Helt meningslöst alster från Helle Klein

Helle Klein är en ytterst märklig figur; en vänstermänniska som av någon anledning har läst till präst i Svenska kyrkan, och som samtidigt hyllar islamistiska krafter, vilket i sin tur har gett henne öknamnet "Hamas-Helle". Det finns anledning att misstänka att hon ser sig som själva arketypen för en intellektuell.

Idag vill hon, "så här i juletid", säga någonting om regeringens nya migrationspolitik och hävda att "Sverige kan både växa och hålla samman". Som redan rubriken antyder, väljer hon den mycket fega, men inte ovanliga, vägen att vilja ha både en enorm invandring och kombinera den med en generös välfärdsstat. Jag kallar hennes alster för helt meningslöst, eftersom parollen "allt åt alla" är lätt att uttrycka, men inte riktigt fungerar i verkligheten. Än märkligare, för en person som lever på att skriva, är att hon inte formulerar sig särskilt väl i skrift och helt verkar ha missat kommatecknens funktion i en text.

Ingressen ger oss:

"En nyårsönskan så här i juletid: lämna kollapsretoriken och börja reformpolitiken. Strunta i opinioner och använd det politiska mandatet som trots allt ges i val till att staka ut riktningen för ett Sverige som växer men håller samman."

Systemkollapsen handlar inte om retorik, utan är ett faktum. Regeringen har inte drivits av någon ideologisk insikt om invandringens destruktiva kraft, utan har endast agerat efter den akuta verkligheten, där Migrationsverket inte längre ens har kunnat få fram bostäder för att täcka inströmningen. I dessa dagar är det många vänstermänniskor som inte alls verkar förstå vad flyktingkrisen och systemkollapsen handlar om. Istället använder de alltifrån hushållens konsumtion i december månad, till funderingar om kostnader för pizza och rödvin, för att hävda att det omöjligen kan finnas någon som helst systemkollaps i Sverige.

Det förvånar inte heller att Helle Klein tycker att politikerna ska strunta i opinionen, men hon har uppenbarligen inte förstått varför regeringen nu agerar. Lika lite som de har någon ideologisk drivkraft, syftar panikåtgärderna till att bemöta något slags "främlingsfientlig" opinion. Återigen, det handlar om en akut situation, som regeringen borde ha kunnat förutse, men som för dem tydligen kom som en blixt från klar himmel.

Dessvärre har inte heller regeringen särskilt mycket till mandat för någonting den gör, då den stöds av ungefär en tredjedel av befolkningen. Sannolikt är det också en stor del av de socialdemokratiska väljarna som inte heller vill se en årlig asylinvandring på 190 000 personer. Slutsatsen blir att Helle Klein vill att man helt enkelt genomdriver en miljöpartistisk migrationspolitik, enligt Reinfeldts modell, oavsett vad folket tycker. Som vanligt i sådana här texter, anses årstiden ge relevanta metaforer:

"Hösten har varit mörkare än någonsin i år." 

Skulle det vara möjligt för er sida att någon gång släppa alla formuleringar om "mörk höst", "kall vinter" och "mörka krafter"? De ger inte er argumentation ett större djup, eller poetisk kraft, utan understryker bara ytterligare er brist på faktiska argument.

Efter att ha noterat att de övriga partierna stagnerat eller minskat, medan Sverigedemokraterna går framåt, kommer då en fullständigt absurd och verklighetsfrämmande analys:

"Men vi ska inte glömma att SD:s framgångskurva bröts av tidigare i höstas – det var i samband med att bilden på den lilla flyktingpojken på stranden fick sociala medier att explodera och humanismens vindar tog fart. I takt med att flyktinggalor och insamlingsrekord avlöste varandra minskade faktiskt SD för första gången i opinionsmätningarna. I ett samhällsklimat där statsministern och alla etablerade partiföreträdare talade om vikten av en generös flyktingpolitik blev det plötsligt svårare att stödja ett parti som bara har en enda fråga på sin dagordning nämligen att stoppa invandringen."

Det är inte märkligt att opinionssiffror fladdrar något, från institut till institut, och från månad till månad. Att en mindre nedgång för SD skulle ha någonting med den där bilden att göra är en mycket fantasifull tankegång. Jag har också sett bilden ifråga och den påverkar överhuvudtaget inte hur jag ser på Sveriges invandringspolitik. Människor beger sig över Medelhavet just för att det går att få uppehållstillstånd i Europa, och det enda som skulle kunna hejda den strömmen är om Sverige delar ut uppehållstillstånd till alla som vill ha på plats.

