Nazister i skolorna

Återigen befinner jag mig i det speciella läget att försvara Svenskarnas Parti, trots att jag själv inte är medlem, av skäl som jag har förklarat tidigare. I dagens Aftonbladet försöker nämligen Oisin Cantwell finna kreativa lösningar för att förhindra "nazister" att besöka skolor. Det intressanta med all denna problematik som lyfts upp kring skolbesök, är ju, för den som har lite längre minne, att exakt samma frågor har stötts och blötts kring Sverigedemokraterna. Cantwell inleder med det där populära argumentet om elevers rädsla:

"Ska verkligen judiska elever vara tvungna att lyssna på företrädare för en rörelse som bär ansvaret för det grövsta brott mänskligheten känner, förintelsen? Är det rimligt att muslimska, romska eller homosexuella tonåringar inte har något annat val än att konfronteras med hat i en miljö där de inte ska behöva uppleva rädsla?"

Låt mig inleda med den mest självklara invändningen. Ingen verkar någonsin se några problem med att kommunister, av olika typer, släpps in i skolor och får tala till elever, trots att den ideologin är än mer blodsbesudlad. Men, säger då någon ur etablissemanget, kommunismen vill ju alla gott, även om det blev en del döda på vägen, medan själva målet med nazismen är att attackera olika grupper av människor. Nja, även kommunismen är en totalitär rörelse, befolkad av totalitära människor.

Under min egen skolgång fick jag uppleva en hel del aggressiva vänstermänniskor, som jag var tvungen att lyssna på, som en del i undervisningen. Jag minns exempelvis hur kommunens sossepamp höjde rösten och spände ögonen i mig, efter att jag hade ställt en kritisk fråga som 14-åring. Jag torde även ha varit i ungefär den här åldern när vi, för att lära oss om kommunismen, besökte KPML(r)s lokaler i Marx-Engels-huset i Göteborg. I ett utslag av humor bar jag då en t-shirt från bokförlaget Contra, med texten "Sverige fritt från socialism". Jag hyser absolut inga tvivel om att denne vuxne kommunist verkligen ville döda mig. Det var åtminstone vad hans ögon sade mig, där vi satt omgivna av röda flaggor och bilder på både Lenin och Stalin.

Nåväl, så såg världen ut, och jag tror inte att det föll oss in att vi kunde bli kränkta, eller att vi kunde blockera vissa partier från vår skola. Sedan tror jag naturligtvis inte för en sekund att det är elevers rädsla som personer som Cantwell oroar sig för, utan att det som vanligt handlar om att stoppa åsikter han inte kan acceptera. Annars borde han till exempel engagera sig mot mobbning, då elever troligen har mer att frukta från sina klasskamrater, än från besökande partier. Cantwell fortsätter att oroa sig för denna nazistiska invasion av skolorna:

"Vi ser den största nazistiska mobiliseringen i Sverige sedan andra världskriget. Svenskarnas parti ställer upp i 30 kommunalval i höst. Ska dess företrädare även få dela bokbord i aulor runt om i landet med partier som värnar demokratin? Nej, tack. Det räcker utmärkt med att ungarna läser om nazismen i de historieböcker där ideologin hör hemma.
Jag uppmanar landets rektorer att ifrågasätta skolverkets rekommendationer till dess att rättsläget har klarnat."

Egentligen berör denna fråga den lite större frågan: kan en demokrati tillåta partier som vill avskaffa den? I Sverige tillåter vi iallafall det, och följaktligen borde även antidemokratiska partier få besöka skolor. Jag är övertygad om att Kommunistiska Partiet besöker skolor, utan någon i medieetablissemanget verkar oroa sig nämnvärt. Det är oerhört mycket bättre att alla får komma in, än endast de som Aftonbladet godkänt. Ty om vi ska diskutera vad som hör hemma i historieböcker och inte, då ligger även Åsa Linderborgs ideologi pyrt till.