Ytterligare ett par rasifierade inlägg

Det finns som bekant en liten subkultur i Sverige, vars medlemmar ser sig som "rasifierade" och som är besatta av ras och inte minst vita människor, där dessa gärna beskrivs med formuleringar om "vitt privilegium", "vita kroppar", samt ytterligare en mängd begrepp direkt hämtade från USA. Förra veckan tittade vi här på en hatstorm mot biståndsorganisationen Kvinna till Kvinna, eftersom föredrag skulle hållas av vita kvinnor, och i anslutning till det mina egna funderingar kring denna nyrasism.

Nu har ytterligare ett par alster i denna tradition publicerats. Det första av dessa publicerades i onsdags, men skapade av någon anledning uppmärksamhet igår. Texten, som är skriven av en Emma Dominguez, publicerades på vänstersidan Nyheter24 under rubriken "Du som är vit kommer alltid vända oss ryggen". Inlägget följer den aggressivt rasistiska linjen och ingressen sätter tonen:

"I slutändan kommer den vita kroppen alltid vända oss ryggen och utnyttja oss. Vi ska stärka oss själva för att aldrig mer bli trampad av din jävla vita bleka fot."

Jag antar att det finns någon viktig ideologisk poäng i att tala om människor som "kroppar", men jag känner inte till vilken den ska vara. Det finns ett antal uppenbara invändningar man kan göra mot denna typ av inlägg och den bakomliggande ideologin, bland annat hur det skulle se ut om man bytte ut "vit" i deras texter med någon annan ras, till exempel svart, men de eventuella svaren brukar då handla om att de vita är någonting helt annat, främst för att de alltid anses ha ett överläge, och att attacker mot vita av detta skäl aldrig kan vara rasism. Att dela in människor i raser och ge dessa raser vissa egenskaper, till exempel att vissa människor genom sin hudfärg automatiskt är förtryckare, är förstås ren rasism. Att skriva "din jävla vita bleka fot" utgör naturligtvis rasbaserat hat.

I Emmas fall verkar upprinnelsen till texten vara någon personlig oförrätt som handlar om uppdrag och bidrag i kulturvärlden:

"Du kära vita medelmåttiga hen som gått på DI eller Konstfack eller valfri konstnärlig institution där du går igenom dina tre år på utbildningen med ångest. Du har mage att komma fram till mig o säga att du vill söka miljonprogramspengarna (eller pengar till 'vissa bostadsområden') från regeringen för att dina lärare lärt dig att anpassa dig till marknaden."

Det ser alltså ut som om Emma har missat något uppdrag, något bidrag, och direkt gör det hela till en rasfråga, på samma sätt som främlingsfientliga uppges säga "de tar våra jobb". I detta fall ligger förstås skulden hos alla vita, och texten bjuder på mycket "vi och dom":

"Du exotifierar, du explotaterar, du tuggar och spottar ut oss för att bygga din karriär. Du söker pengar från Filminstitutet och får uppdrag av SVT på våra berättelser."

I verkligheten får de flesta vita inte heller några uppdrag av SVT, som liksom SR dessutom faktiskt har en mängd "rasifierade" personer i sin organisation:

Kan det inte vara så att just individen Emma Dominguez av olika skäl inte fick det där bidraget eller det där stipendiet? Om Gina Dirawi kan dominera stora delar av SVT:s tablå, borde även Dominguez kunna göra det. Visst kan man tala om grupper och strukturer, men det Dominguez uttrycker går längre än så:

"Har dina privilegier gjort dig så vit och blek att du tror att det är okej att äta upp allt annat? Att suga ut oss? Du gör hip-hop videos där du rider på en kultur som inte är din, en uppväxt som inte är din, du har aldrig sett en tabanja i hela ditt liv men nomineras för en grammis som regissör."

Den sistnämnda oförrätten kallas i dessa kretsar för "kulturell appropriering" (som Emma stavar "apropiering") och sker till exempel när en vit person flätar sitt hår, eftersom detta endast ska få göras av svarta personer. Man kan vända på även detta: Ska svarta personer få spela klassisk musik, eller approprierar de då vit kultur? Bör Emma Dominguez få använda teknologi skapad av vita eller ens skriva på svenska? Identitetsvänsterns resonemang förblir idiotiska och hycklande.

I själva verket är Dominguez hela världsbild en ren appropriering av amerikansk kultur. Det är ingen slump att ett par fåniga engelska fraser omotiverat dyker upp i texten:

"Dear white people. Hur kommer det sig att du, när du säger dig kunna termer som rasifierad och 'förstår dina privilegier', fortfarande söker och tar uppdrag och jobb i orten för att berätta vår historia genom din vita blick."

"Vi ska lära oss att aldrig mer ge dig förtroendet, eller låta dig suga ut oss bara för att vi tror att du kommer att hjälpa oss, cuz u never will."

På tal om språkbruk, så gör Emma Dominguez själv ett komiskt misstag när hon på Twitter ska hylla sitt eget alster:

Trots hennes ideologiska medvetenhet följs alltså det renläriga "en" ett par ord senare iallafall av det sexistiska "man". Känns möjligen det krystade "en" något onaturligt?

Den som verkligen vill frossa i hennes hyckleri kan ta del av när Emma Dominguez protesterar mot SD:s annonsering och, lite magstarkt för att komma från henne, på fullt allvar talar om "rasistisk retorik":






Jag tänkte egentligen inte ta upp Emma Dominguez hatfyllda utfall mot vita människor, eftersom texten knappast tillförde någonting nytt, men Metro bjuder idag på ett något mer sympatiskt inlägg i frågan. Under rubriken "Kära vita svenskar - vi måste prata mer om hudfärg" sällar sig en Mattias Järvi, som är svart, till de som menar att man för att bekämpa rasism just måste lyfta fram ras. Hans huvudsakliga poäng kan sammanfattas av ett stycke:

"Att förespråka en färgblind strategi för att bekämpa rasismen i samhället är naivt och farligt. En färgblind strategi skulle beröva rasifierade de erfarenheter de har av rasism, i en färgblind värld berövas också rasifierade de ord och begrepp som är så välbehövliga för dem som utsatts för strukturell rasism."

Jag tror absolut att etnisk diskriminering förekommer och att till exempel svarta människor i Sverige blir påtagligt påminda om sin rastillhörighet. Frågan är dock vad vi ska göra åt det. Diskriminering är förbjudet och själv anser jag att kvotering, eller "positiv särbehandling" som det gärna kallas i detta sammanhang, alltid är förkastlig och i sig innebär en form av diskriminering. Ska vi verkligen införa kvoter för olika raser i olika sammanhang? Dessutom diskrimineras en mängd andra grupper, som äldre, överviktiga och funktionsnedsatta. Ska dessa också ha sina egna kvoter?

Att människor med en annan etnicitet än majoriteten i ett land sticker ut och blir påminda om denna etnicitet är kanske många gånger olyckligt, men det är inte märkligt. Detsamma händer en vit person som befinner sig i Afrika eller Karibien. Sådana är vi människor. Vi kan inte undgå att notera en annan persons ålder, kön, utseende, eller ras.

Den diskriminering som Mattias Järvi säger sig ha upplevt är säkert alldeles verklig, men jag tror inte att identitetsvänsterns fixering vid ras och hat mot vita underlättar för någon. Emma Dominguez, tillsammans med många andra, borde naturligtvis dömas för hets mot folkgrupp, samtidigt som en annan fråga uppstår: Vad gör hon egentligen här?