onsdag 7 maj 2014

SvDs serie om "de högerextrema" drar nu igång...




Jag får här ofta tillfälle att raljera kring hur språket används, inte minst för att demonisera dem som ogillas av etablissemanget. SvD håller för närvarande på med en av alla dessa serier om Europas EU- och invandringskritiska partier, men de kallas naturligtvis aldrig så. Istället är det den stora trumman man slår på, så att ingen ska undgå att förstå att här har vi med riktigt otäcka rörelser att göra.

Till att börja med heter serien "Det slutna Europa - högerextrema partier på frammarsch". Egentligen är det fantastiskt hur en begränsning av flyktinginvandring från Afrika och Mellanöstern omedelbart gör att man vill "sluta sig". Varje tänkande och upplyst individ inser att man kan bedriva handel och ha allt tänkbart utbyte med andra länder, utan ett enormt tillflöde av människor, särskilt från de länder som är minst utvecklade. Står de övervintrade lettiska och östtyska kommunister som sitter i Europaparlamentet för öppenhet?

Serien skapas dessutom i samarbete med vänsterextrema åsiktsmyndigheten Expo, som i vanlig ordning lyfts fram som oberoende experter. Vi är vana vid att se dem i exempelvis Aftonbladet eller SVT, men SvD är trots allt en tidning som ska vara oberoende moderat. Tror de själva att de har att göra med oberoende riddare i allmänhetens tjänst?

I ett avsnitt kan man få lite grafik under rubriken "Här ökar – och minskar – de intoleranta partierna". Alla partier i alla länder anses alltså vara "toleranta", utom några utvalda, som istället klassas som "intoleranta" och därmed förärats en stapel. Låt oss titta på analysen (grafiken är egentligen interaktiv, men jag väljer att här enbart visa den senaste opinionen):


Om vi börjar längst upp, alltså i Belgien, berättar röstandelen att Vlaams Belang alltså är intolerant, medan det nu avsevärt större Nieuw-Vlaamse Alliantie inte är det. I Storbritannien är tydligen UKIP intolerant, trots att det normalt sett inte räknas in i "Extremhögern". Personligen tycker jag att bilden ser ganska tilltalande ut, där våra vänner beräknas erövra åtminstone 10% av stolarna. SvD gör en stor sak av att dessa partier nu visserligen går framåt i Västeuropa, men tillbaka i större delen av Östeuropa, men det är bara märkligt om man biter sig fast i den officiella versionen, som säger att dessa partier går framåt i tider av ekonomisk kris. I själva verket är den viktigaste orsaken till framgångar för invandringskritiska partier just alltför omfattande invandring och alltför dålig integration. Andra frågor kan gå upp och ned i Östeuropa, men invandringsproblematiken är i Västeuropa konstant, och dessa partier är de enda som är villiga att diskutera dem.

För lite humor kan man även läsa Fredric Karéns inledning till serien. Honom beskådade vi senast då han bjöd oss på ett "Förvirrat resonemang om mångfald och tillväxt". När han nu tillsammans med Expo ska granska de folkliga partierna, räcker orden och de historiska referenserna knappt till:

"Svenska Dagbladets långa tradition av att stå upp mot intolerans och förtryck har nämligen sällan exemplifierats tydligare än under Ivar Anderssons år som chefredaktör. Han var under många år riksdagsman för Högern. Samtidigt drev han en hård och tydlig linje mot den då alltmer tilltagande intoleransen. Mot de nazistvänliga delarna i det egna partiet var han starkt kritisk, liksom mot samlingsregeringens i hans tycke alltför tyskvänliga politik de första krigsåren. Dessutom stöttade han under flera år den tyska motståndsrörelsen mot Hitler.

En modig chefredaktör – och en god förebild."

Fredric Karén, känner du verkligen att du kommer att göra någonting "modigt" i och med denna serie?






5 kommentarer:

  1. Det skulle vara roligt att få veta hur Ivar Andersson bar sig åt för att stötta vilken motståndsrörelse mot Hitler. Är det kretsen kring 20 juli-attentatets Stauffenberg som avses, eller den personellt minimala organsationen Edelweiss, eller vad? Och hur fick Andersson kännedom om dem, och hur skickade han pengar till dem, eller vad han nu gjorde? Förmodligen är det Karén skriver medveten lögn.

    Och vilka var de nazistvänliga delarna av det egna paritet, och hur visade Ivar Andersson att han var starkt kritisk mot dem? Det svenska högerparitet förtjänar - till skillnad från högerpartierna i en del andra länder - beröm för att man aldrig tillät någon nazistvänlig falang inom partiet. Så det fanns - sedan början av 30-talet - inga nazistvänliga delar att vara starkt kritisk mot. Karén räknar med att läsarnas historiekunskaper är obefintliga, så att han kan fabulera fritt. .

    Per Albin

    SvaraRadera
  2. Fredric Karén avnjuter mångkultur och bekämpar intolerans på bekvämt avstånd i sitt etniskt rena isolatet Saltsjöö-Boo. I Saltsjöö-Boo lyser tolerans och mångkultur med sin frånvaro

    Det tycker jag är oerhört modigt!

    SvaraRadera
  3. Jag tycker att Tullbergs definition av Expo i sin bok Låsningen är synnerligen träffsäker och på gränsen till obetalbar (s.284):

    "Expo är en organisation som saknar intellektuella ambitioner. Den är en blandning av kommunistisk revolutionsromantik och en gymnasial Kalle Blomkvist-ambition som Ebbe Carlssons. Expos metodik bygger på guilt by association. [350] Kan en person virtuellt, eller i vad som nu kallas IRL, in real life, knytas till redan svartlistade personer, organisationer eller tidskrifter, så kan den personen också ses som icke önskvärd, persona non grata. Den bedömningen leder i förlängningen till att ännu fler personer kan misstänkas. Organisationens funktion som mobbningsorganisatör är den viktigaste av dess dåliga sidor."

    För allt i världen - läs Låsningen. Finns att ladda ned gratis legalt. Du Tobbe omnämns även i den som ett värdefullt tillskott i den regimkritiska debatten.

    SvaraRadera
  4. De här orden från Fredric Karén är obetalbara:
    "Det betyder inte att vi inte kan granska vänsterextrema rörelser när det är nyhetsmässigt motiverat."

    Nu ställer sig många frågan. Har det inte funnits motiv att granska vänsterextremismen ganska länge nu? Fredric Karén bör kanske se kvällens Uppdrag Granskning (7/5) där vänsterextremismen granskas på ett förhoppningsvis ärligt sätt.

    SvaraRadera
  5. Det slinker med ett intressant 'avslöjande' av statsvetaren Cas Mudde från Nederländerna: -"EU står på tre ben, där Europaparlamentet är det svagaste"
    Parlamentet har t ex inte rätt att lägga fram förslag till nya lagar. Den lagstiftande församlingen inom EU är ministerrådet. Men ministerrådet måste komma överens med parlamentet för att rådet ska kunna lagstifta; alltid något
    Och det enda som EU-valet gäller är val av parlamentsledamöter. Ridå!

    SvaraRadera