fredag 19 september 2014

Britta Svensson går vilse i Skåne






Jag känner inte Expressens krönikör Britta Svensson eller vet någonting om hennes liv, men genom hennes skriverier får man en bild av en något beskyddad person, inte särskilt begåvad, som ständigt är oförstående inför sin samtid och går vilse utanför sin egen värld i den övre medelklassen.

I december förra året drog hon på sig hela den samlade vänsterns ilska, då hon storögt råkade bege sig till Kärrtorp och skriva om det. Efter att en manifestation attackerats av Svenska Motståndsrörelsen där, hölls ännu en, med skillnaden att innerstadens elit nu kände sig nödgad att också visa upp sig på plats, eftersom uppmärksamheten blivit så mycket större. Britta Svensson inledde då sin krönika:

"Jag var tvungen att åka till Kärrtorp, för att stå upp mot nazismen."

Redan det är förstås en något naiv inställning, men hon lyckades behålla den de första minuterna på plats. Sedan börjar det gå upp för henne att det, vilket vi övriga kunnat räkna ut på förhand, inte alls handlar om någon sorts folkligt motstånd mot nazism:

"Den som talade för Linje 17, Petri Myllykoski, presenterades som "busschaufför, boende i området och funktionär från förra söndagen". Det man glömde säga från scenen var att han är en framträdande medlem i Rättvisepartiet Socialisterna.
Han började med att angripa "polis och media" för att vi har påstått att det "var två grupper som slogs" i Kärrtorp förra söndagen. Sen sa han att de 25 nazister som greps och sen släpptes borde sitta inne. Och att de tre som häktades för våldsamt upplopp "borde anklagas för mordförsök".
Han glömde berätta att en 34-årig ledare från Revolutionära fronten misstänks för dråpförsök vid samma demonstration.

Detta tillsammans med aggressiva utfall från scenen, sånger om "Jimmie Åkesson - skicka grisen till slakt" och långa tal om helt andra politiska frågor fick mig till slut att förstå att jag inte alls, som jag trott, var på en antinazistisk demonstration, utan på ett vänstermöte med extrema inslag."

Hur är det möjligt att kalla sig journalist och helt missa att "antirasisterna" inte bara hatar "nazister", utan även sverigedemokrater, borgare, marknadsekonomin och mycket mer? Att det är från den sidan som det verkliga hatet kommer?

I en pekoral i dagens upplaga ska Britta Svensson på något sätt kommentera Sverigedemokraternas valframgångar, och hon gör det genom att känna sig vilsen i Skåne. Rubriken är satt till inget mindre än "Jag led av mitt utanförskap". Utanförskapet bestod förstås av den där "rädslan inför det okända", som vi ju fått lära oss göder SD, och följaktligen är särskilt stor i Skåne:

"Jag kom hit som utböling för 20 år sen. Få hälsade. När jag frågade busschauffören någonting stirrade han på mig utan att svara. Varje gång jag öppnade munnen klassificerade jag mig obönhörligt som en utomstående, en som inte hörde till, en som inte begrep någonting.
En stockholmare.
Trots att jag är född i Borås och pratar västgötska, var det ingen som brydde sig om sådana nyanseringar. Jag hörde inte till, alltså var jag stockholmare. En sådan som kom oinbjuden, roffade åt mig, bredde ut mig och klagade på det provinsiella utbudet i matbutiken.
Om jag inte var nöjd med att leva på fläsk, sill och ål, vad var jag då för en människa? Min 90-åriga granne begrep inte vad jag överlevde på."

Det är inte mycket som förvånar längre när det gäller medias bottennivåer, inte minst hos dess oändliga krönikörer, men det är ändå bisarrt att nonsens likt ovanstående kan tryckas. Jag har också varit på mindre orter i Skåne, men inte varit med om att busschaufförer inte svarar, eller att man måste leva på "fläsk, sill och ål".

Britta Svensson kan ha besökt Skåne...
eller, troligare, sett "Änglagård".

Dessa lögner och rena Colin Nutley-fantasier levererar Britta Svensson för att de blir en bra upptakt till några fina rader om flyktingmottagande och sverigedemokrater:

"Några flyktingfamiljer flyttade hit. Jag fick inte ihop de två enheterna. Människor från länder långt borta, och byn där en västgöte var en utböling."

Eftersom Britta är en mycket fin person, blir detta, möjligen fiktiva, nedslag i Skåne, ett möte mellan människor:

"Nu när jag handlat på Ica och kliver ut i entrén med mina kassar ser jag ett flyktingbarn framför tuggummiautomaten. Med röst som darrar av spänning vrider han runt spaken. Bredvid hukar hans mamma, iklädd huvudduk.
En plastkula med en liten present faller ut ur automaten.

