Lite sedvanligt nonsens från Fredrik Virtanen

Vi är sedan länge vana vid att alster som följer den politiskt korrekta linjen inte avkrävs någon som helst logik, relevant innehåll eller ens stilistiska kvaliteter. Det är dock ändå något märkligt att stora tidningar som Aftonbladet och Expressen har så svårt att hitta skribenter att de betalar figurer som Fredrik Virtanen och Lars Lindström. Många menar att man helt ska ignorera dessa infantila och meningslösa inlägg, men de når trots allt en stor publik och även om de är lätta mål, kan det vara värt att skjuta dem i sank. Twittervänstern ser nämligen allt, hur dumt det än är, som fantastiskt:

Dagens text från Virtanen, med den otympliga rubriken "Halt! Här får ingen passera - här kommer ingen förbi", är mycket kort, men lyckas få med ett antal lögner och idiotier. Alla dessa krönikörer anser att 2015 var ett "mörkt år", eftersom ljusstyrkan bedöms efter hur liberal asylinvandringen är, och Virtanen är förstås inget undantag:

"Till sist hade rädslan infekterat samhällskroppen så djupt att Socialdemokraterna och Miljöpartiet vek sig i vinden. Det var kanske nödvändigt. Politiken handlade inte om att leda folket, utan om att följa folket. Marknadsliberalismen har på ett 30-tal år, i synnerhet 2006 till 2012, ersatt solidariteten i vårt dna."

Helt fel. Regeringen "vek sig" inte i "vinden" och försökte fortfarande inte blidka någon "främlingsfientlig" opinion, utan anpassade sig helt enkelt efter den akuta situationen. Eftersom de inte har någon ideologisk grund för sitt agerande, kan vi nog anta att de avser att fortsätta bedriva en destruktiv massinvandringspolitik. Miljöpartiet deklarerade för övrigt direkt att det viktigaste för dem nu var att bygga ut systemet, för att kunna ta emot de där 10 000 i veckan som ledde fram till den akuta krisen. Att regeringen såg sig nödgad att vidta dessa illa planerade åtgärder har definitivt ingenting med någon "marknadsliberalism" att göra.

Att ingen skulle få passera är också ett fullständigt idiotisk påstående, även om medierna gärna sprider bilden av att gränserna skulle vara stängda. Det kommer nu ungefär 3 000 asylsökande per vecka, vilket alltså blir 150 000 på ett år och definitivt innebär en massinvandring. Den sedvanliga vänsteranalysen fortsätter:

"Den borgerliga opinionsmaskinen lyckades skrämma folk med att välfärdsstaten är hotad, att SD:s påhittade systemkollaps faktiskt finns. Som om inte borgerlig politik redan urholkat välfärden. Moderaternas skattesänkningar på 140 miljarder årligen hade suttit som pitten i Greta för att stötta kommuner, migrationsverk, polis och landsting som fått stopp i systemen. Pengarna hade suttit bra för de satsningar på skola, vård och bostäder som måste komma."

Det var inte SD som talade om systemkollaps och denna kollaps handlar inte om statens eller hushållens finanser, utan om själva infrastrukturen kring asylmottagning. Liksom de flesta vänstermänniskor verkar Virtanen också ha svårt att förstå skillnaden mellan en skattesänkning och en kostnad. Om nu en maximering av asylinvandringen är målet, kan ju regeringen försöka öka skatteintäkterna med 140 miljarder kronor. Det var inte länge sedan Virtanen gjorde den där jämförelsen med rödvinskonsumtion, och han var så nöjd med den att han glatt fortsätter på samma spår:

"Nu äter Sverige lax, ser fonderna växa och vill inte pröjsa mer för att rädda Alan Kurdis, 3, liv."

Så fantastiskt dumt. Vänstermänniskorna älskade den där bilden, men i verkligheten skulle han förstås inte ha räddats genom att svenskarna minskade sin konsumtion. Människor väljer vägen över Medelhavet just för att vi har haft öppna gränser inom Europa och möjligheter att söka asyl eller leva som illegal. Europa kan stävja dessa båtresor på två sätt. Antingen ser man till att verkligen stänga de yttre gränserna och patrullera haven ordentligt, eller så öppnar man asylkontor över hela Mellanöstern och Afrika. Jag behöver kanske inte nämna att jag förespråkar det förstnämnda alternativet.

"Peter Wolodarski på DN uttryckte det kärnfullt: 'Detta ’kapacitetstak’ är förmodligen det moderna samhällets mest deprimerande paradox: ju rikare vi blivit, desto mindre misär orkar vi bevittna mitt i vårt eget samhälle. Det var förmodligen lättare att ta emot hundratusentals flyktingar under andra världs-kriget än vad det är i vår tid'."

Självklart ska vi inte behöva bevittna misär i ett land som Sverige, men asyl- och anhöriginvandringen, samt förstås tiggeriturismen, skapar och kommer att skapa allt mer misär även här. Också styckets sista mening är fullständigt nonsens. Jag har mycket svårt att tro att människor i 1940-talets Sverige utan vidare skulle ha accepterat ett årligt inflöde av tiotusentals afghaner, syrier, eritreaner och somalier. Om vi idag istället skulle ta emot människor från kulturellt närliggande länder, vilket var fallet under andra världskriget, skulle invandringen inte alls vara samma problem.

Diskussionen om asyl- och anhöriginvandringen bör inte vara en fråga som främst handlar om huruvida vi "har råd" eller inte. De långsiktiga kostnaderna, bland annat i form av splittring, kriminalitet, islamisering, och att Sverige helt enkelt inte förblir Sverige, är oändligt mycket viktigare än Migrationsverkets omedelbara utgifter. Hur kunde en maximering av inflödet bli ett självändamål?