lördag 29 november 2014

Dagens märkligaste filmrecension


 Lidija Praizovic

Jag tror att det i verkligheten är få människor som diskuterar i termer av rasifierad och intersektionalitet, eller ens använder orden "hen" och "en", men de som lever för dessa begrepp syns sannerligen i debatten. En av dessa figurer heter Lidija Praizovic och skriver alltid utifrån ras, som ofta kopplas ihop med klass och kön. Hennes alster har titlar som "Blattar tystar blattar".

Denna gång hade hon fått i uppgift att recensera den nya franska filmen "Girlhood" (Bande de filles), eftersom huvudrollsinnehavarna är fyra svarta tjejer. Rubriken i Aftonbladet Kultur är satt till förment fyndiga "Svart magi på vita duken" och inlägget blir förstås inte så mycket en recension som en uppvisning av Praizovics vanliga fixeringar:

"Detta är den första filmen med enbart svarta kvinnor i huvudrollerna som gjorts i Frankrike.  Efter att vi utropat 'det var på tiden!' kan vi också bli lite bittra att den filmen gjorts av en vit kvinna."

Självklart är olika perspektiv intressanta, men den här nya vänsterns, eller vad vi ska kalla subkulturen, enorma fixering vid ras är lite ledsam och tröttsam. Varför ska man bli "bitter" för att en vit kvinna har regisserat filmen? Ur ett genusperspektiv är det väl fantastiskt att en kvinna regisserar en film med fyra kvinnliga huvudroller? Nej, även regissören skulle ha varit svart för att den där bitterheten inte skulle ha infunnit sig. Praizovic ser dock fler positiva inslag än enbart rasaspekten:

"Det är skönt att den heterosexuella kärleken och dynamiken också den hamnar utanför strålkastaren. I stället är det de energiska och glimrande homosociala krafterna mellan tjejerna som står i fokus. Det är befriande att berättelsen handlar om erotiskt laddade vänskapsrelationer, i stället för konventionella kärleksrelationer."

Ja, det var ju skönt att vi även kunde pricka av "homosociala krafter", vilket bara det borde ge en extra stjärna. Praizovics analys fortsätter:

"Tjejerna försvarar varandra och hamnar titt som tätt i catfights med andra svarta tjejgäng, ivrigt påhejade av förortspatriarkatet. De svarta karaktärerna både älskar och förtrycker varandra. Vita karaktärer är nästan helt frånvarande."

Det var ju befriande att höra att man också slipper vita karaktärer, så att ännu en stjärna kan läggas till. Södermalmskretsarna bör dock inte bli alldeles nöjda, då det tydligen finns bättre filmer rent ideologiskt:

"Det här är inte en film som på ett direkt sätt konfronterar det vita samhällets rasism och klassförtryck, vilket kan få oss rasifierade hipsters i Sverige att höja på ögonbrynet. Vi kanske i stället föredrar Justin Simiens Dear White People, som också den visades på Stockholms Filmfestival, och som jag innerligen önskar ska komma upp på bio. Dear White People utspelar sig på ett mestadels vitt elituniversitet, och där konfronterar de svarta karaktärerna på ett skarpt och direkt sätt sina inskränkta och rasistiska vita kamrater."


De fyra huvudrollsinnehavarna

Som ni hör, finns det en del filmer att beta av om man vill komma in i dessa kretsars gemenskap. Jag har själv inte sätt "Girlhood", men den har genomgående fått goda recensioner och kan mycket väl vara sevärd. Jag tycker dock fortfarande att den här enorma fixeringen vid ras, som denna vänsterklick idag ägnar sig åt, är fullständigt grotesk. Min oförståelse skulle sannolikt förklaras med att jag som "vit man" inte förstår hur det är att vara "rasifierad", på grund av min "vita blick". Är det verkligen så vi ska se varandra? Personligen ser jag det som en mer intressant aspekt att filmen kommer från Frankrike, istället för från Hollywood, alldeles oavsett vad skådespelarna har för färg. Det är också lite förvånande att Lidija Praizovic inte noterar att man har valt fyra unga attraktiva kvinnor till huvudrollerna, vilket skulle kunna ses som sexistiskt och patriarkalt.




10 kommentarer:

  1. Detta gullande med och upphöjande av minoriteter på piedestal är märkligt. Man får en känsla av att de fungerar som gulliga och oförargliga maskotar åt bortskämda medelklassbarn. Man har bytt ut teddybjörnen mot en invandrare eller homosexuell person som det är synd om och som det ska gullas med.

