Erik Ullenhag provocerad

"Det är provocerande med kommuner som tar ett väldigt litet ansvar, trots att man finns i en bra arbetsmarknadsregion. Där har vi den stora utmaningen, säger Erik Ullenhag, och nämner Danderyd, Tyresö, Vellinge och Kungsbacka."

Den som är bevandrad i svenskt nyspråk känner sedan länge till att "ansvar" betyder flyktingar och "utmaning" problem. Sällan har det väl varit tydligare att volymer har blivit ett självändamål, då någon till och med kan bli provocerad av att en kommun tar emot färre än någon annan. Gissningsvis blir ganska många människor provocerade av Erik Ullenhags gärningar, inte minst i de kommuner som på olika sätt skall tvingas till inflöde.

Kanske har de uppräknade kommunerna alldeles förträfflig integration, men det är i dagens klimat helt ointressant, då det alltid gäller att ta emot så stora volymer som möjligt. Följaktligen är Södertälje en bra kommun, medan Kungsbacka är en dålig, som inte tar sitt ansvar. Ullenhags parti skall egentligen vara liberalt, varför denna iver för "solidaritet" och tvång ter sig lite märklig:

"Solidaritet ska löna sig, sade integrationsminister Erik Ullenhag (FP) när han på en presskonferens i augusti presenterade förslaget.
– Kommuner som Södertälje och Eskilstuna kommer att få högre ersättning, och Vellinge och andra får lägre, förtydligade han."

Sedan blir det så där motsägelsefullt som det ofta blir i svensk invandringsdebatt:

"Läget är ansträngt. Vi har ungefär 10 000 människor som har ett permanent uppehållstillstånd och väntar på att börja livet i Sverige. Det är ur integrationssynpunkt inte bra. När du inte vet var ungarna ska gå i skolan och var du själv ska rota dig så tar det längre tid att komma in i samhället."

Vill man raljera, så kan man tycka att det var väldigt obehagligt av Ullenhag att beskriva människor som volymer och problem på det sättet. Vill man istället vara lite allvarlig, så kan man undra om det kanske överhuvudtaget kan vara så att storleken på inflödet är mindre bra ur integrationssynpunkt. Bara antalet som just nu väntar på att skickas ut till kommunerna ligger alltså på 10 000. Det blir alltså 30-40 personer i varje kommun, vilket skall läggas till redan utplacerad mängd och inte minst den mängd som kommer i år. Och nästa år. Och nästa.

Regeringen har nu till och med utsett två "särskilda samordnare" vars uttalade uppgift är att "sätta press" på alla kommuner. Dessa två hjältar blir Gunnar Hedberg (m) och den gamle politruken Lars Stjernkvist (s).

Erik Ullenhag är mycket nöjd med rekryteringen och säger:

"De kommer att jobba ganska intensivt med det här under våren, för vi måste börja klara av att öka utströmningen."

Det är som vanligt mindre intressant huruvida kommunerna kommer att klara inströmningen, för att inte tala om hur de känner inför den. SvD beskriver vidare deras uppgift:

"Enligt en promemoria från arbetsmarknadsdepartementet, som SvD har tagit del av, ska de två samordnarna ”motivera” fler kommuner att öka det befintliga flyktingmottagandet. De ska under uppdragets gång besöka alla län, och ”särskilt” rikta in sig på kommuner där arbetsmarknaden är god, men flyktingmottagandet lågt."

Även om Erik Ullenhag blir provocerad av ett antal kommuner, ser han ändå någonting positivt:

"I dag tar i princip alla kommuner emot flyktingar, det är ett framsteg."

Det, måste man säga, var en mycket märklig användning av ordet "framsteg". Är det någon som känner att vi är på väg i rätt riktning och att allt det här kommer att bli bra i slutändan?