfientlighet in i norska regeringen"


Oktober

I Frankrike når både Marine Le Pen och hennes parti nya höjder. Le Figaro rapporterar:

"Marine Le Pen blir den tredje personen som fransmännen önskar se spela en betydande roll de kommande månaderna. En nyhet. Samtidigt sjunker Francois Hollande ihop."



Detta var också månaden då Marine Le Pen förklarade att hon i fortsättningen kommer att juridiskt förfölja den som kallar hennes parti "högerextremt".

I fyllnadsvalet i Brignoles blev Front National tydlig segrare med 53,4% av rösterna.

Marine Le Pens popularitet når nya höjder
Marine Le Pen vill stoppa etiketten "extremhöger"
Marine Le Pen i debatt om epitetet "högerextrem"
Front National överlägsen vinnare i fyllnadsval
Front National vann kantonvalet

Utanför den lilla ön Lampedusa i Medelhavet sjönk en båt med en stor mängd flyktingar ombord. Denna händelse fick ny fart på liberalerna och även förstås självaste Erik Ullenhag:

"Fler europeiska länder måste ta större ansvar för att ta emot flyktingar. Dessutom bör ett europeiskt asylvisum införas."

Partikamraten Cecilia Wikström vill naturligtvis inte vara sämre:

"För Folkpartiet är det angeläget att Sverige ska fortsätta med vår medmänskliga tradition. Förra veckans djupa tragedi när över 200 människor dog på vägen till Europa pekar obarmhärtigt på att vi måste öppna upp fler lagliga vägar hit. Sverige ska vara en tydlig röst för att hela EU ska föra en medmänsklig flyktingpolitik."

Liksom alltid motbjudande Birgitta Ohlsson:

"För det första måste vi skapa fler lagliga, legala, vägar för människor att komma in i den Europeiska Unionen."

För en förnuftets röst i sammanhanget lyssnade vi till Marine Le Pen i Europaparlamentet:

Äntligen är även Erik Ullenhag framme
Dags även för Birgitta Ohlsson att posera
Lite förnuft om Lampedusa från Marine Le Pen

November



Sverige har nu fått en ny ärkebiskop, som inte bara har valt det muslimska stridsropet som valspråk, utan dessutom anser att en röst på SD i princip är en röst på Djävulen. I november gästade hon Malous morgonsoffa, vilket blev en sorglig historia. Hon förklarar att vi varit alltför naiva när vi trott att materiell standard och god utbildning skulle göra människor till "övertygade demokrater", men för att människor skall sluta rösta på Sverigedemokraterna behövs också en "moralisk självdisciplin".

Det betyder troligen att när Djävulen drar i er, och ni får den där onda känslan vid röstbåset, då gäller det att frambringa tillräckligt med självdisciplin för att rösta på ett gott sätt. Och visst måste man ha en särskild disciplin för att bortse från logik, förnuft och sina egna övertygelser, för att istället rösta på ett sätt som gör Malou och Antje nöjda.

Bara ännu en morgon i Demokraturen

Det var också denna månad som Jimmie Åkesson träffades av en tårta, slungad av 70-tals-spöket och narkotikalangaren Irene Matkowitzc.



I en artikel säger hon själv:

"Sverigedemokraterna är ett rasistiskt parti, en del av den neofascistiska våg som sveper över Europa."

Det roliga är att man i artikeln kan klicka på de båda understrukna orden, ungefär som en sorts källhänvisning. Medierna försöker yttra någon sorts avståndstagande, men det vill sig inte riktigt, då de innerst inne sympatiserar med varje attack mot SD.

Attacken föranledde sedan bland andra Expressens ökände pk-krönikör Lars Lindström att ytterligare håna partiet, genom att raljera över dess kommunikationsplan:

"Planen handlar mest om att hyfsa språket, och sympatisörer och SD-representanter borde VERKLIGEN kasta en blick in i Åkessons dröm. Märkligt nog publicerades kommunikationsstrategin nästan samtidigt som bomben briserade i Expressen för ett år sedan, avslöjandet som kan få Stora journalistpriset nästa vecka: i en film visades hur tre SD-toppar förolämpar folk, beväpnar sig med järnrör och gör sig redo för gatuslagsmål med en berusad man."

Jag skrev:

Det är märkligt hur man ständigt lyckas vända varje ansats från SD, oavsett hur välvillig och positiv den kan se ut för en mer självständig betraktare, till någonting inte bara negativt, utan helst också löjeväckande. Att partiet har en kommunikationsplan handlar naturligtvis om att lära dess representanter att kommunicera på bästa sätt med varandra, väljare och medier, snarare än det infantila tramset Lindström bjuder på ovan. På samma sätt har det många gånger raljerats över att SD infört nolltolerans mot rasism. Spontant kan man tro att intolerans mot rasism skulle vara positivt hos vår åsiktselit, men eftersom det kommer från just SD, måste det naturligtvis hånas och här med argumentet att det bara är rasister som stöder partiet och att man därför inte ens skall försöka.

