tisdag 25 mars 2014

Vithetsnormen igen





Det händer en del i den "antirasistiska" världen, som kanske mest har lite underhållningsvärde för sansade människor. Bland annat har det förts en intern strid om huruvida "vita" kan vara antirasister, eller ens får vara med i debatten, eftersom de inte riktigt kan förstå rasismen, på samma sätt som en "rasifierad" person gör. Rasifierad är ett nyord, som betyder ungefär icke-vit, men då etniciteter tydligen bara är en social konstruktion, innebär uppfattade skillnader i utseende att en person blir "rasifierad".

En av de personer som tycker att just hudfärg är en persons viktigaste egenskap heter Judith Kiros. Hennes föräldrar är födda i Etiopien, varför många socialt skulle konstruera henne som lite svart, och hon har startat nätforumet "Rummet", där bara "icke-vita" skribenter är välkomna. Hon hyllas i SvD, under "Judith Kiros och nätforumet Rummet vill diskutera erfarenheter kring hudfärg".

"Judith Kiros, 24 år, är en av grundarna till den antirasistiska separatistiska nätsamlingsplatsen Rummet (de andra är Valerie Kyeyune Backström, Mireya Echeverría Quezada och Camila Astorga Díaz). Det är en plats där enbart icke-vita är välkomna att skriva om sina upplevelser och erfarenheter, utan att vita kroppars förståelse ska hamna i centrum."

"Vita kroppars" förståelse? Man kan raljera en hel del kring det uttrycket, men framför allt är det egentligen ett tämligen rått språkbruk. Om man skulle vända på det, alltså, eftersom ingen tydligen reagerar på formuleringen i den här formen. Det är lite svårt att föreställa sig en hyllningsartikel till någon som startar ett forum endast för vita, för att slippa "svarta kroppars" inblandning. Det är dock den första och enklaste invändningen att göra, så den kan vi lämna därhän.

Artikeln om Judith handlar främst om hur det är att vara svart, där de flesta är vita, och hur det har påverkat henne. Visst, jag kan förstå att det gör att man i många sammanhang känner sig annorlunda och kanske rentav, i vissa fall, behandlas annorlunda. Det betyder dock inte att man behöver göra sin hudfärg till sitt stora uppdrag i livet och starta ett forum för människor med vissa etniska kännetecken, och bli besatt av "rasifiering". Ty sedan kommer vi till avsnitten där Judith, och de andra som håller på med sådant här, har mest fel:

"I efterhand ser hon att det handlade om en objektifiering och en exotisering som är en del av rasifieringen: man ser kroppen först och främst, inte personen.

– När jag rör mig i ett vitt rum kan man läsa in en massa saker i mitt utseende och på min kropp. Men för vita personer gör man inte det på samma sätt. De rör sig mer fritt som människor.

Hon tror att det kan uppstå ett obehag hos dem som vanligtvis inte blir ”lästa” på det sättet, exempelvis ”vita medelklassmän i medelåldern”. Eftersom personer ur den kategorin sällan har varit tvungna att reflektera över sin vithet och position upplever de troligtvis att det är reducerande.

– De kan invända ”men jag är så mycket mer än det, jag är komplex!”. Då kan jag känna, ja, det är du, och så vill jag också ha det. Jag vill också kunna känna mig förvånad och stött när någon ser mig och tänker ”en svart kvinna, fan vad ospännande”."

Här kan man verkligen tala om att ha en begränsad världsbild och inte kunna tänka utanför sig själv. Vad Judith och de andra inte förstår, är att det beror på sammanhang och inte är särskilt konstigt eller dramatiskt. I verkligheten väcker nog hennes hudfärg inte särskilt mycket uppmärksamhet i Stockholm. Kanske skulle hon känna av den mer i Karesuando. Dock finns det förstås en vithetsnorm i Sverige, eftersom vi historiskt, och huvudsakligen, har en vit befolkning.

Hur tror ni lagkamraterna refererar till pojken i mitten?
"Han med öronen"?

Allra mest gör Judith Kiros bort sig när hon inleder svamlet om hur "vita medelklassmän i medelåldern" inte blir "lästa" och så vidare, det vill säga att de inte får känna av sin hudfärg. Jag kan lova Judith att man, som vit man, blir rejält reducerad till sin hudfärg på många platser på jorden och intensivt "läst". Troligtvis rör sig en svart kvinna friare i Sverige, än en vit man gör i Afrika. Om jag befinner mig i Karibien eller Nordafrika, så är det få som reflekterar över min eventuella komplexitet. Jag upplevde en tydlig svarthetsnorm på Barbados och en tydlig asiatisk norm på Taiwan. Befinner du dig som enda vit person på vissa platser, blir du en omedelbar måltavla för all möjlig uppmärksamhet. Judith, du tror inte att vita i exempelvis Zimbabwe tvingas reflektera över sin hudfärg?

