lördag 16 januari 2016

Sakine Madon om journalisters mörkande




En förändringens vind har delvis svept genom de svenska etablerade medierna. Sedan några månader verkar det till exempel vara möjligt att skriva ledartexter som i någon mån problematiserar svensk asylpolitik. Jag upplever också att det blir allt färre krönikor där det enda budskapet är att Sverige ska ha omfattande asylinvandring och där rubriken säger någonting om att "stå upp mot främlingsfientligheten". Aftonbladet framstår som en av få bastioner där verkligheten ännu inte trängt in.

I självaste Expressen, tidningen som inför ett riksdagsval uppmanade till att skrynkla ihop Sverigedemokraternas valsedlar och slänga dem på gatan, skriver Sakine Madon idag om hur "Journalister vinklar för att inte gynna SD". Att det förhåller sig så är naturligtvis långt från någon nyhet, men att det kan skrivas i Expressen och att Sakine Madon hänvisar till källor inom det egna skrået är intressant. Vi får några exempel:

"Samtidigt har till exempel Skånska Dagbladets dåvarande chefredaktör Jan A Johansson, i journalisten Björn Hägers bok 'Problempartiet', om SD, medgett att fakta har utelämnats för att undvika en 'helvetes skada för samhällsutvecklingen'."

"En journalist som har förmedlat nyheter som rör integration och invandring i många år uttrycker att 'detta ämne är superkänsligt'. Det finns en yngre generation som tänker svart-vitt, menar personen: 'Om något som den intervjuade säger komplicerar tesen och ens egen världsbild klipper man bort det ur reportaget'."

Förutom egna politiska preferenser, grundar beteendet sig alltså i en sorts grupptryck:

"När journalisten själv har låtit olika röster komma till tals har det lett till påhopp från andra journalister. Numera gör jag mycket försiktigare reportage, berättar personen. 'Orkar inte ha ovänner', är förklaringen."

Det är intressant, därför att dessa journalister ofta framhåller att "näthat" och "SD-svansen" gör att de censurerar sig själva. Det är möjligt att det finns sådana exempel, men uppenbarligen är det inte den enda faktorn som kan påverka vad journalister vågar skriva om. Sakine Madon ger fler exempel och skriver i avslutningen:

"Landets medieredaktioner behöver fundera ett varv: ska vi uttalat vara emot SD? Om inte; hur säkrar vi att journalistiken sköts? Det är lätt att ropa 'konspirationsteori!' åt all kritik. Desto svårare är det att se sin egen roll i att förtroendet för medierna sjunker, medan SD-sajterna firar seger efter seger."

Att landets tidningsredaktioner är uttalat emot SD är så etablerat att vi ofta inte ens längre tänker på det, eller inser hur absurt det faktiskt är. Under de senaste dagarna har kritik mot DN:s hantering av de sexuella attackerna vid festivalen "We are Sthlm" just kallats för "konspirationsteorier". Nyheter Idag, som har skildrat turerna, har förstås stämplats som högerextrem och hatsajt, trots att den politiska färgen snarare är libertariansk och trots att rapporteringen kring DN var ren journalistik. Förutom denna svartmålning, bestod medieetablissemangets motdrag av att granska Chang Fricks privatekonomi. Sakine Madon konstaterar mycket riktigt att det är dessa vinklingar och rena lögner som orsakar det låga förtroendet för etablerade medier och har skapat ett behov av alternativ till dessa. Att kalla dem för "SD-sajter" är dock tämligen felaktigt, då de flesta snarare är oberoende. Själv har jag ingen egentlig koppling till partiet.

En person som sannolikt kommer att vara blind för utvecklingen, fram till det bittra slutet, är förstås Aftonbladets Anders Lindberg, som twittrade:



Ovanstående hållning är mycket typisk för Anders Lindberg, där det som han inte tycker, inte heller kan finnas. Han får svar:




Sakine Madon skulle alltså skriva det hon skriver för att få "klick"? Det borde i så fall gälla alla de som skriver politiskt korrekta krönikor om asylanter och SD. Kanske tänker sig Anders Lindberg att det idag finns så många sverigedemokrater, som febrilt letar efter något som stärker deras uppfattningar, att inlägg av Madons typ ger flest besök, en utveckling som i så fall är positiv.




