"SDs asylpolitik är världsfrånvänd och inhuman"

Anders Lagerwall presenterar sig som jurist med erfarenhet från migrationsdomstolarna och inriktad på mänskliga rättigheter. I dagens GP attackerar han Sverigedemokraternas invandringspolitik:

"Samtidigt som miljontals människor flyr krig och förföljelse lanserar Sverigedemokraterna förslag som i praktiken omöjliggör för asylsökande att få en fristad i Sverige. Partiet talar högt om invandringens kostnader men undanhåller det mänskliga pris som måste betalas när asylrätten inskränks."

Denna del av Lagerwalls argumentation är på sätt och vis hederlig, då den lyfter fram det kanske enda någorlunda giltiga argumentet för en "generös" flyktinginvandring. Många andra invandringsvurmare försöker hävda ekonomiska fördelar, där de nytillkomna skulle leda till skatteintäkter, jämna ut vår befolkningspyramid och på något ytterst luddigt sätt skapa en mer allmän dynamik. Än mer märkliga är tankar kring att vårt land genom en stor invandring får spännande mat, duktiga fotbollsspelare och i största allmänhet uppnår en större färggladhet.

Dessa "argument" kan omedelbart underkännas genom ren logik, siffror och fakta, vilket gör att endast just tankar kring solidaritet och mänsklighet kvarstår. Fördelen med den linjen är förstås att inga siffror i världen biter på rent filosofiska utläggningar om solidaritet hit och värde dit.

Vad personer som Lagerwall, tillsammans med Sjuklöverns politiker, alltid kringgår är dock Sverigedemokraternas hållning att fler människor kan hjälpas på plats. Av någon anledning är invandringsvurmarna fixerade vid att människor just måste komma till Sverige, trots att åtskilliga fler skulle kunna hjälpas i sina egna regioner, där dessutom majoriteten av flyktingarna befinner sig. De enstaka gånger någon politiker bemödar sig att bemöta detta argument, brukar motargumentet, helt ologiskt, bli någonting som "vi kan ju göra både och", eller, än mer osammanhängande, "vi är redan en av de största biståndsgivarna".

Då jag själv inte behöver ta några taktiska och politiska hänsyn, skulle jag helst vilja se en mer grundläggande omvärdering kring var politikernas ansvar ligger. En satsning på de flyktingar som är kvar i regionen tar förvisso udden av all kritik som bygger på känsloargument, men helst skulle jag i grunden vilja förändra hela resonemanget. Jag menar att den svenska regeringens enda ansvar är att här skapa ett så gott land som möjligt, med en så gynnsam framtid som möjligt. Om en person som Fredrik Reinfeldt eller Erik Ullenhag brinner för världens utsatta, får de göra en insats i internationella hjälporganisationer, istället för att kapa en hel nation för sitt kall. Jag tycker gott att vi kan resa oss och säga att det pågår krig och allsköns elände runt om i världen, men att vi vill bygga detta land för vår befolkning. Idag är den helt förhärskande officiella inställningen att vi måste ha en stor flyktinginvandring och ett omfattande bistånd, då det är vårt ansvar. Det är högtid att revidera denna uppfattning. Vi kan hjälpa till runt om i världen, men vi har sannerligen inget ansvar att göra det, särskilt inte på bekostnad av vår nations framtid.

"Personer som riskerade förföljelse på grund av etnicitet, religion, nationalitet, samhällsgrupp eller politisk uppfattning definierades som flyktingar och garanterades asyl. Förändringar i omvärlden medförde att asylrätten utökades till att omfatta förhållanden som inte ryms inom flyktingdefinitionen, så som väpnade konflikter och miljökatastrofer."

Problemet är att det alltid ser ut så här i olika delar av världen, vilket gör att asyl enligt dessa kriterier ger oss ett kontinuerligt inflöde som nu i rask takt utplånar både vår kultur och vår välfärdsstat.  Enbart i Syrien har miljoner människor rätt till asyl i Sverige och globalt sett blir det naturligtvis många gånger fler. Efter att inledningsvis ha nöjt sig med känsloargument, börjar Lagerwall sedan glida över till rent ohederliga påståenden:

"I dag kräver EU:s gemensamma asylregler att medlemsländerna skyddar såväl flyktingar som personer som riskerar dödsstraff, tortyr eller annan förnedrande behandling samt personer som löper allvarlig risk att skadas på grund av urskillningslöst våld."

Det sägs ofta och gärna att Sverige på något sätt är bundet av internationella avtal, vilket är ett märkligt argument från samma personer som säger att flyktinginvandring är lönsam på alla möjliga sätt. Även att vi skulle vara bundna enligt dessa mystiska avtal är förstås nonsens, då Sverige tar emot enormt mycket mer flyktingar per capita än andra EU-länder. Varken Finland, Danmark eller Portugal verkar vara parior i världssamfundet, trots att de tar emot en bråkdel så många flyktingar som Sverige.