Tanken att SD får minskat stöd om alla andra partier "talar om vikten av en generös flyktingpolitik" är ju också alldeles fantastiskt felaktig. Det är just denna likriktning och inbilskhet hos de övriga partierna som har fått SD att uppstå och skörda framgångar. Vår sida bryr sig inte om hur "samhällsklimatet", det vill säga vad etablissemanget och godkända debattörer säger, ser ut, då vi sedan länge genomskådat dem och istället utvecklat våra egna funderingar. Klein fortsätter med sina tämligen otydliga och svepande funderingar:

"Samtidigt inser de flesta medborgare att det är ett exceptionellt läge. Här kunde beslutsfattarna ha kombinerat krisallvar med konstruktiva idéer om hur Sverige ska kunna fortsätta vara ett öppet och generöst samhälle i migrationens tid."

Eftersom du skriver detta, Helle, vad har du själv för konstruktiva idéer om hur Sverige ska kunna vara "öppet" när det kommer 10 000 personer i veckan, så här i "migrationens tid"? Nej, självklart får vi inga sådana, eftersom det som vanligt endast handlar om att positionera sig och "stå upp för alla människors lika värde". Ett sådant känsloargument dyker förstås också upp:

"Ändå måste vi ständigt påminna oss om att de så kallade volymerna handlar om människor i nöd. Under många år framöver kommer vi att få leva med migration som en del av vardagen. Visserligen hörs hoppfulla tongångar från FN:s säkerhetsråd om att det äntligen verkar finnas en samsyn om en fredsprocess i Syrien. Men under överskådlig tid kommer människor att behöva söka sig en framtid i en annan del av världen. Och folkvandringar av andra skäl kommer till. Nästa stora flyktingström lär bli klimatflyktingarna."

Ja, det handlar om människor, men även om formuleringen används flitigt så är det fortfarande inget som helst argument för någonting. Man skulle kunna applicera taktiken på vad som helst: "Varför drar ni ned på sjukvården/skolan/försvaret eller Bengt Westerbergs ersättning? Det handlar ju om människor!" Vi måste inte alls ha migration som en del av vardagen. Massinvandringen är genomdriven av opinionsbildare och politiker och kan också stoppas av liknande krafter. Vi behöver egentligen inte ens ta emot människor på flykt, men framför allt inte "folkvandringar av ändra skäl". Jag noterar också att dessa massinvandringsvurmare talar om "klimatflyktingar" med en närmast pervers förväntan, där kombinationen av de två orden blir oemotståndlig. Helle Klein känner antagligen inte ens till att den största gruppen bland de asylsökande är afghaner, inte syrier.

När hon sedan ska ge sig in på ekonomi blir det också pinsamt:

"Statsministern har rätt i att detta är avgörande politiska vägval. Det är bra att regeringen äntligen överger 'krona för krona'-mantrat och vågar investera. Det behövs dock en rejälare krispolitik med reformer och satsningar på utbildning, bostadsbyggande och infrastruktur framöver. Regeringen bör också ifrågasätta utgiftstaksmodellen och istället stå för att investeringar inte är utgifter i vanlig mening."

Jo, investeringar innebär just utgifter och det är omöjligt att bokföra dem på något annat sätt. De innebär också kostnader, som ska periodiseras för att sammanfalla med projektets inkomster. Problemet är att massinvandringens senare intäkter inte kommer att uppväga dess totala kostnader. Helle Klein vill att staten ska ta lån utomlands för att finansiera asylmottagningen, och det kan man förstås göra, men det är inte en långsiktigt hållbar väg för varken ett företag eller en stat. Mot slutet kommer då den där visionen som gör Helle Kleins alster så fegt och meningslöst:

"Mellan den unkna nationalismen och den inhumana nyliberalismen finns en tredje väg – den öppna välfärdsstaten. Här måste till både nytänkande och en etisk kompass. Det vore en välgärning om en sorts förnuftets axel kunde bildas mellan socialliberaler (det nya folkpartiet under namnet L?), socialdemokrater och miljöpartister där jämlikhet och öppenhet går hand i hand och där välfärdsstatens idé om att ingen ska ställas utanför bevaras också då Sveriges befolkning ökar."

Denna tredje väg låter ju fantastisk, varför tar inte alla den, om man både kan ha en välutbyggd välfärd och behålla sin fina människosyn intakt? Det beror förstås på att, i en värld med någon miljard ytterst fattiga människor, ett land inte kan öppna gränserna och erbjuda denna välfärd till alla som skulle vilja ha den. Man måste faktiskt välja, mellan folkhemmet och Centerpartiets vision om något slags Brasilien, där de förmögna kan använda billig arbetskraft. Kleins "tredje väg" utgör inte någon förnuftets axel, utan snarare de självförhärligande fantasiernas dimma.