Anders Lindberg och språkets förvridning

Denna gång har en liten artikel i Eskilstuna-Kuriren upprört twittervänstern, vilket i sin tur har fått Aftonbladets Anders Lindberg att ägna saken en hel krönika. Under rubriken "Adolf Hitler var inte 'invandringskritisk' " bjuds vi på ett alster som är så spretigt att det närmar sig ett självmål. I likhet med de som gick i gång på artikeln från första början, blandar Lindberg friskt för att göra någon sorts poäng:

"– De hade också med sig en stor banderoll med invandringskritiska budskap, säger Roland Lindkvist, vakthavande befäl vid polisens länskommunikationscentral.
[...]
– De sieg-heilade innan de försvann iväg, säger Roland Lindkvist till Eskilstuna-kuriren.
Händelsen får rubriken "Främlingsfientliga slagord vid asylboende".
Antagligen är några som ropar "Sieg Heil" både kritiska till invandring och främlingsfientliga, men varför dölja att det handlar om nazistiska slagord?"

Nu användes ju begreppet "invandringskritisk" om just banderollen, vilket verkar vara korrekt, då den ska ha innehållit bland annat ordet "massinvandring". Tidningen har ju knappast heller försökt dölja vilken typ av slagord som förekom, då man faktiskt anger dessa som "sieg heil". Lindberg fortsätter sedan med att leverera det jag ser som ett självmål:

"Adolf Hitler var inte 'invandringskritiker', han var nazist, och hälsningen 'Sieg Heil' uttrycker inte i första hand synpunkter på migrationspolitiken."

Exakt. Invandringen var inget problem eller en stor fråga i 1920- och 1930-talets Tyskland, varför vi kanske borde få slippa att höra att "30-talet är tillbaka" varje gång invandringskritik lyfts. Det är just personer som Anders Lindberg som har uppfostrat en hel generation till att tro att kritik mot invandring, eller restriktioner för invandringen, är nazism och rasism. Det är ingen slump att regeringens panikåtgärder, då tillströmmande asylsökande inte ens kunde räkna med tak över huvudet, direkt stämplades som "rasism" av vissa ungdomsorganisationer. Eftersom antalet uttalade nationalsocialister i landet är ganska få, hittar Lindberg sedan sitt egentliga mål:

"Begrepp som 'invandringskritisk' är oftast bara omskrivningar för rasism, som smyger sig in i språket med en förment neutralitet. För media har det blivit ett sätt att slippa ta ställning och en metod att hantera att ett rasistiskt parti blivit tredje störst i riksdagen."

Nonsens. Någon som är kritisk till den förda invandringspolitiken är just invandringskritisk. Ordet "invandringskritisk" har varit en nagel ögat på vänstermänniskor länge nu, eftersom de, liksom Anders Lindberg, tror att det är ett fegt sätt att slippa säga "rasistisk". Dessa människor menar att medier har gått från att kalla exempelvis SD för "rasistiskt", sedan "främlingsfientligt", för att landa i "invandringskritisk". Det är dock tre helt olika saker och just "invandringskritisk" är det epitet, om det nu är viktigt att lägga till ett sådant, som passar bäst på SD. Då kan man använda ordet "rasist" för de personer som diskuterar olika raser och deras olika värde och egenskaper, istället för att uppfinna begrepp som "extremrasistisk" när det ursprungliga ordet har slitits ut. Det blir sedan dags att citera Olof Palme:

"Men om inte ens slagordet "Sieg Heil" kan kallas för vad det är blir språket just 'innehållslösa formler i en spökvärld'. Och det blir ärligt talat ganska svårt att prata."

Det är ju just ni inom medie- och politikeretablissemanget som har specialiserat er på "innehållslösa formler i en spökvärld"! Det är en alldeles utmärkt beskrivning av hur ni använder ord som "utmaning" och "människosyn" i all oändlighet. Genom att fullständigt beröva ord som "rasism" eller "fascism" på sin faktiska innebörd, har ni inte bara gjort det svårt för andra att prata, utan även er själva. Detsamma gäller ordet "högerextrem", som direkt klistras på mycket olika partier i Europa, från liberala PVV till Greklands Gyllene Gryning. Vill man nu ha något samlande begrepp för dessa olika partier, blir det faktiskt mest korrekt att kalla dem för "invandrings- och EU-kritiska". I sin slutkläm får Anders Lindberg med flera nyckelord:

"På nätet pågår ständiga välorganiserade kampanjer mot SVT, Sveriges radio och tidningar för att tysta vissa röster och få igenom en 'balanserad', alltså rasistisk, rapportering. Att skriva om rasism och högerextremt våld är som att vada i lera. Det vet alla journalister. Men det anständiga Sverige måste börja återerövra orden, både från Sverigedemokrater och nazister."

Nej, de som kräver en mer balanserad public service efterfrågar knappast rasistisk rapportering, utan snarare att den lämnar sitt vänsterhörn och strävar efter att förhålla sig någorlunda neutral. Återigen, det är just personer som Anders Lindberg som har förstört debatten och de ord som används. Jag kan inte längre se ordet "utmaning" i ens vardagliga sammanhang utan att småle. Särskilt festligt är det att Lindberg i samma stycke som han ondgör sig över ords användning, på allvar kallar alla som inte är sverigedemokrater, eller nazister, för "anständiga".