Det stämmer att en hel del skrivs om SD, men vad Anders Lindberg inte förstår, eller inte vill låtsas förstå, är att det inte är samma sak som opartisk och det som kallas "konsekvensneutral" rapportering. Det skrivs om SD, och framför allt mot SD, men uppenbarligen ställs ständigt frågan hur en viss rapportering kan påverka stödet för partiet. Denna inställning berättade även SvD:s Ivar Arpi om i nederländska Trouw, där han angående frågan om huruvida en viss nyhet kunde gynna SD förklarade:

"Om svaret är 'ja', då tiger man. I det här yrket ska man sparka uppåt, inte nedåt. Om unga flyktingar är kriminella, uppstår en moralisk konflikt. Att inte skriva om det är inte på förhand planerat, utan sitter i de journalistiska generna."

Aftonbladets inställning till verklighet och rapportering förblir som sagt något speciell. Låt oss avsluta med att titta på hur Oisin Cantwell idag kände sig nödgad att säga någonting om gärningsmäns bakgrund vid de sexuella attackerna i Stockholm. Det roligaste avsnittet behandlar den majoritet av fall där förövare inte har kunnat identifieras och där Cantwell därför ser en möjlighet att dessa nog var svenskar trots allt:

"I vissa finns inget signalement över huvud taget, i andra är det vagt. 'Mörkhårig', 'lattefärgad hy', 'ursprung i Mellanöstern'. Det går inte att dra några slutsatser om härkomst av ett adjektiv som 'mörkhårig'. Samer, en befolkning som enligt modern forskning kom till Sverige strax efter istiden, är ofta mörkhåriga. Och 'lattefärgad'? Jag har en kompis vars vallonska anfäder sökte sig till Norrköping under stormaktstiden på 1600-talet och som varje sommar börjar se ut som en cappuccino i ansiktet."

Det kan alltså handla om gäng som har bildats kring vallonska rötter, eller består av samer. Ännu en gång får vi bekräftat att när man framför någonting som är politiskt korrekt, ställs inga krav på logik och ingenting är för dumt för att tryckas.




8 kommentarer:

  1. Anders Lindberg - "jag har inget skägg" LOL

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Tala ur skägget". Anders Lindberg förstår inte sådana uttryck, de är alldeles för svåra för att han skall förstå innebörden. Så vad är då naturligare än att svara: "Jag har inte skägg".
      /Gunnar B.

      Radera
  2. "'Orkar inte ha ovänner', är förklaringen."
    Intressant nog så är det precis det ni journalistjävlar har skaffat er. Vi är många som aldrig kommer glömma. Inte så relevant just nu kanske. Men hur blir sverige av imorgon? Vi lyssnar, vi hör och vi minns.

    SvaraRadera
  3. Supertbt jobb Tobbe!

    Väldigt bra av Sakine att hon inte låter Lindberg å co ljuga hursomhelst oemotsagda.

    Även i senaste partiledardebatten i riksdagen var det en helt annan nivå av saklighet än tidigare. Och mycket mindre påhopp än normalt. Det var verkligen en frisk fläkt. Löfvén och möjligen Sjöstedt undantaget.

    Även Romsson var mycket bättre än vanligt och kunde till och med peka ut vissa eventuella brister i SDs politik. Vem hade trott det? Åkesson verkade helt oförberedd på detta och hade svårt att bemöta allt. Nu dominerade han ändå till största del. Men om Björklund, Batra, Romsson etc börjar argumentera sakligt kan ju SD få problem att växa så smånigom, välkomna problem kanske men ändå. Störst problem får ju Stefan Löfvén naturligtvis som tycks vara fullständigt inkompetent. Så länge som han nu blir kvar ;)

    // Johan

    SvaraRadera
  4. Sverige har nok de mest politiserende journalister i Norden. Man kan spørge: Hvad rager det svenske nuhedslæsere, hvad nogle semi udannede børnehavepædagoger mener politik? Det er ve grunden til at aviserne oplage bare daler, at folk er ligeglade.

    SvaraRadera
  5. "Min bild är att detta inte är sant" skriver Anders Lindberg och då tänker han säkert mest på påståendet att " När journalisten själv har låtit olika röster komma till tals har det lett till påhopp från andra journalister". Anders Lindberg tillhör säkert själv en av de allra värsta mobbarna (en mobbprägel finns ju i nästan allt han skriver) och har gett sig på och trakasserat journalistkolleger som inte mörkar, snedviklar och ljuger och att sådan pennalism förekommer inom journalistkåren vill naturligtvis mobbarna förneka.

    Stig

    SvaraRadera
  6. 2012. Likadant idag

    http://www.journalisten.se/nyheter/sd-behandlas-orattvist-i-medierna

    SvaraRadera
  7. Exakt! Det var precis det jag tänkte och nu fick bekräftat av Aftonbladet, när jag först läste om attackerna; det var samer! Tänk att man får rätt varje gång! / Magdalena Bengtsson

    SvaraRadera