    Själv homosexuell, betackar jag mig för detta perverterade intresse och skruvade välvilja.

    Jag inser att det finns nedlåtande attityder ("förtryck") mot minoritetsgrupper, men det blir allt bättre med det. Sverige är ett av de länder som kommit längst när det gäller att göra upp med sådant, och befinner sig nu på en nivå där fördomar knappast kan sägas vara ett hinder vare sig för homosexuella eller etniska minoriteter.

    Det är något att vara glada och stolta för - inget att gnälla om i tid och otid.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den enda egentliga minoriteten som det är värt att värna om och försvara är oss vita. Sett mot världens övriga befolkning så utgör vi inte mer än en knapp tiondel.

      Ändå är det endast vi vita och våra förfäder som har bringat i stort sett all den teknologi och kultur vi för tillfället åtnjuter i vårt västerländska samhälle. Teknologin i våra bilar, båtar flyg, mobiltelefoner, ja allt är en förtjänst av ingen annan än våra vita europeiska förfäder.

      Vår teknologi och vår förmåga att uppfinna högteknologiska saker är ett resultat av vårt genetiska arv, ett arv som håller på att försvinna. Betänk att varje vit svensk kvinna i snitt skaffar 1.3 barn. En kvinna i från mellanöstern skaffar i snitt 6 barn. Den minsta antalet barn som måste födas per kvinna är 2.1 för att en folkstam skall bibehållas över generationer. Vi håller därför på att försvinna.

      Samtidigt håller vi på att blandas ut. Liknande har skett genom historien i länder såsom Iran, Egypten, Afghanistan, i ghetton i USA, i sydamerika m fl. I samtliga fall har det lett till förfall av samhället. Detta förfall som beskådas i diverse områden är alltså inte ett resultat av det som vissa PK fanatiker benämner som "socioekonomiska förhållanden" utan ett resultat av att folkets genpool förorenats eller bytts ut av mer primitiva gener.

      Om säg 50-100 år så kommer västvärlden som vi känner till den idag inte längre att finnas kvar.

      Radera
    2. Bra insikt.
      Att vara gisslan i deras kamp mot något som egentligen inte har med ex. homosexuella att göra, leder ju bara till att man ofrivilligt blir motståndare och fiende till något som inte har med en själv att göra. Det vet man ju aldrig var det landar i slutändan.
      Pelle

      Radera
    3. Anonym 11:56 (använd gärna alias eller namn): Denna demografiska utveckling är något som Jean-Marie Le Pen ibland tar upp, bland annat i klippet längst ner här: http://tobbesmedieblogg.blogspot.se/2014/10/jean-marie-le-pen-om-ebolautbrottet.html

      Radera
    4. En positivare inhemsk demografisk utveckling för svenskar går att åstadkomma. Det vi behöver göra är att utvisa kriminella invandrare, ge premier till svenskar som föder barn, det vill säga ge dem en viss summa pengar utöver barnbidrag för barnafödande.

      / Magne

      Radera
  2. Märkligt fenomen det där, en högljudd grupp lätt solbrända ställer sig själva i motsats till ”vita” – trots att de själva inte direkt kan betecknas som svarta.
    Hade varit en idé till ny dokusåpa; ett tv-bolag samlar ihop Lidija, Kawa, Knoll, Tott, och skickar ut dem på uppdrag i Soweto och Detroit. Där kan de utbyta erfarenheter kring att vara Rasifierad med lokalbefolkningen, berätta om hur hårt det är i Sveriges förorter och om det grymma svenska förtrycket.

    SvaraRadera
  3. Idag orkar jag bara med ett litet..
    Suck.
    Hälsningar till alla vitisar från
    Pelle.

    SvaraRadera
  4. Bra film som visar hatet mot vita som har sitt epicentrum i Hollywood.

    http://www.redicecreations.com/TV/2014/Insight-ep5.php

    SvaraRadera
  5. Praizovic är en riktig rasist. Hennes alster har jag läst förr. Den rasisten bör sannerligen anmälas för "hets mot folkgrupp". Hur kan hon inte få kritik för sin rasistiska nidbild av vita? Allt hon vill är ju att vita inte ska synas? Hon åberopar folkmord. Ingen i medierna som reagerar?

    / Magne

    SvaraRadera
  6. Jag tycker inte det ser ut som on någon av de fyra har mer än en svart förälder, vilket gör Lidijas recension ännu mer bisarr.

    SvaraRadera