Peter Kadhammar inleder det nya året direkt

Det nya året har just inletts, men vårt etablissemang låter inte en dag passera utan den sedvanliga propagandan. Det betyder att även jag direkt måste gripa in och bemöta Peter Kadhammars krönika, kallad "Sverige kommer att förändras ännu mer". Det är inte särskilt troligt att han har författat sitt lilla alster på Nyårsdagens morgontimmar, utan sannolikt sitter han på en liten samling av likartade verk som kan portioneras ut vid lämpliga tillfällen, det vill säga så snart han får betalt för dem. De kan ju läggas upp när som helst, men är knappast tidlösa, då de snarare är mycket typiska för denna mycket speciella tid, och kommer att hånas när pendeln svänger.

"Det förändras så snabbt. För 50 år sedan hade nog ingen föreställt sig att små närbutiker ägda av indier skulle vara ett av de mest typiska inslagen i engelska städer. Men det har det blivit.
Vad vore England utan indier och pakistanare. Och västindier! Och kineser! Inte vore det England, inte som vi föreställer oss svenskarnas favoritland."

Visst går det snabbt. För 50 år sedan kunde nog ingen engelsman, eller svensk för den delen, föreställa sig att självmordsbombningar skulle bli ett inslag i stadsmiljön. Det var inte heller många år sedan farhågor om att varje svensk stad skulle få en eller flera moskéer, omedelbart skulle ses som paranoida hjärnspöken. Ja, vad hade England varit utan ovan nämnda invandring? Det kanske inte skulle ha varit så dumt det heller? Eftersom mångkultur och islam är det nya spännande, kallar Kadhammar allt annat engelskt föraktfullt för "Downton Abbey". De svenskar som ser Storbritannien som sitt favoritland, varför nu någon skulle göra det, besöker knappast Birmingham, Luton eller Brixton i London, för att nämna ett par av de mer islamiserade områdena. Inte heller kommer några turister till Sverige för att få uppleva Husby, Rosengård eller Angered.

Nej, det är inte "Downton Abbey"

För personer som Peter Kadhammar, bosatt på Östermalm, finns det egentligen bara ett tråkigt inslag i dagens Sverige; det där åttonde partiet. Han inleder ett litet stycke med att filosofera kring begreppet "massinvandring":

"Det är ett ord man inte bör nyttja i Sverige. Sverige-demokraterna använder det för att frammana bilden av muslimer som väller in över vårt land och tar över det.
Men vi bör passa oss för att låta Sverigedemokrater definiera språket liksom vi inte bör låta nazister ta över flaggan.
Kanske har vi massinvandring? Det kanske är bra? Finns det någon bestämd numerär gräns där man kan tala om massinvandring eller inte massinvandring? Eller är det fel att alls använda ett sådant begrepp? Varför i så fall?"

Här kommer Kadhammar ofrivilligt in på någonting intressant. Jag tror att det skulle vara ett litet steg mot en vettigare debatt kring invandringspolitiken, om dess förespråkare började använda en mer hederlig, logisk och konsekvent argumentation. Vi får ständigt höra hur positiv invandringen är, men aldrig riktigt varför, och även om den inte skulle vara det, så lyckas man nästan helt trolla bort siffrorna, genom att tala om "återvändande svenskar" och "nettoinvandring". Det skulle vara oerhört mycket hederligare, och mer konstruktivt, om dessa människor erkände att Sverige har en enorm invandring jämfört med andra västländer och vad fördelarna är med denna politik. Kanske till och med fundera på om det finns några nackdelar?

"Jag vet bara att Sverige redan är förändrat och kommer att förändras ännu mer. Om man sa Malmö för 50 år sedan tänkte alla på varvet. Säg Malmö i dag och alla tänker på invandring.
En besökare i vårt land ser knappast det typiskt svenska på samma sätt som Sverige-demokraternas ideologiska fäder Åkesson och Ekeroth. Deras bild är inkrökt och provinsiell, en eftersläpande fantombild, som om någon trodde att det typiskt engelska vore 'Downton Abbey'."

Det behöver inte alls fortsätta gå i den riktning det nuvarande etablissemanget bestämt. Själv är jag övertygad om att vi nu bevittnar ett särskilt bisarrt kapitel i Europas historia, men att pendeln kommer att svänga. Sedan är det ju inte så att endast Malmö handlar om invandring. Säg Södertälje och alla tänker på invandring. Säg Borlänge, Söderhamn, Örebro eller ett hundratal andra orter och det är mångkulturens konsekvenser som gör sig påminda. Av någon anledning insisterar Kadhammar på att skriva partinamnet med ett bindestreck, men det är också märkligt att Åkesson och Ekeroth plötsligt är partiets ideologiska fäder. Hade inte SD sina rötter i nazism och fascism? Vad hände med Adolf Hitler och Benito Mussolini?

Jag undrar också vem som egentligen är mest inkrökt och provinsiell. Är det verkligen Jimmie Åkesson, som vill skapa ett bättre Sverige, och Europa, eller Peter Kadhammar som sitter på Östermalm och levererar förutsägbara krönikor?

Utan massinvandring från Afrika och Mellanöstern skulle vi
slungas hundra år tillbaka i tiden, som i tv-serien "Downton Abbey"

Krönikan skulle inte kännas PK på riktigt, om inte resonemanget fördes på det lilla barnets nivå:

"I DN skriver en amerikansk professor att det typiskt svenska är snällhet och samförstånd. Samförståndet är en viktig förklaring till Sveriges framgångar.
I så fall är ju Åkesson och Ekeroth de mest osvenska av politiker."

Ja, för sverigedemokrater är ju inte snälla, utan stygga. Hur tänker sig Peter Kadhammar att snällhet och samförstånd kommer att klara sig i hans framtida Sverige? Kan vi inte redan nu se att dessa begrepp börjar få samma ställning som de har i Afrika och Mellanöstern?