torsdag 16 oktober 2014

EFDD splittras - dags för SD att tänka om?




Idag meddelas att gruppen i Europaparlamentet som leds av Nigel Farage, Europe of Freedom and Direct Democracy, blir av med sin lettiska medlem och därmed inte uppnår de sju nationaliteter som är en förutsättning för att utgöra en officiell grupp. Ledamoten ifråga, Iveta Grigule från Ordning och Rättvisa, uppger att hon lämnar gruppen därför att bland annat talmannen Martin Schulz hävdat att hon annars inte skulle kunna leda en parlamentarisk delegation till Kazakhstan.

Ett par moderata företrädare kommenterar händelsen med de sedvanliga barnsligheterna om att "främlingsfientliga inte kan samarbeta med utlänningar".

Gunnar Hökmark (m):

"När SD partigrupp i parlamentet upplöses besannar det att utlänningsfientliga har svårt samarbeta med utlänningar, det är ju deras idé."

Christoffer Fjellner (m):

"Jag är inte förvånad. Rasister har en bärande idé att de tycker illa om folk från andra länder, därför har de svårt att samarbeta i en partigrupp med människor från andra länder."

Gunnar Hökmark har länge gjort sig känd som något av en idiot, men Fjellner ger ofta ett lite mer skärpt intryck. Ökända vänsterpartisten Malin Björk kommer dock in på något viktigare:

"Det gick ju snabbare än väntat...illa om detta öppnar upp för Le Pen dock!"

Med tanke på vilka som ingår i Björks egen grupp, är hon naturligtvis den sista som ska uttala sig, men personligen hoppas jag att detta innebär en ny möjlighet för Marine Le Pen att skapa en officiell grupp. Framför allt bör nu Sverigedemokraterna söka sig i den riktningen, eftersom de i min mening har mycket mer gemensamt med Front National, Partij voor de Vrijheid, Vlaams Belang och FPÖ, än de har med UKIP och italienska Femstjärnerörelsen. Hur Dansk Folkeparti känner inför det bör lämnas helt utan beaktande.



EFDDs pressmeddelande
Aftonbladet




10 kommentarer:

  1. Men Tobbe, du tror väl ändå inte att Åkesson kommer acceptera ett närmande till Front National? Karln är ju livrädd för att associeras med lite mer radikala åsikter än hans egna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet inte hur tankarna går i partiledningen, men som oberoende kan jag ju försöka bedriva lite opinion iallafall...

      Radera
  2. "Hur Dansk Folkeparti känner inför det bör lämnas helt utan beaktande."

    Det har hela tiden varit min teori att just SD:s relation till DF förklarat hur SD handlat i frågan. Andra har påstått att det var kortsiktig valtaktik från SD:s sida inför riksdagsvalet, då de skulle ha varit rädda för "negativ publicitet" om man valde Le Pen. Nu får vi på allvar se vad som stämmer. Mitt tips: SD står fast vid sitt beslut om att hellre bli grupplösa framför att ingå i FN:s grupp under den här mandatperioden. Kinnunen har redan på Twitter slagit ner på spekulationer om att SD nu skulle kunna gå över till FN:s grupp.

    "Karln är ju livrädd för att associeras med lite mer radikala åsikter än hans egna."

    Vilket trams. Då borde han i sådana fall förespråkat grupplöshet för SD redan från början. SD fick ju judiska organisationer på sig sedan man ingått i samma grupp som Beppe Grillo. Han ska enligt dem stå för samma extrema antisemitism som nazisterna på sin tid. Detta rörde dock inte SD ryggen. Åkesson berömde dessutom Marine Le Pen under EUP-valrörelsen i våras och menade att hon fört partiet i en sund riktning. Han utesluter inte heller ett framtida samarbete med partiet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gissar att det är en kombination av nämnda orsaker, där även mediernas reaktioner har beaktats. Sannolikt ville man inte ägna valrörelsen åt att försvara FN mot de eviga lögner som personer av Hökmarks och Fridolins sort kommer med.

      Det är lite intressant att gruppvalet alltid motiveras taktiskt, där man inte vill stöta sig med DF, medan andra misstänker att man inte vill stöta sig med media. Det finns ju faktiskt politiska skillnader mellan FN och UKIP på framför allt det ekonomiska planet, där jag själv föredrar UKIPs liberalism mot FNs protektionism. Vi ska dock komma ihåg att denna skala också ryms i Marine Le Pens grupp, där PVV är ekonomiskt liberalt och Vlaams Belang kallar sig för att högerparti. UKIP och Femstjärnerörelsen känns mer som tillfälligt uppblommande anti-EU- och anti-etablissemangspartier.

      Radera
    2. "Jag gissar att det är en kombination av nämnda orsaker, där även mediernas reaktioner har beaktats. Sannolikt ville man inte ägna valrörelsen åt att försvara FN mot de eviga lögner som personer av Hökmarks och Fridolins sort kommer med."

