lördag 13 juni 2015

Virtanen radar upp nya barnsligheter




Att vara ledarkrönikör i Aftonbladet är inte särskilt krävande, eftersom ingen kvalitet eller relevanta analyser avkrävs de som är politiskt korrekta. Ändå finns det bland dessa individer som håller en särskilt låg nivå och dit hör den forne nöjeskrönikören Fredrik Virtanen, som egentligen aldrig borde skriva om politik. Idag skriver han att han tycker att Åsa Romson borde ha tagit Jimmie Åkessons utsträckta hand, alltså bokstavligen, men krönikan spårar omgående ur i de barnsligheter som är något av Virtanens signum. Han kallar den lilla formaliteten "ett intressant moraliskt dilemma" och utvecklar:

"Å ena sidan bör man vara artig. Å andra sidan är det lätt att förstå att det vänder sig i magen på Romson, brinnande feminist och antirasist, vid blotta tanken på att behöva normalisera landets främsta företrädare för motsatsen med ett handslag." 

Ska det verkligen "vända sig i magen" när man möter någon med en annan politisk uppfattning? Själv skulle jag nog kunna skaka hand med Åsa Romson utan att uppleva några fysiska reaktioner. Att Jimmie Åkesson skulle vara landets främsta företrädare för motsatsen till antirasism, alltså rasism, förstår vi som vanligt handlar om att partiet vill minska invandringen, men varför han också skulle vara en stor antifeminist är än märkligare. Virtanens alster blir alltmer bisarrt och allt sinne för proportioner försvinner:

"Samtidigt bör man vara artig, och Åkesson är demokratiskt invald i Sveriges riksdag. Svårt läge för en antifascist. Var skulle du själv dra gränsen? Skulle du hälsa glatt på Kim Jong-un? Skulle du ta handen på någon som misshandlat dig? På någon som spottat dig i ansiktet? Chefen som sparkat dig? En politiker som vill köra ut dig ur landet? Eller tar du precis alla i hand?"

Jimmie Åkesson är alltså partiledare för ett demokratiskt parti som vill minska EUs största invandring, vilket i svensk debatt är fullt jämförbart med att leda, åtminstone till namnet, ett land där uppskattningsvis 200 000 människor sitter i fångläger och summariska avrättningar hör till vardagen. För övrigt hälsade Göran Persson på och skålade med Kim Jong-Il, medan Åsa Romson inte förmår skaka hand med Jimmie Åkesson. Låt oss också komma ihåg tillfället då dåvarande talmannen Per Westerberg (M) skakade hand med samtliga partiledare, utom just Jimmie Åkesson, med orden "det blir så tjatiga bilder".




Jämförelsen med att bli spottad på och misshandlad är så idiotisk att den kanske inte behöver ytterligare kommentarer. Ännu en gång måste vi väl också påpeka att Sverigedemokraternas politik inte handlar om att köra ut människor ur landet, även om vi med stormsteg närmar oss en punkt där repatriering kan bli nödvändigt, utan att minska framtidens invandring. Slutligen finns det inga seriösa bedömare som anser att SD är ett fascistiskt parti, varför referenser till "antifascism" blir helt malplacerade. Virtanens fantasier ångar oförtrutet vidare:

"Personligen hade jag hälsat på Jimmie Åkesson även om det skulle kännas som förräderi mot de romer, judar och muslimer som skulle drabbas hårt om Åkesson fick verkligt inflytande."

Ovanstående passage skulle Virtanen gärna fått utveckla vidare. Hur skulle nämnda grupper "drabbas hårt" om SD fick mer inflytande? Stefan Löfvens patetiska och desperata utfall mot partiets historia berörs också:

"Åkesson gick med i ett nazistiskt parti för att förändra det. Vem gör det? Varför gick han inte med i, säg, CUF och försökte förändra det? Det hade varit intressant om Löfven frågat vidare för det är obegripligt åtminstone för mig. Jag skulle inte gå med i ett parti jag inte delar några värderingar med. Vem gör det?"

Till att börja med skulle jag inte kalla 1995s SD för "nazistiskt". Att Åkesson gick med i det då främsta invandringskritiska partiet är alldeles självklart och det är uppenbart att han från början avsåg att förändra det till ett mer effektivt och disciplinerat parti. Lika självklart är att han inte gick med i Centern, som ju knappast skulle ha gått att reformera till ett seriöst invandringskritiskt parti.

Virtanens alster blir ännu ett i den eviga raden av inlägg som visar att etablissemanget saknar relevant kritik mot SD och, framför allt, inte förmår bjuda på någon förklaring till varför Sverige ska ha EUs mest extrema invandringspolitik eller lösningar på massinvandringens konsekvenser.




4 kommentarer:

  1. Det hade ju varit betydligt hederligare, om Aftonbladet låtit sina läsare
    kommenterera den alltmer förvirrade Virtanens snömos.

    SvaraRadera
  2. 1995 hade redan Mikael Jansson (fd C) sparkat ut nazianstuckna ur SD. Rikspolisstyrelsen skrev 1996 att SD var parlamentariskt och demokratiskt.
    *
    Skulle SD ha något emot judar? Flera av SD:s riksdagsledamöter har själva judisk bakgrund.

    Stellan Bojerud

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, inte ens under SD:s mest radikala år påstods det väl att partiet var nazistiskt. Allt motståndarna har att komma med är diverse personkopplingar och annat långsökt. Vad gäller judar, romer och muslimer så kanske Fredde tänker på hur hårt de "drabbas" om SD t ex inför tiggeriförbud, förbjuder import av ritualslaktat kött och omskärelse av gossebarn etc. Men det är ju skönt att få veta att han, i en för det "goda och toleranta" etablissemanget säkerligen viktigt och svårt dilemma, alltså huruvida man ska ta Åkesson i hand eller inte, säger sig vara beredd att göra det. Tänk vilka uppoffringar och problemställningar vårt fina, intelligenta och moraliskt högtstående tyckaretablissemang måste brottas med dagligen i det hemska SD:s allt mer påträngande närvaro...

      Radera
  3. Låt oss hata Fredrik Fittanen.

    SvaraRadera