Otroliga Metro

Vi är sedan länge vana vid att svenska medier är likriktade och driver en uppenbar agenda, särskilt när det gäller asylmottagning, Sverigedemokraterna och utländska patriotiska partier. Det gäller naturligtvis det röda SVT, men även kommersiella aktörer som TV4. Mest ogenerad i detta sammanhang är tidningen Metro, som förvisso är gratis, men likväl kommersiell. I kanske högre utsträckning än i något annat tryckt alster dominerar ämnen som "antirasism", avvikande sexuella läggningar, vulgärfeminism, socialism, förakt mot Sverigedemokraterna och, lika märkligt som alltid, islam. Dagens tidning har som första två artiklar följande:

Dramaturgin ser ut som vanligt. En muslim utmålas som offer, givetvis på grund av de rasistiska svenskarna, medan vi också får en artikel som ska lära oss mer om islam, alltid islam. Kan någon berätta när den senast såg en artikel om buddhism, shintoism eller hinduism? I samma tidning får vi också läsa om en udda konstellation:

Dessa tre får naturligtvis leva som de vill, men det intressanta är att Metro ständigt lyfter fram liknande "normbrytande" fall som förebilder. En likadan artikel hade man förra året:

Ett återkommande inslag i Metro är den så kallade "viralgranskaren", som syftar till att granska sanningshalten i olika berättelser som sprids på nätet. Märkligt nog är det alltid invandringskritiska "myter" som vederläggs, medan det i den minoritet av fall som stämplas som sanna, alltid handlar om en berättelse som går kulturmarxisternas väg:

Tidningens krönikörer är en historia för sig. Där återfinns Göran Greider, vars texter alltid är vänsteranalyser direkt hämtade från 1800-talet. Vidare finns ett antal unga feministiska kvinnor, som Sandra Beijer och Lisa Magnusson, som alltid skriver förutsägbart och direkt uselt. En Tanvir Mansurs bakgrund gör att han alltid får skriva om invandringens välsignelse och naturligtvis den svenska rasismen:

Bland dessa krönikörer återfinns emellertid en liberal, Johan Norberg, som troligen ingår eftersom han propagerar för massinvandring, om än ur ett liberalt perspektiv. Den absolut sämste, i stor konkurrens, är sannolikt Rickard Söderberg. Han saknar förmågan att hitta intressanta ämnen, eller ens uppslag överhuvudtaget, men han har å andra sidan främst rekryterats för att han är homosexuell och bär mascara, vilket också var skälet till att han dominerade SVT:s luciafirande. Festligt nog handlade hans första krönika om att han inte visste vad han skulle skriva. Sedan dess har han försett Metro med politiskt korrekt poserande och ett ständigt koketterande med sin egen läggning. Jag vill här inte citera hans infantila osmakligheter, men den som läser exempelvis denna kolumn förstår vad jag menar.

Att erbjuda Metro gratis är en genial idé. Ytterst få människor skulle betala för publikationen, men eftersom tidningen ligger där den ligger, på stationer och vid busshållplatser, kan man mata människor med vad som helst. Det förvånar mig att den svenska staten inte lanserat konceptet för flera decennier sedan.