Lena Mellin på nya bottennivåer

Det finns mycket som gör det svenska etablissemanget nervöst i dessa dagar. Som om det inte räckte med att invandringskritiska partier, av naturliga skäl, skördar framgångar i land efter land, hade dessutom Schweiz mage att fråga folket om dess syn på invandringspolitiken. För en svensk mediefigur börjar det bli mycket nu och varje floskel måste återanvändas i varje krönika.

Idag är det Lena Mellins tur att skriva några rader och det är knappast några djupgående analyser vi bjuds på. Redan i rubriken förklarar hon hur omröstningen i Schweiz är "ett bevis på att vi lever i en mörk och ogenerös tid". Då dessa människor varken har någon kunskap eller analysförmåga, har de istället en förkärlek för bildspråk av denna typ. När opinionen växer mot massinvandring, beskrivs det alltid i termer av "mörker" och "kallare tider".

"Vi lever i en mörk, ogenerös tid.
Hur dyster den är visar sig i valet till EU-parlamentet i maj.
Förra söndagen gick ett av världens rikaste länder till folkomröstning. Schweiz med en arbetslöshet på drygt tre procent och en BNP per capita vida högre än den svenska, röstade för att begränsa invandringen från EU."

Den vedertagna logiken i svensk offentlighet är egentligen mycket märklig; om det går bra för ett land, måste det också ta emot en enorm invandring, eftersom allt annat skulle vara "ogeneröst". Kan man inte tänka sig att rika länder som Schweiz och Norge, som också fördöms på samma sätt efter senaste valet, vill fortsätta att vara framgångsrika och att en viktig del då blir att begränsa invandring dit? Sedan blir det direkt fel:

"Initiativtagare till folkomröstningen var landets största parti, Schweiziska folkpartiet, SVP. Argumenten var ungefär som Sverige­demokraternas. Invandrare från Tyskland, Portugal och andra EU-länder tar de attraktiva jobb­en, pressar upp priser och hyror, bidrar till trängsel i trafiken och ökad kriminalitet.
Ren bullshit alltså."

Argumenten inför den schweiziska folkomröstningen har ingenting med Sverigedemokraternas argument att göra. I Sverige oroas vi framför allt av en enorm flyktinginvandring av okvalificerade personer från Tredje världen, som knappast kommer att ta "de attraktiva jobben". Schweiz, med höga löner och låga skatter, kan mycket väl locka till sig mer kvalificerad arbetskraft än de kan hantera, men för Sverige är problemet snarare det motsatta. Vi riskerar inte att översköljas av välutbildade fransmän och tyskar, då vår främsta attraktionskraft är en "generös" asyllagstiftning och lika generösa bidrag. Debatten i Schweiz handlade mycket riktigt om trängsel och konkurrens om arbeten och bostäder, medan vi i Sverige är oroliga för hela landets existens, genom en enorm tillströmning från världens mest främmande kulturer, nästan samtliga från muslimska länder. Sedan måste Mellin bara bjuda på en annan klassiker:

"I själva verket skulle varken Schweiz eller Sverige klara sig utan invandrarna. Vården skulle falla ihop som ett korthus, de flesta restauranger skulle tvingas stänga, kollektivtrafiken mini­meras till ett minimum. För att nämna några exempel."

"Minimeras till ett minimum". Inte heller språklig hantering är dessa skribenters signum. Visst, om samtliga med utländsk bakgrund bara skulle försvinna över en natt, skulle det naturligtvis uppstå en mängd luckor här och där, men det är det väl ändå inte någon som föreslår? Hur tänker sig personer som Lena Mellin att vård och kollektivtrafik fungerade i Sverige på, säg, 1960-talet? Tror hon att allt har fallit ihop som ett korthus i homogena länder som Sydkorea och Japan? Tragiskt nog är antagligen liknelsen med ett korthus mer tillämplig på det framtida Sverige, där andelen som arbetar blivit alltför liten, och socialsystemen inte längre kan underhålla tillströmningen av flykting- och anhöriginvandring.

