fredag 22 januari 2016

När "hatsajter" delas...


Jan Rust (M) tar även del av källor
som inte har godkänts av vänstern.

I Gävle tog som bekant Alliansen nyligen makten efter 96 år av socialdemokratiskt styre, något som blev möjligt efter att Sverigedemokraterna röstade på deras budgetförslag. Det nya styret kommer förstås behöva fortsatt stöd från SD. Vi kan anta att Socialdemokraterna vid det laget såg staden som sin och idag känner en viss bitterhet, en känsla man gärna använder för att uppmärksamma SD:s roll i maktskiftet.

Idag bjuder Arbetarbladets ledarsida på en ovanligt fånig attack mot Moderaterna, som baseras på ett ett "avslöjande" reportage från en moderat politikers Facebook-sida:

"Jan Rust är nybliven ordförande för socialnämnden i Gävle kommun. Men har redan lyckats förbruka sitt förtroende. Arbetarbladet har granskat Rusts förehavanden i sociala medier. En granskning som visar att Rust frikostigt delat med sig av innehåll från hatsajter som Sverigedemokraternas Samtiden.nu och högerextrema Fria tider."

Till att börja med är det nog inte Arbetarbladet som ska avgöra huruvida en moderat företrädare åtnjuter ett förtroende eller inte, utan naturligtvis partiets väljare. Sedan är den här enorma rädslan för vad människor läser och delar tämligen bisarr, även om det verkar vara den förhärskande linjen inom vänstern. Vi minns hur vänstersidan Politism rentav skapade en liten bild för att varna sina sympatisörer för olämplig läsning:



Det är intressant att man i så hög grad är rädd för att människor kan röra sig utanför vänstersfären och ta del av alternativ information. Jag hänvisar dagligen till alster i både Aftonbladet och Svenska Dagbladet, utan att oroas för att läsarna tar någon skada. Arbetarbladet har alltså genomfört den journalistiska bragden att titta på Jan Rusts Facebook-sida och där upptäckt hänvisningar till Samtiden och Fria Tider, två medier som faktiskt inte ens är särskilt extrema. Att kalla dem "hatsajter" är direkt löjeväckande, och låt oss hoppas att Moderaterna är lite mindre ängsliga inför sina medlemmars läsvanor. Om en person nu har hittat en artikel som denne av den ena eller andra anledningen finner intressant, spelar det verkligen någon roll var den har publicerats?

Resonemanget säger en hel del om hur vänstern fungerar, där de även på andra sätt i möjligaste mån försöker undvika allt som stör den egna världsbilden. Ett exempel är hur de på Twitter glatt delar och hyllar allt som deras vänner gör, men snabbt ser till att blockera alla kritiska röster, vilket leder till att de får en behaglig tillvaro i ett flöde som enbart består av inbördes beundran.

Arbetarbladet har kontaktat Jan Rust för att ställa honom till svars för de icke godkända lästips han gav sina vänner:

"När Arbetarbladet ber Rust kommentera sina förehavanden på Facebook blir svaret att det var länge sedan. Trots att Rust så sent som 2015 delade innehåll från dessa sidor.
Rust skyller det hela på att han inte är så bra på detta med Facebook. Det må vara hänt. Men att dela material från hatsajter har ingenting med teknik att göra. Det handlar om vilka åsikter man håller sig med. Inte heller duger förklaringen att Rust inte visste vad det var för någonting." 

Svaren vittnar om en förkastlig och onödig undfallenhet. Om vänstermänniskor konfronterar en med "förehavanden på Facebook", skulle man också kunna inleda med att förklara för dem att de inte har med saken att göra, följt av att man är en fri människa som läser vad man vill och att detta också gäller alla andra som tar del av delningen. Allra helst skulle jag vilja se att man säger att man anser de nämnda källorna vara utmärkta och att man står för just de artiklar som har delats, något som Jan Rust sedan i viss mån gör:

"Men man tänker också att sådant som kommer ut på sådana där medier är legitimt, om jag säger så."

Självklart är det så. Samtiden är ett partiorgan som jag i stort sett aldrig läser, men jag vet att Fria Tider huvudsakligen innehåller rena nyhetsartiklar.


Ledarsidans attack mot Jan Rust har skrivits av Arbetarbladets
politiska redaktör Jenny Wennberg. Hon har tidigare bland 

annat engagerat sig i snöröjningens genusaspekter.


Arbetarbladets indignation känner dock inga gränser och det är stora ord som används:

"Rust är ordförande för socialnämnden. Det betyder att han ansvarar för en av kommunens viktigaste nämnder. Den makten ligger alltså nu i händerna på en individ som delar rasistiskt innehåll i sociala medier och dessutom hävdar att han inte har några som helst kunskaper i källkritik."

Den underliggande artikeln visar några exempel på de artiklar som Jan Rust har delat, men jag skulle inte kalla någon av dem rasistisk i ordets korrekta bemärkelse. Vänstern vill helt enkelt strypa fri informationsspridning och även lära politiska motståndare vad som får läsas och vad som är förbjudet.

Ett av Arbetarbladets exempel på "rasism".




13 kommentarer:

  1. Arbetarbladet och Gävle dagblad har samma ägare.
    Samma gäller partierna, detvär zogstyrda entiteter allihop!

    SvaraRadera
  2. Tobbe: Varför länkar du till hatsajten Arbetarbladet? Ska jag hålla en utbildning med dig om värdegrund?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hehe, den där kommentaren bjöd jag nästan in...

      Radera
    2. Tobbe behöver knappast någon utbildning, hela hans publicistiska fartyg har gått på värdegrundet och står bergfast på!