Mammans och min blick möts i hastigt samförstånd. Vi ler mot varandra. I går var det jag som upptäckte byn, i dag är det hon."

Och imorgon kommer huvuddukar vara ett dominerande inslag i denna by. Då kommer troligen inte Britta att åka dit längre och det som hon fortfarande, från sin beskyddade värld, tycker är det nya och spännande, kommer inte ens för henne att vara varken nytt, spännande eller särskilt angenämt.

Som så ofta, havererar alstret fullständigt mot slutet, då SD ska fördömas:

"När jag kollar SD:s röstsiffror i de olika byarna hör jag för mitt inre diskussionerna före valet. I byn där man lyckats stoppa en flyktingförläggning är siffrorna skyhöga. De är bara hälften där en stor förläggning verkligen ligger. Men höga vid en annan förläggning. Och jättelåga på ett ställe utan invandrare. Det pågår diskussioner och tankeprocesser som inte är entydiga. Det onda kämpar med det goda, här som på alla andra platser.
Samtidigt går livet bara vidare. Sverigedemokraterna sår sitt hat, sin rädsla och sitt förakt. Men de kan inte stoppa det som sker. Min skånska by glider sakta ut i världen."

Observera att hon verkligen skriver "det onda" och "det goda", utan att ens linda in det. De sista raderna är patetiska på en mängd plan; från det eviga talet om SDs "hat", till det triumferande påståendet att folkutbytet kommer att ske, oavsett vad vi tycker om det.

Att en by fylls med muslimer är sannerligen inte samma sak som att den "sakta glider ut i världen", utan snarare som att den i rasande takt omvandlas till ett stycke Mellanöstern. Varje skånsk by, liksom hela Sverige, är redan en del av världen, och blir knappast bättre av denna demografiska och kulturella utveckling.





10 kommentarer:

  1. Synd att hon inte fortsatte på sanningsspåret ;-(

    SvaraRadera
  2. Väldigt bra skrivet. Som vanligt.

    SvaraRadera
  3. Sverige koloniseras i allt högre takt. Tåget skenar. Ingen vill stoppa det utom SD. Bildligt talat befinner vi oss på Titanic som redan fått slagsida. 4 år till med 7K är en omöjlighet för Sverige. De väller in människor till Sverige idag i hundratusentals och vi har ingen aning om vilka det är men d har rätt till hela paletten av välfärdstjänster.

    Måste nypa mig i armen för att inse att jag inte drömmer.

    SvaraRadera
  4. Ennå en skarp analyse.

    Jeg har lyst til å fortelle deg at etter å ha fulgt bloggen din et års tid har jeg blitt bedre selv til å analysere/avsløre og sette ord på Norske mediers og politikeres innvandrings svermerier - og å videreformidle det til venner og kjente.

    Å følge bloggen din er lærerikt og berikende (i den sanne betydelse av ordet) - en form for studie i tekstanalyse av politisk korrekte skriblerier, forførende retorikk og uendelige produksjon av floskler - basert på følerier.

    Idag er ikke noe unntak - du tar en tekst som jeg vil tro mange mennesker vil oppfatte som varm/menneskeliggod osv - og plukker som vanlig det hele fra hverandre bit for bit. (For noen år tilbake hadde jeg nok selv lest denne kronikk og siden anbefalt den til venner og kjente.)

    Takk Tobbe.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack själv för de orden - de var intressanta och värmer!
      (gäller även Anonym 10.36 förstås)

      Radera
    2. Håller med.
      Det är roligt att läsa denna blogg för att den håller en så hög nivå.

      Radera
    3. Jag instämmer helt och fullt. För mig är du Sveriges bäste skribent, Tobbe. Alltid med knivskarpa analyser och roande formuleringar, utan att vara elak. En konst inte många behärskar.
      MVH från Italien
      Anna

      Radera
    4. Håller helt med. Du är i en klass för sig!

      Radera
  5. Jag har bott i Stockholm hela mitt liv, men väldigt ofta händer det att jag inte får något svar av busschauffören när jag säger "hej!" Att oartigt bemötande skulle vara ett småstadsfenomen är bara trams. Snarare upplever jag det som att folk är betydligt mer jordnära och sympatiska på landsbygden.

    SvaraRadera
  6. Den övfre medelklassen och etablissemangets verklighetsfrånvaro är i klass med den samma under tsarväldet i Ryssland.

    SvaraRadera