lördag 9 januari 2016

Våldtäktskultur


Ett suspekt möte i västvärldens våldtäktskultur.

Attackerna i Köln följdes som väntat av kulturmarxisternas omedelbara förklaring att den enda faktorn som ska räknas är att förövarna var män och att alla män i någon mån upprätthåller en "våldtäktskultur", något jag resonerar lite kring i inlägget "De svenska feministernas självvalda idioti". En person som aldrig drar sig för att förneka verkligheten är förstås Aftonbladets Anders Lindberg, varför han möjligen figurerar lite väl ofta på denna sida. Hans vanliga inlägg på Twitter om att Sverige bör hämta hit den ena eller andra gruppen i världen har de senaste dagarna berikats med de förväntade kommentarerna om Köln:

Igår, dagar efter att tysk polis hade hållit sin presskonferens, skriver Lindberg:


Han är trots allt journalist. Jag får aldrig svar från Anders Lindberg, men jag ställer frågor ändå:


Idag kommer så Lindberg in på de som verkligen ska angripas för attackerna i Köln:



Han fortsätter något senare:




Till skillnad från sin kollega Oisin Cantwell, som tycker att jag är "jobbig" och "tjafsar", har Anders Lindberg inte blockat mig, vilket kan förtjäna en liten stjärna. En norrman som undrar om man i detta sammanhang kan tala om "kultur", får av Lindberg som svar en länk till (förstås) amerikanska "Women against violence against women". Eftersom även jag är nyfiken på vad som egentligen menas med "våldtäktskultur", och hur alla vi män ingår i den, läser jag texten som Lindberg hänvisar till. Alstret hänvisar i sin tur till en bok av feministen Emilie Buchwald med titeln "Transforming a rape culture", där vi bland annat får veta att det handlar om att det finns en övertygelse, eller värdegrund om man så vill, som (min översättning):

"uppmuntrar manlig sexuell aggression och stödjer våld mot kvinnor. Det är ett samhälle där våld ses som sexigt och sexualitet som våldsam. I en våldtäktskultur upplever kvinnor ett spektrum av hot om våld som går från sexuella kommentarer till sexuell beröring och till själva våldtäkten."

Känner de manliga läsarna igen sig? Om inte, så menar dessa feminister sannolikt att det beror på att ni inte ser er egen roll i förtrycket. Det blir värre:

"En våldtäktskultur tolererar fysisk och känslomässig terrorism mot kvinnor som norm...I en våldtäktskultur ser både män och kvinnor sexuellt våld som en del av livet, oundvikligt...men mycket av det som vi ser som oundvikligt är i själva verket ett uttryck för värderingar och attityder som kan förändras."

Det är mycket som normaliserar våldtäkt:

"Våldtäktskultur omfattar skämt, TV, musik, reklam, juridiskt språk, lagar, ord och bilder, som gör våld mot kvinnor och sexuellt tvång som så normalt att folk tror att våldtäkt är oundvikligt. Istället för att se våldtäktskultur som ett problem att åtgärda, så ser människor i en våldtäktskultur de ständiga våldtäkterna som 'det är bara så det är'. "

När vi nu har fått begreppet "våldtäktskultur" definierat, sticker jag ut hakan och påstår att vi i Sverige inte lever i en sådan. Jag menar att få män och kvinnor i Sverige ser fysisk och känslomässig terrorism mot kvinnor som norm och våldtäkt som oundvikligt. Jag tror och hoppas att få svenskar ser sexuellt våld som en del av livet. Nu har jag förstås inte läst boken, men jag misstänker att författaren definierar dessa sexuella hot tämligen generöst, där det helt normala spelet mellan män och kvinnor, med skämt, närmanden och inviter, i sig utgör känslomässig terrorism och är ett förstadium till våldtäkt. Jag gissar också att min oförståelse inför dessa beskrivningar skulle avfärdas som okunskap som grundas i att jag är så djupt rotad i detta system och förtryck.




Det absolut märkligaste med den retorik som används av Anders Lindberg, och liknande vänstermänniskor, är att de gärna vill se att Sverige har en våldtäktskultur, men samtidigt bestämt förnekar att det skulle finnas kulturer som i detta avseende är värre. Låt oss betänka vad som faktiskt hände i Köln. Tusen män lyckades på något sätt gå samman i ett projekt som gick ut på att angripa alla kvinnor som kom i deras väg, klämma där de kom åt och i många fall också ta deras tillhörigheter. Det är lätt att få intrycket att dessa förövare tillhör en reell våldtäktskultur, som ligger långt från västeuropeiska normer och värderingar. Jag hävdar att den kultur i Mellanöstern som angriparna kommer ifrån är enormt mycket mer fientlig mot kvinnor än vår västerländska.

