Nyrasismen

Gårdagens hatattacker mot Kvinna till Kvinna fick mig ännu en gång att tänka på begreppet rasism, och hur det på ett märkligt sätt har förvridits. Själv definierar jag rasism på ett mycket enkelt sätt, nämligen alla analyser som har som utgångspunkt just ras. Följaktligen är det flöde av hat mot vita, som identitetsvänstern gärna bjuder på, ett solklart fall av rasism och inte ens någon "omvänd" sådan. Man kan också klassificera exempelvis det nu nedlagda Svenskarnas partis hållning i nationalitetsfrågan, där den skulle avgöras av genetisk sammansättning, som rasism.

Observera att jag använder ordet "rasism" helt neutralt. Jag menar att ett motstånd mot invandringspolitiken med motiveringen att den är ett hot mot den svenska folkstammen, eller rentav "den vita rasen", är en fullt legitim hållning, även om det inte är min egen utgångspunkt. På samma sätt får naturligtvis identitetsvänstern se alla vita som den store fienden, även om det är lite märkligt att de ändå insisterar på att bo i Skandinavien, då det finns en mängd länder utan någon "vithetsnorm".

När vi väl har konstaterat detta, blir det sedan fullständigt absurt. All kritik mot den förda invandringspolitiken, mot islams roll i samhället, eller regeringens tillfälliga restriktioner på asylområdet, stämplas omedelbart som rasism, trots att utgångspunkterna kan vara ekonomi, strävan efter ett fungerande samhälle, eller ett rent praktiskt handhavande av en akut situation.

"Diskussionen" under Kvinna till Kvinnas evenemang var ett utmärkt exempel på vänsterns nyrasism och all förvirring kring vad faktisk rasism är, varför det är synd att organisationen kände sig nödgad att avlägsna posten från sin Facebook-sida. Under mer än ett dygn postades kommentar efter kommentar om de deltagande kvinnornas ras, hur denna ras fullständigt diskvalificerade dem från att göra någonting, samt problemet med vita människor i stort. Organisationens reaktioner var mycket typiska. Inte bara accepterade man alla dessa grovt rasistiska attacker, utan bemötte inläggen med undergivna och ursäktande svar.

Det var först efter att jag skrivit mitt inlägg och en läsare länkade till det i kommentarsfältet som den urspårade och egentligen irrelevanta diskussionen blev ett problem. Ett femtiotal rasistiska inlägg mot vita gick utmärkt, men när en enkel hänvisning till mitt blogginlägg dök upp ryckte Jyothi Swahn Bai, som själv bland annat skrivit "Detta handlar om att vithet är mer skadligt än vi kan tro", omedelbart ut och uppmanade, i typisk vänsteranda, organisationen till att blockera personen som "länkat till en rasistisk sida". Festligt nog konstaterade hon också att "nu har rassarna hittat hit", trots att de verkligt rasistiska inläggen funnits där alltsedan Kvinna till Kvinna upplyste om evenemanget. Det kan vara värt att notera att vi som ifrågasatte hetsen mot organisationens kvinnor själva inte en enda gång uttryckte någonting rasistiskt.

Jag försökte dock ironisera kring identitetsvänsterns egen retorik och upplyste bland annat om att Esra Hacimehmet, en av de aggressiva rösterna, själv var vit och sålunda inte borde få ha någon uppfattning i frågan. Det fullständigt humorlösa och idiotiska svaret blev:

"Tobias är obildad och borde inte få lägga sig i något annat än solsemestern på Ullared."

Det var inte dåligt att både få med fördomar och härskarteknik på en rad. Även före mitt inlägg fanns en del försiktigt kritiska röster på sidan, vilka av identitetsvänstern konsekvent bemöttes med arroganta svar om att personerna inte förstod "intersektionalitet" och självklart med det viktigaste motargumentet; att de var vita.

