onsdag 22 oktober 2014

Så kommer då kritiken mot "Allt för Sverige"



Det var naturligtvis bara en tidsfråga innan programmet, där amerikaner med svenska förfäder besöker Sverige, skulle fördömas. Att regimens SVT ens producerar ett program där personer med svenska rötter ser ut som bilden ovan, är förvånande. Dessutom utgörs personernas svenskhet framför allt av genetik, ett koncept som är strängt förbjudet i dagens samhälle, där det antingen inte finns några svenskar, eller omvänt, där alla är svenskar.

Den som nu rycker ut för att återställa ordningen, heter Adam Hjortén och är doktorand i historia vid Stockholms universitet. Under rubriken "SVT går nationalismens ärenden", lyder ingressen:

"SVT cementerar en föreställning om vad det innebär att vara 'svensk'. Svenskheten verkar bygga dels på blodsband och dels på att vara svensk 'på rätt sätt'. Vissa passar språkligt och kulturellt inte riktigt in i Sverige."

Att tala om att "cementera en föreställning" blir i detta fall tämligen absurt, då en sådan ansats i dagens klimat snarare är revolutionerande och kontroversiell. Det är också tveksamt hur mycket denna bild "cementeras" av SVT, då de i 99 fall av 100 går mångkulturens ärenden.

Jag har själv inte sett något avsnitt av serien, men jag misstänker att ett par observationer som Adam Hjortén gör ändå kan vara korrekta:

"Vi får följa svensk-amerikanernas Sverigeresa genom en rad kulturkrockar som är helt centrala för serien. Det blir ”tårar, kulturkrockar och mycket skratt”, enligt SVTs hemsida.

Kulturkrockarna framkallas aktivt genom övningar och lekmoment där deltagarna avslöjas i sina försök att vara svenska. Det visar sig nämligen ganska snart att svensk-amerikanerna inte behärskar vare sig språk, kulturella koder eller kunskap för att passa in i det svenska samhället.

Programmets kulturkrockar är till för att framkalla skratt hos tv-publiken. Men dessa skratt är inte oskyldiga, de är riktade åt att amerikanerna misslyckats i sina imitationer av att vara svensk."

Hjortén har sannolikt ett par poänger, men då han vill se upplägget som ett utslag av farlig nationalism, missar han ett par viktiga aspekter. Det finns en svensk självgodhet, men det är just den som har gjort att våra politiker tror att Sverige är ett föredöme i världen och att vi är så överlägsna att vi också har ett ansvar för att ta hand om världens problem, helst genom att ta dem till landet, där de automatiskt försvinner i vårt perfekta samhälle.

Han berör inte heller den rasism och de fördomar som är helt accepterade i Sverige, där man får lov att skratta åt exempelvis japaner och utmåla dem som konstiga och komiska. Detta gäller i än högre grad amerikaner, som ständigt utmålas som dumma och obildade. SVT skulle aldrig ha skapat en serie om komiska kulturkrockar där till exempel somalier var inblandade. Denna accepterade rasism och generalisering gör också att en person som Ann-Charlotte Marteus utan vidare kan skriva följande krönika:



Texten är fylld med nedsättande omdömen om amerikaner, som Marteus inte själv inser är skapade av medier och svenskens uppfattning att våra värderingar borde vara de naturliga i hela världen:

"Hur kan 46 procent av invånarna förkasta evolutionsteorin? Hur kan halva folket vilja ha en skojare som Mitt Romney som president? Hur kan Sarah Palin - finnas? Hur kunde tvivel om Barack Obamas medborgarskap och religion bli en evighetsmaskin, trots den totala bristen på vett och bevis?
Den djupa misstro mot förnuft, vetenskap och fakta som många amerikaner lägger i dagen, är rent skadlig för ett samhälle. Det går inte att föra ett demokratiskt samtal när tossiga lögner ges samma tyngd som sanningar."

Hur ser det ut i Sverige? Marteus alster illustreras med en bild av Sarah Palin, en gång kandidat till posten som vice-president, vilket ska illustrera just hur dumma amerikaner är, då Palin enligt Marteus inte ens borde få finnas. I Sverige heter vår nuvarande vice statsminister Åsa Romson, företrädare för ett parti som garanterat rymmer mindre intelligens än de amerikanska republikanerna. Är vår migrationspolitik baserad på "förnuft, vetenskap och fakta"? I Sverige ges inte lögner bara samma tyngd som sanningar; de är helt förhärskande.