Det finns pursvenskar som våldtar, men de står inte högt i kurs i det svenska samhället, där de tillhör de mest föraktade. Framför allt har de inte ett antal vänner och släktingar som gärna hjälper till med en gruppvåldtäkt eller ställer upp i en mobb som den i Köln. Det verkar alltså finnas kulturer i världen där ett liknande beteende ses som rimligare. Vi vet också att våldtäktsoffer i den muslimska världen ofta straffas hårdare, ibland med döden, än våldtäktsmän. Den flicka som till exempel i Jordanien blir våldtagen av sin farbror bör tiga om det, om hon vill kunna fortsätta leva, gifta sig och så vidare. Om vi tittar på extremfallet IS, vet vi att de våldtar och tar kvinnor som sexslavar, samt säljer eller ger bort dessa till andra medlemmar. Det har varken IRA eller baskiska terrorister gjort, vilket sannolikt beror på att de själva skulle se det som omoraliskt och otänkbart. Dessutom skulle ett sådant beteende direkt utplåna allt stöd de kunde tänkas ha i sina regioner.


CBS reporter Lara Logan rapporterar från Tahrir-torget
i Kairo innan hon överfalls av 200-300 män som sliter av
henne kläderna, våldtar henne och tar bilder.


Jag har vid det här laget också en viss livserfarenhet och har besökt muslimska länder som Turkiet, Marocko, Malaysia, Uzbekistan och Turkmenistan. I Marocko är de enda kvinnorna som besöker de barer som finns prostituerade. Antingen gifter sig en kvinna, eller så faller hon utanför systemet och tvingas kanske till prostitution. För männen är detta system fördelaktigt, då de kan få leka av sig innan de gifter sig med en respektabel kvinna som helst är oskuld. Vad händer då när människor från ett sådant land kommer till ett land i Västeuropa, där mängder av unga kvinnor går ut utan manligt sällskap och även besöker barer och nattklubbar? Ett resultat har vi sett i Köln. Av egen erfarenhet vet jag också att många unga män med bakgrund i dessa regioner behåller ett kulturellt betingat synsätt i dessa frågor, även om de råkar vara födda i Belgien, Frankrike eller Sverige. Jag talade med en ung afghansk man, här självklart stämplad som "ensamkommande flyktingbarn", som planerade att ta hit en kvinna från Afghanistan, eftersom svenska kvinnor har lite för mycket erfarenhet. Det är inte svårt att gissa hur han ser på dessa.

Att påstå att svenska män upprätthåller en våldtäktskultur är osant och kränkande. Så länge som dessa feminister inte vågar se de enorma kulturella skillnader som finns i synen på kvinnor, sexualitet och våldtäkter i olika delar av världen är deras teorier inte mycket värda. Att blunda för de absolut värsta värderingarna och företeelserna, för att istället attackera de mål som är mest bekväma, är oerhört fegt. Själva symbolen för denna hållning kan sägas vara Gudrun Schyman.

Ni har förhoppningsvis redan läst om moderaten Hanna Bocanders vittnesmål, men jag kan också rekommendera somaliska Mona Walters inlägg i ämnet.





10 kommentarer:

  1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ja. Som vanligt är det "krafter" som vill "utnyttja" en händelse. Dessa "högerpopulister" anses aldrig komma med relevant kritik eller faktiskt presentera en politik de tror på.

      Radera
    2. Om det någonsin har varit "krafter" som "utnyttjat" en "händelse" är det väl de invandringspositiva som mjölkat ur varje droppe ur lille Alans tragiska dödsfall.

      Radera
  2. Tja, jag som växte upp att bli "man" på 60- och 70-talet förstår ingenting. Jag fick mig itutat att:
    1. Du ska aldrig slå en svagare, vare sig man eller kvinna.
    2. Även om du någonsin ger dig en svagare man, är det fortfarande extremt tabu att slå en kvinna. Att slå en kvinna gör bara män som är helt sjuka i huvudet, det är bara sjuka, perversa och sinnessjuka män som ger sig på kvinnor. Jag glömde fega, som inte vågar att ge utlopp för sin inneboende och frustrerade ilska på folk som kan ge igen.
    3. Jag kan ge igen, jag är 190 lång och slår ut de flesta kvinnoförtryckare med en enda välriktad käftsmäll. Antagligen därför jag aldrig antastats av en enda arabdjävul.
    4. Min hustru, sedan många år tillbaka, har alltid sagt att jag tillhör en utrotningshotad art. Jag har inte riktigt förstått vad hon menade. Förrän nu.
    5. Nu får det f-n i mig vara nock. Ge mig en email-adress dit jag kan ansluta, och ta upp ett beväpnat motstånd.
    6. Jag är otroligt glad att jag börjar ha livet bakom mig. Jag har idag resurser att sticka härifrån och det kommer jag göra så snart det blir möjligt, inte minst p.g.a. sådana nötter som Anders Lindberg m.fl. (OBS! C:a en halv miljon bara i inkomstskatter per år kommer också att försvinna i samband med den flytten.)
    7. Jag kommer aldrig glömma detta svek mot den svenska befolkningen. Så länge jag har livet i behåll kommer jag till alla som vill lyssna säga sanningen om svenska media och politiker.
    8. Adjö.