På mitt forum får, för övrigt, personer av alla etniciteter diskutera, då jag tydligen är en lite mer vidsynt person än Judith Kiros. Jag förstår att hon har vissa erfarenheter, men jag tycker att hon gör en för stor sak av det, eftersom vi andra, vilket hon uppenbarligen inte tänkt på, bara behöver befinna oss någon annanstans för att få liknande upplevelser.




24 kommentarer:

  1. Tobbe har förstås helt rätt, som vanligt, och borde får in en replik i SvD; nej vad säger jag!
    Jag minns, när vi var i Japan några stycken, och speciellt en skolresa från Korea kom fram och bara blåstirrade, som vi var utsläppta från Zoo eller något. Dock uppfattade jag inte rasismen, utan trodde bara att de var nyfikna på något ovanligt

    SvaraRadera
  2. Ju mer de "rasifierade" tjatar om att få förmåner, fördelar, privilegier och särrättigheter,
    desto större är risken att reta upp de icke-"rasifierade".
    Detta kan få fruktansvärda konsekvenser för de "rasifierade".
    Lär av historien!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att en stor grupp skuldbelägger sig själva och har skuldkänslor för sin hudfärg,bottnar troligen i att IQ-nivån är väldigt låg i denna grupp.
      Att SVENSKAR anställer efter kunnskap,gör givetvis att denna grupp hamnar utanför arbetsmarknaden.

      Radera
    2. Jag tror att man skall lämna IQ-diskussionen därhän - det blir infekterat direkt.

      Dock kan det vara intressant att titta på hur framgångrika vissa grupper är - i sina ursprungsländer och här i väst - där tycker jag mig se ett tydligt mönster:

      Svarta grupper och nationer är tyvärr ofta mindre framgångsrika om man tittar på ekonomi, inflytande, utbildning osv. Andra exempel på grupper som det ofta går mindre bra för är romer och araber (med undantaget att vissa araber är väldigt rika).

      Om man däremot ser på asiater eller för den delen judar, så är de ofta mycket framgångrika varhelst de befinner sig.

      Jag tycker mig se en tydlig koppling mellan ovanstående och hur "diskriminerad" man blir här i Sverige.

      Bristande självkänsla som grupp kan nog förklara en hel del av det vi ser.

      -- Vi i Villa

      Radera
  3. Jag var sexton år 1961 då jag för första gången såg en livslevande svart människa. Denne svarte var inte vem som helst. Det var boxaren Floyd Patterson som gjorde en uppvisningsturne genom Sverige.
    Det var inte riktigt som Tobbe skrev härovan att vi var huvudsakligen vita i Sverige. Nej vi var alla vita med undantag av kanske någon enstaka individ i Stockholm och Göteborg.
    Rune

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nja, Rune - det var två olika påståenden dock. Vi var - och är idag huvudsakligen! Men, men, det var inte poängen med inlägget och vi är fortfarande vänner ;-)

      Radera
    2. Visst är vi vänner!
      Men jag är ju lite äldre och minns längre tillbaks i tiden och jag hann bli sexton år innan jag såg en svart människa för allra första gången.
      Rune

      Radera
  4. Jag befann mig på ön Sulawesi i Indonesien och hade åkt till kusten för att bada. När jag steg upp ur vågorna varseblev jag att den lokala byns barn och ungdomar samlats för att beskåda mig.
    De pekade mot mig och fnittrade. Jag talar indonesiska. De frågade varandra om jag kunde vara människa. Jag var ju så storvuxen och hade vit hud. De enades om att de skådade ett missfoster.

    Stellan Bojerud

    SvaraRadera
    Svar
    1. Rolig anekdot, Stellan. Inte ens det skulle jag klassa som rasism. Lite barnslig nyfikenhet, lite fördomsfullhet kanske....helt naturligt. Så ser världen ut.

      Radera
    2. Ja, så upplevde jag det. Nyfikenhet. Inte illvilja eller rasism. De hade ju aldrig sett en isbjörn och indonesiskan saknar ord för snö, så jag kunde ju inte vara snömannen.

      För övrigt har vi i svenska språket malajiska ord, som förts hit av sjömän.

      Tampar = rep
      Kareta = vagn, åsnedroska
      Macka = mat

      Lite OT: Indonesiskan saknar ord för tunnelbana. Det blir Kereta Api Dibawah Tanha. Ordagrannt översatt: Vagn, eld, under, jorden.