Jag har arbetat i amerikanska företag och tidvis på huvudkontor i Boston. Mina kollegor var välutbildade och beresta. Staden rymmer flera av världens mest prestigefyllda universitet, som MIT och Harvard. I USA har jag träffat uttalade republikaner, som varken haft vapen eller varit fixerade vid abortfrågan.

Igår tittade vi på Expressens totala självmål när det gäller mediebilden i Ryssland. Även Marteus är anställd av denna tidning, och anser förstås att Sverige är ett föredöme också på mediefronten:

"Det finns förstås många, och unika, skäl till att USA är som det är: historiskt grundad skepsis mot politiska makthavare, ett spretigt medielandskap där objektivitetskrav har kastats överbord, religiositetens djupa rötter."

Är Expressen ett lysande exempel på objektivitetskrav? Få västerländska demokratier kan uppvisa ett så enhetligt och ensidigt medielandskap som det svenska.

Låt oss slutligen återgå till Adam Hjorténs inlägg, där han också bjuder på hur det förhatliga programmet borde se ut:

"Allt för Sverige kunde ha varit ett tillfälle att diskutera hur kulturer är sammanflätade, och att historien är präglad av förflyttningar och kulturutbyten. Det kunde ha varit ett tillfälle till att diskutera hur Sverige alltid har interagerat med omvärlden, hur landet präglats av migration, och att nationella identiteter är högst föränderliga."

Självklart. Att ett enda program, i hela SVTs tablå, inte passar in i ovanstående officiella ramar blir i det totalitära Sverige ett program för mycket. Även denna lättsamma serie måste omstöpas till den officiella linjen, där det varken finns ett svenskt folk eller en svensk kultur, och där den fantastiska lögnen att Sverige alltid har varit mångkulturellt måste hamras in.

Jag kanske ska börja följa serien, innan den förbjuds?





13 kommentarer:

  1. För ett antal år sedan var jag inbjuden som Visiting Professor att under några år arbeta kliniskt och forska på ett stort amerikanskt universitetssjukhus. Jag kom dit med den väl "cementerade" svenska föreställningen att vi i Sverige var världsbäst inom medicin. Ack, vad jag bedrog mig. De amerikanska doktorerna var överlägset pålästa och praktiska. Ganska så omedelbart blev jag förbannad på min svenska utbildning, som var så underlägsen den amerikanska.
    När det gäller politik, kände jag samma överlägsenhet, och det gick inte lika snabbt upp för mig att det amerikanska politiska livet är helt överlägset den svenska "ankdammen", med alla dessa korkade svenska låtsas-journalister. Idag följer jag amerikansk web-TV nästan varje dag - och har helt lämnat svensk TV- och tidningsjournalistik, förutom då den alternativa pressen, typ Tobbe.
    Marteus är ett exempel på visdomsordet: "Den som vet minst - vet alltid bäst". Ack, ja.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant. Jag har för mig att man i USA först läser ett antal år på universitetet - biologi, naturvetenskap - för att därefter börja den egentliga läkarutbildningen. I Sverige börjar man direkt på läkarlinjen. Är det detta som är grunden till att amerikanska läkare är kunnigare? Eller ligger skillnaden i hur de två egentliga läkarutbildningarna är utformade?

      Radera
    2. I Sverige har vi (eller hade) en god grundutbildning fram till läkarexamen. (Tyvärr kan jag inte så mycket om deras grundutbildning - men tror att den är ganska gedigen).
      Det som jag upplevde som den största skillnaden var under specialistutbildningen. I Sverige ordnas denna inte längre av Universitetet (=människor kunniga inom utbildning) utan av Landstinget (=okunniga människor). Det innebär att den är mycket dåligt organiserad och fått mycket små resurser.
      En svensk doktor under specialistutbildning får praktiskt taget lära sig allting själv medan en amerikansk doktor står under handledning och undervisas varje dag, varje timma och varje minut. Det innebär att man på 3 år i USA lär sig lika mycket som man lär sig i Sverige på 15 år. Skillnaden är alltså kanske inte främst att de svenska doktorerna är så mycket okunnigare, utan att det tagit så lång tid att lära sig.

