SD i Borlänge skapar glädje

Lisa Magnusson

Twittervänstern är enormt fixerad vid SD och fäster mer uppmärksamhet vid det partiet än de gör vid sina egna partier och eventuella ideologi. Varje gång någonting negativt skrivs om SD, och det är ju ofta, delas och fnissas det. Dagens viktigaste artikel för denna samling handlar om SD i Borlänge och lovorden är väl tilltagna:

Artikeln ifråga är alltså skriven av samma Lisa Magnusson som är en av Metros uslaste krönikörer, vilket inte vill säga lite, men de många lovorden gjorde att jag ändå förväntade mig ett omfattande och genomlysande reportage. I själva verket är "Sverigedemokraterna kan inget, vill inget och försöker inte ens" en mycket kort och tämligen personlig reflektion över SD:s insats i en enda kommun, Borlänge. Budskapet kan sammanfattas av ett stycke:

"För trots att Sverigedemokraterna själva blivit en del av det etablissemang de talar så föraktfullt om har de inget att säga. De håller inga anföranden om sin politik, opponerar sig inte mot andras, reserverar sig inte mot beslut. De mest bara sitter där."

Det är möjligt att beskrivningen är korrekt, men det är svårt för den utomstående att veta, då Lisa Magnusson istället för detaljer presenterar något slags allmänna intryck. Kanske är SD:s representanter så okunniga och passiva som hon vill framställa dem som, men motiverar det twittervänsterns enorma glädje? Margret Atladottir är själv en tämligen tramsig vänstermänniska, men beskrivningen av en kort artikel om en lokal partigrupp som någonting "oerhört" blir ändå löjeväckande.

En stor del av inlägget ägnas åt Pär Sjögren från Svenska Motståndsrörelsen, som tagit ett SD-mandat genom att sympatisörer har skrivit hans namn på en valsedel. Man kan möjligen tycka att SD borde ha stängt sin lista, eller sett till att den hade tillräckligt många namn, men vad han sedan säger och gör är ingenting som partiet kan ansvara för.

Sverigedemokraterna är idag representerade i nästan samtliga av Sveriges kommuner. Sannolikt gör de förtroendevalda ett bättre jobb i vissa av dem, och sämre i andra. Att partiet tidvis har haft svårt att fylla alla stolar är inte särskilt märkligt med tanke på den enorma tillväxten. Jag är också övertygad om att SD:s företrädare kommer att bli allt skickligare i sina roller allteftersom tiden går. Samtidigt kan vi nog anta att även övriga partier har bättre och sämre företrädare, men vi skulle aldrig se en artikel om hur "Miljöpartiet kan inget, vill inget och försöker inte ens", trots att de säkerligen har en mängd märkliga företrädare ute i kommunerna.

Att vänstermänniskor blir så oerhört glada över en negativ beskrivning av en lokalavdelning kanske säger mer om deras egen svaghet och avsaknad av ideologiska och rationella motargument. Om någon sverigedemokrat i Borlänge läser detta, välkomnar jag kommentarer kring Lisa Magnussons artikel.