SD och nazisterna

Som jag skrev i ett par inlägg för några dagar sedan, har svenska media haft en av sina perioder, som de har ibland, när det har varit väldigt mycket nazism. Denna fas har inte helt ebbat ut än, men då jag själv inte har någon större lust att sitta och skriva om "nazism" dag ut och dag in, bara för att svensk fulmedia gör det, har jag låtit det mesta passera.

Idag skriver dock Somar al Naher om hur det, föga överraskande egentligen, är Sverigedemokraternas fel att det förekommit nazism i veckan. Hon skriver lite hit och dit om några spridda fenomen, men det är egentligen ett par meningar som jag tycker är intressanta, för jag misstänker att uppfattningen är vida spridd i etablissemanget.

"Sverigedemokraterna har genom sin närvaro på den politiska arenan, i morgonsoffor och i nyhetsprogram förskjutit gränserna för vad som kan sägas
i Sverige. Det har öppnat en dörr för ­ännu mer extrema grupper."

Det första jag spontant då vill säga är: det var väl synnerligen hög tid att gränserna för vad som kunde sägas försköts något i Sverige? De borde ha förskjutits för 30 år sedan. De borde förskjutas oändligt mycket mer. Anledningen till att "ännu mer extrema" grupper finns, är naturligtvis att de fyller ett behov, och att man i så fall lika gärna kan beskylla Sverigedemokraterna för att vara alltför liberala. Somar skulle på samma sätt kunna uppmuntra partiet att ta i lite mer, så att detta behov inte fanns.

Men låt oss lämna uttalade nationalsocialister, och istället titta på det större partiet SD och det mindre partiet SvP. Själv brukar jag hävda att SD och SvP stärker varandra, vilket bara det är ett skäl att undvika onödig sekterism och hat mellan partierna. Jag kallar inte SvP för nazistiskt, eftersom de själva inte gör det, utan kort och gott för SvP, så får de själva definiera sin ideologi. Det kan säkert vara så att SD öppnat upp debatten på ett sätt som också öppnat en dörr för SvP. Å andra sidan gör SvP, genom sin radikalare hållning, att SD har en konkurrent "till höger", och alltså inte kan tillåta sig att triangulera och liberaliseras alltför mycket.

Den officiella sanningen är ju att mitten i svensk politik ligger kring Centerpartiet någonstans, medan alla partier som berör invandring, av någon anledning utgör extremhöger. Om vi istället skapar en egen skala för endast invandringsfrågan, skulle jag säga att vi hittills endast har haft ett antal mycket extrema partier i Sjuklövern, för att med SDs intåg få en förnuftig linje, där skalan kan börja flyttas till ett mer naturligt läge. Jag menar att en naturlig mitten i denna fråga snarare ligger någonstans mellan det relativt "liberala" SD och det betydligt radikalare SvP. Moderater, miljöpartister, vänsterpartister, och de andra, driver en så fullständigt vanvettig politik, att man kan ifrågasätta om de ens får plats på skalan.