      Helt galet i sådana fall. Media skulle knappast ha lyft upp SD:s samarbete i Europaparlamentet inför ett riksdagsval. Men om de gjort det hade väl Åkesson bara kunnat säga som han gjorde under EUP-valrörelsen i våras (Marine Le Pen har fört partiet i en sund riktning; samma argument använder de ju själva när lögnerna kring SD:s "mörka förflutna" dras upp), då det var relevant att fråga om FN. Nej, deras handlande blir bara förståeligt, och försvarbart (de kommer nu riskera att sitta grupplösa i nästan fem år), om detta grundats på att de 1) vill behålla banden till deras nya förebild, DF, och 2) att de inför EUP-valet inte ville visa väljarna att det med stor sannolikhet skulle innebära grupplöshet, därav partiets brist på besked före EUP-valet men blixtsnabba dito efter detsamma. Allt mot bakgrund av den allvarliga, och som det nu visat sig förödande, splittring som uppstått mellan de invandrings- och EU-kritiska partierna sedan Farage smutskastat och tagit avstånd från FN. Detta kommer jag inte att förlåta honom för. Dessa partiers historiska framgångar i EUP-valet, vilket säkert gett många hopp om en förändring, har nu förvandlats till ett gigantiskt praktfiasko där de är mer marginaliserade än någonsin tidigare (med undantag för DF och Sannfinländarna).

      "Det är lite intressant att gruppvalet alltid motiveras taktiskt, där man inte vill stöta sig med DF, medan andra misstänker att man inte vill stöta sig med media."

      Jag menar ju att SD ställt långsiktig strategi i första rummet här. Vad kan vara viktigare för SD än att behålla banden till ett parti som snart kan utgöra regering i ett av våra grannländer? Mot det står kortsiktig valtaktik av typen "SD var rädd för media inför riksdagsvalet". Det första kan fem år som grupplösa i Europaparlamentet vara värt, men absolut inte det senare.

      Radera
  3. Det här är en intressant fråga: kommer SD gå med i FNs grupp. Mycket tyder på att SD helst vill växa inrikes i full utsträckning. Kanske de känner att risken är omfattande att väljare lämnar partiet pga desinformation från svensk media om FN.

    Jag hoppas då att SD tar steget och ansluter sig till den gruppen. Det kan nog också göra SDs väljare mer intresserade av FN och övriga nationalkonservativa europeiska partier. Ett slags synergieffekt är vad jag hoppas på.

    / Magne

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Kanske de känner att risken är omfattande att väljare lämnar partiet pga desinformation från svensk media om FN."

      Ja, precis. Efter en valrörelse där etablissemangsmedia "avslöjat nazism och rasism" på löpande band inom partiet, med känt resultat, är nog desinformation om FN det som partiledningen sitter och fruktar mer än något annat... Men visst är Le Pens grupp en mer naturlig hemvist för SD. Där finns ju den gamla förebilden och andra partier som SD haft god kontakt med. Om "SD var rädd för media inför riksdagsvalet"-teorin stämmer så borde nu SD överge clownen Farage och hans havererade populistgrupp och ansluta sig till Le Pens som en oljad blixt. Stämmer min teori så kommer så inte att ske.

      Radera
  4. Det är lätt att karikera Hökmark på Kalle Anka, och..

    SvaraRadera
  5. DF kanske hamnar i kylan, om de inte aktar sig

    SvaraRadera
  6. Det bästa med att ha två sverigedemokrater i EU-parlamentet är att det ger publicitet för SD här i Sverige (fr.a. i alternativa medier) men monsterstaten EU går däremot inte att påverka eftersom PK-delen i Babels torn i Bryssel är överväldigande stor. Det blir också en paradox att ett parti har representanter i EU med högsta målsättning att komma därifrån. De EU-kritiska partiernas enda roll är och förblir att försöka sätta käppar i hjulen för PK-partiernas försök att islamisera Europa men jag tror inte att det kommer att lyckas speciellt bra. Det vore som om en liten grupp demokrater i forna Sovjetunionen försökte sätta käppar i hjulen för ledarna i Kreml. EU blir mest en plattform för att skapa EU-kritiska medborgare på hemmaplan vilket Nigel Farage har lyckats bra med men SD:s Peter Lundgren och Kristina Winberg kommer knappast att ha någon större inverkan på svenskars inställning till EU.
    Det enda som kan få EU-pamparna att börja darra på manchetten är om flera stora länder beslutar om folkomröstning och går ur. Storbritannien är på gång (folkomröstning 2017) och för Frankrikes del är det väl inte möjligt före 2018-19 och då under förutsättning att Marine Le Pen får makten 2017.
    Det är lång väg att gå innan Europas stater återfår sin självständighet dvs de stater med en befolkning som vill det.

    Sig

    SvaraRadera