onsdag 27 augusti 2014

Johan Norberg varnar för "tjat" om SD - i en text om SD




Johan Norberg är en liberal skribent, på senare tid främst känd genom boken  "Migrationens kraft – därför behöver vi öppna gränser", som han författade tillsammans med likasinnade Fredrik Segerfeldt. Som titeln antyder vill den sprida den sedvanliga liberala idén om hur "frihet", "rörlighet" och "öppenhet" på ett magiskt sätt skapar någon form av "dynamik", som i sin tur bygger välstånd. Dess teser och underlag har sågats av den mer grundlige Tino Sanandaji, vilket vi då bland annat tittade på i "Tino Sanandaji sågar lögnerna" och "Realistiskt med fri invandring".

I dagens Metro bjuder Norberg på ett inlägg, kallat "Inse att ert tjat gynnar SD", som faktiskt har ett par poänger, men även ett par rejält irriterande idiotier. Till att börja med är det förstås ironiskt att han uppmanar alla att sluta tala om SD genom att publicera en krönika om partiet, men jag antar att han anser att just han, genom sina unika poänger och liberala intelligens, har någon sorts frikort. Hans huvudpoäng, att väldigt mycket sätts i relation till SD, är någonting jag själv har funderat på och glatts åt. I Frankrike uttrycker Marine Le Pen det som att Front National är politikens "centre de gravité", alltså den tyngdpunkt kring vilket allt rör sig. Johan Norberg skriver bland annat:

"Tänk ändå den som var fotograf och hade tagit några bra bilder på Jimmie Åkesson. Då skulle royaltypengarna rassla in denna valrörelse, för politiker och journalister försöker släpa in Sverigedemokraterna i varenda diskussion. Snart går det väl inte längre att skriva om muffinsrecept eller Allsång på Skansen utan att det bildsätts med en flinande Åkesson.

Partierna slutade slå på detta lilla post-nazistiska parti och började i stället använda det som slagträ mot de andra partierna – eller kanske snarare som ett järnrör. Gynnar det här utspelet SD? Spelar det där SD i händerna? Till och med Fredrik Reinfeldts ovanligt principfasta försvar för ökad flyktinginvandring häromveckan anklagades för att gynna SD, då han är beredd att betala vad det kostar med dagens mottagningssystem. Och de som kritiserar Reinfeldt för det anklagas i sin tur för att spela SD i händerna genom att mörka kostnaderna, vilket spär på politikerföraktet.

I spalterna pågår samtidigt en metadiskussion om vad som måste göras för att inte SD ska få vind i seglen. Ska vi sluta svartmåla Sverige eftersom det bara förstärker SD:s världsbild, eller ska vi tvärtom tala tydligare om de blottor i samhället som SD spelar på, så att de inte blir ensamma om det? Ska de etablerade partierna bli mer kritiska till invandring, eller skulle det tvärtom legitimera de främlingsfientliga, som det gjorde i Danmark och Frankrike?"

Precis så är det, men vad Norberg inte förstår är att det framför allt beror på hur bisarr, förljugen och tystad all diskussion kring invandring har blivit i Sverige. Det som Jan Tullberg kallar "Låsningen". Att någon sätts i relation till SD, så fort denne vågar yppa något om invandringen, beror ju på att just SD är det enda partiet som har en egen linje i frågan. Slutligen kommer då den aspekt, som Norberg berör i sista stycket, och som handlar om vilken regeringspolitik som bör bedrivas.





I svensk debatt har många självgoda ord sagts om hur inte minst den danska regeringen ökat främlingsfientligheten genom att anamma Dansk Folkepartis retorik. Tanken är att om de fina partierna försöker bli kopior av det onda, så vill människorna slutligen ha originalet. Jag tror i och för sig inte att det finns mycket stöd för den teorin, men de fina politikerna lär inte heller kunna bekämpa nationalistiska partier genom att gå åt andra hållet. Fredrik Reinfeldt har fått mycket beröm, och är troligen själv mäkta stolt, över att han "tydligt markerar" mot SD, exempelvis genom att på pin kiv göra upp med Miljöpartiet om ännu mer generös invandring. Resultatet blir förstås att samhällsproblemen accelererar och SD fortsätter att öka. Att det inom mediekåren fortfarande anses enormt fyndigt att ens yppa "järnrör" är egentligen förbluffande, men så ser vår så kallade intelligentia ut. Det blir sedan återigen dags för Norberg att visa sin fäbless för önsketänkande och bristande logik:

"Utifrån mitt perspektiv är det alldeles för många som röstar på SD, men det är trots allt en liten minoritet. Andelen svenskar som tycker att invandringen är lagom eller för liten är fler än de som tycker att den är för stor, enligt Sifo, och de har blivit sex procentenheter fler de senaste tio åren. En aktuell SOM-undersökning visar att svenskarna är betydligt mer oroade över ökad främlingsfientlighet än över ökad invandring."

Det må vara en minoritet som röstar på SD, men det är ingen liten minoritet. Det handlar om hundratusentals svenskar och partiet lär om några veckor bli större än Vänsterpartiet, Kristdemokraterna, Folkpartiet och troligen även Miljöpartiet. Den där berömda undersökningen om huruvida man var oroad över främlingsfientlighet eller ökad invandring sågades rejält redan när det begav sig, men den imponerade uppenbarligen stort på etablissemanget. Det är två helt olika frågor och det är fullständigt idiotiskt att jämföra dem.



Avslutningsvis skulle jag vilja påstå att det är verkligheten och samhällsutvecklingen som gynnar Sverigedemokraterna. Partiets och mediernas utveckling har på många sätt följt den franska, med några års eftersläpning. Först bestämde alla medier att man skulle tiga ihjäl Front National. Stödet för partiet ökade. Sedan skulle man verkligen granska det kritiskt. Stödet ökade ytterligare. I Europavalet blev det landets största och det finns inte en journalist som kan göra ett dyft åt den saken.






2 kommentarer:

  1. Det är inte bara "verkligheten" som gynnar SD, vi befinner oss i en period då internet har börjat få sånt genomslag att folk faktiskt kan vara informerade på riktigt (om dom vill och vågar). Det blir allt svårare att ha kontroll på informationsflödet för de som har makten.

    /Vauen

    SvaraRadera
  2. Norberg. Denne ständigt självgoda samhällsfara. Som alla andra vettlösa nyliberaler med samma verklighetsfrånvända åsikter om öppenhet och fri rörlighet, finner vi honom i en av de mest privilegierade stadsdelarna i staden där han bor - Malmö. Pittoreska Gamla Väster, en stadsdel som naturligtvis ligger på behörigt avstånd från Rosengård.

    Rosengård som i Norbergs liberalnaiva ögon säkerligen bara är en plats där invandrare temporärt mellanlandar innan de alla skapar sina framgångsrika företag.

    För det är väl så utopin ser ut för nyliberaler som Norberg, Reinfeldt, Lööw och hela Timbro? Massinvandringen är bara en övergångsperiod innan "de alla levde lyckliga och jobbade i sina egna företag, kosta vad det kostade ville, snipp snapp snut, så var den sagan slut."

    SvaraRadera