Polariseringen tilltar

Sverige har en flykting- och anhöriginvandring som saknar motstycke i Europa. Min uppfattning är att de som var kritiska mot denna, från början ville diskutera lämpligheten i denna politik, men nekades tillträde till debatten och fick erfara hur de istället blev tystade, hånade och demoniserade. Många frågor kunde debatteras, men diskussioner kring invandringspolitiken ansågs så förkastliga att de absolut inte skulle få förekomma. Polariseringen har ökat år efter år och nu har medierna tagit ytterligare ett rejält steg, genom att tillsammans med den kriminella avgrundsvänstern hänga ut och förfölja helt vanliga människor, som anonymt försökt göra sin stämma hörd.

Jag tror att etablissemangets syfte med att ägna så mycket uppmärksamhet kring Sverigedemokraterna, egentligen var att måla upp en så förfärande bild av partiet att ingen skulle våga rösta på det. Denna taktik har uppenbarligen inte fungerat, utan istället lett till en än mer infekterad debatt och polarisering. Idag har vi kommit till en punkt där man måste välja, och jag tror knappast att det missgynnar vår sida, för hur många vill eller kan egentligen tillhöra en liten elit, bosatt i centrala Stockholm och inte minst Södermalm, bestående av mediefigurer och kulturpersonligheter? Om man nu tvingas välja, är det tveksamt om 90% av svenskarna vill tillhöra denna skara.

Marine Le Pen har flera gånger sagt att Front National idag utgör "le centre de gravité" i fransk politik, det vill säga tyngdpunkten, kring vilken allting kretsar och som alla måste förhålla sig till. Idag intar Sverigedemokraterna precis samma position i svensk politik. Den som tvivlar på det, behöver bara besöka dagens upplaga av Aftonbladet och Expressen, som ägnar en mängd artiklar åt Sverigedemokraterna, samt på kultursidorna ytterligare ett par stycken som hyllar kulturyttringar som uppmanar till våld mot partiets företrädare. Vid sidan av detta finns i Sverige också riktiga nationalsocialister, som samtliga skribenter i etablissemanget, med en märklig logik, vill koppla till Sverigedemokraterna.

Den första händelsen som berör partiet, handlar om den sprängladdning som placerades utanför en lokal företrädares hem, vilket alltså var ett direkt resultat av Expressens hatkampanj.

Allan Jönsson (sd)

Idag får vi också veta att SDs ordförande i Bjuv, Allan Jönsson, tvingas bort bort som fackföreningens skyddsombud på sin arbetsplats. IF Metall erkänner att det enbart handlar om Jönssons engagemang i partiet och hänvisar, i vanlig ordning, till att det inte skulle gå att förena med fackets värderingar. Man skall då komma ihåg att SD är näst största parti bland LOs medlemmar och att Bjuv faktiskt är landets mest sverigedemokratiska kommun, där nästan var femte, 19,25%, röstade på partiet 2010. Jag ser det inte alls som omöjligt att åtminstone varannan metallare i Skåne idag sympatiserar med partiet.

Samtidigt känns inte allt tal om värderingar helt trovärdigt. Du får naturligtvis ha de mest bisarra värderingar och den allra uslaste människosyn, så länge du tillhör Socialdemokraterna. Tredje största parti i LO är faktiskt Moderaterna, men jag betvivlar att moderater blir uteslutna på detta sätt. Häromdagen startades därför en ny fackförening, som skall vara opolitisk, men har kopplingar till SD. Återigen ser vi hur svensk politik handlar om huruvida man stödjer eller avskyr SD.

Aftonbladet bjuder idag också på ett debattinlägg om SD, vars nivå avslöjas redan av rubriken "Måste en svensk titta på Kalle Anka på julen?". Skribent är Eli Göndör, som vi tidigare tittat på här. Han är själv jude, har tillbringat 25 år i Israel, där han bland annat gjort värnplikt, men är idag helt upptagen av islamologi och missar sällan ett tillfälle att hylla den islamiska slöjan. I sitt inlägg vill han angripa SD, genom några förvirrade och infantila funderingar kring svenskhet.

"SD vill göra skillnad mellan landets medborgare grundat på etnicitet, åsikter och beteende.
En genomgång av partiets principprogram visar att SD ser en skillnad mellan att vara svensk medborgare å ena sidan och att tillhöra den svenska nationen å andra sidan."