En annan obetydlig händelse i november, var en attack mot SD, och framför allt Kent Ekeroth, formulerat som ett öppet brev av en Borzoo Tavakoli. Detta "öppna brev" var så uselt, att jag först lät bli att ens kommentera det, men när Tavakoli fick ytterligare ett tillfälle att hylla sig själv, kunde jag inte längre låta bli. En passage i hans andra inlägg löd:

"Det tycks mig som om en tillfällighet gjorde att jag lyckades fylla ut ett tomrum i den svenska offentligheten. Många tackar mig för vad de ser som en modig handling. Men det de ser som mod är de facto att jag har lyckats framföra ett budskap som medier och politiker hittills har tonat ner." 

På vilket jag svarade:


Finns det verkligen någon som känner att det finns ett tomrum att fylla när det gäller att propagera för massinvandring och attacker mot SD? Är det modigt att skriva exakt samma sak som alla andra i fulmedia? Har medier och politiker "tonat ner" kritik mot SD och vurmande för massinvandring?

Media försöker ta avstånd från tårtattacken - men vill inte riktigt
Tårtattacken som förevändning för nya infantila attacker mot SD
Nu måste jag tyvärr bemöta Borzoo Tavakoli

December

Årets sista månad ligger troligen färsk i minnet hos mina skarpa och trogna läsare, men låt oss lite kort rekapitulera ett par händelser vi upplevt tillsammans.

Vi såg hur ärkebiskop Antje Jackelén trappade upp sitt försvar av islam:

"Trots att det ligger sexhundra år emellan finns här en av flera likheter mellan världens två största religiösa sammanslutningar. Det vore fel att utmönstra något ur den egna traditionen för att det kan föra tanken till en annan tradition."

"En annan tradition"

Antje Jackelén trappar upp hyllningarna av islam

Nederländerna firade ett 200-års-jubileum som fri nation, men Geert Wilders var inte imponerad:

"Var just i Riddarsalen, en fruktansvärd multikulti-sammankomst. Efter 200 år behöver vi en ny revolution, bort från multikulti och bort från EU!"

Dagens citat: Geert Wilders

Jason Diakité, mer känd som Timbuktu, blev en verklig favorit hos etablissemanget, efter att ha framfört hot mot Jimmie Åkesson:

"...dunka Jimmie gul och blå hissa i en flaggstång"

Trots sin givna plats i värmen, ser Jason sig som en "rebell":

"Vad är en rebell? En person som säger nej."

Ovanstående rad fick mig att replikera:

Jag säger nej till politiskt drivna medier som ljuger, vinklar och tystar all opposition.
Jag säger nej till förödelsen av vårt land som pågår ohämmat år efter år.
Jag säger nej till massinvandring och islamisering.
Jag säger nej till vänsterns eviga våldsromantik.
Jag säger nej till att lågbegåvade musiker skall ha tolkningsföreträde och hyllas av makten.

Jag kommer varken att hyllas på kultursidor eller ta emot ett pris i riksdagen, för jag är nämligen en tusen gånger större rebell än Timbuktu någonsin kommer att bli.

Efter att Jason hyllats av både Mona Sahlin och Vänsterpartiet, satte ett antal C-artister ihop ett litet klipp med budskapet "Jag är Jason".

Timbuktu framhärdar med mer idioti
Nöjesprofilernas patetiska hyllning till Jason
Dagens vardagshjälte

Detta var också månaden då en bokannons ledde till demonstrationer och censurkrav, och Expressen bestämde sig för att betala våldsvänstern för att kartlägga och förfölja oliktänkande. Detta drev, i kombination med den patetiska hyllningen till Jason Diakité, fick mig att skriva en egen hyllning till en av de förföljda, som visade sig bli mycket uppskattat; Jag är Jim, där jag avslutade med:

Vi är många som har mer gemensamt med Jim Olsson än Jason Diakité. Precis som Jim är jag en vanlig svensk, som förfärat ser vad en liten självutnämnd elit gör med detta land. Jag har aldrig bett om att landet skall fyllas med hederskultur, moskéer och våldtäkter. Till skillnad från Jason och Foujan blir jag aldrig inbjuden till några morgonsoffor. Även jag är hänvisad till alternativa medier för att göra min stämma hörd, vilket gör att jag får vara beredd på att när som helst letas upp och bli misshandlad. Jag är en av alla dessa svenskar som har fått nog och tänker fortsätta att kämpa, vad ni än hittar på.

Sammanfattning

Detta var ett litet axplock av det tusental inlägg jag publicerat 2013. Nästa år kommer att bli än mer spännande, med ett antal val, och säkerligen tilltagande medielögner, polarisering och åsiktsförföljelse. Jag hoppas att ni vill följa med även på andra sidan Nyårsafton!