      Radera
  3. Vänsterns första budord (oklart hur många de har): Du skall inga andra sanningar hava jämte vår.

    SvaraRadera
  4. I det första citatet måste jag säga att Jenny Wennbergs interpunktuation lämnar en del övrigt att önska. Men vad gör väl det när hon har den rätta värdegrunden?! Och naturligtvis det obligatoriska illröda feministläppstiftet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och den lika obligatoriska alvedonvita hyn, de verkar misstänkt besatta av att visa upp.

      Radera
  5. Det skulle ju inte skada om du använde unvis.it så att arbetarbladet inte hålls vid liv onödigt länge.

    SvaraRadera
  6. Vad menas med "hatsajter" och "högerextrem"? Frågan verkar banal men efter alla " högerextrem"-stämplar som vänstern sätter i pannan på allt och alla måste jag erkänna att jag är nästan lika dålig på det svenska nyspråket som en nyanländ somalier. Att betrakta Fria tider som en högerextrem sajt övergår min fattningsförmåga och vore jag inte så gammal och vet var jag i 40 år har stått på den politiska skalan så hade jag undrat om jag möjligtvis omedvetet är nynazist med drömnar om ett diktatorsstyrt Sverige med stenhård statlig censur och koncentrationsläger och därför inte kan se att Fria tider propagerar för diktatur och utrota vissa folkgrupper. Några hyllningar till Hitler eller Hitler-citat har jag heller aldrig upptäckt de hundratals gånger jag läst på Fria tider.
    En "hatsajt" borde väl rimligen vara en sajt som uppmanar läsarna att hata någon person, parti, politisk gruppering eller folkgrupp. En sajt starkt influerad av Goebbels propagandateknik och retorik. Att Sverigedemokraternas Samtiden.nu skulle vara en sådan sajt faller på sin egen orimlighet eftersom SD inte är ett parti som uppmanar till varken våld eller revolution som vissa vänsterpartister gör helt ohämmat.
    Om SD och sverigevänliga sajter skulle svara med samma mynt skulle de stämpla Aftonbladet som en stalinistisk propagandapamflett av samma kaliber som Pravda och peka ut Löfven som Sveriges och vår tids Stalin eller Pol Pot. Sådan vulgär retorik leder bara till att man förlorar sympatisörer och det är ju precis vad som händer inom socialdemokratin, Miljöpartiet och LO. När de inom socialistisk media inte själva inser vilken självdestruktiv effekt deras vulgära retorik har kan man bara konstatera att de är gravt intelligensbefriade, omdömeslösa och helt saknar förmågan till konsekvensanalys.

    Om Arbetarbladet inte hade fått 20 miljoner i presstöd hade den blaskan inte existerat öht. Dess chefredaktör och  journalister är som medvetet parasiterande socialfall som helt förlitar sig på att bidragen ska hålla dem flytande oavsett hur låg nivå deras alster och socialistiska hatretorik befinner sig på.

    Stig

    SvaraRadera
    Svar
    1. alla sajter som inte tycker samma som vänster är en hatsajt per definition typ "du får tycka vad du vill så länge du tycker som jag" som jag såg under en bild av idi amin

      Radera
    2. Ja, och det påminner om Henry Fords replik "välj vilken färg ni vill på bilen bara den är svart".
      Att sätta "hat" och "extrem" framför allt man inte gillar blir väldigt tjatigt och monotont i längden och påminner om ett neurotiskt upprepningstvång.

      Stig

      Radera
    3. Hatsajt, näthat och troll är medvetet mycket luddigt definierade termer. Ofta är det så att tämligen olikartade företeelser klumpas ihop och förklaras rymmas inom dessa begrepp. Det beror på att det är frågan om propagandabegrepp vars funktion det är att sätta gränser för vad som får uttryckas och vilka som ska få komma till tals.

      En hatsajts medarbetare får exempelvis inte delta i en debatt i TV. Ett korkat nättrolls åsikt finns det naturligtvis inte heller någon anledning att bemöta i sak. Genom att definiera vissa sajter och debattdeltagare som hatiska slipper man att bemöta dem.

      Syftet med dessa begrepp är att smalna av och utestänga vissa personer från deltagande i debatten. Detta är ingenting jag hittar på. Den främsta förespråkaren för att medvetet smalna av debatten och utestänga vissa människor, aktörer och partier från deltagande i den är den vänsterpartistiske riksdagsledamoten Ali Esbati. Han i sin tur är inspirerad av marxisten Antonio Gramscis och dennes idéer om hegemoni.

      I en text om att våga vägra ta debatten i Clarté från år 2011 fastlade Ali Esbati sin syn på hur debatten i Sverige ska föras. Läs artikeln här:

      http://unvis.it/www.clarte.nu/laes-clarte-pa-naetet/4-2010-vad-goer-vi-nu/7504-Vaga-vegra-ta-debatten-75
      Esbatis röda journalistkamrater inom pressen var inte sena att haka på hans idéer. Inte bara de mest illröda hakade på. Även en mesliberal som Per Svensson som fungerat som kulturredaktör på Expressen fann sig villigt i rollen att underkasta sig vänsterns hegemoni. Hela Per Svenssons varelse skvallrar om i vilket underordnat förhållande han står till sina röda presskamrater. Studera dennes kroppsspråk, hans servilitet och törst efter bekräftelse då han deltog i PK debatt den 31 augisti 2015:

      https://www.youtube.com/watch?v=IwkOOhsQbbo&feature=youtu.be&t=2123



      Mot bakgrund av detta känns det utomordentligt att vänstern i Sverige förnekar förekomsten av en s.k. åsiktskorridor. De har själva skapat och verkar hela tiden idogt för att upprätthålla denna åsiktskorridor.

      Radera