      Stellan

      Radera
    3. Kareta har de nog från spanska. carreta=vagn
      J_B

      Radera
  5. Ett bra exempel på nyfikenhet finns i boken/filmen Populärmusik från Vittula. Där samlas folket i pajalabygden i Kyrkan på söndag där pastor Kampune skulle gästpredika.

    "Saken var den att pajalaborna skulle få se sin första livs levande neger.
    [...]
    Kolsvart! Ett sus spreds bland söndagsskolefröknarna. Inte det minsta brun, snarare blåsvart."

    SvaraRadera
  6. "Vihetsnorm" - det er overhovedet ikke nogen norm. Hvide eopæere-noramerikanere udgør omkring 10 % af verdens befolkning, og andelen synker hurtigt. Hvidhed har aldrig været det normale. Det er universitært tågesnak.

    SvaraRadera
  7. Rasifieringsdiskursen och de icke-vita som uppehåller den, innebär per automatik ett slags freudianskt förhållningssätt som inbegriper att det inte går att, som vit, få lov att kritisera den: antingen erkänner man sin överordning och rasism, eller så lever man i förnekelse. Det finns ytterligare dimension i det att de vill att du som privilegierad vit ska ta ett steg åt sidan, eller bakåt, och i stället lämna din privilegierade plats för en rasifierad. Endast så kan jämlikhetssträvan realiseras och vita privilegier undermineras.

    Ja, ungefär så ter sig jargongen. Finns säkert en del som är mer nyanserade och kan kontextualisera diskursen, men sett till rika länder som Sverige är det i princip omöjligt att se sig som någonting annat än en privilegierad, vit kränkt man om man försöker vederlägga argumentationen. Det är lite stimulerande ämnen men på många tycks det vara rätt så meningslöst att bemöta rasifieringsdiskursens förespråkare.

    SvaraRadera
  8. Det är självklart relevant att jämföra skillnaderna, som Tobbe gör, att när vita befinner sig på annan kontinent än Europa så reagerar människor på ens vihet. Man kan känna sig iakttagen. Det jag ställer mig frågande till är att "rasifierade kroppar" (allt annat än vita personer) känner sig uttittade, samt måste förhålla sig till det.

    Jag har många gånger gått runt i Stockholms tunnelbanestationer: Alby, Fittja, Rinkeby, där man kan räkna vita personer på sin ena hand. Gör det att jag känner mig uttittad, och inte kan röra mig fritt? Kanske jag känner mig uttittad. Men är det något att bry sig om? Till och med när jag sätter mig på tunnelbanan eller pendeltåget i Stockholm, är jag många gånger ensam vit och resterande 20 har ett genetiskt arv från annan kontinent än Europa. Får jag då säga att det är jobbigt att vara vit?

    De "rasifierade kropparna" kastar sten i glashus, för Sverige är knappast etniskt homogent, snarare väldigt diversifierat sett till etnicitet. Vita i Sverige drabbas nog i samma utsträckning som de "rasifierade kropparna" av "utanförskapskänslan". Men vi kanske försöker åstadkomma förståelse mellan grupperna, vilket de "rasifierade kropparna" verkar vilja motverka. Det kan tyckas konstigt att samtidigt som man förespråkar "allas lika värde", upphöjer sitt värde.

    // Magne

    SvaraRadera
  9. För mig är det några saker som jag skulle vilja dela med mig när det gäller frågan om ras:

    -Det finns raser och mäter i på gruppnivå så finns skillnader mellan dem. Precis som det på gruppnivå finns generella skillnader mellan män och kvinnor finns det också det mellan vita, svarta, gula, bruna, osv.

    -Att det finns skillnader på gruppnivå behöver inte betyda att alla inom en grupp har samma egenskaper som gruppens genomsnitt. Det finns t.ex. ytterst feminina kvinnor och ytterst manliga män, men också ytterst feminina män och ytterst manliga kvinnor. Vi kan tala om grupper och gruppens egenskaper men måste vara medvetna om "Normalfördelningen".

    -Ras och kultur hör ihop, men främst beror kulturen på rasen och inte tvärtom. Skulle vi byta ut svenska folket mot afrikaner är det den afrikanska kulturen som kommer dominera till slut. Olika kulturer har skapats därför att människorna som bor där är olika människor som bor på andra ställen. Därför kan man egentligen inte säga som SD gör att vi är emot mångkultur utan att samtidigt vara emot ett mångetniskt samhälle - med ETT undantag - och det är viktigt - när det finns en starkt dominerande etnicitet så kan det vara bra och berikande att ha en viss mängd från andra etniciteter. Skälet är att de kan vitalisera ett samhälle, vara positivt för genpoolen, samtidigt som mängden är "lagom" vilket gör att alla förändringar sker under ordnade former och de som kommer tenderar att anpassa sig till det nya landet och inte tvärtom. Självklart är detta helt beroende på vilka som kommer. Det går inte att bara slumpmässigt ta in folk utan man måste noga kontroller och pröva om de kan klara sig i Sverige på egen hand.

