Naivt snömos från fransk vänsterjournalist

Anne-Françoise Hivert är Sverige-korrespondent för den franska socialistiska tidningen Libération och har av SVT uppmanats att skriva något i terrorattackernas kölvatten. Innan texten på SVT Opinion övergår i politiskt korrekt nonsens, får vi åtminstone en bild av muslimska reaktioner efter attentaten mot Charlie Hebdo tidigare i år:

"Det visade sig snabbt att den nationella gemenskapen, som hyllades då, inte fanns. Alla var inte Charlie. När det väl blev dags att hedra de som hade dött med en tyst minut, vägrade många elever att delta. Några framförde teorier om att det hela rörde sig om en komplott mot muslimer. Även hos deras föräldrar var reaktionerna blandad. För många var det svårt att uttrycka solidaritet med människor som hade tecknat profeten."

Jag vågar påstå att den reaktionen inte alls var särskilt ovanlig bland Frankrikes muslimer. Ovanstående rader syftar emellertid till att hävda att situationen nu är en helt annan:

"Idag är det annorlunda. De sista attacker riktades inte mot en viss målgrupp. De 129 människor som miste livet den 13:e november dödades inte för något de hade gjort. Våldet var blint. Offren dog för att de var ute i Paris på en fredag kväll."

Ska man verkligen endast fördöma våld om även den egna gruppen drabbas? Vi känner igen mönstret, som när vissa muslimer ogillade Osama Bin Laden, för att han även lät mörda muslimer. I Nederländerna stördes ofta minneshögtider över de stupade i andra världskriget av marockanska ungdomar, varav många hade en uppfattning om att ceremonierna på något sätt handlade om judar. Lösningen blev att lyfta fram att också marockanska soldater hade deltagit i kriget. Hivert ansluter sig till den beskrivning som nu är populär bland journalister av hennes snitt:

"De kom från olika delar av Frankrike och olika länder i världen. De tillhörde « la génération Bataclan », som tidningen Libération skrev den 16:e november på sin första sida. De dog för att de levde som de gjorde. Fria."

Jag tror faktiskt inte riktigt på den tolkningen. Sannolikt syftade attacken helt enkelt till att slå till mot en europeisk huvudstad och man valde de platser där många människor samlades. Dessa journalister vill rentav påstå att attentaten var en attack mot det mångkulturella samhället, som om man i Paris måste leta efter mångkulturella platser. Förljugenheten tilltar sedan:

"Alla var inte Charlie. Men alla står enade bakom de värderingar som IS och terroristerna vill utplåna : « Liberté, égalité, fraternité ». "

Nonsens. För många muslimer i Frankrike är frihet och jämlikhet underordnade, om inte rentav i motsatsställning till, den religiösa läran. Broderskapet omfattar inte de otrogna. Hivert låter sedan den vänstervridna apologismen blomma ut med full kraft:

"Jämlikhet finns inte, enligt många ungdomar som bor i förorterna och upplever diskriminering dagligen. Broderlighet är svårare att hitta i ett allt mer polariserat samhälle, som till exempel vägrar att ta emot fler flyktingar."

Vad har flyktingmottagning med relationerna mellan olika folkgrupper i ett land att göra? Skulle islamisterna lugna ned sig om den muslimska invandringen var ännu större? Frankrike har sannerligen inte vägrat att ta emot flyktingar. I Estland, med dess blygsamma invandring, förekommer inga islamistiska terrordåd. Mot slutet kommer då textens kanske mest motbjudande stycke:

"Den 6:e december ska Fransmännen rösta för att välja sina regionala representanter. Mycket står på spel. Innan Parismassakern var Marine Le Pens Front National på väg att vinna stort. Nu är det dags att visa att Frankrikes motto är mer än tre ord. Att i kampen mot IS och terrorister är det lika viktigt att hålla extremister borta från makten."

Det är fullt möjligt att Front National vinner åtminstone tre regioner, och det är inte en dag för tidigt. Partiet och dess representanter har i åratal förutspått och varnat för just dagens situation. När nu krisen är ett faktum, har till och med Socialistpartiets François Hollande anammat delar av Front Nationals program. Låt oss önska de sanna patrioterna all framgång.