lördag 8 mars 2014

Internationella kvinnodagen och Virtanen vill vara med




Idag är det den internationella kvinnodagen. Då jag såg att diverse aktörer i fulmedia gjorde listor med förebilder, funderade jag i ett svagt ögonblick på att presentera en egen sådan med "kvinnliga förebilder". Jag insåg dock snabbt hur fantastiskt dum idén är. På samma sätt som "antirasister" ständigt talar om ras, älskar feminister att inordna människor efter kön. Det finns mängder av fantastiska personer, där könet är något av det sista jag fokuserar på.

Margaret Thatcher är kanske den starkaste, och längst sittande, premiärminister Storbritannien har haft i modern tid. Angående betalningarna till dåvarande Europeiska Gemenskapen sa hon kort och gott: "I want my money back!". Det skulle knappast David Cameron säga. En annan given kvinna på min lista är naturligtvis Marine Le Pen. Hon attackeras från alla håll, men inte en enda gång har hon påstått att det skulle bero på att hon är kvinna. I Skandinavien har vi till exempel våra egna modiga Ingrid Carlqvist och Lars Hedegaard, vars olika kön är fullständigt irrelevant. För mig är det självklart, både att det finns duktiga kvinnor, och att män och kvinnor ska ha lika rättigheter, oavsett om det finns en speciell dag för detta.

Dagen till ära vill ständigt fånige Fredrik Virtanen göra någon sorts vänsterpoäng av jämställdhet.

"Internationella kvinno­dagen är en socialistisk uppfinning, det ska inte glömmas bort.
Om gamla tiders versioner av Reinfeldt (M), Lööf (C), Hägglund (KD) och främst Åkesson (SD) fått bestämma hade 8 mars, hela tanken med 8 mars, inte funnits."

Denna officiella dag instiftades 1910 och vad ovan nämna personer skulle ha sagt om det vet ingen, allra minst herr Virtanen. Han verkar dock känna till lite om bakgrunden:

"Direkt efter andra världskriget tog Europas vänsterkvinnor upp högtidsdagen som deras mödrar startat 1910 vid den ­socialistiska kvinnokonferensen i Köpenhamn under ledning av den feministiska pionjären och socialdemokraten Clara Zetkin, som senare blev riksdagsledamot för kommunistpartiet i Tyskland."

Att kalla Clara Zetkin för "feministisk pionjär", för att inte tala om "socialdemokrat", är nog skönmålning i överkant. Det stämmer att hon började sin bana inom det socialdemokratiska partiet, men var sedan högt uppsatt i det stora kommunistpartiet KPD, som mycket väl hade kunnat ta makten i Tyskland under 1920- och 1930-talen. Liksom många andra kommunistpartier stod man i princip under Sovjetunionens befäl, det vill säga Josef Stalins. Följaktligen fick hon mottaga både Leninorden och Röda Fanans Orden. Vi vet hur Tyskland utvecklades under NSDAP, men vi kan också lätt föreställa oss hur det skulle sett ut under KPD. 1933 åkte hon till Sovjetunionen där hon avled samma år.

Clara Zetkin på DDR-sedel
Vad var då min poäng med denna utvikning? Det stör mig enormt att gamla tiders kommunister ses som någon sorts godhetens apostlar, som kämpade mot den odemokratiska fascismen. De kommunistiska partierna strävade efter stalinistisk diktatur, ingenting annat. Zetkin levde inte tillräckligt länge för att se drömmen förverkligas, men det gjorde exempelvis hennes landsman Erich Honecker och Nicolae Ceaucescu, båda periodvis förföljda, som till slut fick bygga sina drömriken.

Virtanen hinner med ytterligare en hyllning till Zetkin:

"Det krävs inte en intersektionell analys om sammanflätade maktstrukturer för att se det, Clara Zetkins primitiva paroll håller än:
'Rösträtt för kvinnor skall ena vår styrka i kampen för ­socialism'."

Visst, socialismens rösträtt för ingen innebär ju iallafall rättvisa mellan könen. Från Virtanens kärlek till gamla kommunistkoryféer, till mer bekanta områden:

"Kampen för jämställdhet är historiskt lika ideologiskt tydlig som den närbesläktade kampen mot rasism (eller vad nu dagens PK-ord för rasistiska idéer är: ”nationell”, ”etnicitet”, ”Sverigevän”, ”invandringskritisk”, ”mångkultur”, ”främlingskritisk” etcetera) utifrån en fallande skala från vänster till höger.
Mest emot feminism är så­ledes högerextrema partier. Under mellan- och krigsåren förbjöds kvinnodagen i alla länder där nazistiska eller fascistiska partier hade makten."

Är det ett ord jag inte skulle använda om "feminismen" eller "antirasismen", så är det "tydlig". De verkar betyda så mycket och så lite att dess förfäktare själva inte ens kan enas om vad det är. Jag skulle vilja avsluta med några frågor till den fine socialisten Fredrik Virtanen:

- Varför hade ingen kommunistisk stat en kvinnlig president? Varför var alla östtyska, bulgariska, sovjetiska osv generalsekreterare män? 

- Hur känns det att Storbritanniens enda kvinnliga premiärminister kom från konservativa Tories?

- Kommer du att fira när Frankrike får sin första kvinnliga president 2017?





6 kommentarer:

  1. Haha. Virtanen fick en ordentlig dask på fingrarna av dig nu!

    SvaraRadera
  2. Suveränt Tobbe! Le Pen är definitivt inte socialist. Jag tycker varken att det behövs en kvinnodag eller mansdag för den delen. Känns fånigt.

    SvaraRadera
  3. Ha ha. "socialismens rösträtt för ingen innebär ju iallafall rättvisa"

    Där satt den!

    SvaraRadera
  4. Sista frågan gillar jag skarpt. Det blir snudd på en ny världsordning, när Marine Le Pen blir president. Åtminstone kommer vår politiska och mediala adel att hamna i chocktillstånd. Bara det, är värt att skriva hem om

    SvaraRadera
  5. Är inte Virtanen bara ytterligare ett exempel på den mycket låga intellektuella nivån som i allmänhet råder på våra PK-redaktioner. Uppmärksamma bara hur krampaktigt han har tryckt på tangenterna.
    Detta var naturligtvis inte ett område han behärskade (och inga andra heller). Och då gäller RESEARCH !!! Det vill säga gå till Wikipedia och hitta några politiskt korrekta rader kring vilka man kan demonstrera sin brist på begåvning.
    /Gunnar B

    SvaraRadera
  6. Kvinnliga förebilder som Thatcher och Le Pen är ofta viktiga inom områden med stark mansdominans och manlig norm. De gör det lättare för andra kvinnor att identifiera sig med rollen och följa i deras spår.

    Att Marine Le Pen lyckats attrahera så många kvinnliga väljare till FN beror inte bara på att hon är en lysande politiker, utan också på att många kvinnor kan identifiera sig med henne och därmed får upp ögonen för partiet.

    Vad feminismen beträffar så är detta en samlingsbeteckning på en lång rad olika rörelser som arbetar mot underordning av kvinnor. I och med att den är representerad i snart sagt alla politiska, ideologiska och religiösa läger så är det inte konstigt att den tar sig olika uttryck.

    SvaraRadera