    V

    SvaraRadera
  3. Den text Anders Lindberg hänvisar till kunde lika gärna varit skriven av Arnstad, snurrig konspiratorisk smörja

    SvaraRadera
  4. Jag har en bekant som exemplifierar hur enormt lågt kvinnovåldförare står i rang i fängelserna. En bipoär som måste äta mediciner som inte går ihop med alkohol. Vet detta men i ett svagt ögonblick drack och ... stack en kniv i en kvinna. Inget sexuellt eller något, bara helidiotiskt. Tack och lov klarade hon sig utan men, men det HADE kunnat gå illa.

    I rätten erkände han utan omsvep, jag minns inget men det måste ha varit jag. Blev dömd och åkte i fängelse. På det att han blev förflyttad rätt omgående för på just det fängelset kunde man inte garantera hans säkerhet. För att han gett sig på en kvinna. Så det blev ett sk högsäkerhets-dito trots inga domar tidigare.

    Kvinnovåldsverkare, för att inte tala om barnditon, står enormt lågt i kurs i inhemska Sveriges fängelser. PUNKT. Kan dock inte tala för de fängelser man läser om där sexualförbrytare inte kan få 'terapi' pga brist på tolkar, och skulle bra gärna vilja veta hur man egentligen delar upp fängelserna i Sverige. Vem hamnar var?

    SvaraRadera
  5. Att det ska vara så förbaskat svårt för kulturrekativister som Anders Lindberg att se det enkla och uppenbara i att det är i underutvecklade muslimska länder kvinnor har lägst värde och följaktligen är lovligt byte om de inte döljer sitt hår och hud i hucklen och tältliknande klädesplagg. Det är i Mellanöstern och vissa delar av Afrika som männen sedan barnsben blivit hjärntvättade av koranens syn på kvinnan. Det är INTE i muslimska länder som man finner kvinnliga företagare, chefer,regeringsledamöter, forskare och i vissa fall har de inte ens rösträtt.
    Hederskulturen som går ut på att alla kvinnor är lättfotade förförerskor gäller i Mellanöstern och INTE i Europa, Anerika eller Östra Asien.
    Att tokfeministerna inom Fi inte vill se den kulturella aspekten av vad som hände i Köln utan som vanligt stirrar sig blinda på patriakala strukturer är väntat men en journalist på en stor tidning har man större förväntningar på även om det är en multikultifanatiker och notorisk lögnare som Anders Lindberg, Aftonbladet har ju trots allt en liten läsekrets kvar att slå vakt om men ändå går en av dess journalister ut på Twitter och framställer sig som den värsta tokfeminist. Jag antar att det bara är för stunden han har blivit tokfeminist för att det passar hans blandkulturella agenda just nu.

    Stig

    SvaraRadera
  6. En gång är en tillfällighet, två gånger en vana.

    Köln, Helsingfors, Kalmar m.fl. Samma mönster i samtliga fall.

    Finns det ett stort mörkertal? Läs Nyheter Idags avslöjande om en gigantisk mörkläggning i Stockholm förra året.

    SvaraRadera
  7. En liten parlör ang. det feministiskaspråket.

    https://jamstalldhetsfeministern.wordpress.com/feministisk-ordlista/

    SvaraRadera
  8. Att svenska feminister och journalister vägrar att se verkligheten i muslimska länder, är en ren katastrof. De förvägrar dessa kämpande kvinnor liv och värdighet.

    Alla våldtäktsoffer i Afghanistan som sitter i fängelse och de barn som de blev gravida med efter våldtäkten, växer upp i fängelset med modern. Hennes brott är att hon blev våldtagen.

    Jag skulle kunna räkna upp hur mycket vidrigheter som helst som sker i muslimska länder. Jag blir allvarligt bedrövad när jag läser sådana alster som Schymans och Lindbergs. Hur orkar de ljuga för sig själva?

    Jag kan hålla med att männen har makten i samhället, det finns exempelvis extremt få matriarkat i världen. De flesta kulturer är patriarkala, visar forskning. Men sedan måste man passa sig noga för att generalisera. Visst retar sig även svenska män på kvinnor som tar plats, det upplever jag dagligen, även på universitetet som jag befinner mig på just nu. Men metoderna för att sätta kvinnor på plats ser helt olika ut, och kulturerna är olika.

    Alla fega debattörer och andra som blundar för den verklighet vi svenska och europeiska kvinnor tvingas leva i, i och med massinvandringen av muslimer, borde vakna. Män som kvinnor borde våga stå upp för verklig jämställdhet och ingen framkrystad Intersektionalitet som är en tankefigur som inte håller vid närmare granskning.

    Ja, mina ord tar slut. Jag är djupt besviken på feminismen av idag som vägrar värna kvinnor!/V

    SvaraRadera