fredag 19 februari 2016

Arbetsförmedlingen fantiserar om nyanländas etablering


Mikael Sjöberg, socialdemokratisk politruk
och kusin till Göran Persson.


Ofta när man läser debattartiklar ställer man sig frågan varför de överhuvudtaget har skrivits, då de helt saknar poänger eller är så politiskt korrekta och tillrättalagda att de lika gärna hade kunnat publiceras i Pyongyang Times. Dagens inlägg i integrationsfrågan på DN Debatt kan emellertid delvis förklaras av att undertecknaren heter Mikael Sjöberg och är generaldirektör för Arbetsförmedlingen. Har man ansvaret för en myndighet som sedan länge gett upp det uppdrag som namnet anger, vill man kanske åtminstone profilera sig på andra sätt för att ge sken av någonting görs. Det dröjer inte länge innan han drar fram ett av de tröttare och mest utslitna argumenten:

"Det finns ytterligare en viktig samhällsfråga som i hög grad kommer att påverka vår framtid, men som mer eller mindre var bortglömd under förra året: den demografiska verkligheten i Sverige. Medellivslängden ökar stadigt och vi lever allt längre. En oerhörd framgång självklart men det har också sina konsekvenser. Vi blir allt färre i arbetsför ålder som måste försörja en växande andel äldre i befolkningen. En möjlig väg för att hantera denna demografiska skevhet är att öka antalet arbetade timmar bland annat genom att höja pensionsåldern. Ett annat vägval stavas invandring. Befolkningen och arbetskraften liksom vår välfärd skulle krympa betydligt utan invandring."

Nonsens. Det blir allt färre som måste försörja inte bara en högre andel äldre, utan också betala för asylinvandringen. Sysselsättningsgraden är helt enkelt så låg, särskilt i vissa grupper, att inströmningen blir en nettokostnad. Det är just invandringen som frestar på välfärden, bland annat genom att knäcka många kommuners socialtjänster, men också genom att skapa problem, förlåt "utmaningar", inom till exempel skola. Det främsta skälet till att "det demografiska argumentet" är förkastligt är dock att det förutsätter att befolkningen byts ut, och då är frågan varför vi överhuvudtaget ska göra någonting för det här landet. Att ett land bestående av asylinvandrare från Mellanöstern, Afghanistan och Afrikas horn skulle bli ett harmoniskt och välmående samhälle finns det också skäl att ifrågasätta. Den som använder sig av detta "argument" har helt enkelt övergivit landet. Sjöberg fortsätter:

"Det krävs ingen avancerad analysförmåga för att komma fram till att Sverige inte kan klara av förra årets höga asylinvandring år efter år. Men redan i dag, utan en fortsatt hög asylinvandring, har vi ett svårt läge med tusentals nyanlända som står vid tröskeln till den svenska arbetsmarknaden med ett skriande behov av arbetskraft."

Det var en mycket märklig bild av läget. Sverige har visst en fortsatt hög asylinvandring och Migrationsverkets huvudprognos ligger på 100 000 personer för 2016. Uppenbarligen har inte arbetsmarknaden "ett skriande behov" av denna tillförsel, eftersom marknaden i så fall skulle ha absorberat dessa människor utan några större problem. De nyanlända står knappast "vid tröskeln" till den svenska arbetsmarknaden, utan i allmänhet långt från den, i genomsnitt med flera år till det första arbetet om det överhuvudtaget kommer. En mening är intressant i all sin idioti:

"En framgångsrik etablering av nyanlända är vad som krävs för att få pusselbitarna falla på plats."

Ja, det är ju bara den lilla detaljen kring "framgångsrik etablering". Ännu fler pusselbitar skulle falla på plats om invandrarna var färre, bättre utbildade och kom från kulturellt närliggande länder. Mikael Sjöberg tillstår att mängden "etableringsdeltagare" bara växer, även om hans skäl till denna uppriktighet så småningom kommer att avslöjas:

"I den utgiftsprognos som vi i dag lämnar till regeringen räknar Arbetsförmedlingen med att vi under 2016 kommer att ta emot drygt 37.000 nya deltagare i det tvååriga etableringsuppdraget, som förbereder nyanländas väg in på arbetsmarknaden. År 2017 och 2018 tillkommer drygt 53.000 respektive 59.000 nya deltagare i etableringsuppdraget. Antalet nya deltagare till etableringen har ökat stadigt under de senaste åren, år 2013 var det 18.000 personer."

Totalt runt 150 000 personer alltså, som ska hanteras av en myndighet som i mycket liten utsträckning förmedlar arbeten.




Till slut kommer då det som sannolikt var debattinläggets huvudsyfte:

"De resurser som Arbetsförmedlingen tilldelas har självklart stor betydelse. Vårt förvaltningsanslag år 2011 var 56.000 kronor per deltagare per år. Förra året minskade anslaget till mindre än hälften, 21.000 kronor per deltagare, vilket innebär att en handläggare måste hantera mer än dubbelt så många nyanlända. I den utgiftsprognos som vi nu lämnar in förutsätter vi att anslaget ökar till 31.000 kronor per deltagare för att den nyanlända ska få det professionella stöd som hon behöver för sin etablering. Det totala förvaltningsanslaget för i år är 1,4 miljarder kronor och behöver öka till 2,4 miljarder nästa år och 3,1 miljarder år 2018."