Kollektivtrafiken verkar fungera i Japan

När Mellin sedan skall förfäras över den växande opinionen i Europa, blir det så mycket floskler, att hon inte ens duckar för "mångfald är bättre än enfald":

"I Italien har vi Lega Nord. I Belgien Vlaams Belang. I Österrike BZÖ. I Nederländerna Geert Wilders PVV. I Stor­britannien UKIP (United kingdom independent party). I Frankrike Nationella fronten. I Ungern Jobbik. I Grekland, demokratins vagga, Gyllene gryning. I Sverige, Sverigedemokraterna. Bara för att nämna några exempel.

Gemensamt för de här partierna är att de vill krympa vår värld. De vill att vi ska peka finger åt vår granne. De vill att mångfald ska ersättas med enfald. Sorry, det är så det är."

Det var en salig blandning av partier, där Gyllene Gryning och UKIP knappast har mycket gemensamt. Som vanligt visar de rena faktafelen hur dessa personer aldrig bryr sig om att inhämta kunskap, men alltid ser till att haspla ur sig fördömanden utan att bry sig om tråkiga fakta. UKIP står för United Kingdom Independence Party, där Mellins fel kan ses som en detalj, men faktiskt är symptomatiskt för dessa skribenter. De vet helt enkelt inte vad de talar om, vilket blir tydligt i både analys och det faktum att de sällan ens får partinamnen rätt.

Hur skall Färöarna hantera all enfald och de alltför
få inslagen från Afrika och Mellanöstern? Hur fungerar ens
trafik och vård?

Och ärligt talat, vill dessa partier verkligen "krympa vår värld" eller att vi skall "peka finger åt vår granne"? Jag har sett dessa partiers program, utan att någonsin stöta på dessa punkter. Att multikultivurmarna fortfarande tycker att "mångfald är bättre än enfald" är ett bra argument, bara för att orden liknar varandra på svenska, säger också åtskilligt om den sidan, särskilt som Lena Mellin ständigt visar upp oändligt mycket mer enfald än vad exempelvis Marine Le Pen gör. Det slutliga beviset för den låga nivån i svensk media, är det flitiga användandet av ord som "bullshit" och "sorry", vilket inte ens jag, som oavlönad och oppositionell skribent, någonsin använder.

Som om ovanstående avsnitt inte varit tillräckliga, vill Lena Mellin i bara farten få med ytterligare ett par trötta floskler, som vi sedan länge sett till leda:

"Europa, och EU, är åldrande. Vi föder för få barn för att upprätthålla vår välfärd. Men inte ens detta konkreta faktum kan få de partier som jag räknade upp alldeles nyss att fatta att vi behöver invandring. Vi lever i en mörk tid när varken vanlig humanism, respekt för mänskliga rättig­heter eller rena rama ekonomiska fakta tas i beaktande."

Om vi ersätter svenska barn med somaliska och afghanska sådana, så upprätthålls alltså automatiskt "vår" välfärd? Hur många tror innerst inne på att ett framtida land som utgörs av ett antal grupper från Afrika och Mellanöstern, blir ett välmående samhälle? Man föder ordentligt med barn i Somalia och Afghanistan, med resultatet en stor andel unga, men det verkar ändå inte som att man lyckas upprätthålla välfärden på en tillfredsställande nivå. Den viktigaste invändningen mot detta "argument" är dock att "vi" upphör att existera, vilket inte heller verkar bekymra vår medieelit.

Om någon nu saknat referensen till 1930-talet, så bjuder krönikans sista avsnitt på den:

"Jag hoppas verk­ligen att det är övergående. Allt annat vore en tillbakagång till Europas 1930-tal som projicerade till­kortakommanden på olika folkgrupper. Det fick, som vi vet, för­ödande konsekvenser.

Rösta i maj. Och inte på de mörka krafterna."

Det är intressant att människor som Lena Mellin, som ser sig själva som landets verkliga intellektuella och moraliska elit, reducerar viktiga ödesfrågor till "mörker" och "kyla", där ljuset då rimligen utgörs av alla som inte vill begränsa invandringen, från liberaler till kommunister. Jag vill också uppmana alla till att rösta i maj, och då inte för att påverka temperatur eller ljusförhållanden, utan för att försöka säkerställa att Europa finns även i framtiden.