Tallin, Estland

Lagerwall fortsätter:

"Valåret 2014 vill Sverigedemokraterna minska invandringen till Sverige med 90 procent. Endast personer som uppfyller 1951 års flyktingdefinition och ett mindre antal kvotflyktingar ska enligt partiet få skydd i Sverige. Därmed skulle över 80 procent av personerna som under 2013 beviljats asyl på grund av inbördeskriget i Syrien mötas av kalla handen eftersom de saknar flyktingskäl men är skyddsbehövande enligt svensk och europeisk rätt."

Man kan förstås undra varför Lagerwall riktar in sig på Sverigedemokraterna, som inte har något inflytande över svensk invandringspolitik, och knappast kommer att ha det de närmaste fyra åren heller. Vi får väl helt enkelt ännu gång konstatera att SD utgör tyngdpunkten och alternativet i svensk politik. Det är ingen slump att Lagerwall inte kritiserar Folkpartiets eller Vänsterpartiets invandringspolitik. En minskning av flyktinginvandringen från Syrien må uppfattas som fruktansvärt för svensk offentlighets tongivande aktörer, men det skulle endast närma oss en mer normal europeisk nivå. Själv föreslår jag att vi ger "kalla handen" till 100%.

"I praktiken skulle stora grupper helt förlora möjligheten att ta sin tillflykt till Sverige med SD:s politik, eftersom hemländerna saknar fungerande centralregeringar och register över medborgare, vilket naturligt leder till osäkra identitetsuppgifter.

Exempelvis kan afghanska och somaliska identitetshandlingar som utfärdats under de senaste 20 åren inte styrka en asylsökandes identitet." 

Hur många skulle ha saknat de senaste 20 åren av afghansk och somalisk invandring? Återigen framför Lagerwall sin, i mina ögon, extrema hållning som någonting fullständigt självklart, där alternativen utmålas som fasansfulla. Observera att han inte ens tycker det är rimligt att en asylsökande kan styrka sin identitet, vilket ändå borde ses som ett minimikrav i sammanhanget.

"För att ytterligare begränsa möjligheterna till skydd kräver SD-företrädare att personer som tagit sig till Sverige med hjälp av flyktingsmugglare ska nekas uppehållstillstånd. I en riksdagsmotion motiveras kravet med att flyktingsmuggling ”kan vara ett led i transport av terrorister eller krigsförbrytare på flykt från rättvisan” och ”att smugglas genom hela Schengen eller andra länder för att söka asyl just här är ett oetiskt sätt att kringgå Dublinförordningen som måste motverkas”. Förslaget visar på okunskap om dagens Europa dit utomeuropeiska medborgare i princip saknar lagliga vägar för att söka skydd. När ett sådant förslag lanseras utan planer på att införa asylvisering har asylbegreppet i praktiken spelat ut sin roll."

Här har Lagerwall en poäng, även om han landar fullständigt fel. Idag har Sverige fri invandring från exempelvis Syrien och Eritrea, dock med kravet att de först tar sig hit illegalt. Socialdemokraternas och Moderaternas partiledare har mer eller mindre öppet erkänt att man bedriver denna motsägelsefulla politik, för att på något sätt begränsa volymerna. Samma människor som ser varje tal om volymer och varje diskussion kring invandringen som någonting fruktansvärt, tycker alltså att hänvisning till flyktingsmuggling är ett rimligt sätt att hålla ner volymerna. Antingen inser man att det är dags att stoppa flyktinginvandringen, eller så förespråkar man, som exempelvis Miljöpartiet, öppna gränser och då är det logiskt att också utfärda visum på plats och, varför inte, flyga hit människor med Hercules-plan. Mot slutet av sitt inlägg kan Lagerwall inte låta bli att återkomma till den där populära lögnen:

"Med SD:s samlade asylpolitik skulle Sverige förlora möjligheten att leva upp till de mellanfolkliga överenskommelser som vi förbundit oss att följa. Sverige skulle få svidande kritik från EU, Europarådet och FN och vårt internationella anseende skulle nå botten."

Återigen, SDs politik innebär en anpassning till övriga EU-länder. Någon svidande kritik skulle vi knappast få, eftersom det tydligen inte drabbar alla de länder som har betydligt mindre inflöde än Sverige. Med ytterligare ett antal år av ohämmad flyktinginvandring skulle vårt internationella anseende dock garanterat nå botten, då vår ekonomi, välfärd och trygghet kollapsar och svenska pass ses som lika suspekta som sudanesiska och jemenitiska.