Jag misstänker att anslagen till Arbetsförmedlingen i verkligheten saknar nästan all betydelse. Antalet tillgängliga arbetstillfällen blir inte fler av att myndigheten tilldelas 31 000 kronor per klient. Arbetsförmedlingen klarar inte ens av att förse svenskar med arbeten och att olika typer av insatser skulle slussa in 100 000 nyanlända varje år är en minst sagt naiv tanke. Eftersom Sjöberg sannolikt är medveten om att hans myndighet varken gör till eller från, riktar han uppmaningar till alla möjliga andra aktörer:

"För det första måste Migrationsverket ges de rätta förutsättningarna för att korta handläggningstider i asylärenden. Vi vet av erfarenhet att långa väntetider är förlamande för individen och leder till passivitet som är svår att bryta."

Denna handläggningstid må vara alltför lång, men den har ingenting med hur hundratusentals nyanlända ska kunna absorberas att göra. Möjligen menar Sjöberg att individerna under processen blir så passiviserade att deras förmåga att efter beviljat uppehållstillstånd gå ut i arbetslivet försämras, men det är ett påstående som jag i så fall skulle vilja se lite bättre underbyggt. Han ger sig också in i bostadsfrågan:

"För det andra behövs bostäder. Det räcker inte med att den asylsökande får uppehållstillstånd och därmed kan börja med sin etablering. Saknar man bostad blir tillvaron så pass skakig att motivationen för etableringen sjunker kraftigt."

Inte heller bostäder skulle skapa fler arbetstillfällen. Däremot skulle Sverige behöva bygga fler bostäder, men det är en helt annan fråga som inte bara bör handla om de nyanlända. Mikael Sjöberg föreslår också vuxenutbildning och "reformer på arbetsmarknaden", vilket brukar betyda sänkta löner och otryggare anställningar.

Mikael Sjöberg må ha skrivit detta inlägg för att äska mer anslag till sin myndighet, men många av de tomma fraserna hörs också från politiker. Att vi inte har några arbeten att erbjuda blir bara ännu ett exempel på hur absurd den enorma asylinvandringen är. Det får mig i sin tur att tänka på en ledarkolumn i dagens Göteborgs-Posten, som egentligen handlade om att Sverige inte behöver ett extra val:

"Ingen lär ha missat att Sverige står inför stora utmaningar. Inom några år behöver Sverige en halv miljon nya bostäder, skolresultaten sjunker, Migrationsverket handläggningstider för asylsökande uppgår till ett år, ensamkommande flyktingar placeras i osäkra familjehem och kriminella gäng härjar i storstäderna."

Någon som kan identifiera en gemensam faktor bakom dessa utmaningar?




5 kommentarer:

  1. Nej, Sverige behöver inte bygga bostäder. Sverige behöver repatriera enorma mängder människor som aldrig kan assimileras . Ge dem en rejäl penningsumma mot en garanti att de aldrig återvänder till Sverige

    Hur en sådan garanti skulle utformas vet jag inte men det skulle hursomhelst bli mycket billigare än om det byggs bostäder för enorma belopp till asylanter som omöjligt kan komma att betala för sig.

    Det Sverige dessutom måste göra är att tillämpa Dublinförordningen till 100%.

    Patetiskt förresten med politruk-apparatsjiken från arbetsförmedlingen som kommer dragande med demografiargumentet. Denna utveckling kände man till redan på 70-talet men att göra något som underlättade tillvaron för etniskt svenska barnfamiljer var stört omöjligt.

    Hursomhelst, enligt en FN -prognos för human development index har landet med den troligen skevaste befolkningspyramiden av alla förstaplatsen: Japan. Sverige spås halka ned till plats 30 akterseglat av Mexiko.




    SvaraRadera
    Svar
    1. År 2030 glömde jag skriva.

      Radera
  2. Det är så uppenbart att Mikael Sjöberg ljuger och är pk. Först säger han att invandringen behövs för välfärden, för att sedan säga att vi inte kan ta emot så många som under 2015. Välfärden, den lilla som är kvar, går under snart med så stor invandring. /Mats

    SvaraRadera
  3. Ännu en vass dräpa från din penna.
    Tyvärr får den klokskap man läser på flera bloggar effekten att man blir ännu mer uppgiven. Finns det någon räddning för folkhemmet?

    SvaraRadera
  4. "Nonsens. Det blir allt färre som måste försörja inte bara en högre andel äldre, utan också betala för asylinvandringen. Sysselsättningsgraden är helt enkelt så låg, särskilt i vissa grupper, att inströmningen blir en nettokostnad."
    Kort: Varje kohort (årsvis) har större andel barn (=kostar mer för de arbetande) andelen arbetande är lägre för utrikes födda och det makabra är att om man justerar andelen äldre med de som inte är i arbete så blir andelen äldrei gruppen utrikes födda större....
    Dvs kostar mer både upptill och nedtill dessutom så skattar de i mitten (arbetande) väsentligen mindre per capita pga lägre löner....

    Hur svårt kan det vara att genomskåda detta pyramidspel . . . ??

    SvaraRadera