Min sida har naturligtvis snabbt avfärdats som "rasistisk" av vänstermänniskor förut. De verkar sällan ha läst vad jag faktiskt skriver, utan baserar sannolikt sin analys på flaggan uppe i hörnet, samt möjligen min profilbild. Få människor verkar vara så fördomsfulla och inskränkta som identitetsvänsterns medlemmar. Det går aldrig att ha någon som helst diskussion med dessa människor, då de alltid föredrar att vara ifred med sina meningsfränder och bemöter varje ifrågasättande med hat, svordomar, nonsens och det som brukar kallas för härskarteknik.

Jag brukar själv inte använda uttrycket "Antirasist är ett kodord för antivit", eftersom jag inte vill basera invandringsdiskussionen på ras, men det är tyvärr ofta ett alldeles korrekt konstaterande. Det roliga är att identitetsvänstern inte själv förstår att de uttrycker ren rasism, sannolikt eftersom de har fått lära sig att rasism på något sätt handlar om inställning i invandringsfrågan. Vidare tänker de sig att "icke-vita" aldrig kan vara rasistiska mot "vita", då vita är förtryckare och de icke-vita alltid förtryckta. Det är i sig ett rasistiskt tankemönster, eftersom man då delar in människor i grupper utifrån ras och förser dessa med vissa egenskaper.

Det största problemet är inte att dessa individer uttrycker rasism, utan att deras rasism accepteras och rentav anses vara någonting fint i vissa kretsar. Att jag har en svensk flagga på min sida ses som någonting suspekt, medan ingen ifrågasätter varför Esra Hacimehmet har albanska flaggor på sin. I Nordeuropa, med sin självkritik och sitt relativiserande, har de funnit en utmärkt jordmån för sitt rasistiska hat. Det är ingen slump att det svenska etablissemanget var oerhört engagerade mot Sydafrikas apartheidsystem, medan samma människor inte sade ett ljud om svarta ledares förtryck av sina egna svarta befolkningar i exempelvis Uganda och Ekvatorialguinea. Vissa av identitetsvänsterns uttryck, liksom hela ideologin hämtade från USA, har dock en viss poäng. Hela den destruktiva svenska invandringspolitiken bygger på "white savior complex" och "white knighting". Komplexet når ytterligare en dimension, när vita "antirasister", i sin gränslösa generositet och skuldmedvetande, glatt försvarar antivit rasism. Jag minns när jag en gång för länge sedan kritiserade en av dessa människor som är helt upptagna av sin egen etnicitet, och från en vit kvinna fick ett svar som handlade om att den svarte personen ifråga absolut borde vara fixerad av sin egen hudfärg, eftersom "vi har behandlat dem som djur". Jag vet inte vad kvinnans egna gärningar har varit, men jag har aldrig varit slavägare och den svarte personen aldrig slav.

Själv ser jag inte hatarna i Kvinna till Kvinnas kommentarsfält främst som "rasifierade", eller ens albaner, indier och eritreaner, utan som otrevliga och förvirrade individer. Vad vänstern inte verkar fundera över, är vad denna omhuldade nyrasism i förlängningen leder till, nämligen att ras kan komma att lyftas fram som en viktig faktor i hela samhället. Allteftersom hetsen mot vita tilltar, kommer allt fler vita att identifiera sig med sin egen ras och då kanske rentav se varje annan ras som fiende. När dessa importerade rashatare vänder sig mot ursprungsbefolkningens "vithet", uppstår naturligtvis frågan vad de överhuvudtaget gör här. Ska vi verkligen reducera varandra till vita, bruna och svarta "kroppar"? Dessvärre har denna rasfixering fått ett stort genomslag i samhället, där många organisationer gör allt för att "spegla mångfald", vilket aldrig handlar om åldrar eller politiska åsikter, utan alltid om ras. Till och med landets regering blev prisad för sin mångfald, vilket i det fallet innebar ett antal utlandsfödda ministrar, där inte ens islamism sågs som besvärande.

En del av mina läsare menar att identitetsvänstern bäst hanteras genom att man lämnar den åt sitt öde, men dess tänkande påverkar långt utanför kretsen av närmast sörjande och bör därför bekämpas.