      Radera
  2. Denna människa är en rasist, en kulturrasist. Bara och läsa vad han anser om det amerikanska folket och deras val av livsstil.

    SvaraRadera
  3. Märkligt, han tycks expert på området. Varför bränna sina skepp i USA om han är helt beroende av dem för sin forskning? Eller är det fel Hjort?

    http://www.fokult.su.se/doktorander/v%C3%A5ra-doktorander/adam-hjorth%C3%A9n-1.36832

    /martin

    SvaraRadera
  4. Ingen borde ha åsikter om programmet utan att ens ha sett det. Detta gäller även denna bloggs ägare. En sak bara; både svenska och Amerikaner verkar gilla detta underhållningsprogram så vad är då fel med det? Och alla kan omöjligtvis gilla samma saker. Inte heller kan programmets innehåll/åsikter eller uformning göras så att det stämmer in helt på alla. Så låt det vara; det är ju underhållning för tittarna och en chans att lära känna/uppleva Sverige för de Amerikanska deltagarna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om du läser en gång till, lite noggrannare, så ser du att jag inte skriver om programmet, utan om Hjorténs alster...

      Radera
  5. Dessutom funderar programmet som bra moteld mot de som så envetet hävdar att invandrare till Sverige ska "anpassa" sig tillvår kultur, genom att ta till sig av våra helgdagar och fira dessa på "svenskt" sätt, och samtidigt släppa sin ehgen kultur. Detta går ju dåligt ihop med att visa och vara stolta över Amerikaner med svensk bakgrund som i skiftande mån har bevarat svensk kultur, språk, traditioner eller är stolta över sin svenska börd. För när invandrare till Sverige står för samma saker då är det ju fel...

    SvaraRadera
  6. Varför kan man inte få känna sig och kalla sig svensk utan att ständigt kritiseras av dessa fina fisförnäma "übermenchen" så kallade kulturskribenterna!
    Jag blir så trött....
    Gunnar Edlund, pensionär.

    SvaraRadera
  7. När man ser på "AfS" så slås man av hur viktigt det är för deltagarna att få kontakt med sina rötter, att känna en samhörighet med sina förfäder som ger dem en identitet dvs precis sånt som många förståsigpåare gärna vill förneka svenska folket att få känna.

    SvaraRadera
  8. "Allt för Sverige kunde ha varit ett tillfälle att diskutera hur kulturer är sammanflätade, och att historien är präglad av förflyttningar och kulturutbyten. Det kunde ha varit ett tillfälle till att diskutera hur Sverige alltid har interagerat med omvärlden, hur landet präglats av migration, och att nationella identiteter är högst föränderliga."

    Grejen är ju att detta är exakt det Svt gör i säkert 4/10 avsnitt. Ta första avsnittet av nya säsongen när hälften av amerikanerna får åka på "zlatan tour" och kolla på rosengård osv..

    SvaraRadera
  9. Men nu blir det lite väl surrealistiskt. Har inte devisen "Minns att över en miljon svenskar utvandrade till USA" varit ett påtagligt mantra i debatten?

    När totalt integrerade representanter och ättlingar till detta "migrationsalibi" återvänder så börjar det brännas under fötterna. De ser helt enkelt för "svenska" ut. Och det är ju fel, för någon etnisk grupp som heter svenskar har ju aldrig funnits och kommer aldrig att finnas, fast alla vet det, och trots att den som släktforskar i USA hittar efternamn som Lindström, Andersson och Fagerlund.

    Jag hoppas då, om PK-isterna nu vill behålla sin trovärdighet, att vi aldrig mer får höra detta "Karl-Oskar och Kristina-mantra" igen i svensk media.

    Kafkas roman Processen bleknar i jämförelse med dagens absurda paradigm och debattklimat.

    SvaraRadera
  10. Och vips, där kom en artikel med "Karl-Oskar och Kristina-mantrat" igen.

    http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/sverige-maste-visa-varme-och-tolerans/

    SvaraRadera