Om nu SD är ett så förkastligt parti, borde det inte gå att kritisera det utan att alltid använda sig av direkta lögner? Det stämmer helt enkelt inte att SD vill "göra skillnad" mellan medborgare baserat på etnicitet. Om Göndör vill diskutera etnicitet, kan han istället vända sig till SvP, som är mer inriktat på just det i sin invandringskritik. Alla diskussioner kring "svenskhet" riskerar att snabbt bli tämligen fåniga, vilket är varför invandringsvurmarna älskar att lyfta dem. Vad är svenskt? Är Zlatan svensk?

"Partiet hävdar visserligen att dess idé om nationalism är ickerasistisk, men anser sam­tidigt att assimilerad till den svenska nationen är den med: ”ickesvensk bakgrund som talar flytande svenska, uppfattar sig själv som svensk, lever i enlighet med den svenska kulturen, ser den svenska historien som sin egen och känner större lojalitet med den svenska nationen än med någon annan nation.”

Det borde väl de flesta tycka är en rimlig definition av en utrikesfödd som assimilerats väl, men Göndör har svårt att riktigt förstå:

"Vad ”ickesvensk bakgrund” och ”flytande svenska” innebär är svårt att säga. Talar exempelvis Sveriges drottning flytande svenska enligt SD? Eller bestämmer SD vems ”flytande svenska” som ska godkännas?"

Nej, det är ju inte alls särskilt svårt att säga, eftersom språknivå kan bestämmas genom ett prov, där du över en viss nivå anses ha uppnått fullgod svenska, och under en viss nivå ännu inte gjort det, och alltså inte är redo för medborgarskap. Att dra in drottning Silvia i det här är ännu barnsligare än att dra in Zlatan. De kungliga har en mycket speciell roll, och deras utländska rötter har mycket lite att göra med en årlig massinvandring från Afrika och Mellanöstern. Det är tusentals nya individer från Somalia, Eritrea, Afghanistan och Syrien vi måste förhålla oss till, snarare än att bedöma hur välintegrerad den ene eller andre celebriteten är.

Göndörs argumentation skall dock sjunka ytterligare ett snäpp:

"Hur livet i enlighet med den svenska kulturen ska levas finns det många olika svar på. Men frågan är om det är acceptabelt att på julafton exempelvis titta på ”Sagan om ringen” i stället för Kalle Anka och ändå anses leva enligt svensk kultur?"

Det är inte svårt att slå fast vad som
definitivt inte är svenskt.

I själva verket är Göndörs grepp inte helt ovanligt. Genom att fördumma och förlöjliga små kulturella detaljer, försöker man föra en skendebatt. Sveriges invandring är så enorm, från så avlägsna kulturer, att man inte behöver diskutera gardiner eller Kalle Anka. När nu tiotusentals människor strömmar in från länder som Somalia och Afghanistan, är det i verkligheten klankultur, hederskultur, islam och analfabetism vi möter. Det hör inte hemma i ett svenskt Sverige.

Aftonbladet Kultur rycker idag ut till försvar för Timbuktus och Sebbe Staksets hot mot Jimmie Åkesson under den föga förvånande rubriken "SR tystar kulturen", med anledning av att SR funnit att ett av duons verk bryter mot kravet på opartiskhet. Alice Kassius Eggers, som bor på Södermalm och ser ut som man förväntar sig, menar, precis som alla andra på alla andra redaktioner, att detta handlar om stor konst och inte kan tolkas bokstavligt. Som för att bevisa hela min grundpoäng, lägger hon på slutet till ett par omotiverade rader om att SVT, till skillnad från all övrig media, inte drog tillräckligt stora växlar på SMRs attack i Kärrtorp.

Alice Kassius Eggers

På en enda dag har vi alltså återigen fått ta del av attacker mot SD från etablissemangets olika hörnstenar; en mediemogul, ett fackförbund, en islamolog och en kulturskribent. Genom en vettlös förföljelse har polariseringen gjort att det, som från början handlade om att diskutera invandringspolitiken, nu vuxit till någonting mycket mer. Idag handlar det om makt, medier, förtryck och ett medvetet utplånande av den svenska nationen. Nu är det hög tid att välja sida.

I augusti skrev jag för Dispatch International om "Fördumningen och polariseringen".