    -Det är helt naturligt att vilja känna att man är i ett land med människor som liknar en själv, hela naturen bygger på att vi gillar lika, vi gillar oss själva förhoppningsvis, och således gillar vi dem som är oss lika mer än de som inte är det.

    -När vuxna och barn själva får välja fritt väljer de lika framför olika, även om det finns undantag. Detta är inte minst tydligt i alla länder på alla kontinenter. Det är ingenting typiskt svenskt. Tvärtom.

    SvaraRadera
  10. Jo en sak till, till ovanstående.

    -Fientlighet kommer bara av att en individ, grupp eller folk känner att någon annan kommer i en så stor mängd att de tar över. Jmf ett hem. En inneboende går bra, men inte en i varje rum. En flykting som får hjälp går bra, men inte hundratusentals, osv. Volymen har också betydelse.

    SvaraRadera
  11. Tobbe
    Denna rasifierade kropp verkar inte så särskilt förtryckt att döma av ansiktsuttrycket.
    /Gunnar B.

    SvaraRadera
  12. Hade en gång en arbetskamrat som var adopterad hon upplevde sig som svårt stigmatiserad av detta. Hon berättade åtskilligt om olika händelser i sitt liv som hon menade orsakades av att hon som liten adopterats men inget av det hon berättade framstod för mig som särskilt märkligt eller ovanligt utan var normala skeenden i en människas liv. Hon blev oerhört kränkt när jag berättade att jag upplevt ung. Samma saker trotts att jag inte var adopterad utan uppväxt i en kärnfamilj. För det är så att om man uppleversig som exkluderad så har man trotsat bara sig själv som referent och har inte en aning om hur andra upplever det i sina kroppar, rassifierade eller ej.

    SvaraRadera
  13. Trevligt att få se en bild på John Guidetti som grabb. Det verkar vara en bra kille och lovande fotbollsspelare, men han kunde absolut känna lite mer för Sverige. Han är trots allt genetiskt sett 50 % italienare, 25 % brasilianare och 25 % svensk (får jag det till efter att spanat på Wikipedia).

    John Alberto Fernando Andres Luigi Olof Guidetti, ska enligt källor växt upp i Nairobi i Kenya samt i Sverige. Det tycks vara ett par år under barndomen som vistelsen i Naorobi utgör, resterande i Sverige. Med tanke på det borde han väl ändå kunna visa lite mer patriotism, än vad han gör i denna video: http://www.youtube.com/watch?v=mNyCqknnD6w.

    Frågan man ställer sig efter att ha sett videon: vill han egentligen vara italienare, inte svensk? Han har trots allt ingen anknytning till Italien förutom att vara 50 % italienare. Kanske det arvet väger väldigt tungt?

    SvaraRadera
  14. Det är rädslan för att inte kunna anställa efter kunnskap utan påtvingas outbildad låh-IQ arbetskrasft för deras hudfärg,som företag med kunnskaps behov hos arbetskraften lämnar SVERIGE.

    SvaraRadera
  15. "Det betyder dock inte att man behöver göra sin hudfärg till sitt stora uppdrag i livet"
    Är du rent utav korkad? Hur fan tänker du när du uttalar dig på det viset? Klart som fan att man ska gå så långt man vill med sin hudfärg. I hennes fall den svarta hudfärgen, eller vi kanske ska backa tillbaka i tiden så du lär dig hur människan såg på de mörkhyade. Vi ansåg att dom var mindre värda än djur för guds skull.

    Vi ska låta dom ta mer plats, inte tysta ner dom.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Vi"? Jag har aldrig ansett det. Hon får ta hur mycket plats hon vill, men jag tycker att debatten är sned, vilket är vad jag försöker ta upp här. Att bara vräka ur sig att jag är korkad är inget bra argument.

      Radera
    2. Nettan, är du rasist eller, jag citerar "vi kanske ska backa tillbaka i tiden så du lär dig hur människan såg på de mörkhyade." det var nog det mest rasistiska jag hört på länge!!! är inte mörkhyade människor dom med?

      Och varför pratar du i Vi och Dom termer? Fröken Kiros är bara en helt vanlig rasist, som anser att vita är skyldiga henne något. Men hon ingår fortfarande i Vi som Svenskar, även ifall hon även ingår i kretsen Svenska rasister, tillsammans med alla andra rasister som råkar ha Svenskt medborgarskap.

      Radera